Liam kliver av scen svettig men lika glad som alltid efter att han vart på scen om inte gladare.

Han tittar över alla personer bakom scen för att få syn på sin vackra fästmö som genast blev accepterad av fansen då hon fick den gamla Liam tillbaka.

-”Du var underbar! Jag kan inte fatta att jag kan höra dig sjunga” Säger Juliette och kysser Liam.

Hon bryr sig inte så mycket i hur svetten rinner från honom då hon älskar honom ändå.

Liam ler.

Under de senaste månaderna har Juliette fått tillbaka sitt minne..

Eller det mesta av hennes minne…

Några grejer som hon har gjort försvinner in i glömskan förevigt.

Men Liam ser alltid till att hon får reda på något som hänt som hon inte vet om att det har hänt.

Han har också märkt hur mycket han kan om henne av de små sakerna som hon gör.

Han är väldigt observant något han inte alls märkte innan ha började gå ut med Juliette.

Juliette har också lyckats lära Liam att dansa.

Dom första gångerna som dom dansade tillsammans klev Liam henne på fötterna hur många gånger som helst men nu kan han faktiskt dansa genom en hel låt utan att kliva henne på fötterna… Mer än 4 gånger.

Hon har inget emot att dansa tillsammans med Liam.

Juliette har också fått chansen att dansa på opera huset i London en möjlighet som hon genast tog till sig.

Nu står det om Juliette i dom flesta klassiska tidningarna och lite överallt i dom vanliga tidningarna.

Antingen är det för att hon är förlovad med Liam Payne från One Direction eller så är det för hennes begåvning inom dans.

Det stör henne inget alls att få uppmärksamhet för att hon är tillsammans med Liam.

Hon vet att han inte kan göra något åt det och att det är en av de sakerna som kommer med när man startar ett förhållande med en kändis.

Men för henne är Liam ingen kändis utan han är bara Liam något som Liam verkligen gillar.

-”Du är så vacker” Mumlar Liam till henne och hon ler lite innan hon kysser honom.

Ända sen deras kyss på sjukhuset har dom inte fått nog av varandra något som ingen av de andra killarna har något emot.

 

Louis och Harry är för den delen också lyckliga tillsammans.

Fast det är ganska svårt att hålla tassarna borta från varandra då dom inte får röra vid varandra på intervjuer.

Fansen misstänker Larry Stylinson medans Modest gör sitt bästa för att dölja det.

Tess försöker hjälpa dom stackars pojkarna ut från den röran men hon är en mot så många och lyckas inte så bra.

Hon lyckades däremot bli av med jobbet så nu jobbar hon som lärare på en skola för unga elever med hörelse förhinder.

Louis och Harry gifte sig föresten när dom var i Usa för några veckor sen.

Det var helt spontant efter en konsert drog Louis med sig Harry och sa kom igen nu gifter vi oss.

Något som Harry inte säger nej till då det är det närmaste han någonsin kommer komma från ett friande från Louis.

 

Allt är en stor röra men ändå lyckas dom finna lycka.

------------------------------------------------------------

Min nästa fanfiction kommer handla om Josh Devine då jag fått några frågor om det sen min sista fanfiction om honom! 

Jag älskar att skriva om han!

kommentera vad ni tyckte om den här fanfiction!

 

4+ tills nästa fanfiction!

 

Juliette:

 

Jag vaknar och det första jag inser är att jag kan höra någons andetag…

Vänta vart är jag och varför luktar det så rent.

Försiktigt öppnar jag ögonen och tittar runt i rummet och ser min mamma sitta halvt sovande på soffan.

Jag vet att hon inte sover då hennes andetag inte alls är lika djupa som när hon sover.

-”Mamma?” Frågar jag och hon rycker genast till.

-”Hur mår du?” Frågar hon mig med en riktigt tydlig munrörelse och jag rynkar näsan åt henne.

-”Varför snackar du så himla sakta?” Frågar jag innan jag tittar mig omkring.

Det är alldeles vit och det luktar kliniskt rent.

Jag är på ett sjukhus så mycket har jag fattat men varför är jag här?

-”Du kan höra igen” Säger mamma och jag tittar på henne frågande vad menar hon med igen jag har alltid kunnat höra.

-”Vad då igen jag kunde höra i går också” Säger jag och tänker tillbaka på hur mamma och pappa satt bredvid mig i köket och lyssnade på mig pladdra på om hur jag hatade skolan för att dom gav oss alldeles för mycket läxor.

En doktor kommer in i rummet och hennes blonda hår sitter uppsatt i en strävtofs.

-”Har du något emot att svara på några frågor?” Frågar hon och jag nickar.

-”Vad heter du?”

-”Juliette”

-”Vart kommer du från?

-”York”

-”Vilket år är det?”

-”2008” Både mamma och doktorn tittar på mig med oroliga ögon.

-”Hur gammal är du Juliette?”

-” 14”

 

Liam:

 

Försiktigt för jag mikrofonen upp till munnen och tittar ut över publiken.

Turnén började för ett tag sen och jag kan inte sluta tänka på Juliette.

Vart jag än går är hon där.

Om jag står på scen kan jag komma på mig själv att titta ut över publiken och leta efter hennes ögon.

Jag möter dom aldrig då hon aldrig är där.

Niall snackar inte med henne då han inte får tag i henne och jag ska vara ärlig jag tror att han är lika orolig som jag.

När jag sänker min mikrofon och tittar mot bakom scen så ser jag Tess ansikte och hon ser inte glad ut.

Mot örat har hon sin telefon som ser ut som om den ska spricka vilken sekund som helst då hennes hand trycker den så hårt.

Undra vem det är hon snacka med?

Hennes ansiktsutryck ändras drastiskt och hon tittar över mot mig med en panikslagen blick.

Okej så jag kanske har berättat för Tess hur jag känner för Juliette.

Hon såg ut som om hon skulle hugga huvudet av mig först men sen när jag lovade att jag ville bli bättre för henne så godkände hon mig så länge Juliette var lycklig.

Utan att ta bort min blick från Tess ansikte sjunger jag refrängen på One Thing.

Hennes ansikts utryck ändras och hon ler lite men det når inte riktigt hennes ögon.

Hon ser jätte orolig ut något som oroar mig.

Jag klarar mig genom hela konserten men hela tiden så går min blick till Tess som fortfarande pratar i telefon.

Visst hon brukar prata i telefon men aldrig under våra konserter eller så länge.

Något måste vara fel och jag är inte säker på att jag vill veta vad.

 

Juliette:

 

-”Kan du inte bara lämna mig ifred gå tillbaka till ditt jävla perfekta liv!”

-”Se dig för ditt freak”

-”Du borde verkligen inte röka det är dåligt för dig”

 

Jag kan inte få rösterna ur mitt huvud dom pratar och vissa ord upprepas.

Det låter som jag men ändå inte.

Sen är det en killes röst som kalla mig för Freak jag vet inte varför och hans röst ekar i mitt huvud.

Det är som ordet Freak studsar runt i mitt huvud som en studsboll.

Varför gör det så ont när han kallar mig Freak?

Varför kallar han mig freak?

Vem är han?

Jag sätter händerna för huvudet och känner tårarna rinna ner för mina kinder.

Få det att sluta få honom att sluta kalla mig freak.

-”AAAAAAAAHHHH” Jag skriker rakt ut och skakar av gråten.

Vad är det för fel på mig varför kan jag inte få rösten att sluta varför slutar den inte.

Jag drar i mitt hår för att få den at sluta jag vill inte höra hur ordet freak studsar runt som mot tomma väggar.

Ordet studsar som ett tomt.

-”AAAAAAAAAHHH” Jag skriker och försöker hålla för mina öron för att få det att sluta men det funkar inte rösten blir bara högre och högre.

In i rummet kommer flera sköterskor som snabbt är framme vid mig.

Innan jag vet ordet av så känner jag ett lugn sprida sig i min kropp.

Jag känner ingenting.

Jag inser inte vad dom gjort mot mig förens jag ser sprutan i en av sköterskornas hand.

 

Liam:

 

Jag kliver in i rummet som Tess bad min möta henne i.

Hon sitter på en av sofforna med huvudet i händerna.

Jag kan tydligt se på hennes kroppsspråk att det hon kommer säga inte är bra.

-”Du borde sitta ner” Säger hon med en grötig röst och man kan nu när hon tittar upp på mig se att hon har gråtit.

Hon har inget smink på sig något som är riktigt ovanligt.

Men hon är fortfarande vacker.

-”Jag ber dig snälla Liam flyg över till New York” Säger hon och tittar bedjande på mig.

Varför ber hon just mig att flyga över till New York.

-”Varför?” Frågar jag henne och hon tittar upp på mig och ruskar på huvudet.

Jag är inte ens säker på att jag vill veta vad hon ska säga sen.

-”Juliette…”

---------------------------------------------------------------

Jag vet att ni inte gillar att jag avslutade det där ;) det var just därför jag slutade där!

 

4+ till nästa så kommentera

Juliette sitter i soffan bredvid Liam och tittar på någon dålig komedi som ingen av dom gillar.

Liam är näst intill frisk.

Det har gått 5 dagar sen han blev diagnoserad som sjuk av Juliette.

-”Kan du inte dansa för mig idag?” Frågar Liam försiktigt till Juliette och hon ler då hon ser hur Liams läppar rör sig.

Hon kan tydligt se att han är orolig att fråga frågan då hans läpp skakar ibland vilket är ett tecken på att han är osäker.

Hon nickar och dom skyndar sig ut till Liams bil innan Niall får syn på dom.

Han har vakat över dom två som en hök för att se till att Liam blir frisk.

 

Liam:

 

Vi kliver ut ur bilen och in i dans studion som jag så många gånger gått in i utan att Juliette vetat om att jag vart där.

-”Kom” Säger hon och drar med mig bort mot en studio som hon inte vart i tidigare(När jag vart med) vilket gör att jag inte känner igen mig.

Vi kliver in i studion och jag ser att den är större än den andra som hon brukar vara i.

-”Så vad säger du om att vi dansar lite?” Frågar hon och ler och jag ler lite men ruskar på huvudet.

-”Varför inte?”Frågar hon mig med ett leende.

-”Jag kan inte dansa” Säger hon och hon skrattar ett av sina underbara skratt.

-”Vad tror du jag ska lära dig?” Frågar hon mig och drar mig in i salen.

Hon visar mig några steg och jag kan inte låta bli att le.

Det känns kul.

Vi dansar lite bugg något som är väldigt roligt då vi inte lyckas så bra…

Med vi menar jag att jag inte lyckas bra.

Hon dansar som en jävla proffs dansare och så kommer jag och kliver på hennes fötter.

Det skulle inte förvåna mig om hon skulle behöva göra en fot transplantation efter att vi dansat klart då klumpig som jag är.

 

Två Veckor senare:

 

Jag har inte sett Juliette på jätte länge.

Ingen av killarna säger något till mig och jag vet bara en sak.

Jag måste se henne innan vi åker på turné.

-”JAG TROR INTE DET ÄR EN SÅN BRA IDE!” Skriker Niall när jag säger det till honom och jag tittar frågande på honom.

-”Jag kanske inte vart helt ärlig mot dig” Säger han och räcker fram ett brev.

Jag tar emot det och tittar frågande på honom.

Med en försiktig hand rörelse öppnar jag brevet och ser genast att det är ett handskrivet brev.

