Niall:

 

Jag ser hur Liam tittar över mot Julie nästan hela tiden, blicken som han ger henne är något jag inte sett sen Danielle.

Visst Liam har haft många tjejer sen Danielle men alla vet att han inte älska dem, han kanske hade någon känsla för dem men inte som med Danielle.

Kanske Juliette kan ändra det?

Det skulle vara ett under om hon kunde få tillbaka honom, jag saknar den Liam han var förut, den Liam som fansen älskade.

Ja visst de älskar han nu med men kom igen, han kan inte hålla på och såra dem genom att kyssa nya tjejer hela tiden.

Det måste vara så förvirrande för dem.

 

Louis:

 

Harrys hår ligger perfekt i hans ansikte, lockarna är lite mer lockiga nu när han låtit håret falla utan alla hår produkter.

Jag gillar det bättre så, hans lockar är alltid så mjuka att dra min hand genom.

-”Louis kan du ge mig saltet?” Frågar Juliette mig och helt ärligt hennes röst är lite läskig.

Hon kan ju inte veta på vilka ord som hon ska betona på, det låter nästan som en robot pratar.

Men det är väl bra att hon pratar i alla fall det skulle ju vara värre om hon inte gjorde det.

Jag ger henne saltet och hon ler lite mot mig.

Min blick vandrar runt bordet och jag möter de underbara gröna ögonen, Harrys ögon.

De är verkligen de mest underbara ögonen jag någonsin sett.

Sättet som de ser gröna ut på långt håll, men om man tittar nära kan man se små fläckar av brunt och gult i dem.

Det är verkligen häftig färg.

Om jag skulle kunna titta in i hans ögon hela dagen skulle jag göra det.

När Harry får ett av sina underbara sneda leenden på sina läppar, kan jag inte stoppa den röda färgen som sprider sig på mina kinder.

Jag tittar snabbt bort och ser hur Liam studerar varje rörelse som Juliette gör, konstigt.

Men vad ska jag säga Liam har vart konstigt på sistone.

 

Liam:

 

Jag tittar på Juliette och märker genast hur hennes ögon lyser av lycka när hon ler.

Man kan tydligt se att hon försöker lista ut vad alla runt omkring henne säger, sättet hennes panna rynkas lite visar att hon inte lyckas så bra.

Hennes mamma verkar helt okej om det inte vore för att hon är så sträng, så fort som Juliette gör något hon kanske inte borde så säger hon till.

Hon är till och med värre än Will är mot mig och då är det illa.

-”Liam ska det bli kul att åka på tour?” Frågar Juliette mig.

Hennes fråga tar mig med förvåning, då ingen har gjort en ansats till att prata med mig på hela kvällen, det värmer att hon gör det.

Jag nickar som svar och hon ger mig ett litet leende.

Hennes leende är fint.

Nej jag får inte tänka så hon är inget speciellt.

Snabbt suddar jag ut leendet på mina läppar som lyckats krypa upp.

Ingen ska få mig att ändra på mig plus Tess skulle aldrig låta mig vara med henne.

Hon har faktiskt sagt det till mig.

Med en suck låter jag min blick flyttas från Juliette till maten.

Kanske jag är menad att vara ensam.

 

Juliette:

 

Jag känner irritationen stiga inom mig, alla runt om kring mig pratar och jag fattar ingenting.

Min mamma ler och skrattar åt något någon har sagt men jag vet inte vad.

Snabbt reser jag mig upp och ursäktar mig från bordet.

Det är många oroliga blickar på mig men jag ger alla ett leende för att övertyga dem över att jag är okej, alla verkar gå på det förutom Liam.

Hans blick förblir den samma, lika orolig som innan.

Snabbt avlägsnar jag rummet och går ut på verandan, där jag låter tårarna rinna ner för mina kinder.

Jag saknar att kunna höra så mycket.

Jag saknar att kunna låta musiken ta över mina sinnen, jag saknar mitt liv.

Kanske jag skulle kunna gjort något annorlunda, kanske jag skulle kunna höra nu om jag gjort det.

En hand rycker mig ur mina tankar.

Snabbt snurrar jag runt och möts av Liams oroliga ögon.

När de möter mina tårfyllda fylls de genast med mer orolighet, jag hatar när folk tittar på mig så där.

Snabbt sliter jag mig ut ur hans grepp som han har om min axel, då jag inte gillar sättet han ser på mig.

Liam tror att han vet hur jag har det men han gör inte det.

Hans ögon visar att han tror att han har det lika svårt, men han vet inte hur det är att förlora det som betyder mest för en.

Visst han har förlorat en tjej men kom igen om hon lämnar dig då är hon inte den rätta, jag kan inte göra det jag älskar.

Hur skulle han känna om han tappade rösten och aldrig mer skulle kunna sjunga, han skulle nog inte vara så glad då heller!

Med ryggen vänd mot Liam kan jag inte se vad han säger.

En till sak jag hatar med att vara döv jag hör inte om någon vill mig något.

Jag blir alltid överraskad, man måste alltid vara på sin vakt.

Liams hand nuddar min axel men jag skakar bara av mig den.

Jag vill inte ha hans medlidande jag vill vara ifred och sörja över min hörsel.

Sörja över alla saker jag aldrig kommer kunna göra.

Jag kommer aldrig kunna höra mina barn prata, jag kommer aldrig kunna lyssna på något de gör.

Tårarna börjar strömma ner för mina kinder, när jag tänker på alla de sakerna jag aldrig kommer kunna göra för att jag är döv.

Jag förlorade inte bara det jag älskade, jag förlorade hela mitt liv.

Jag kommer aldrig kunna leva som en normal person, jag kommer alltid behöva hjälp.

Alltid är en lång tid.

En tid som jag kommer spendera i tystnad.

En tid som kommer vara tyst.

Aldrig ett ord kommer jag höra igen.

Kanske Jag inte fattade hur mycket jag egentligen förlorade förens nu…

--------------------------------------------------------------------------------------------------

Kommentera snälla :) <3

 

Älskar er!