Juliette:

 

Jag kliver in i mitt nya hus efter att ha vart ute och gått.

Jag gillar verkligen det här stället… OR NOT!

Kom igen en total främling kallade mig freak för att HAN inte såg sig för vem fan gör det.

Med en suck går jag in i mitt rum och ser mamma sitta på sängen med ett leende.

Jag vet att hon vill säga något men jag tittar bara bort från henne för då måste hon peta på mig för att få min uppmärksamhet och även jag vet att hon inte kommer göra det för att få den!

Jag hör hur dörren öppnas och in kommer Tess.

-”TESS”Utbrister jag.

Jag må vara döv men jag kan fortfarande prata även fast jag inte gör det så ofta.

Det är bara att jag och Tess har det här speciella bondet mellan oss vi är som syskon!

Hon skrattar när jag slänger mig in i hennes armar.

Gud vad jag har saknat henne det är en av dom bra sakerna med London Tess bor här.

Tess är min kusin och hon är verkligen bäst.

-”Så vad säger du om att komma förbi på mitt jobb i morgon och vi tar en fika?” Frågar Tess mig långsamt.

Hon pratar alltid lite extra långsamt och tydligt för att jag ska hinna se vad hon säger.

Det känns bra för jag är riktigt jävla less på tecken språk.

Tess fattar att jag vill bli behandlad som vilken vanlig tjej som helst för det är ju vad jag är en vanlig tjej.

-”Det låter underbart”Säger jag med ett leende på mina läppar.

Jag drar mitt hår ur ögonen.

Mina blå gröna ögon tittar på Tess blå och ett leende sprider sig på hennes läppar.

Hon länkar ihop våra armar och vi går skrattandes ut ur huset.

Jag älskar att vara med Tess då hon inte dömmer mig och behandlar mig precis som innan olyckan.

Inte ens min mamma gör det hon vill alltid att jag ska vara extra försiktig.

Vi kliver ut på gatan där det nu vimlar av folk.

Inte alls lika några som tidigare det är nu svårt att se den blå röda skylten som vissar vart tunnelbanan är.

Vi kliver ombord på en av dom skakiga vagnarna som ska ta oss till oxford street.

Tess berättar på teckenspråk om hur en av hennes arbets kamrater är en stor jävla idiot.

Jag skrattar lite.

Det kan vara lite bra att kunna tecken språk då man kan berätta saker som inte alla andra förstår och ingen hör vad du säger.

”Vi ska av nu” visar Tess på fingrarna och jag nickar för att vissa att jag fattat.

Hon ler och tar tag i min hand.

Tillsammans gör vi våran väg genom folkmassan.

Hon har ett leende på läpparna hela tiden och ärligt det har jag också.

Jag har saknat att vara med henne då hon är en av mina bästa vänner hon har alltid funnits där för mig.

Vi går in och ut genom olika affärer skrattandes och jag blir helt kär i ett par skor som ser ut att ha serier på sig.

Med sin mega stora lön så köper Tess dom till mig.

Det är ofatbart hur mycket hon har i lön.

Själv vet jag inte vad jag vill bli.

Jag har alltid velat vara en dansare och dansa är det enda som jag faktiskt brinner för men nu kan jag inte höra musiken.

Så det är ganska lön löst då det inte är stegen som styr mig utan musiken.

Att kunna dansa igen är det enda jag önskar att jag kunde göra.

Jag vill kuna låta mina fötter röra sig över golvet som fjädrar och följa med musiken som vågorna väller upp på stranden.

Det kommer lika naturligt.

Med en suck tittar jag på Tess som kommer tillbaka från att ha köpt oss varsin chai latte från starbucks.

Helt ärligt Chai Latte från starbucks är som att dricka en bit av himlen så gott är det.

När den varma kryddiga men ändå söta smaken nuddar tungan är underbart.