 

Kära Liam!

 

Jag bad Niall ge det här brevet till dig för att jag vill att du ska veta hur jag känner för dig. Jag vet att när du får det här brevet har det gått en och en halv vecka sen jag skrev det. Anledningen till att jag bad Niall ge dig detta brev så sent är för att jag vet att om du visste skulle du försöka få mig att ändra mig. Och ärligt så skulle jag ha ändrat mig. Du har ingen aning om vilken effekt du har på mig Liam. Sättet mitt hjärta slår hårt i bröstet på mig när du är nära. Jag älskar hur dina ögon alltid är varma även fast du är arg det är som om du aldrig riktigt är arg.

Jag vet också om alla dom gångerna du följt efter mig till dans studion då du trott att jag inte sett dig. Jag vet hur du brukar sitta bakom spegeln och titta på mina rörelser. Liam jag kanske är döv men det är ganska osmart att smyga bakom någon när den personen står vänd mot en spegel. Du inser väl att man ser din spegelbild?

Okej tillbaka till varför du får brevet sen. Jo jag fick reda på för några dagar sen att jag kan åka till New York och genomgå en operation som kan ge mig min hörsel tillbaka… Antagligen tycker du att det här låter riktigt bra men här är haken… Om det går fel kan jag riskera min syn också. Jag vet att om du hade vetat det här så skulle du absolut fått mig att ändra mig. Men det är något jag måste göra jag behöver göra vad som än står i min makt för att kunna höra. Du kanske inte tycker det låter så hemskt att inte kunna höra men tänk om du tappa din röst. Du kan inte göra det du älskar utan din röst eller hur? Just det och jag kan inte göra det jag älskar utan min hörsel. Jag behöver den.

Så antagligen är det här det dummaste jag kan göra då jag skriver det här brevet att erkänna mina känslor för dig men jag vet att om jag inte gör det nu kommer jag aldrig att våga och jag behöver att du vet vad jag känner för dig. Så om något går riktigt fel så vet jag att du vet hur jag känner för dig.

Du anar inte hur många gånger jag legat vaken och undrat hur din röst låter. Jag bryr mig inte i hur någon annans röst låter jag vill bara ha en chans att höra din röst. Att kunna höra dig sjunka mig till söms.

Okej så nu kommer det som jag tycker är pinsamt men jag vill ända å att du ska veta. Jo jag typ undrar hur dina stön skulle låta och hur din röst skulle låta som du andades ojämnt. Jag vet det låter super creepy jag tycker det också men det är liksom något jag undrar hur du låter.

Jag vill kunna hålla om dig, kalla dig min. Jag vill kunna kliva in i din och killarnas lägenhet och slippa ha en ursäkt för att se dig.

Säg inget till Niall om hur jag vart med honom många gånger bara för att få se dig. Jag gillar till och med hur du kan vara hur otrevlig som helst. Jag minns hur du kalla mig freak och jag var sjukt arg på dig men jag visste redan då att det var något speciellt med dig då du inte lämnade mina tankar en enda gång.

Jag skriver också det här brevet för om jag blir blind så ä chansen väldigt liten att jag återvänder till Storbritannien. Så kanske vi aldrig mer ses.

Saken är den… Jag tror jag gillar dig lite väl mycket för att bara vara vän med dig Liam..

 

-Juliette

 

Jag tittar på Niall med en blick som är full med panik.

Hur kan dom inte ha berättat för mig om det här!?

Varför har dom inte berättat?

Visst hon skrev att hon skulle ändra sig men kom igen varför låter Niall henne göra det här?

Jag har så många frågor men inga svar.

Det finns bara en person som kan svara på mina frågor och hon är i New York och jag vet inte ens om hon är okej.

 

--------------------------------------------------

Så okej here it is!

 

3+ TILL NÄSTA :)

Liam vaknar av att en liten hand landar på hans panna något han inte är särskilt van vid.

-”Du är sjuk” Säger Juliette med sin röst som är en och samma ton.

Inge byte bara samma låter nästan som en dator riktigt tråkigt.

Juliettes röst är det mest underbara som Liam har hört.

Liam mumlar något in i kudden men det kan ju Juliette såklart inte höra.

-”Liam klockan är halv fem på eftermiddagen du har sovit jätte länge” Säger Niall och han ser oroligt på Liam som ser riktigt blek ut.

Hans ögon har påsar under dom och han ser inte frisk ut.

Sen så sa ju också Juliette att han var sjuk och det litar han på.

Inte för att Juliette är utbildad men Niall tror att hon kan känna om han är varm eller inte.

Niall vet också att Juliette var den enda som skulle kunna röra vid Liam utan att få en ordäntlig utskällning så det var därför han ringde henne.

-”Liam…”Mumlar  Juliette och kryper upp bredvid Liam något som förvånar Liam.

Men han har inget emot hennes värme då han själv fryser.

Utan att han lägger en extra tanke på vad han gör drar han den varma flickan mot sig.

-”Du är sjuk” Mumlar hon in i hans öra och han bara hmm:ar till svar.

Juliette känner vibrationen från hans hals när han gör det och ler lite.

-”Du måste äta något” Mumlar hon och han bara vänder sig från hennes röst då han är alldeles för trött för att bry sig i att äta.

Det enda han vill är att ligga och mysa med Juliette.

-”Jag ska fixa soppa” Säger hon och försöker resa sig men Liam håller henne kvar i sina armar då hon är varmare än vad hans täcke är.

”Jag fixar soppan och du håller han varm”

Visar Niall på sina fingrar till Juliette som bara nickar och kramar om Liams varma kropp.

Han måste ha feber.

Efter att Liam ätit upp soppan förflyttar sig han och Juliette till vardagsrummet där dom sitter i hopkrupna och tittar på alla 3 toy story filmerna då Liam älskar att se på dom när han är sjuk.

Det på minner honom och tiden innan han blev känd och om sin barndom.

Han gillar att veta att han fortfarande är samma pojke som då…

Även fast annorlunda.

Mitt i andra filmen så känner han hur röksuget lockar och han reser sig upp och tar med sig sitt cigarett paket ut på balkongen.

När han ser hur Juliette reser sig upp och går ut till honom försöker han att inte titta in i hennes ögon.

Han kan inte se hennes besvikelse nu.

-”Du borde inte röka” Säger hon och tar cigaretten ifrån honom och han tittar på henne.

-”Det är mitt beslut” Säger han argt till henne och hon ler lite innan hon förflyttar cigaretten upp mot sina läppar.

Liam rycker den ur handen på henne och tittar på henne strängt.

-”Vad fan tror du att du gör. Det är sjukt farligt och du borde verkligen inte röka” Säger han med arg röst.

-”Det är mitt beslut” Imiterar hon honom och han suckar när han inser vad hon gör.

Han släcker cigaretten och höjer ögonbrynen i en blick som ska mena nöjd?

Niall tittar ut på Liam som står i sin morgonrock bredvid Juliette och hans hjärta stannar när han ser Juliette ta Cigaretten mot sina läppar.

Ett leende sprider sig på hans läppar när han ser Liam rycka den ur hennes händer.

Liam är kanske inte sig själv men Niall vet att han aldrig skulle vilja att Juliette skulle skada sig.

Han kan inte höra vad dom två personerna säger men han ser tydligt hur Liam släcker cigaretten utan att ha tagit mer än ett bloss som var innan Juliette gick ut ditt.

Något som killarna så länge ha försökt få honom att göra.

Alla killarna plus fansen hatar att se Liam röka det oroar dom.

Visst Zayn röker men han gör det så sällan nu för tiden att det inte är något att oroa sig för.

Det är typ en gång i månaden och det är bara om han är väldigt stressad.

Liam däremot röker 3 cigaretter om dagen och en jätte stor del av hans pengar går åt till cigaretter.

Visst han har sjukt mycket pengar och det märks inte så mycket på hans konto men det finns andra saker som han skulle kunna slösa sina pengar på än cigaretter.

Eller spara dom.

Zayn kliver in i lägenheten tillsammans med Larry.

Han och dom har vart i studion och är helt slut.

Niall fick godkänt att vara hemma och ta hand om Liam medans dom fick jobba arslet av sig.

När han ser Liam och Juliette ute på balkongen blir han lite orolig men när han ser leendet på Juliettes läppar inser han att det inte är något att oroa sig för.

Han kan också se hur Niall står och tittar på de två personerna ute på balkongen.

-”Dom skulle vara ett gulligt par” Säger Louis innan han försvinner in tillsammans med Harry på Harrys rum.

Zayn vill inte ens veta vad dom tänker göra där inne.

Även fast Louis och Harry inte vart Larry så länge så vet han mycket väl att båda två har gjort grejer mot varandra…

Att välja rum mellan Louis och Harry kanske inte var Zayns bästa val…

Om han kunde gå tillbaka till då dom väljer rum skulle han absolut inte välja det största.

Liam tar tag i Juliettes hand och leder henne in i vardagsrummet igen och hon ler nöjt när hon inser att han inte tänker röka…

I alla fall inte när hon är där.

Hon tänker inte låta honom förstöra sig själv.

Hon vet inte vad det är med Liam som får henne att dras till honom.

Det är som varenda ord han säger får henne intresserad.

Frågar man henne hur många gånger hon har legat vaken och försökt att förställa sig Liams röst så skulle hon inte kunna svara på det för hon gör det så ofta…

Sen brukar det alltid sluta men att hon undrar hur Liams stön skulle låta nära hennes öra.

Hur djupa hans andetag skulle vara.

Hur det skulle vara att dra sina händer över hans bara bröst…

Hon brukar alltid få gå upp för att dricka en kopp te vid 3 tiden för att sluta tänka på Liam på det sättet.

Hon kan inte tänka på Liam på det sättet han är världskänd medans hon är bara Juliette.

Om Juliette bara visste hur många gånger Liam tänkt på hur hennes händer skulle kännas mot hans bröst.

Hur hennes små händer skulle kännas runt honom…

Om hon bara visste att han vill ha henne lika mycket som hon vill ha honom.

---------------------------------------------------------------------

Sa ju att det var ni som bestämde när nästa del skulle komma ut :)

 

3+ till nästa 

Författarens perspektiv: (SE MITT PERSPEKTIV JAG ÄR SÅ JÄVLA AWESOME!)

 

Juliette kliver in i den tomma salen och tänder försiktigt lyset.

Hon tror hon är helt ensam.

Det hon inte är medveten om är personen som följt henne hela vägen hem ifrån henne till dans studion.

Liam kliver in i rummet bakom Juliette och försöker så osynligt som möjligt ta sig bort till bänken bakom spegeln.

Han älskar verkligen spegeln för från ena sidan ser det ut som en spegel och bakifrån så ser man rakt igenom.

Det är som om han är Juliettes spegelbild.

Det är inte första gången som han har följt efter Juliette till dansstudion utan att hon vet om det.

Varje dag under två veckor har han suttit bakom spegeln och tittat på hur hennes fötter har rört sig över golvet.

När hon dansar är han som hypnotiserad.

Sättet hennes fötter rör sig över golvet.

När hon dansar ser det ut som om hon inte har några ben i kroppen utan kan böja sig hur som helst.

Liam tappar andan varje gång som hon dansar.

Juliette dansar mellan 5 minuter till 4 timmar det beror på hur inne hon är i dansen.

Liam älskar hur hon försvinner från världen och är som i sitt eget universum när hon dansar.

