No Sound! Prolog


Hennes fötter letar sig över golvet och hon låter musiken flöda igenom henne som en flod.
Det finns inget som kan beskriva känslan hon har när hon låter musiken ta över hennes kropp.
Den 14 åriga flickan dansar runt som vilken annan balerina i hennes dansgrupp den enda skilnaden på henne och dom andra är att hon kan dansa.
Dom flesta i hennes dansgrupp har bara dansat i något år men efter som dom är i samma åldersgrupp så får dom dansa i samma dansgrupp.
Hon har dansat ända sen hon var 4 år då hennes mamma tog med henne till dans studion för första gången.
Hennes mamma var ballet dansös men var tvungen att sluta på grund ut av skadda och när hon äntligen skulle kunna få dansa igen kom den lilla flickan i vägen.
Men hennes mamma skulle aldrig byta ut sitt liv som hon lever i dag som dans lärare till profs dansare.
Hon skulle göra vad som helst i hela världen för att få se det underbara leendet som hon nu får se varje dag på flickan som fick henne att inse att det fanns mer i livet än balett.
-”Juliette dags att gå”Ropar den äldre kvinnan till flickan som inte märkt hennes närvaro förens hennes rop.
Flickan ler mot den blonda kvinnan som också är hennes mamma.
-”Okej”Ropar hon tillbaka.
Hon låter benen föra henne över till stereon som hon stänger av och springer sen över till den äldre kvinnan.
Dom ler mot varandra.
-”Så vad säger du om att vi åker och handlar på vägen hem?”Frågar hennes mamma och flickan nickar innan hon skyndar sig till sättet bredvid sin mamma.
När dom kör in på parkeringen till köp centret så ler Juliette glatt.
Det var väldigt längesen som hon gjorde något sånt här med hennes mamma hon är alltid upptagen med dans klasser eller så går Juliette i skolan.
-”Kom nu älskling”Säger hennes mamma och tillsammans går dom och tittar på lite kläder till Juliette som glatt ler när hon får kläder hon alltid velat ha men aldrig haft råd med.
Dom går runt där i några timmar.
På vägen hem sitter dom och sjunger med i låtarna på radion och Juliette ler glatt när någon låt med the beatles kommer på då hon verkligen älskar dears musik.
Dom är ju liksom gudarna av musik.
Helt plötsligt går allt jätte sakta och dom hamnar rakt in i en lycktstolpe.
Juliette känner den illande smärtan gå igenom henne som en stöt.
Helt plöstligt blir allt svart och hon känner ingen smärta längre.
Den sista tanken hon har innan allt blir svart är ”Nu dör jag det är nu det är slut.”

 ------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Prologen till No Sound vad tycker ni?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback