Jag kliver av planet och tittar runt lite och ser hur solen bländar mig.

Om fansen skulle vetat att jag var på väg hit så skulle det vara kaos men då det bara var ett få tal fans som såg mig på flygplatsen i London gjorde det enkelt för mig att smita hit.

Snabbt letar jag reda på en taxi och ser till att Jonny min livvakt följer med mig.

Hur gärna jag än skulle velat åka själv så vet jag att ingen skulle låtit mig jag behöver ha beskydd.

Jag kliver in efter Jonny i taxin och vi åker i väg mot New York Hospital.

Hela vägen ditt känner jag hur jag sitter och spänner mig.

Tess vägrade säga vad det var med Juliette hon sa bara att Juliette behövde mig.

Självklart sa jag inte emot killarna kan säkert klara sig utan mig.

Fansen har inte bryt sig så mycket i mig på sistone då jag är ganska jävla självisk.

Något som dom inte gillar.

Jag vet att dom inte gör det.

Det står överallt på twitter men ingen vågar skriva det direkt till mig.

Det är också något som sårar mig att dom snackar skit bakom min rygg och skickar saker till dom andra killarna men aldrig till mig.

Det är tråkigt.

När taxin stannar utanför sjukhuset skyndar jag mig in och möts genast av Juliettes mamma som ler lite mot mig.

-”Innan du går in där lova mig att du inte kommer lämna henne” Ber hon mig och jag nickar mot henne och hon ler lite innan han släpper in mig i rummet.

Juliette:

Dörren öppnas och en kille står där med ganska kort hår.

Hans hår är stylat uppåt något som ser riktigt bra för honom.

När hans ögon möts mina så känner jag hur någonting går igenom mig.

-”Trevligt att se dig” säger Tess när jag kliver in i huset.

Hennes läppar rör sig sakta och tydligt, hon vet att jag gillar det bättre när någon pratar med mig än att använda teckenspråk, men jag gillade det när Liam gjorde det, det kändes liksom speciellt.

Med ett leende kliver jag ur mina skor, då jag vet att min mamma tycker det är oartigt att ha skor inomhus.

Försiktigt går jag in i huset och tittar mig omkring.

Det var ett tag sen jag var här men det har inte ändrats så mycket.

Samma fula bruna tapeter i hallen, som sen ändras till den underbara ljus gröna inne i vardagsrummet.

Tess har aldrig vart bra med färg men det är en av de många sakerna jag gillar med henne.

Sättet hon får allt att gå ihop.

Jag tittar runt lite och efter en stund känner jag någon peta mig på axeln.

Med ett ryck vänder jag mig om och möts av Nialls blå ögon, han ler stort mot mig och jag inser att de måste stormat in genom dörren då killarna brottas, alla förutom Liam.

Jag ler mot honom och han snackar ganska sakta men det är ändå svårt att se vad han säger, kanske säger han att det är kul att sne mig och att Liam rumpar mig… eller så säger han att det är kul att se mig och att Liam gillar mig.

Jag vet inte riktigt vilken av dem än.

~

När jag kommer in i den folkfyllda flygplatsen så försöker jag hitta till rätt ställe som Jonna ska komma från.

Det var lättare sagt än gjort.

När jag äntligen hittat rätt är det bara 5 minuter kvar tills hennes plan ska landa.

Tänk att jag äntligen ska få träffa henne igen.

Min mamma tycker inte det är någon bra ide att hon kommer hitt för hon tror att Jonna ska få mig att må sämre då hon pratar nu.

Men kom igen sen när lyssnar jag på henne?

~

Kära Liam!

Jag bad Niall ge det här brevet till dig för att jag vill att du ska veta hur jag känner för dig. Jag vet att när du får det här brevet har det gått en och en halv vecka sen jag skrev det. Anledningen till att jag bad Niall ge dig detta brev så sent är för att jag vet att om du visste skulle du försöka få mig att ändra mig. Och ärligt så skulle jag ha ändrat mig. Du har ingen aning om vilken effekt du har på mig Liam. Sättet mitt hjärta slår hårt i bröstet på mig när du är nära. Jag älskar hur dina ögon alltid är varma även fast du är arg det är som om du aldrig riktigt är arg.

Jag vet också om alla dom gångerna du följt efter mig till dans studion då du trott att jag inte sett dig. Jag vet hur du brukar sitta bakom spegeln och titta på mina rörelser. Liam jag kanske är döv men det är ganska osmart att smyga bakom någon när den personen står vänd mot en spegel. Du inser väl att man ser din spegelbild?