Han undrar alltid vart hon är någonstans när hon sluter sina ögon och låter musiken som hon har i huvudet ta över hennes kropp.

Han undrar alltid vad som får det lilla leendet att uppstå på hennes läppar.

Juliette tar ett djupt andetag och sätter ner sin fot på det mjuka trägolvet.

Eller mjukt och mjukt det är helt okej men det är ett dansgolv och med hennes tåspets skor så är det mjukt.

Försiktigt sluter hon sina ögon och försöker komma upp med en låt i huvudet men när hon inser att det inte funkar låter hon sitt sinne skapa en egen melodi.

Med ett leende börjar hon dansa.

Det är precis som alla andra gånger hon dansar.

Allt försvinner från danssalen och inne i hennes sinne skapas en egen värld där hon kan höra orkestern spela och hon står ensam på scen med en strålkastare på henne.

Lätt rör hon sina fötter och flyttar sig från ena sidan av rummet till den andra på några enkla steg.

Liam tittar med stora ögon på hur Juliette böjer sin överkropp bakåt och liksom nästan snurrar runt eller vad man ska säga.

Hon rör sig likt ett löv i en höst bris.

-”Liam vad gör du här?” Hör han en röst fråga.

Han vänder sig om och Sophia stå där bredvid en annan tjej som har en väska över axeln.

Något som visar att hon är en dansare.

-”Sophia..”Säger han och ska just säga något när något i hans blod fryser.

Ett ilande skrik lider genom den stora salen.

Han tittar genast ditt och ser hur Juliette sitter nere på golvet och håller sig för foten.

Hennes ögon är öppna och han kan tydligt se tårarna i dom.

Han ska just resa sig och springa fram till henne när hon reser sig och gör en min av smärta.

Juliette lutar lite av sin tyngd på foten och inser att det gör ont men att hon fortfarande kan stå på den så hon biter ihop och ställer sig i första position.

-”Hon är galen” Säger tjejen bredvid Liam och tittar på Juliette som dansar sig igenom smärtan.

Liam kan tydligt se den ensamma tåren som rinner ner för hennes kind.

Varför utsätter hon sig själv för sådan smärta?

-”Vad menar du?”Frågar Liam henne och hon ler lite.

-”Jag ser henne ofta här och jag vet inte hur många gånger eller hur länge hon har vart här men varje gång hon ramlar reser hon sig upp” Säger tjejen som Liam fortfarande inte vet namnet på.

-”Hon är som dom flesta stora dansarna reser sig upp genom smärtan” Säger hon och Liam tittar på tjejen som nu inte alls ser ut att vara i smärta.

Hennes hår sitter uppsatt i en lös boll uppe på huvudet och leendet på hennes läppar är tillbaka.

-”En dag kommer den tjejen bli något stort” Säger Sophia.

Hon är inte särskilt bra på dans men Johanna hennes vän har lärt henne en hel del om balett.

En sak hon vet är att Johanna ger upp efter att ha skadat sig medans tjejen framför henne reser sig upp och fortsätter.

-” Är det sant?” Frågar Sophia och Liam dras ur sin trans från den dansande flickan på andra sida spegeln.

-”Vad?” Frågar han då han inte hörde hennes fråga.

-”Att hon är döv”Säger Johanna och tittar på Liam som tittar på Juliette med beundran i sin blick.

-”Det är sant” Säger Liam och känner hur det knyter sig i bröstet på honom.

Hon kan aldrig bli det hon önskar mest för att hon hör inte musiken och kan inte hålla dansen vid liv.

Han skulle aldrig klara av utan att kunna sjunga.

Dom två tjejerna lämnar Liam när dom inser att Liam inte kommer svara mer på deras frågor då han är alldeles för uppslukad med den dansande flickan.

Sättet hennes fötter rör sig över golvet som om det inte finns ett enda problem i hela världen.

Liam kan inte låta bli att undra om hon har samma känsla när hon dansar som han har när han sjunger.

Försvinner allt annat runt omkring henne när hon är där inne i rummet och dansar.

Precis som det gör för Liam när han sjunger på scen.

Liam sitter där i kanske 3 timmar innan han är tvungen att gå då killarna ska ha en intervju.

Han vill inte lämna studion då han vill se varenda litet steg som Juliette tar.

Juliette stannar i ytterligare en timme innan hon plockar ihop sina grejer och börjar gå hemåt.

Hennes fot gör ont men hon försöker att ignorera den ilande smärtan som går genom hennes kropp varje gång hon stödjer på den.

Det är som om någon sticker en kniv rakt in i hennes fot och sen i ryggen på henne.

Liam kliver in i lägenheten och går direkt ut på balkongen för att röka.

Han vet att han borde sluta men just i detta nu skulle han inte kunna bry sig mindre.

Han är stressad och han vet mycket väl att det är Modest fel.

Oroligheten över Louis och Harry finns också djupt inom honom.

Hur han vet att dom kommer tvinga dom att skiljas från varandra.

Dom är hans bästa vänner och han vill inte se dom bli mer isär dragna än vad dom redan är.

Modest vet vad dom gör mot deras vänskap men dom gör inget åt det tvärt om.

Liam är inte säker på att Modest ens bryr sig i dom efter som det enda som verkar göra är att försöka tjäna så mycket pengar som möjligt på dom.

Dom bryr sig inte i hur utslitna dom blir utan det handlar bara om att göra så mycket som möjligt medans dom är så stora som dom är.

Liam visste att bli känd inte var lätt… Men han hade aldrig föreställt sig att det skulle vara så här svårt.

Att det skulle vara så svårt att hålla det han så länge drömt om uppe.

Helt ärligt vet han inte ens varför han fortfarande gör det här.

Vad han gör blir bara fel och inget kan hjälpa honom.

Kanske var det här det han trodde han ville ha men nu inser han att det här inte är en dans på rosor…

Det är mer som en mardröm.

Livet han så länge drömt om kanske han inte längre vill ha.

Det enda som håller honom kvar är kicken han får att vara på scen och ett kontrakt.

---------------------------------------------------------------------

Jag tycker ni är ganska dåliga på att Kommentera men skit samma det är ju ni som bestämmer när nästa del ska komma ;)

 

3+ till nästa del

-”Liam jag vet att du redan har gått vidare och allt men jag behöver dig.”Sophias röst ekar genom telefonen och man kan tydligt höra att hon gråter.

Jag har inte pratar med henne sen vi gjorde slut.

Vi hade ett hårt avslut inte som jag och Danielle.

Danielle är fortfarande min vän men med Sophia är saker annorlunda det är inte alls som med Danielle.

Jag och Sophia slutade inte alls som jag och Danielle vi slutade inte som vänner.

Vi slutade med att jag lämnade henne gråtande bakom mig efter att vi har skrikit i flera timmar på varandra.

Det är inget jag kallar ett bra avslut.

-”Sophia” Säger jag bara och Niall tittar genast på mig då jag går ifrån Juliettes varma famn.

 

-”DU TROR ATT DU KAN GÖRA VAD DU VILL BARA FÖR ATT DU ÄR KÄND!”Skriker hon rakt i ansiktet på mig och jag tar hennes händer för att få henne att lugna ner sig.

-”Nej snälla Sophia du måste inse att det är mitt jobb att åka på turne” Säger jag och tittar henne rakt i ansiktet.

Självklart lyssnar hon inte precis som varje annan gång vi haft den här konversationen.

-”FÖR I HELVETE LIAM!”Skriker hon på mig och just i det ögonblicket kommer en längre kille in med smutsblont hår.

-”Sophia jag trodde du hade gjort dig av med honom redan”Säger han och tittar på mig med en blick full av elakhet.

-”Vem är han?”Frågar jag Sophia som tittar på killen.

-”Jason…. Min pojkvän…”Mumlar hon och jag tittar på henne med stora ögon.

Skojar hon med mig nu eller?!

Hon har en pojkvän?!

-”DU SKRIKER PÅ MIG FÖR ATT JAG SKA GÖRA MITT JOBB! BARA FÖR ATT JAG INTE KAN VARA MED DIG HELA TIDEN BETYDER INTE ATT DU KAN VARA OTROGEN!” Skriker jag och det är där start skottet går.

Jag, Sophia och han Jason skriker på varandra som våra liv går ut på det.

När jag äntligen ger upp mitt skrikande och ingen ilska finns kvar vänder jag mig om och går därifrån.

Jag hör Sophias dämpade snyftningar men jag försöker att tränga ut dom ur mitt huvud.

 

-”Sophia du vet att det inte funkar så” Säger jag med en osäker röst för ärligt vet jag att saker kan funka så om vi vill dom att funka så.

Jag vet bara inte om jag vill ge Sophia en andra chans.

Visst jag tror på andra chanser jag tror bara inte att alla förtjänar dom.

Sophia kanske är en av dom personerna som förtjänar en men jag är fel person att ge henne den.

-”Jag är ledsen Sophia” Säger jag med en lite säkrare röst.

-”Liam snälla vi kan få det att funka” Snyftar hon och jag hatar att höra folk gråta.

Det skär i mitt hjärta att tvingas säga hej då till Sophia.

Ända fram till det här ögonblicket har jag undvikt att snacka med henne för jag har vart rädd hur jag skulle reagera.

-”Sophia det är över av en anledning. Du måste inse att det är dags att gå vidare med livet. Du kommer säkert hitta någon som passar dig perfekt som kan älska dig för dig… Men jag är ledsen jag tror inte jag är han” Säger jag och ser hur Niall ler lite från bredvid Juliette där han nu står.

Hennes ljusbruna hår har hon uppsatt i en häst svans.

-”Hej då Sophia” Säger jag och utan att vänta på ett hej då lägger jag på och tittar på dom tre personerna som tittar på mig med frågande ögon.

Juliette ser mest frågande ut då hon inte fattat något av det jag nyss sagt.

Jag hade ryggen mot henne i början så hon kunde inte läsa mina läppar så det måste vara ganska så svårt att förstå vad allt handla om.

 

Louis:

 

Harrys armar är runt mig och jag drar in den säkra lukten av hans tröja och känner hur jag är säker.

Eleanor sitter i samma rum som oss men jag är inte orolig efter som hon vet hur jag känner för Harry.

Det enda som är att Harry vet inte om det så han kanske känner sig lite ja vad ska man säga obekväm med det hela.

Men jag tror han kommer inse ganska snart att Eleanor faktiskt vet.

Hans händer rör sig försiktigt över min rygg och jag känner hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre.

Jag  försöker hålla mina ögon öppna..

Det funkar inte så bra…

Inte förens jag inser att jag tekniskt sätt att huvudet på Harrys skrev.

Något jag inte har någonting alls emot.

Jag rör mig lite för att se om jag får någon respons från Harry.

Och Oh ja det får jag.

Han stelnar till och jag kan inte låta bli att le åt hur han försöker att få mig att sluta röra på mig.

-”Jag tror att jag ska gå” Säger Eleanor.

Utan att hon säger något mer reser hon sig upp och försvinner upp.

Harrys händer letar sig under min tröja och snart ligger den på golvet.

Jag vet inte hur han lyckas men han är riktigt bra på det.

Hans läppar letar sig över min nacke efter att han fått mig sittandes i hans knä.

Han arbetar snabbt.

Och han kommer vara döden för mig.

-----------------------------------------------------------------

Förlåt för den evighets långa väntan och för att det är kort!

Jag är sjuk och har bara inte orkat!

