Juliette sitter i soffan bredvid Liam och tittar på någon dålig komedi som ingen av dom gillar.

Liam är näst intill frisk.

Det har gått 5 dagar sen han blev diagnoserad som sjuk av Juliette.

-”Kan du inte dansa för mig idag?” Frågar Liam försiktigt till Juliette och hon ler då hon ser hur Liams läppar rör sig.

Hon kan tydligt se att han är orolig att fråga frågan då hans läpp skakar ibland vilket är ett tecken på att han är osäker.

Hon nickar och dom skyndar sig ut till Liams bil innan Niall får syn på dom.

Han har vakat över dom två som en hök för att se till att Liam blir frisk.

Liam:

Vi kliver ut ur bilen och in i dans studion som jag så många gånger gått in i utan att Juliette vetat om att jag vart där.

-”Kom” Säger hon och drar med mig bort mot en studio som hon inte vart i tidigare(När jag vart med) vilket gör att jag inte känner igen mig.

Vi kliver in i studion och jag ser att den är större än den andra som hon brukar vara i.

-”Så vad säger du om att vi dansar lite?” Frågar hon och ler och jag ler lite men ruskar på huvudet.

-”Varför inte?”Frågar hon mig med ett leende.

-”Jag kan inte dansa” Säger hon och hon skrattar ett av sina underbara skratt.

-”Vad tror du jag ska lära dig?” Frågar hon mig och drar mig in i salen.

Hon visar mig några steg och jag kan inte låta bli att le.

Det känns kul.

Vi dansar lite bugg något som är väldigt roligt då vi inte lyckas så bra…

Med vi menar jag att jag inte lyckas bra.

Hon dansar som en jävla proffs dansare och så kommer jag och kliver på hennes fötter.

Det skulle inte förvåna mig om hon skulle behöva göra en fot transplantation efter att vi dansat klart då klumpig som jag är.

Två Veckor senare:

Jag har inte sett Juliette på jätte länge.

Ingen av killarna säger något till mig och jag vet bara en sak.

Jag måste se henne innan vi åker på turné.

-”JAG TROR INTE DET ÄR EN SÅN BRA IDE!” Skriker Niall när jag säger det till honom och jag tittar frågande på honom.

-”Jag kanske inte vart helt ärlig mot dig” Säger han och räcker fram ett brev.

Jag tar emot det och tittar frågande på honom.

Med en försiktig hand rörelse öppnar jag brevet och ser genast att det är ett handskrivet brev.

Kära Liam!

Jag bad Niall ge det här brevet till dig för att jag vill att du ska veta hur jag känner för dig. Jag vet att när du får det här brevet har det gått en och en halv vecka sen jag skrev det. Anledningen till att jag bad Niall ge dig detta brev så sent är för att jag vet att om du visste skulle du försöka få mig att ändra mig. Och ärligt så skulle jag ha ändrat mig. Du har ingen aning om vilken effekt du har på mig Liam. Sättet mitt hjärta slår hårt i bröstet på mig när du är nära. Jag älskar hur dina ögon alltid är varma även fast du är arg det är som om du aldrig riktigt är arg.

Jag vet också om alla dom gångerna du följt efter mig till dans studion då du trott att jag inte sett dig. Jag vet hur du brukar sitta bakom spegeln och titta på mina rörelser. Liam jag kanske är döv men det är ganska osmart att smyga bakom någon när den personen står vänd mot en spegel. Du inser väl att man ser din spegelbild?

Okej tillbaka till varför du får brevet sen. Jo jag fick reda på för några dagar sen att jag kan åka till New York och genomgå en operation som kan ge mig min hörsel tillbaka… Antagligen tycker du att det här låter riktigt bra men här är haken… Om det går fel kan jag riskera min syn också. Jag vet att om du hade vetat det här så skulle du absolut fått mig att ändra mig. Men det är något jag måste göra jag behöver göra vad som än står i min makt för att kunna höra. Du kanske inte tycker det låter så hemskt att inte kunna höra men tänk om du tappa din röst. Du kan inte göra det du älskar utan din röst eller hur? Just det och jag kan inte göra det jag älskar utan min hörsel. Jag behöver den.

Så antagligen är det här det dummaste jag kan göra då jag skriver det här brevet att erkänna mina känslor för dig men jag vet att om jag inte gör det nu kommer jag aldrig att våga och jag behöver att du vet vad jag känner för dig. Så om något går riktigt fel så vet jag att du vet hur jag känner för dig.

Du anar inte hur många gånger jag legat vaken och undrat hur din röst låter. Jag bryr mig inte i hur någon annans röst låter jag vill bara ha en chans att höra din röst. Att kunna höra dig sjunka mig till söms.

Okej så nu kommer det som jag tycker är pinsamt men jag vill ända å att du ska veta. Jo jag typ undrar hur dina stön skulle låta och hur din röst skulle låta som du andades ojämnt. Jag vet det låter super creepy jag tycker det också men det är liksom något jag undrar hur du låter.

Jag vill kunna hålla om dig, kalla dig min. Jag vill kunna kliva in i din och killarnas lägenhet och slippa ha en ursäkt för att se dig.

Säg inget till Niall om hur jag vart med honom många gånger bara för att få se dig. Jag gillar till och med hur du kan vara hur otrevlig som helst. Jag minns hur du kalla mig freak och jag var sjukt arg på dig men jag visste redan då att det var något speciellt med dig då du inte lämnade mina tankar en enda gång.

Jag skriver också det här brevet för om jag blir blind så ä chansen väldigt liten att jag återvänder till Storbritannien. Så kanske vi aldrig mer ses.

Saken är den… Jag tror jag gillar dig lite väl mycket för att bara vara vän med dig Liam..

-Juliette

Jag tittar på Niall med en blick som är full med panik.

Hur kan dom inte ha berättat för mig om det här!?

Varför har dom inte berättat?

Visst hon skrev att hon skulle ändra sig men kom igen varför låter Niall henne göra det här?

Jag har så många frågor men inga svar.

Det finns bara en person som kan svara på mina frågor och hon är i New York och jag vet inte ens om hon är okej.

--------------------------------------------------

Så okej here it is!

3+ TILL NÄSTA :)