-”Liam jag vet att du redan har gått vidare och allt men jag behöver dig.”Sophias röst ekar genom telefonen och man kan tydligt höra att hon gråter.

Jag har inte pratar med henne sen vi gjorde slut.

Vi hade ett hårt avslut inte som jag och Danielle.

Danielle är fortfarande min vän men med Sophia är saker annorlunda det är inte alls som med Danielle.

Jag och Sophia slutade inte alls som jag och Danielle vi slutade inte som vänner.

Vi slutade med att jag lämnade henne gråtande bakom mig efter att vi har skrikit i flera timmar på varandra.

Det är inget jag kallar ett bra avslut.

-”Sophia” Säger jag bara och Niall tittar genast på mig då jag går ifrån Juliettes varma famn.

-”DU TROR ATT DU KAN GÖRA VAD DU VILL BARA FÖR ATT DU ÄR KÄND!”Skriker hon rakt i ansiktet på mig och jag tar hennes händer för att få henne att lugna ner sig.

-”Nej snälla Sophia du måste inse att det är mitt jobb att åka på turne” Säger jag och tittar henne rakt i ansiktet.

Självklart lyssnar hon inte precis som varje annan gång vi haft den här konversationen.

-”FÖR I HELVETE LIAM!”Skriker hon på mig och just i det ögonblicket kommer en längre kille in med smutsblont hår.

-”Sophia jag trodde du hade gjort dig av med honom redan”Säger han och tittar på mig med en blick full av elakhet.

-”Vem är han?”Frågar jag Sophia som tittar på killen.

-”Jason…. Min pojkvän…”Mumlar hon och jag tittar på henne med stora ögon.

Skojar hon med mig nu eller?!

Hon har en pojkvän?!

-”DU SKRIKER PÅ MIG FÖR ATT JAG SKA GÖRA MITT JOBB! BARA FÖR ATT JAG INTE KAN VARA MED DIG HELA TIDEN BETYDER INTE ATT DU KAN VARA OTROGEN!” Skriker jag och det är där start skottet går.

Jag, Sophia och han Jason skriker på varandra som våra liv går ut på det.

När jag äntligen ger upp mitt skrikande och ingen ilska finns kvar vänder jag mig om och går därifrån.

Jag hör Sophias dämpade snyftningar men jag försöker att tränga ut dom ur mitt huvud.

-”Sophia du vet att det inte funkar så” Säger jag med en osäker röst för ärligt vet jag att saker kan funka så om vi vill dom att funka så.

Jag vet bara inte om jag vill ge Sophia en andra chans.

Visst jag tror på andra chanser jag tror bara inte att alla förtjänar dom.

Sophia kanske är en av dom personerna som förtjänar en men jag är fel person att ge henne den.

-”Jag är ledsen Sophia” Säger jag med en lite säkrare röst.

-”Liam snälla vi kan få det att funka” Snyftar hon och jag hatar att höra folk gråta.

Det skär i mitt hjärta att tvingas säga hej då till Sophia.

Ända fram till det här ögonblicket har jag undvikt att snacka med henne för jag har vart rädd hur jag skulle reagera.

-”Sophia det är över av en anledning. Du måste inse att det är dags att gå vidare med livet. Du kommer säkert hitta någon som passar dig perfekt som kan älska dig för dig… Men jag är ledsen jag tror inte jag är han” Säger jag och ser hur Niall ler lite från bredvid Juliette där han nu står.

Hennes ljusbruna hår har hon uppsatt i en häst svans.

-”Hej då Sophia” Säger jag och utan att vänta på ett hej då lägger jag på och tittar på dom tre personerna som tittar på mig med frågande ögon.

Juliette ser mest frågande ut då hon inte fattat något av det jag nyss sagt.

Jag hade ryggen mot henne i början så hon kunde inte läsa mina läppar så det måste vara ganska så svårt att förstå vad allt handla om.

Louis:

Harrys armar är runt mig och jag drar in den säkra lukten av hans tröja och känner hur jag är säker.

Eleanor sitter i samma rum som oss men jag är inte orolig efter som hon vet hur jag känner för Harry.

Det enda som är att Harry vet inte om det så han kanske känner sig lite ja vad ska man säga obekväm med det hela.

Men jag tror han kommer inse ganska snart att Eleanor faktiskt vet.

Hans händer rör sig försiktigt över min rygg och jag känner hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre.

Jag  försöker hålla mina ögon öppna..

Det funkar inte så bra…

Inte förens jag inser att jag tekniskt sätt att huvudet på Harrys skrev.

Något jag inte har någonting alls emot.

Jag rör mig lite för att se om jag får någon respons från Harry.

Och Oh ja det får jag.

Han stelnar till och jag kan inte låta bli att le åt hur han försöker att få mig att sluta röra på mig.

-”Jag tror att jag ska gå” Säger Eleanor.

Utan att hon säger något mer reser hon sig upp och försvinner upp.

Harrys händer letar sig under min tröja och snart ligger den på golvet.

Jag vet inte hur han lyckas men han är riktigt bra på det.

Hans läppar letar sig över min nacke efter att han fått mig sittandes i hans knä.

Han arbetar snabbt.

Och han kommer vara döden för mig.

-----------------------------------------------------------------

Förlåt för den evighets långa väntan och för att det är kort!

Jag är sjuk och har bara inte orkat!

Era kommentarer är jätte gulliga och jag hoppas att ni fortsätter kommentera.

Efter som ni vissade att ni faktiskt kan kommentera på den förra kanske jag ska höja lite.

Så 3+ till nästa