Era kommentarer är jätte gulliga och jag hoppas att ni fortsätter kommentera.

Efter som ni vissade att ni faktiskt kan kommentera på den förra kanske jag ska höja lite.

 

Så 3+ till nästa 

Juliette:

 

Jag sitter bredvid Niall på väg till flygplatsen.

Jonna en av mina vänner från Sverige ska komma och jag har väntat hela så länge på att få se henne.

Hon fick tag i sista minuten biljetter i går och nu är hon snart här.

Jag kan inte fatta det.

Jag träffade Jonna för flera år sen då jag fortfarande kunde höra.

Hon slutade prata för flera år sen.

Hon har inte pratat annat än tecken språk och skriv språk på jätte länge.

Tänk att jag aldrig kommer få höra hennes röst.

Hon hade det här löftet att inte prata tills hennes dröm om att dansa på Operan uppfylldes.

Det gjorde hon för 3 veckor sen och sen dess har hon inte vart tyst.

När vi kör in vid flygplatsen tackar jag Niall för att han körde mig innan jag ser hur hans bil rullar ut från framför flygplatsen.

Niall har något viktigt möte med Tess som han inte kan missa så ja jag blir ensam och får ta tunnelbanan hem.

När jag kommer in i den folkfyllda flygplatsen så försöker jag hitta till rätt ställe som Jonna ska komma från.

Det var lättare sagt än gjort.

När jag äntligen hittat rätt är det bara 5 minuter kvar tills hennes plan ska landa.

Tänk att jag äntligen ska få träffa henne igen.

Min mamma tycker inte det är någon bra ide att hon kommer hitt för hon tror att Jonna ska få mig att må sämre då hon pratar nu.

Men kom igen sen när lyssnar jag på henne?

Med en liten suck av lättnad så sjunker jag ner på en av dom hårda obekväma vänt stolarna.

Människor spenderar timmar på flygplatser kan dom inte göra det lite bekvämare?

 

Harry:

 

Jag sjunker ner i soffan bredvid Louis som redan sitter och har popcornen i knät.

Han ser så gullig ut där han sitter med benen i kors och väntar på att jag ska slå på teven.

-”Hej boooo” Säger jag och drar ut på o:et och han skrattar lite.

Jag vet inte hur men vi slutade med att Louis ligger med huvudet i mitt knä och jag drar mina händer genom hans hår.

Det mjuka bruna håret smeker min hand och jag kan ska vara helt ärlig…. Louis har det mest underbara håret någonsin.

Jag vet inte hur länge vi sitter där men jag vet att det måste varit ett tag så filmen hunnit tagit slut för längesen.

-”Louis var är du?” Hör jag den mycket välkända flickrösten eka i lägenheten.

Den enda personen jag verkligen inte vill se just nu kliver in i vardagsrummet med ett löjligt leende och en mugg från Starbucks i handen.

Jag tycker om Starbucks men den tjejen verkar ha en mugg varje gång hon är här.

-”Eleanor..”Säger Louis utan att titta upp på flickan.

Han trycker sig närmare mig och jag känner hur han… Vänta luktade just Louis på mig?!

-”Luktade du på mig?” Frågar jag med skratt i rösten och Louis säger inte något utan bara nickar.

Åh… okej…

-”DU luktar gott” Mumlar han in i min tröja innan han vänder sig så att han nästan ligger uppkrupen i min famn.

Eleanor verkar inte ens bry sig i hur han är med mig utan hon sätter sig bara i fåtöljen som står bredvid soffan.

-”Så Louis hur har din dag varit?” Frågar Eleanor lugnt och tittar på pojken i min famn.

Han svarar men ingen av oss hör vad han säger då min tröja får stoppar ljudet då han är myst i den.

Eleanor skrattar och jag har ingen jävla ide vad som är så roligt liksom kom igen hur kan hon ta det så bra när hennes pojkvän tekniskt sätt ligger med huvudet på någon annan mans skrev.

Oh det har jag inte tänkt på…

Louis har sitt huvud SÅ nära mitt skrev.

 

Liam:

 

Jag tittar på Niall som sitter bredvid mig i bilen.

Hans ansikte är koncentrerat och en liten rynka har bildats mellan hans ögonbryn.

Klockan är lite efter 8 på kvällen och vi är på väg hem efter att spelat in lite i studion bara han och jag sen vart ut och ätit.

Niall fick ett sms från någon jag vet inte vem men jag vet att det som står på det smset oroar honom då rynkan mellan hans ögonbryn inte lyckas försvinna.

-”Niall?”Frågar jag och får ett litet mm till svar som viss att han lyssnar.

Jag vet inte vad jag ska säga men jag vet att jag inte klarar av att se honom så här.

-”Förlåt…”Mumlar jag och innan jag vet ordet av så har han svängt in till vägkanten och sitter vänd mot mig.

-”Liam”Säger han och jag inser inte att jag gråter förens han stryker sin tumme under mitt öga.

Snabbt lutar han sig fram och drar in mig i hans varma famn.

När fansen säger att Niall ger dom bästa kramarna ljuger dom inte.

Hans kramar får en alltid att känna sig bättre…

-”Allt jag gör blir fel när jag försöker fixa något blir det bara värre och inget funkar”Säger jag mellan tårarna och han stryker sin hand över mitt huvud och viskar tröstande ord i mitt öra.

Jag erkänner att det känns bra att ha någon nära.

Jag tror inte jag har fått en riktig kram på jätte länge.

Visst jag har fått kramar av fansen men det är ingen jämfört med killarnas kramar.

För fansen kramar mig men dom vet inte något om mig eller hur jag känner mig.

Niall däremot kan se rakt igenom det genom att ha bott tillsammans med mig och killarna så länge han finns alltid där.

-”Liam du gör inget fel du råkade bara hamna i fel sällskap men det är ingenting som vi inte kan fixa om du låter oss hjälpa” Mumlar Niall in i mitt hår och jag kramar om honom hårdare.

Hans varma famn är det enda ställena jag vill vara på just nu.

Söka tröst hos min bästa vän är det enda jag behöver.

Jag behöver inte någon dum alkohol jag behöver en kram.

När jag lugnat mig lite så frågar Niall mig om jag mår bättre.

Jag nickar som svar och han släpper sakta taget om mig innan han fortsätter hemåt..

Eller det var vad jag trodde vi var på väg tills vi stannar utanför ett hus som jag aldrig vart tidigare.

-”Kom jag vet att du kanske inte känner dig så bra just nu men jag lovade Juliette att träffa hennes vän Jonna” Säger Niall och jag nickar innan jag följer efter honom ut ur bilen.

Jag vill egentligen inte se Juliette vad händer om hon tycker att jag är en stor tönt som gråter.

Det som förvånar mig när Juliette öppnad dörren och hennes ögon landar på mig är hur hon sakta tar ett steg fram mot mig och drar in mig i en kram.

Hon säger ingenting utan kramar bara om mig samtidigt som hennes lilla hand letar sig genom mitt hår flera gånger.

Hennes upprepande metod får mig genast att slappna av och känna mig lugnare.

-”Hon är ganska bra på att läsa människor” Säger en röst bakom  Juliette och jag tittar upp och ser en flicka med rött hår.

Det är uppsatt i en hästsvans och hennes kropp är kläd i en pyjamas.

Hon måste vara Jonna.

Jag ler lite mot henne innan jag låter mig själv sjunga in i kramen av Juliette.

Hennes armar känns trygga och jag vill kunna frysa just det här ögonblicket och stanna förevigt.

Jag vet att jag har känslor för Juliette men nu vet jag också att dom är mer är verkliga.

Hennes sätt att vara den underbara personen hon är får mig att vilja krama henne mer än vad jag redan gör.

Jag blir avbruten i mina tankar av att min telefon ringer.

När jag tar upp den och ser namnet på skärmen så skakar mina händer lite lätt…

-”Hallå” Säger jag osäkert då jag inte vet hur jag kommer reagera till rösten på andra sidan.

-”Liam…” 

----------------------------------------------------------------------------

Vem tror ni det är som ringer? Varför reagerar Liam som han gjorde?

 

Kommentera så får ni fortsättningen :)

 

2+

Ibland låter jag ju er rösta. Vilken ni hälst vill läsa men det kommerinte bli så nu. 

Jag har fortfarande lite svårt att välja men som det ser ut nu så litar det åt att det bli en till fanfiction om Josh devine. Som ni kanske vet så är jag själv jätte kär i Josh och efter som några har frågar om en fanfiction om honom sen den förra så tänkte jag liksom varför inte. Men det är inte bestämt än jag har lång tid att bestämma mig på. Det kan lika väl handla Om Harry.

Liam:

 

Jag tar ett steg in i studion och ser flickan som står i mitten i det mörka spegelrummet.

Hon dansar runt och jag kan till och med höra henne sjunga några ord.

Dom är för det mesta i rätt ton men inte alltid då hennes röst aldrig når hennes öron.

 

Something in the way she moves
Attracts me like no other lover
Something in the way she woos me

 

Hennes röst är tyst och hon rör sig försiktigt över golvet åt texten.

 

You're asking me will my love grow
I don't know, I don't know
You stick around now, it may show
I don't know, I don't know

 

Hennes röst är tyst och jag kliver in I rummet för att sätta mig ner på en av bänkarna som står mot en av väggarna.

Hon flyter över golvet och det ser magiskt ut hur hon rör sin kropp.

Jag har aldrig sett något vackrare.

Hon är en riktigt ballerina även fast hon har mjukisbyxor och linne så ser hon ut som en av dom här ballerinorna som dansar i opera hur eller i olika teater hus.

Jag följer varje liten rörelse hennes kropp gör och jag förundras över hur hennes fötter rör sig över golvet som om hon flyter fram.

Hon har inge problem alls med att veta vart hon ska sätta fötterna.

 

Juliette:

 

Jag tar ett steg och försöker komma ihåg melodin i huvudet.

Försiktigt sjunger jag med och försöker att inte sjunga fel.

Då jag inte kan höra så är det bara att hoppas att mitt huvud faktiskt hänger med min mun.

Det är som när man har hörlurar med hög musik i öronen och så ska man sjunga med.

Man hör inte sin egen röst och man kan aldrig vara helt säker på om man sjunger rätt eller om man sjunger helt åt helvete.

Mina ögon sluts sakta och jag försöker komma ihåg varenda takt av den välkända melodin som jag älskade innan jag förlorade möjligheten att kunna höra den.

Mina fötter flyttar sig sakta över golvet och jag försöker att inte skada mig själv då min mamma aldrig skulle låta mig få komma tillbaka hitt om jag så bara hade en stukad fot.

Hon tror att bara för att jag inte kan höra så kan jag inte dansa.

Hon skulle nog döda mig om hon visste vart jag var just nu.

 

Harry:

 

Jag tittar över till Louis som sitter bredvid Zayn och jag kan inte låta bli att känna att jag önskar att jag var där.

Liam sitter bakom killarna och dom snackar om något helt oviktigt.

Jag ska snart sätta mig på samma ställe som Louis sitter just nu fast med Niall bredvid mig.

Det har gått några dagar sen Liam var i intervjun med Ronja.

Henne har jag sett lite väl mycket av.

Lite väl mycket om du frågar mig…

Jag är trött att se hennes glada ansikte överallt och hur hon slänger ur sig saker vart hon än går.

Hon tror fortfarande att Liam kommer ge upp allt för att vara med henne även fast hon ljög.

