Jag kliver in i vårat hus och ser Niall sitta på soffan bredvid Zayn och se någon dålig film som jag tror dom har sett hundra gånger.

Ingen av dom verkar bry sig i filmen då Niall verkar vara fullt inne i ett spel på sin mobil medans Zayn har ett leende på sina läppar vilket betyder att han smsar med Perrie.

Hon skulle väl komma hem från deras tour snart vilket betyder att Zayn kommer vi inte se så mycket av då han kommer vilja spendera så mycket tid som möjligt med Perrie medans han kan.

Han bryr sig så mycket i henne att det är ofatbart.

-”Liam vart har du vart egentligen?” Frågar Harry mig som kommer ut från ett av badrummen med en handduck lågt ner på hans höfter.

Den killen vet verkligen inte hur man använder en handduck.

Hans hår hänger i stripor och det droppar vatten från det.

Seriöst Harry?

-”Jag var tvungen att göra en sak”Säger jag och tar upp ett av tugguminen som jag köpt.

Jag har fortfarande mina ciggareter kvar men ända sen Julie sa till mig att inte röka så har jag inte känt för det.

Visst jag har velat tagit en ciggaret men när jag fumlat med den så har det känt så fel.

Det har gått 2 veckor sen jag träffat Julie och två veckor utan att ha rökt mer än två ciggareter vilket är mycket mindre än vad jag brukar.

Jag tror att killarna märkt av det också för jag har inte vart ut och klubbat lika mycket som förut.

Lusten finns liksom inte där.

-”Så Liam Tess bad oss att komma över till henne i kväll för att diskutera mer om turnen och jag tror att din lilla fling kommer vara där”Säger Zayn från soffan och Louis som uppenbarar sig från ett av rummen skrattar åt honom.

-”Hon är ingen fling jag känner henne inte”Säger jag arg åt dom och Zayn håller upp sina armar i en gest av att han ger upp.

Med arga steg går jag ut på terasen och tar upp en ciggaret men just när jag tänt den så kommer Julies ansikte upp framför mig och jag släker den snabbt igen och tuggar intensivare på mitt tuggumi.

-”Det var en lång cigg”Säger Zayn retsamt och jag ger honom en arg blick och han suckar när han inser att jag inte kommer skoja tillbaka med honom.

När ska dom lära sig jag har inte skojat tillbaka med dom på jätte länge.

Med en suck lämnar jag rummet och går in i mitt rum.

Aldrig hade jag trott att mitt liv skulle bli så här värdelöst det känns som inget jag gör blir rätt kanske för att det aldrig blir rätt.

Jag slänger mig ner på sängen och låter The Beatles fylla mina öron då jag verkligen behöver höra lite riktig musik.

Jag måste ha slumrat till för jag vaknar upp av att Zayn kliver in i rummet och ruskar om mig för att säga att vi ska åka om en halv timme.

Juliette:

Jag tittar på mamma som ser på mig med en besviken blick.

”Du vet att jag inte gillar när du smiter ut till dans studion själv tänk om du skadar dig” Säger hon på tecken språk och jag bara suckar.

Självklart kan jag skada mig men det kan jag ju göra även fast jag inte var döv.

Varför ska jag vara så försiktig hela tiden.

Hon berättar också om att vi ska gå över till Tess för att äta middag med henne och killarna i One Direction.

Jag vet att dom är jätte stora men jag kan inte se dom som något annat än 5 killar som finns överallt på allt.

Jag vet inte om dom kan sjunga eller inte för jag kan inte höra dom.

Själv vill jag inte döma dom för vad dom gör då jag själv inte vill ha någon som dömer mig för att jag döv.

Men ändå är det väldigt många som gör det för att dom tror att det är okej för jag har inte deras dömande ord.

Försiktigt klär jag på mig en vit klänning och ett par svarta ballerina skor.

När jag kommer ner i köket sitter mamma och väntar på mig med ett leende och vi går ut till bilen som står utanför och väntar på oss.

Självklart att Tess inte skulle låta oss ta tunnelbanan…

När vi står utanför Tess hus låter jag kvällsluften fylla mina lungor och jag tittar på den bilfyllda gatan bakom mig.

Jag föreställer mig hur alla bilarna gör oväsen, ett oväsen jag så gärna skulle välkomna om jag kunde höra.

Med en suck kliver jag in genom dörren som mamma öppnat åt mig.

Ända sen jag blev döv har folk behandlat mig annorlunda, som om jag inte kan göra någonting för mig själv.

Som om jag behöver hjälp med allt.

Men det är inte sant jag kan göra saker för mig själv också, som till exempel öppna en dörr.

Jag behöver ingen jävla dörrvakt som ska öppna dörrar för mig.

-”Trevligt att se dig” säger Tess när jag kliver in i huset.

Hennes läppar rör sig sakta och tydligt, hon vet att jag gillar det bättre när någon pratar med mig än att använda teckenspråk, men jag gillade det när Liam gjorde det, det kändes liksom speciellt.

Med ett leende kliver jag ur mina skor, då jag vet att min mamma tycker det är oartigt att ha skor inomhus.

Försiktigt går jag in i huset och tittar mig omkring.

Det var ett tag sen jag var här men det har inte ändrats så mycket.

Samma fula bruna tapeter i hallen, som sen ändras till den underbara ljus gröna inne i vardagsrummet.

Tess har aldrig vart bra med färg men det är en av de många sakerna jag gillar med henne.

Sättet hon får allt att gå ihop.

Jag tittar runt lite och efter en stund känner jag någon peta mig på axeln.

Med ett ryck vänder jag mig om och möts av Nialls blå ögon, han ler stort mot mig och jag inser att de måste stormat in genom dörren då killarna brottas, alla förutom Liam.

Jag ler mot honom och han snackar ganska sakta men det är ändå svårt att se vad han säger, kanske säger han att det är kul att sne mig och att Liam rumpar mig… eller så säger han att det är kul att se mig och att Liam gillar mig.

Jag vet inte riktigt vilken av dem än.

-----------------------------------------------------------------------

Kommentera vad ni tycker :)