Juliette:

Jag sitter bredvid Niall på väg till flygplatsen.

Jonna en av mina vänner från Sverige ska komma och jag har väntat hela så länge på att få se henne.

Hon fick tag i sista minuten biljetter i går och nu är hon snart här.

Jag kan inte fatta det.

Jag träffade Jonna för flera år sen då jag fortfarande kunde höra.

Hon slutade prata för flera år sen.

Hon har inte pratat annat än tecken språk och skriv språk på jätte länge.

Tänk att jag aldrig kommer få höra hennes röst.

Hon hade det här löftet att inte prata tills hennes dröm om att dansa på Operan uppfylldes.

Det gjorde hon för 3 veckor sen och sen dess har hon inte vart tyst.

När vi kör in vid flygplatsen tackar jag Niall för att han körde mig innan jag ser hur hans bil rullar ut från framför flygplatsen.

Niall har något viktigt möte med Tess som han inte kan missa så ja jag blir ensam och får ta tunnelbanan hem.

När jag kommer in i den folkfyllda flygplatsen så försöker jag hitta till rätt ställe som Jonna ska komma från.

Det var lättare sagt än gjort.

När jag äntligen hittat rätt är det bara 5 minuter kvar tills hennes plan ska landa.

Tänk att jag äntligen ska få träffa henne igen.

Min mamma tycker inte det är någon bra ide att hon kommer hitt för hon tror att Jonna ska få mig att må sämre då hon pratar nu.

Men kom igen sen när lyssnar jag på henne?

Med en liten suck av lättnad så sjunker jag ner på en av dom hårda obekväma vänt stolarna.

Människor spenderar timmar på flygplatser kan dom inte göra det lite bekvämare?

Harry:

Jag sjunker ner i soffan bredvid Louis som redan sitter och har popcornen i knät.

Han ser så gullig ut där han sitter med benen i kors och väntar på att jag ska slå på teven.

-”Hej boooo” Säger jag och drar ut på o:et och han skrattar lite.

Jag vet inte hur men vi slutade med att Louis ligger med huvudet i mitt knä och jag drar mina händer genom hans hår.

Det mjuka bruna håret smeker min hand och jag kan ska vara helt ärlig…. Louis har det mest underbara håret någonsin.

Jag vet inte hur länge vi sitter där men jag vet att det måste varit ett tag så filmen hunnit tagit slut för längesen.

-”Louis var är du?” Hör jag den mycket välkända flickrösten eka i lägenheten.

Den enda personen jag verkligen inte vill se just nu kliver in i vardagsrummet med ett löjligt leende och en mugg från Starbucks i handen.

Jag tycker om Starbucks men den tjejen verkar ha en mugg varje gång hon är här.

-”Eleanor..”Säger Louis utan att titta upp på flickan.

Han trycker sig närmare mig och jag känner hur han… Vänta luktade just Louis på mig?!

-”Luktade du på mig?” Frågar jag med skratt i rösten och Louis säger inte något utan bara nickar.

Åh… okej…

-”DU luktar gott” Mumlar han in i min tröja innan han vänder sig så att han nästan ligger uppkrupen i min famn.

Eleanor verkar inte ens bry sig i hur han är med mig utan hon sätter sig bara i fåtöljen som står bredvid soffan.

-”Så Louis hur har din dag varit?” Frågar Eleanor lugnt och tittar på pojken i min famn.

Han svarar men ingen av oss hör vad han säger då min tröja får stoppar ljudet då han är myst i den.

Eleanor skrattar och jag har ingen jävla ide vad som är så roligt liksom kom igen hur kan hon ta det så bra när hennes pojkvän tekniskt sätt ligger med huvudet på någon annan mans skrev.

Oh det har jag inte tänkt på…

Louis har sitt huvud SÅ nära mitt skrev.

Liam:

Jag tittar på Niall som sitter bredvid mig i bilen.

Hans ansikte är koncentrerat och en liten rynka har bildats mellan hans ögonbryn.