Liam må vara annorlunda mot tidigare men han är alldeles för god för att låta någon ta hand om en bebis för sig själv om det är hans vill säga.

Annars vill han inte ha något med henne att göra.

-”10 minuters paus innan det är du och Niall” Säger Will och jag nickar upp mot honom och ser hur dom andra killarna reser sig upp från stolarna.

-”Hej haz” Säger Louis och slänger en arm runt mig.

Det var länge sen han kalla mig något annat än Harry.

Helt ärligt är det väldigt längesen som han faktiskt rörde mig utan att vi är i våran lägenhet där ingen kan se oss.

Modest gillar verkligen inte våran bromance..

Oh vad jag önskar att det inte är en bromance.

Japp jag har känslor för min bästa vän.

Han försvinner snabbt bort mot toaletterna och Niall ger mig tecken att göra något.

Niall är den enda som vet om mina känslor för Louis och jag har lovat honom att göra något åt det för han tror att Louis känner likadant för mig.

Jag hoppas bara att han har rätt.

 

Louis:

 

Jag torkar mina händer och tittar in i spegeln där jag möts av mina egna trötta ögon.

Med en suck lämnar jag badrummet och börjar gå tillbaka mot vart dom andra killarna är.

Jag går förbi en av dom öppna dörrarna när någon tar tag i min hand och drar in mig och stänger dörren efter sig.

När jag tittar upp så möter jag Harrys blick och jag ler lite mot honom för att jag inser att han dragit in mig i en städskrubb.

Om det här är som i vissa av mina drömmar så kommer han att trycka upp mig mot väggen och kyssa mig tills andan går ur mig.

-”Säg till dom du vill att jag ska sluta” Säger han tyst och jag inser att han inte tänker trycka upp mig mot väggen.

I stället lutar han sig ner och kommer närmare mina läppar.

En av hans händer kupar sig försiktigt runt min kind.

När hans läppar nuddar mina så känner jag hur en elektrisk stöt går i mellan oss.

Jag bryr mig inte i vart vi är allt känns så perfekt.

Mina armar slänger jag runt hans hals och försöker få honom närmare mig.

Han förflyttar båda sina händer ner till min midja för att dra mig närmare honom.

Värmen från hans kropp får mig att känna mig snurrig.

Det lilla utrymmet i städskrubben stör mig inte över huvudtaget det ger mig bara en anledning att trycka mig själv närmare Harry i kyssen.

-”Harry..” Hör vi ett avlägset rop och Harrys ögon blir genast irriterade.

Han bryter kyssen och tar tag i min hand och leder oss ut ur skrubben.

---------------------------------------------------------------------------------------------

 

Liam:

 

Min kropp ligger svettig bredvid tjejen.

Har fortfarande ingen aning om vad hon heter.

Hon sover djupt efter vår lilla lek som hon ville kalla det.

 

Hennes händer går över min mage och ner till mitt skärp som hon snabbt börjar fumla med.

 

Hennes ögon är stängda och jag reser mig sakta upp för att inte väcka henne.

Det är bäst att dra innan det är alldeles för mycket folk ute och mer chans att någon ser mig.

 

Våra kroppar rör sig mot varandra.

Hennes andetag är ojämna, små stön lämnar hennes läppar stup i kvarten.

 

När jag kommer ut i den friska luften försöker jag få bort bilderna på hennes nakna kropp under mig från min hjärna.

Mitt huvud gör ont när jag går.

Jag skulle inte ha haft så mycket att dricka i går det är inte bra för mig.

-”LIAM VAR HAR DU VART?!”Skriker Louis i ansiktet på mig när jag kliver innanför dörren.

Hans hår är trasligt och visar att han nyss vaknat.

-”Kan du inte hålla tyst. Mitt huvud tar kommer döda mig” Säger jag och han ruskar på huvudet när han inser att jag druckit.

Louis hatar när jag dricker bara för att han saknar den gamla Liam.

-”Vem fan är hon?” Frågar Zayn som kommer ut från köket med en tidning i handen.

Det är en bild på mig och den där Random tjejen som jag lämnade.

-”Ingen aning” Säger jag och sätter handen för huvudet för jag klarar inte av deras höjda röster.

Allt jag vill är att gå och lägga mig.

För guds skull klockan kan inte vara mer än 6 halv 7 på morgonen.

Vad fan gör dom uppe nu?

-”Har du ingen respekt för kvinnor över huvudtaget?” kommer Harry ut och frågar mig och jag tittar med trötta ögon på dom.

Okej så här är vi och väntar bara på Niall att komma och skrika något på mig också kom igen jag kan ta det nu.

-”Liam jag tror du borde gå till ditt rum och sova. Vi pratar om det här när du inte fortfarande är påverkad av alkohol.” Säger Niall som självklart ska komma in i hallen.

Men besvikelsen i hans röst tar så mycket mer på mig än vad dom andra killarnas skrikande.

Sättet Niall aldrig gjort något fel.

Sättet Niall alltid funnits där för mig när ingen annan orkat med mig.

Att veta att Niall är besviken på mig gör det här 10 gånger värre än var det borde vara.

Särskilt när jag vet att jag lovade honom att försöka sluta.

Niall har alltid funnits där för mig och aldrig i hela mitt liv vill jag göra honom besviken.

Han är den jag står närmast och jag vill inte att han ska vara besviken på mig.

 

*Två Veckor senare*

 

Niall har inte ens tittat på mig sen den där morgonen.

Det gör ont att veta att han kan prata med dom andra killarna men kan inte ens titta på mig.

Han försöker att vara så långt ifrån mig som möjligt på intervjuer och på scen.

Niall har aldrig vart så kall förut.

Och sen har jag sett honom med Juliette väldigt mycket på senaste tid.

Hennes skratt ekar typ hela tiden i vår lägenhet och jag klarar inte av att se dom tillsammans det gör ont att se hur lycklig Juliette är med Niall.

Dom är helt perfekta för varandra och fansen vet också om det.

Dom shippar Nuliette eller Nulie jätte mycket.

Niall har ju Niall självklart nekat att rykten mellan dom efter som han säger att det inte är något på gång mellan dom.

Inom mig hoppas jag att det inte är det för jag kanske har några känslor för Juliette.

Sättet hennes leende kan lysa upp ett helt rum.

-”Liam” Säger Zayn och jag tittar upp på honom med hopp i blicken.

Det är inte bara Niall som bestämt sig att sluta bry sig utan alla killarna.

Bara att dom andra killarna faktiskt pratar med mig ibland.

-”Ja” Säger jag och tittar på honom med frågande ögon.

Jag ligger på min säng och han står i dörröppningen.

-”Danielle är här och vill prata med dig” Säger han och lämnar rummet innan jag kan säga något.

-”Hej” Säger Danielle när hon kliver in i rummet.

Hon är till och med vackrare än vad jag minns henne.

Hennes hår faller perfekt över hennes axlar.

Två månader är det sen jag såg henne och hon är fortfarande lika vacker i mina ögon.

-”Du måste sluta med vad du håller på med Liam du måste gå vidare!” Säger hon och jag tittar på henne med ledsna ögon.

Hur ska jag kunna gå vidare om jag fortfarande är riktigt kär i henne.

-”Dani…” Juliette kommer in i rummet och ser osäkert på oss innan hon inser att hon avbröt något.

Jag tror att Danielle såg blicken jag gav henne för hon ler mot mig som om hon vet att jag önskar att Juliette var min.

Jag vill bara hålla om henne.

Jag vet att det är fel men jag kan inte stoppa mig själv från att känna så här.

-”Jag kommer strax Julie” Säger Danielle till Juliette sakta.

Juliette nickar innan hon vänder sig om utan att ge mig en blick.

Kanske hon också är arg på mig precis som dom andra killarna.

Det skulle faktiskt inte förvåna mig då Niall säkert berättar allt för henne och han måste ha berättat om hur jag behandlar tjej.

Hon kommer aldrig vilja vara med mig.

-”Jag tänkte fråga om du ville följa med ut med mig, Juliette och Niall” Säger hon och jag nickar för ärligt jag vill kunna vara med Niall och se varför han inte pratar med mig.

Även fast det är ganska uppenbart så vill jag fixa det vi hade för Niall är min bästa vän.

Jag hoppas i alla fall att han fortfarande är det.

Jag reser mig sakta och följer efter Danielle ut i vardagsrummet där Niall sitter med armen runt Juliette och jag känner genast ett pang av svartsjuka.

Okej jag får inte säga något som är dumt.

-”Varför är han här?” Frågar Niall och tittar på mig med en blick som jag hoppades att jag aldrig i hela mitt liv skulle behöva se Niall ge mig.

-”Han behöver komma ut lite så jag bjöd med honom” Säger Danielle och ger Niall en blick som om hon ber honom att vara snäll.

Varför skulle hon behöva ge Niall en sån blick han borde inte titta på mig som han gjorde men endå jag vill inte att han ska vara arg på mig.

-”Ja då går vi väl” Säger Juliette och hon ler mot Niall som genast  lugnar sig av hennes leende.

Det borde inte vara honom hon ler mot så där det borde vara jag inte Niall.

Hon måste sluta titta på honom så där.

Vi går längs gatan och jag suckar åt hur Niall hela tiden får Juliette att skratta åt något han gör.

Det borde inte vara han som får henne att skratta det borde vara jag!

Hon har hans keps på sig och det hjälper inte särskilt mycket med min svartsjuka jag vill bara slå ner Niall.

Men jag vet att det inte kommer hjälpa med allt mellan oss.

Plus skulle inte Juliette vilja vara med mig om jag gjorde det.

------------------------------------------------------------------

Jag måste bara fråga en sak till er. Har jag blivit sämre på att skriva? För när jag skrev förut typ som på Stay eller Lost in the dark så kommenterade massa människor jag hade upp till 13 kommentarer på varje och nu kan jag knappt få två? Så den enda anlendingen jag frågar är för att jag faktiskt undrar för jag kan inte komma på någon annan anledning.

 

2+ till nästa

Niall:

 

Jag ser hur Liam tittar över mot Julie nästan hela tiden, blicken som han ger henne är något jag inte sett sen Danielle.

Visst Liam har haft många tjejer sen Danielle men alla vet att han inte älska dem, han kanske hade någon känsla för dem men inte som med Danielle.

Kanske Juliette kan ändra det?

Det skulle vara ett under om hon kunde få tillbaka honom, jag saknar den Liam han var förut, den Liam som fansen älskade.

Ja visst de älskar han nu med men kom igen, han kan inte hålla på och såra dem genom att kyssa nya tjejer hela tiden.

Det måste vara så förvirrande för dem.

 

Louis:

 

Harrys hår ligger perfekt i hans ansikte, lockarna är lite mer lockiga nu när han låtit håret falla utan alla hår produkter.

Jag gillar det bättre så, hans lockar är alltid så mjuka att dra min hand genom.

-”Louis kan du ge mig saltet?” Frågar Juliette mig och helt ärligt hennes röst är lite läskig.

Hon kan ju inte veta på vilka ord som hon ska betona på, det låter nästan som en robot pratar.

Men det är väl bra att hon pratar i alla fall det skulle ju vara värre om hon inte gjorde det.

Jag ger henne saltet och hon ler lite mot mig.

Min blick vandrar runt bordet och jag möter de underbara gröna ögonen, Harrys ögon.