Nu låter det som om jag ska hångla med den men seriöst det är rena rama himlen att dricka Starbucks Chai latte.

Det var faktiskt Tess som vissade mig det när hon hade flyttat till London hade hennes kompis köpt det till henne och jävlar älskar det.

Jag skulle kunna dö inne på ett Starbucks men helt ärligt så skulle det vara riktigt konstigt.

Men om jag någonsin skulle dö skulle jag vilja dö i en dasnstudio för det är där jag älskar att vara.

Även fast jag inte kan dansa längre brukar jag gå till dansstudion i York bara för att sitta och titta.

Det är mitt favorit ställe på jorden.

Och kanske någon gång ibland låter jag mina ben snurra runt lite på golvet åt musiken som finns i mitt huvud.

Men jag kommer aldrig kunna bli mer än någon som dansar lite för mig själv.

Jag kommer aldrig kunna bli något stort.

Tess slänger armen runt mina axlar och ler stort mot mig och jag ler lite lätt tillbaka.

Det enda dåliga med Tess är att hon aldrig ser hur jag igentligen känner.

Jag vill bara träffa någon som ser rakt igenom mig.

Som ser att jag ljuger när jag säger att jag mår bra.

Jag vill bara ha någon som kan säga till mig att jag mår inte bra och det är okej att inte alltid vara okej.

 

Liam:

 

Louis sitter i vardags rummet och tittar på mig när jag drar upp ciggaret paketet ur min ficka.

Jag vet det är dåligt att röka men kom igen jag måste få göra det.

Zayn gör det.

Kanske inte så ofta som förut men han gör det någon gång ibland.

-”Du borde verkligen sluta”Säger Louis och ser besviket på mig.

Jag bara morrar till svar och han suckar.

Alla killarna har försökt att prata med mig för alla tror att det finns en del kvar av ”den riktiga jag” inom bords.

Men ingen fattar att jag faktiskt växt upp och jag kommer inte alltid vara den duktiga pojken.

-”Varför skulle jag”Säger jag som om jag inte bryr mig till honom.

Med en suck tittar han på mig trötta ögon.

-”För du är en förebild Liam du har fans över hela världen som ser upp till dig”Säger Louis lite argt och jag tittar på honom.

-”Du har också testat och Zayn gör det också”Säger jag och han tittar på mig med en blick som vissar att han inte menade så.

-”Du började nyligen Liam Zayn försöker sluta för fansens skull”Säger Louis och man kan tydligt höra irritationen i hans röst.

Åh hans röst är så irriterande så hög och ljus.

Och när han är irriterad blir den ännu ljusare.

-”Men allt kanske inte handlar om fansen Louis jag har ett liv. Sluta lägga dig i.”Säger jag innan jag försvinner ut på balkongen och tar ett djupt bloss av ciggareten efter att jag tänt den.

Men mer än så hinner jag inte ta innan den blir ryckt ifrån mig och jag tittar in i två gröna ögon som ser väldigt trötta ut.

-”Jag är trött på ditt betende Liam få din skit samman”Säger Harry med sin raspiga röst.

Om han bara visste hur gärna jag skulle vilja ändra på saker och ting.

Jag skulle inte ha gjort slut med Danielle från början det var ju så allt det här började.

Men jag vet att om inte jag hade gjort det så skulle det tagit slut på ett värre sätt.

Jag låter ciggareten flyttas upp till mina läppar igen och när jag blåser ut röken flyttar sig Harry en bit ifrån mig och jag ler lite mot honom.

Han vet att jag gjorde det med vilje för att han inte kan stå förnära mig pågrund ut av hans astma.

Louis kommer ut och tittar på mig innan han flyttar in Harry in i huset då han alltid är överbeskydande över den yngre pojken.

-”När ska du inse att det du håller på med är fel?”Frågar han mig med en rynkad näsa innan han försvinner in igen och lämnar mig ensam ute på balkongen med den kalla kvälls luften som sällskap.