Klockan är lite efter 8 på kvällen och vi är på väg hem efter att spelat in lite i studion bara han och jag sen vart ut och ätit.

Niall fick ett sms från någon jag vet inte vem men jag vet att det som står på det smset oroar honom då rynkan mellan hans ögonbryn inte lyckas försvinna.

-”Niall?”Frågar jag och får ett litet mm till svar som viss att han lyssnar.

Jag vet inte vad jag ska säga men jag vet att jag inte klarar av att se honom så här.

-”Förlåt…”Mumlar jag och innan jag vet ordet av så har han svängt in till vägkanten och sitter vänd mot mig.

-”Liam”Säger han och jag inser inte att jag gråter förens han stryker sin tumme under mitt öga.

Snabbt lutar han sig fram och drar in mig i hans varma famn.

När fansen säger att Niall ger dom bästa kramarna ljuger dom inte.

Hans kramar får en alltid att känna sig bättre…

-”Allt jag gör blir fel när jag försöker fixa något blir det bara värre och inget funkar”Säger jag mellan tårarna och han stryker sin hand över mitt huvud och viskar tröstande ord i mitt öra.

Jag erkänner att det känns bra att ha någon nära.

Jag tror inte jag har fått en riktig kram på jätte länge.

Visst jag har fått kramar av fansen men det är ingen jämfört med killarnas kramar.

För fansen kramar mig men dom vet inte något om mig eller hur jag känner mig.

Niall däremot kan se rakt igenom det genom att ha bott tillsammans med mig och killarna så länge han finns alltid där.

-”Liam du gör inget fel du råkade bara hamna i fel sällskap men det är ingenting som vi inte kan fixa om du låter oss hjälpa” Mumlar Niall in i mitt hår och jag kramar om honom hårdare.

Hans varma famn är det enda ställena jag vill vara på just nu.

Söka tröst hos min bästa vän är det enda jag behöver.

Jag behöver inte någon dum alkohol jag behöver en kram.

När jag lugnat mig lite så frågar Niall mig om jag mår bättre.

Jag nickar som svar och han släpper sakta taget om mig innan han fortsätter hemåt..

Eller det var vad jag trodde vi var på väg tills vi stannar utanför ett hus som jag aldrig vart tidigare.

-”Kom jag vet att du kanske inte känner dig så bra just nu men jag lovade Juliette att träffa hennes vän Jonna” Säger Niall och jag nickar innan jag följer efter honom ut ur bilen.

Jag vill egentligen inte se Juliette vad händer om hon tycker att jag är en stor tönt som gråter.

Det som förvånar mig när Juliette öppnad dörren och hennes ögon landar på mig är hur hon sakta tar ett steg fram mot mig och drar in mig i en kram.

Hon säger ingenting utan kramar bara om mig samtidigt som hennes lilla hand letar sig genom mitt hår flera gånger.

Hennes upprepande metod får mig genast att slappna av och känna mig lugnare.

-”Hon är ganska bra på att läsa människor” Säger en röst bakom  Juliette och jag tittar upp och ser en flicka med rött hår.

Det är uppsatt i en hästsvans och hennes kropp är kläd i en pyjamas.

Hon måste vara Jonna.

Jag ler lite mot henne innan jag låter mig själv sjunga in i kramen av Juliette.

Hennes armar känns trygga och jag vill kunna frysa just det här ögonblicket och stanna förevigt.

Jag vet att jag har känslor för Juliette men nu vet jag också att dom är mer är verkliga.

Hennes sätt att vara den underbara personen hon är får mig att vilja krama henne mer än vad jag redan gör.

Jag blir avbruten i mina tankar av att min telefon ringer.

När jag tar upp den och ser namnet på skärmen så skakar mina händer lite lätt…

-”Hallå” Säger jag osäkert då jag inte vet hur jag kommer reagera till rösten på andra sidan.

-”Liam…” 

----------------------------------------------------------------------------

Vem tror ni det är som ringer? Varför reagerar Liam som han gjorde?

Kommentera så får ni fortsättningen :)

2+