De är verkligen de mest underbara ögonen jag någonsin sett.

Sättet som de ser gröna ut på långt håll, men om man tittar nära kan man se små fläckar av brunt och gult i dem.

Det är verkligen häftig färg.

Om jag skulle kunna titta in i hans ögon hela dagen skulle jag göra det.

När Harry får ett av sina underbara sneda leenden på sina läppar, kan jag inte stoppa den röda färgen som sprider sig på mina kinder.

Jag tittar snabbt bort och ser hur Liam studerar varje rörelse som Juliette gör, konstigt.

Men vad ska jag säga Liam har vart konstigt på sistone.

 

Liam:

 

Jag tittar på Juliette och märker genast hur hennes ögon lyser av lycka när hon ler.

Man kan tydligt se att hon försöker lista ut vad alla runt omkring henne säger, sättet hennes panna rynkas lite visar att hon inte lyckas så bra.

Hennes mamma verkar helt okej om det inte vore för att hon är så sträng, så fort som Juliette gör något hon kanske inte borde så säger hon till.

Hon är till och med värre än Will är mot mig och då är det illa.

-”Liam ska det bli kul att åka på tour?” Frågar Juliette mig.

Hennes fråga tar mig med förvåning, då ingen har gjort en ansats till att prata med mig på hela kvällen, det värmer att hon gör det.

Jag nickar som svar och hon ger mig ett litet leende.

Hennes leende är fint.

Nej jag får inte tänka så hon är inget speciellt.

Snabbt suddar jag ut leendet på mina läppar som lyckats krypa upp.

Ingen ska få mig att ändra på mig plus Tess skulle aldrig låta mig vara med henne.

Hon har faktiskt sagt det till mig.

Med en suck låter jag min blick flyttas från Juliette till maten.

Kanske jag är menad att vara ensam.

 

Juliette:

 

Jag känner irritationen stiga inom mig, alla runt om kring mig pratar och jag fattar ingenting.

Min mamma ler och skrattar åt något någon har sagt men jag vet inte vad.

Snabbt reser jag mig upp och ursäktar mig från bordet.

Det är många oroliga blickar på mig men jag ger alla ett leende för att övertyga dem över att jag är okej, alla verkar gå på det förutom Liam.

Hans blick förblir den samma, lika orolig som innan.

Snabbt avlägsnar jag rummet och går ut på verandan, där jag låter tårarna rinna ner för mina kinder.

Jag saknar att kunna höra så mycket.

Jag saknar att kunna låta musiken ta över mina sinnen, jag saknar mitt liv.

Kanske jag skulle kunna gjort något annorlunda, kanske jag skulle kunna höra nu om jag gjort det.

En hand rycker mig ur mina tankar.

Snabbt snurrar jag runt och möts av Liams oroliga ögon.

När de möter mina tårfyllda fylls de genast med mer orolighet, jag hatar när folk tittar på mig så där.

Snabbt sliter jag mig ut ur hans grepp som han har om min axel, då jag inte gillar sättet han ser på mig.

Liam tror att han vet hur jag har det men han gör inte det.

Hans ögon visar att han tror att han har det lika svårt, men han vet inte hur det är att förlora det som betyder mest för en.

Visst han har förlorat en tjej men kom igen om hon lämnar dig då är hon inte den rätta, jag kan inte göra det jag älskar.

Hur skulle han känna om han tappade rösten och aldrig mer skulle kunna sjunga, han skulle nog inte vara så glad då heller!

Med ryggen vänd mot Liam kan jag inte se vad han säger.

En till sak jag hatar med att vara döv jag hör inte om någon vill mig något.

Jag blir alltid överraskad, man måste alltid vara på sin vakt.

Liams hand nuddar min axel men jag skakar bara av mig den.

Jag vill inte ha hans medlidande jag vill vara ifred och sörja över min hörsel.

Sörja över alla saker jag aldrig kommer kunna göra.

Jag kommer aldrig kunna höra mina barn prata, jag kommer aldrig kunna lyssna på något de gör.

Tårarna börjar strömma ner för mina kinder, när jag tänker på alla de sakerna jag aldrig kommer kunna göra för att jag är döv.

Jag förlorade inte bara det jag älskade, jag förlorade hela mitt liv.

Jag kommer aldrig kunna leva som en normal person, jag kommer alltid behöva hjälp.

Alltid är en lång tid.

En tid som jag kommer spendera i tystnad.

En tid som kommer vara tyst.

Aldrig ett ord kommer jag höra igen.

Kanske Jag inte fattade hur mycket jag egentligen förlorade förens nu…

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera snälla :) <3

 

Älskar er!

Jag kliver in i vårat hus och ser Niall sitta på soffan bredvid Zayn och se någon dålig film som jag tror dom har sett hundra gånger.

Ingen av dom verkar bry sig i filmen då Niall verkar vara fullt inne i ett spel på sin mobil medans Zayn har ett leende på sina läppar vilket betyder att han smsar med Perrie.

Hon skulle väl komma hem från deras tour snart vilket betyder att Zayn kommer vi inte se så mycket av då han kommer vilja spendera så mycket tid som möjligt med Perrie medans han kan.

Han bryr sig så mycket i henne att det är ofatbart.

-”Liam vart har du vart egentligen?” Frågar Harry mig som kommer ut från ett av badrummen med en handduck lågt ner på hans höfter.

Den killen vet verkligen inte hur man använder en handduck.

Hans hår hänger i stripor och det droppar vatten från det.

Seriöst Harry?

-”Jag var tvungen att göra en sak”Säger jag och tar upp ett av tugguminen som jag köpt.

Jag har fortfarande mina ciggareter kvar men ända sen Julie sa till mig att inte röka så har jag inte känt för det.

Visst jag har velat tagit en ciggaret men när jag fumlat med den så har det känt så fel.

Det har gått 2 veckor sen jag träffat Julie och två veckor utan att ha rökt mer än två ciggareter vilket är mycket mindre än vad jag brukar.

Jag tror att killarna märkt av det också för jag har inte vart ut och klubbat lika mycket som förut.

Lusten finns liksom inte där.

-”Så Liam Tess bad oss att komma över till henne i kväll för att diskutera mer om turnen och jag tror att din lilla fling kommer vara där”Säger Zayn från soffan och Louis som uppenbarar sig från ett av rummen skrattar åt honom.

-”Hon är ingen fling jag känner henne inte”Säger jag arg åt dom och Zayn håller upp sina armar i en gest av att han ger upp.

Med arga steg går jag ut på terasen och tar upp en ciggaret men just när jag tänt den så kommer Julies ansikte upp framför mig och jag släker den snabbt igen och tuggar intensivare på mitt tuggumi.

-”Det var en lång cigg”Säger Zayn retsamt och jag ger honom en arg blick och han suckar när han inser att jag inte kommer skoja tillbaka med honom.

När ska dom lära sig jag har inte skojat tillbaka med dom på jätte länge.

Med en suck lämnar jag rummet och går in i mitt rum.

Aldrig hade jag trott att mitt liv skulle bli så här värdelöst det känns som inget jag gör blir rätt kanske för att det aldrig blir rätt.

Jag slänger mig ner på sängen och låter The Beatles fylla mina öron då jag verkligen behöver höra lite riktig musik.

Jag måste ha slumrat till för jag vaknar upp av att Zayn kliver in i rummet och ruskar om mig för att säga att vi ska åka om en halv timme.

 

Juliette:

 

Jag tittar på mamma som ser på mig med en besviken blick.

”Du vet att jag inte gillar när du smiter ut till dans studion själv tänk om du skadar dig” Säger hon på tecken språk och jag bara suckar.

Självklart kan jag skada mig men det kan jag ju göra även fast jag inte var döv.

Varför ska jag vara så försiktig hela tiden.

Hon berättar också om att vi ska gå över till Tess för att äta middag med henne och killarna i One Direction.

Jag vet att dom är jätte stora men jag kan inte se dom som något annat än 5 killar som finns överallt på allt.

Jag vet inte om dom kan sjunga eller inte för jag kan inte höra dom.

Själv vill jag inte döma dom för vad dom gör då jag själv inte vill ha någon som dömer mig för att jag döv.

Men ändå är det väldigt många som gör det för att dom tror att det är okej för jag har inte deras dömande ord.

Försiktigt klär jag på mig en vit klänning och ett par svarta ballerina skor.

När jag kommer ner i köket sitter mamma och väntar på mig med ett leende och vi går ut till bilen som står utanför och väntar på oss.

Självklart att Tess inte skulle låta oss ta tunnelbanan…

När vi står utanför Tess hus låter jag kvällsluften fylla mina lungor och jag tittar på den bilfyllda gatan bakom mig.

Jag föreställer mig hur alla bilarna gör oväsen, ett oväsen jag så gärna skulle välkomna om jag kunde höra.

Med en suck kliver jag in genom dörren som mamma öppnat åt mig.

Ända sen jag blev döv har folk behandlat mig annorlunda, som om jag inte kan göra någonting för mig själv.

Som om jag behöver hjälp med allt.

Men det är inte sant jag kan göra saker för mig själv också, som till exempel öppna en dörr.

Jag behöver ingen jävla dörrvakt som ska öppna dörrar för mig.

-”Trevligt att se dig” säger Tess när jag kliver in i huset.

Hennes läppar rör sig sakta och tydligt, hon vet att jag gillar det bättre när någon pratar med mig än att använda teckenspråk, men jag gillade det när Liam gjorde det, det kändes liksom speciellt.

Med ett leende kliver jag ur mina skor, då jag vet att min mamma tycker det är oartigt att ha skor inomhus.

Försiktigt går jag in i huset och tittar mig omkring.

Det var ett tag sen jag var här men det har inte ändrats så mycket.

Samma fula bruna tapeter i hallen, som sen ändras till den underbara ljus gröna inne i vardagsrummet.

Tess har aldrig vart bra med färg men det är en av de många sakerna jag gillar med henne.

Sättet hon får allt att gå ihop.

Jag tittar runt lite och efter en stund känner jag någon peta mig på axeln.

Med ett ryck vänder jag mig om och möts av Nialls blå ögon, han ler stort mot mig och jag inser att de måste stormat in genom dörren då killarna brottas, alla förutom Liam.

Jag ler mot honom och han snackar ganska sakta men det är ändå svårt att se vad han säger, kanske säger han att det är kul att sne mig och att Liam rumpar mig… eller så säger han att det är kul att se mig och att Liam gillar mig.

Jag vet inte riktigt vilken av dem än.

-----------------------------------------------------------------------

Kommentera vad ni tycker :)

 

Jag tittar på Tess som ser helt slut ut.

Hon sitter och väger på stolen samtidigt som hon titar på sin dator och hennes blick glider alltid över till telefonen.

-”Liam vad kul att se att du faktiskt är i tid”Säger Will till mig och jag ler lite.

Vi ska snacka om turnen och det ska bli kul att komma ut på vägen igen.

Vi kliver in i ett rum där dom andra redan sitter och Tess kliver in bakom oss.

-”Det här bör inte ta så lång tid då Tess ska i väg snart”Säger Will och tittar på Tess som ler lite mot oss och jag skrattar lite åt hur otroligt glad hon ser ut.

Skönt att komma ut härifrån snabbare än vanligt.

Vi pratade i kanske två timmar innan det knacka på dörren och in kliver en tjej som ser väldigt bekant ut.