Okej tillbaka till varför du får brevet sen. Jo jag fick reda på för några dagar sen att jag kan åka till New York och genomgå en operation som kan ge mig min hörsel tillbaka… Antagligen tycker du att det här låter riktigt bra men här är haken… Om det går fel kan jag riskera min syn också. Jag vet att om du hade vetat det här så skulle du absolut fått mig att ändra mig. Men det är något jag måste göra jag behöver göra vad som än står i min makt för att kunna höra. Du kanske inte tycker det låter så hemskt att inte kunna höra men tänk om du tappa din röst. Du kan inte göra det du älskar utan din röst eller hur? Just det och jag kan inte göra det jag älskar utan min hörsel. Jag behöver den.

Så antagligen är det här det dummaste jag kan göra då jag skriver det här brevet att erkänna mina känslor för dig men jag vet att om jag inte gör det nu kommer jag aldrig att våga och jag behöver att du vet vad jag känner för dig. Så om något går riktigt fel så vet jag att du vet hur jag känner för dig.

Du anar inte hur många gånger jag legat vaken och undrat hur din röst låter. Jag bryr mig inte i hur någon annans röst låter jag vill bara ha en chans att höra din röst. Att kunna höra dig sjunka mig till söms.

Okej så nu kommer det som jag tycker är pinsamt men jag vill ända å att du ska veta. Jo jag typ undrar hur dina stön skulle låta och hur din röst skulle låta som du andades ojämnt. Jag vet det låter super creepy jag tycker det också men det är liksom något jag undrar hur du låter.

Jag vill kunna hålla om dig, kalla dig min. Jag vill kunna kliva in i din och killarnas lägenhet och slippa ha en ursäkt för att se dig.

Säg inget till Niall om hur jag vart med honom många gånger bara för att få se dig. Jag gillar till och med hur du kan vara hur otrevlig som helst. Jag minns hur du kalla mig freak och jag var sjukt arg på dig men jag visste redan då att det var något speciellt med dig då du inte lämnade mina tankar en enda gång.

Jag skriver också det här brevet för om jag blir blind så ä chansen väldigt liten att jag återvänder till Storbritannien. Så kanske vi aldrig mer ses.

Saken är den… Jag tror jag gillar dig lite väl mycket för att bara vara vän med dig Liam..

-Juliette

 ~

Jag vet inte vart allt kommer ifrån men jag vet att den här killen får det att komma tillbaka.

-”Liam..”Mumlar jag och han tittar på mig.

När han öppnar sin mun inser jag också att han är samma person som kallade mig freak.

Han är rösten i mitt huvud som kallar mig freak.

Jag tänker tillbaka på mina minnen som jag inte minns.

Det där lät bara konstigt.

Liam:

Jag har suttit bredvid Juliette i timmar och jag har också fått reda på att hon inte minns något från hennes tid som döv.

Doktorn säger att någon som gjort ett stort avtryck på henne under tiden som hon inte minns har större chans att få henne att minnas.

Efter dom här timmarna vi har pratat så har hon börjat minnas mer och mer.

Jag kan fortfarande inte förstå varför Tess valde just att skicka mig jag trodde Niall var den som stod henne närmast.

Det är väl då Niall som har gjort det största avtrycket?

-”Vet du Liam..”Mumlar hon i en trött röst.

Hon har försökt stått emot att somna hela tiden som jag vart här.

Nu ligger hon nersjunken i sängen med ögonen stängda och jag är inte säker på att hon kommer komma ihåg någonting av det hon säger.

-”Nej berätta” Säger jag och hon drar mig ner så hennes läppar är mot mitt öra.

-”Jag menade varenda ord jag skrev i brevet” Säger hon och sen blir hon tyst och hon låter sin hand leka med håret i min nacke för att vissa att hon är vaken.

Jag ler lite innan jag försiktigt lutar mig ner mot henne och låter mina läppar snudda vid hennes.

Osäkert trycker jag dom lite mot hennes och när hon genast försöker komma närmare så lägger jag ett litet större tryck på hennes läppar.

Hon ler in i kyssen om man kan kalla det kyss och jag kan inte låta bli att göra det samma.

Känslan av hennes läppar mot mina är obeskrivlig.

När vi släpper taget flyttar hon över så att jag ska få plats bredvid henne något som förvånar mig en aning men jag säger inte emot.

Jag viskar nonsens i hennes öra något som gör att hennes läppar kläs av ett leende.

Det är inte stort men det är en av dom vackraste sakerna jag någonsin sett.

---------------------------------------------------------------------

Denna Fanfiction börjar faktiskt komma till sitt slut...

Nej just kidding detta är slutet the last part! Ni kanske tycker den suger....

Men det är lungt det kommer komma en epilog som vanigt :)

Epilogen kommer senare i kväll!