Hennes ljus bruna hår har blonda toppar och dom blå gröna ögonen är läskigt bekanta.

-”Julie”Säger Tess och ler mot henne och flickan tittar runt på oss med ett leende på läpparna men när hennes ögon möter mina rynkar hon bara näsan och först trodde jag det bara var för att hon inte gillade mig.

Men sen kommer jag på vart jag känner igen henne från..

Jag gick in i henne och kallade henne freak..

Oops.

-”Ska vi gå?”Frågar hon i en änglalik röst.

Hennes tonläge är lite konstigt då det inte låter som om hon fattar vad hon säger.

Hon tittar på Tess med frågande ögon och väntar på hennes svar.

-”Vänta utanför Lite Julie så ska vi bara fixa klart det här sen så kommer jag okej?”Frågar Tess och tjejen som jag antar är Julie får en frågande  min i ansiktet.

-”Va?”Frågar hon och Tess ler lite.

-”Jag möter dig utanför snart”Säger hon riktigt tydligt och långsamt.

Julie nickar innan hon vinkar ett hej då och försvinner ut.

-”Vad var det där om?” Frågar Louis som inte är blyg om att fråga om något.

Det kan vara riktigt irriterande ibland men nu när jag också undrar så känns det bra att han fråga då jag tvivlar på att dom skulle svarat om jag fråga.

Dom svarar knappt någongång när jag frågar.

-”Åh det är Juliette min kusin hon är döv”Säger Tess och jag håller på att sätta vattnet i halsen.

Men hur kan hon prata det ska ju inte funka så?

Tess byter snabbt samtals ämne och man kan tydligt se att hon försöker föra bort ämnet från den lilla tjejen som vart in i rummet.

Sorgen i hennes ögon är svåra att missa och jag inser att det är något med Juliette som får henne att känna sorg men vad?

Varför har hon det så svårt att prata om den naturliga skönheten..

Vänta va?

Tänkte jag ju det där?!

För guds skull det är bara en brud inget annat hon är bara en helt vanlig brud som råkar ha ett väldigt bra utseende.

Det finns många som har.

Vi pratar lite till men jag kommer på mig själv om att tänka på den vackra flickan som sitter bara några meter från mig i korridoren utanför.

Min blick glider alltid till det lilla fönstret som man kan se ut genom och jag ser hela tiden hennes gestalt sittande på golvet mitt i mot dörren med mobilen i handen.

-”Jag antar att det var allt för i dag”Säger Will och reser sig.

Tess är snabbt ute ur rummet.

Jag följer hennes rörelse när hon går försiktigt fram till Juliette och petar lite på henne.

Juliettes blick glider upp och ler när hon ser den äldre kvinnan.

Ja jag tror man kan kalla Tess en kvinna hon må vara bara 24.

Hon är en väldigt vacker ung kvinna.

Tess är nog en av dom få personerna jag skulle kunna kalla kvinna och ha stor respekt för.

Jag respekterar Tess för den hon är.

Visst jag ligger runt med många tjejer just nu men om alla tjejer i Tess ålder var som Tess då skulle jag ha så mycket mer respekt för dom.

Hon är en självständig kvinna som ser till att allt funkar.

Inte någon billig hora på en klubb som försöker se 5 år yngre ut än vad hon igentligen är för att få ligga.

-”Liam vi tänkte dra till Nandos vill du följa med?”Frågar Niall och jag ruskar på huvudet.

Jag måste få vara i fred just nu jag klarar inte av att ha Niall och dom andra killarna runt om kring mig.

Jag gillade att vara med dom förut men kom igen till och med vi växer ifrån varandra.

Dom suckar och försvinner ut och jag suckar.

Med en suck kliver jag ut ur byggnaden på baksidan där inga fans kan komma in.

Jag sjunker ner mot den kalla tegel väggen och känner den kyliga marken nudda mina jeans när jag slår i marken.

Ur min jackficka letar jag reda på ciggaret paketet som legat och väntat på mig under hela mötet.

Försiktigt fumlar jag upp en av dom små ciggaretena och sätter den mellan mina läppar innan jag drar upp min tändare.

Jag tänker inte ens på min handling utan bara tänder ciggareten då jag känner att jag behöver det.

När den giftiga röken dras in i mina lungor känner jag genast hur ett fridfullt lugn sprider sig i min kropp precis som varje gång.

Jag  drar in ett nytt bloss genom mina nu frusna läppar.

-”Du borde verkligen inte röka det är dåligt för dig”Hör jag en ljus röst säga och jag tittar irriterat ditt för att se någon av dom irriterande jobbarna på modest.

Men när min blick möter dom grön blå ögonen så fasnar dom oförskämda orden jag tänkt fräsa ur mig i halsen.

-”Borde inte du vara med Tess”Säger jag snabbt och hon tittar frågande på mig och jag kommer på att jag kanske inte var så tydlig.

Försiktigt släker jag ciggareten och tar upp mina frusna fingrar.

”borde inte du vara med Tess?” vissar jag på tecken språk.

Ja jag kan tecken språk då min kusin hade en kompis som var stum och använde tecken språk.

Hon ler mot mig när hon ser mina fingrar göra rörelsen.

-"Hon fick ett samtal och bad mig att vänta här utanför”Säger hon med en röst i samma tonläge genom hela meningen.

Det är annorlunda att höra någon prata så men det känns ändå rätt.

Hon sjunker ner bredvid mig på den sidan som jag inte fimpat ciggareten.

Jag kan känna hennes värme från hennes kropp men vi är inte så nära att vi nuddar varandra.

Men om jag rör min arm lite så kommer den nudda hennes.

Självklart låter jag det inte hända det känns som om någonting stopar mig.

Jag har aldrig haft svårt att prata med tjejer eller ens vara nära tjejer med bara av att Julie sitter bredvid mig gör att jag känner mig galen.

Eller så kanske det är för att jag är nykter det brukar jag inte vara när jag träffar tjejer.

Plus så brukar jag oftast bara se dom som en one night stand men hur mycket jag än försöker föreställa mig Julie som en One night stand så kan jag inte det.

Visst jag skulle dö för att röra mina händer över hennes lilla kropp men kom igen vi alla vet att jag skulle hamna i trubbel för att röra henne ens.

Om Tess viste att jag tänkte om henne på det här visset skulle hon aldrig mer prata med mig.

Hon gillar inte vad jag gör med dom andra tjejerna så hon skulle slita huvudet av mig om jag gjorde det med Julie.

Dörren öppnas och Tess kliver ut med ett leende som genast suddas ut när hon ser att Julie sitter bredvid mig.

Oj någon verkar ha något i mot mig.

Men det är okej jag tror att alla har något i mot mig just nu och jag fattar inte ens hur dom står ut med mig.

Jag står inte ut med mig.

Jag vill inte vara så här jag vill vara som jag var innan men jag kan inte för jag vet inte hur jag ska göra för att bli som jag var innan.

Räddslan för att bli sårad finns alltid där och därför måste jag typ vara den som sårar.

-”Hej då Liam… Kalla inte folk Freak när du råkar gå in i dom du ger dom fel uppfatning om dig”Säger Julie och ler mot mig.

Hon verkar se något i mig som ingen annan ser något som inte ens jag kan se i mig.

Jag vill bara veta hur hon ser mig.

Vad jag ska ändra för att vara perfekt i hennes ögon.

Varför vill jag vara perfekt i hennes ögon jag känner henne ju inte!

 -----------------------------------------------------------------

Kommentera vad ni tycker :)

Juliette:

 

Jag kliver in i mitt nya hus efter att ha vart ute och gått.

Jag gillar verkligen det här stället… OR NOT!

Kom igen en total främling kallade mig freak för att HAN inte såg sig för vem fan gör det.

Med en suck går jag in i mitt rum och ser mamma sitta på sängen med ett leende.

Jag vet att hon vill säga något men jag tittar bara bort från henne för då måste hon peta på mig för att få min uppmärksamhet och även jag vet att hon inte kommer göra det för att få den!

Jag hör hur dörren öppnas och in kommer Tess.

-”TESS”Utbrister jag.

Jag må vara döv men jag kan fortfarande prata även fast jag inte gör det så ofta.

Det är bara att jag och Tess har det här speciella bondet mellan oss vi är som syskon!

Hon skrattar när jag slänger mig in i hennes armar.

Gud vad jag har saknat henne det är en av dom bra sakerna med London Tess bor här.

Tess är min kusin och hon är verkligen bäst.

-”Så vad säger du om att komma förbi på mitt jobb i morgon och vi tar en fika?” Frågar Tess mig långsamt.

Hon pratar alltid lite extra långsamt och tydligt för att jag ska hinna se vad hon säger.

Det känns bra för jag är riktigt jävla less på tecken språk.

Tess fattar att jag vill bli behandlad som vilken vanlig tjej som helst för det är ju vad jag är en vanlig tjej.

-”Det låter underbart”Säger jag med ett leende på mina läppar.

Jag drar mitt hår ur ögonen.

Mina blå gröna ögon tittar på Tess blå och ett leende sprider sig på hennes läppar.

Hon länkar ihop våra armar och vi går skrattandes ut ur huset.

Jag älskar att vara med Tess då hon inte dömmer mig och behandlar mig precis som innan olyckan.

Inte ens min mamma gör det hon vill alltid att jag ska vara extra försiktig.

Vi kliver ut på gatan där det nu vimlar av folk.

Inte alls lika några som tidigare det är nu svårt att se den blå röda skylten som vissar vart tunnelbanan är.

Vi kliver ombord på en av dom skakiga vagnarna som ska ta oss till oxford street.

Tess berättar på teckenspråk om hur en av hennes arbets kamrater är en stor jävla idiot.

Jag skrattar lite.

Det kan vara lite bra att kunna tecken språk då man kan berätta saker som inte alla andra förstår och ingen hör vad du säger.

”Vi ska av nu” visar Tess på fingrarna och jag nickar för att vissa att jag fattat.

Hon ler och tar tag i min hand.

Tillsammans gör vi våran väg genom folkmassan.

Hon har ett leende på läpparna hela tiden och ärligt det har jag också.

Jag har saknat att vara med henne då hon är en av mina bästa vänner hon har alltid funnits där för mig.

Vi går in och ut genom olika affärer skrattandes och jag blir helt kär i ett par skor som ser ut att ha serier på sig.

Med sin mega stora lön så köper Tess dom till mig.

Det är ofatbart hur mycket hon har i lön.

Själv vet jag inte vad jag vill bli.

Jag har alltid velat vara en dansare och dansa är det enda som jag faktiskt brinner för men nu kan jag inte höra musiken.

Så det är ganska lön löst då det inte är stegen som styr mig utan musiken.

Att kunna dansa igen är det enda jag önskar att jag kunde göra.

Jag vill kuna låta mina fötter röra sig över golvet som fjädrar och följa med musiken som vågorna väller upp på stranden.

Det kommer lika naturligt.

Med en suck tittar jag på Tess som kommer tillbaka från att ha köpt oss varsin chai latte från starbucks.

Helt ärligt Chai Latte från starbucks är som att dricka en bit av himlen så gott är det.

När den varma kryddiga men ändå söta smaken nuddar tungan är underbart.

Nu låter det som om jag ska hångla med den men seriöst det är rena rama himlen att dricka Starbucks Chai latte.

Det var faktiskt Tess som vissade mig det när hon hade flyttat till London hade hennes kompis köpt det till henne och jävlar älskar det.

Jag skulle kunna dö inne på ett Starbucks men helt ärligt så skulle det vara riktigt konstigt.

Men om jag någonsin skulle dö skulle jag vilja dö i en dasnstudio för det är där jag älskar att vara.

Även fast jag inte kan dansa längre brukar jag gå till dansstudion i York bara för att sitta och titta.

Det är mitt favorit ställe på jorden.

Och kanske någon gång ibland låter jag mina ben snurra runt lite på golvet åt musiken som finns i mitt huvud.

Men jag kommer aldrig kunna bli mer än någon som dansar lite för mig själv.

Jag kommer aldrig kunna bli något stort.

Tess slänger armen runt mina axlar och ler stort mot mig och jag ler lite lätt tillbaka.

Det enda dåliga med Tess är att hon aldrig ser hur jag igentligen känner.

Jag vill bara träffa någon som ser rakt igenom mig.

Som ser att jag ljuger när jag säger att jag mår bra.

Jag vill bara ha någon som kan säga till mig att jag mår inte bra och det är okej att inte alltid vara okej.

 

Liam:

 

Louis sitter i vardags rummet och tittar på mig när jag drar upp ciggaret paketet ur min ficka.

Jag vet det är dåligt att röka men kom igen jag måste få göra det.

Zayn gör det.

Kanske inte så ofta som förut men han gör det någon gång ibland.

-”Du borde verkligen sluta”Säger Louis och ser besviket på mig.

Jag bara morrar till svar och han suckar.

Alla killarna har försökt att prata med mig för alla tror att det finns en del kvar av ”den riktiga jag” inom bords.

Men ingen fattar att jag faktiskt växt upp och jag kommer inte alltid vara den duktiga pojken.

-”Varför skulle jag”Säger jag som om jag inte bryr mig till honom.

Med en suck tittar han på mig trötta ögon.

-”För du är en förebild Liam du har fans över hela världen som ser upp till dig”Säger Louis lite argt och jag tittar på honom.

-”Du har också testat och Zayn gör det också”Säger jag och han tittar på mig med en blick som vissar att han inte menade så.

-”Du började nyligen Liam Zayn försöker sluta för fansens skull”Säger Louis och man kan tydligt höra irritationen i hans röst.

Åh hans röst är så irriterande så hög och ljus.

Och när han är irriterad blir den ännu ljusare.

-”Men allt kanske inte handlar om fansen Louis jag har ett liv. Sluta lägga dig i.”Säger jag innan jag försvinner ut på balkongen och tar ett djupt bloss av ciggareten efter att jag tänt den.

Men mer än så hinner jag inte ta innan den blir ryckt ifrån mig och jag tittar in i två gröna ögon som ser väldigt trötta ut.

-”Jag är trött på ditt betende Liam få din skit samman”Säger Harry med sin raspiga röst.

Om han bara visste hur gärna jag skulle vilja ändra på saker och ting.

Jag skulle inte ha gjort slut med Danielle från början det var ju så allt det här började.

Men jag vet att om inte jag hade gjort det så skulle det tagit slut på ett värre sätt.

Jag låter ciggareten flyttas upp till mina läppar igen och när jag blåser ut röken flyttar sig Harry en bit ifrån mig och jag ler lite mot honom.

Han vet att jag gjorde det med vilje för att han inte kan stå förnära mig pågrund ut av hans astma.

Louis kommer ut och tittar på mig innan han flyttar in Harry in i huset då han alltid är överbeskydande över den yngre pojken.

-”När ska du inse att det du håller på med är fel?”Frågar han mig med en rynkad näsa innan han försvinner in igen och lämnar mig ensam ute på balkongen med den kalla kvälls luften som sällskap.

Juliette:

 

Jag sitter och stirrar rakt ner i skolbänken vad är det för ide att ens låtsas som om jag bryr mig jag hör ju för i helvete inte vad den jävla läraren säger.
Jag heter Juliette Williams och är döv..
Jag har inte alltid varit döv men för 5 år sen var jag och min mamma med om en bilolycka och den bilolyckan kostade mig min hörsel.
Min mamma har försökt förklara för mig många gånger att det inte är något fel att vara döv men det är inte hon som inte hör något.
Hon har också lärt sig teckenspråk för min skull.
Det är min sista dag här i York i morgon ska jag flytta till London för dom har ett bättre program för döva där och pappa vill inte bo kvar med mig och mamma…
Han säger att han inte klarar av längre att se mammas misstag.
Han tror att bara för att jag är döv så hör jag inte.
Det är väl sant men jag kan faktiskt läsa läppar riktigt bra .
Jag vet att han menar mig varför skulle han annars flytta.
Om jag inte fanns skulle kanske mamma och pappa fortfarande vara lyckliga tillsammans om jag inte fanns så skulle mamma kunna vara en ballett dansös…
Om jag inte fanns skulle kanske världen vart så mycket.
Jag vet att man inte ska tänka så men kom igen jag vet att jag är felet att min mamma inte dansar och att mina föräldrar ska skiljas.
Vad väntar ni er att jag ska göra hoppa omkring och vara riktigt glad över att jag lever…
Skulle inte tro det.
I vanliga fall så skulle Wendela vara här och berätta vad min lärare säger till mig på tecken språk men med hon är sjuk så jag sa att jag kunde klara mig själv…
My ass jag kan ju för i helvete inte ens höra vad dom säger och när läraren står vänd mot tavlan för att peka på bilder så har jag ingen blekaste aning om vad vi snackar om.
Jag tror att dom ogillar mig ganska mycket…
Lärarna alltså.
Jag tror dom tycker jag är ganska krävande och så.
Vi kan aldrig lyssna på hör övningar utan att någon måste berätta med teckenspråk vad dom säger.
Det är riktigt jobbigt.
Det är sant som dom säger man inser inte vad man har förens man förlorar det.

 

Liam:

 

Jag kliver in i rummet som modest bet mig att möta dom i och jag suckar vad fan vill dom mig igentligen varför ska dom alltid klagga på vad jag gör kan dom inte skaffa sig ett liv istället för att lägga sig i mitt hela jävla tiden.
-”Liam trevligt att se dig igen sätt dig”Säger Tess.
Tess är helt okej för att vara med i Modest hon är nog den enda som inte är jätte hård mot mig hon låter ofta det mesta gå förbi och jag gillar att hon tycker det är okej att jag gör misstag.
Hon är också ganska ung vilket gör det lättare för henne att relatera till mig.
-”Jaja skit samma”Säger jag opch sätter mig ner.
I vanliga fall skulle jag ha vart jätte nervös för ett möte som det här men på senaste tiden orkar jag bara inte bry mig vad andra tycker om mig.
-”Du måste komma tillbak ner på jorden du är högt uppe bland molnen och vi har verkligen ingen kontrol över dig mer och vi gillar det inte” Säger Will som sitter bredvid Tess på andra sida bordet och jag suckar.
Hur kommer det sig att jag redan visste att dom inte gillar att inte ha kontrol över mig.
Jag tittar på dom med en uttråkad blick och Will ser helt jävla rasande ut och jag kan se hur Tess viskar något i hans öra och han försvinner snart ut ur rummet.
-”Du inser att du inte kan hålla på så här för evigt Liam”Säger Tess och jag tittar på henne med ett höjt ögonbryn.
Varför skulle jag inte kunna den?
-”Du kommer tappa fans och du kommer inte inse det ”Säger hon och jag skrattar.
-”One Direction består inte bara av mig Tess”Säger jag lite irriterad och hon skrattar lite.
-”Det visste jag redan men tänk på det så här Liam ett dans lag består inte bara av en dansare men om en dansare gör ett fel steg drar den med alla andra också”Säger hon och jag tittar frågande på henne.
Varför dansare.
-”Varför jämför du mig med ett dans lag Tess?”Frågar jag henne och skrattar ett humorlöst skratt.
Hon tittar ner på sina händer innan hon tittar upp på mig med sorg i hennes ögon.
-”För min moster är dans lärare och hennes dotter är… var dansare”Säger hon och jag skrattar lite åt hur patetisk hon är.
Gud saknar hon sin kusin oh buhu.
-”Kom igen var inte så löjlig nu du beter dig som om du vore tre”Säger jag argt och det är dp helvetet bryter ut bokstavligen vi skriker på varandra för att hon tycker jag är barnslig.
Plötsligt slåss dörren upp och där står Will och han tittar argt på mig.
-”OM DU INTE SKÄRPER DIG KOMMER DU STÄLLA TILL ETT HELVETE FÖR DIG OCH DOM ANDRA KILLARNA SÅ SKÄRP DIG ANNARS ÄR VI KLARA OCH INTE BARA MED DIG”Skriker han och titar på mig.
Jag nickar åt honom vad ska jag annars göra.
Förut har det bara handlat om mig men nu handlar det om dom andra killarna också.
Jag kan inte förstöra för dom och krossa deras drömmar det skulle vara fel.
Med en suck låter dom mig gå och jag reser mig snabbt.
Jag hatar dom här samtalen med dom.
Jag tror jag har ungefär ett i veckan då dom alltid hittar något att klaga på hos mig.
Bara för att jag inte är Daddy Direction längre behöver dom inte lägga sig i varenda litet steg jag tar.
Med en arg suck går jag runt hörnet utan att märka personen som kommer från andra hållet.
När vi koliderar tittar jag på den bleka gestalten som ligger på marken.
-”Se dig för ditt freak”Säger jag och går där ifrån.
Visst jag kanske var lite hård men hon kunde ju ha sett sig för när hon gick liksom jag tittade inte och hon kunde ha sett mig!
Med en suck kliver jag in i min och killarnas lägenhet.
Niall sitter och spelar tvspel med Louis och dom stoar.
Harry tittar med hjärt ögon på Louis som varje gång.
Jag fattar inte varför dom inte kommer ut någongång för kom igen alla vet att dom är gay!
Och Modest försöker tecka det men kom igen vem kan inte se deras kärlek för varandra.
-”Så hur gick mötet?”Frågar Zayn som kommer ut från ett av rummen med telefonen i handen.
Han smsar säkert med Perrie sin fästmö..
Han kan inte knipa igen om att han ska gifta sig ibland vill jag bara tejpa igen munen på honom.
Jag fräser till svar och alla killarna ruskar besviket på huvudet.
Jag vet att dom inte alls gillar vad jag håller på men kom igen det är mitt liv jag får göra vad jag vill.
Dom kan inte bestämma vilka tjejer som jag ska ligga med och vilka jag inte ska ligga med.
Det har gått jätte långtid sen jag träffa någon jag visste gilla mig för mig och inte för vad jag gör så jag ger upp.
-”Du måste inse att du inte kan hålla på så här Liam”Säger Harry och jag glor på honom.
-”Ska du säga du sitter fast inne i garderoben och du vägrar komma ut för det är bara att inse Styles du är gay precis som din lilla pojkvän där borta”Säger jag och går där ifrån.
Okej så jag kanske inte är lika trevlig som media och alla fans får mig att framstå som.
Jag tycker igentligen inte så mycket om killarna.
Visst dom är snälla trevliga men kom igen se bara på dom.
Har ni sett hur dom ser ut eller som ett jävla bög gäng!
Jag bestämde inte att vara i One Direction jag blev satt i One Direction.
För kom igen det var den enda chansen jag hade att göra något med mitt liv.

 ----------------------------------------------------------------------------

Kommentera vad du tycker :)