Jag kliver in i husbilen med Louis efter mig skrattandes.
Vi kommer just från den gigantiska lekplatsen som finns här för helt ärligt man blir aldrig för gammal för att leka i den.
Den är helt as grym det är inte gungor och sånt skit utan det är the real deal.
Liksom man kan snurra på någon metal sak och det är typ det värsta jag vart med om.
Vi har klätrat runt på den stora rep banan och Louis har suttit inne i en av dom små stoppen och väntat på mig medans jag fortfarande försökte ta mig ditt.
När jag kom ditt så kysste han mig lätt på läpparna innan han klätrade till nästa..
Något som slutade med att vi satt i en av dom där stoppen och bokstavligen hånglat.
Vi skulle nog vart kvar där än om det inte vart för den lilla flickan som hade kommit in samtidigt som vi var där inne...
Det var en aning pinsamt att höra henne berätta för sin mamma vad hon nyss sett.
Så nu gömmer vi oss för deras blickar på golvet i husbilen.
Varför på golvet?
Jo för att då kan dom inte se oss genom framrutan då vi inte har satt upp solskydet ännu.
Louis sitter bredvid mig och försöker hålla sig för skratt.
Jag tittar på honom där han sitter med handen vid munnen för att inte skratta.
Hans ögon glänser av tårar då han måste hålla inne sitt skratt.
Denna sak gör bara att jag får ännu svårare att hålla mig för skratt.
Louis tittar mig rakt in i ögonen och helt plötslig slutar vi båda hålla oss förskratt utan sitter bara tysta och tittar på varandra.
Han ögon är fortfarande lite glansiga men det får bara hans blå ögon att få en större effekt på mig.
Utan några ord lutar sig han fram mot mig och snart så nuddar hans läppar mina.

Louis:

Jag känner hennes läppar mot mina och jag vet att det kanske inte är helt rätt att vi kysser varandra efter bara några dagar men hur kan något som ska vara fel kännas så himla rätt.
Att röra vid henne känns så rätt som om det är en självklarhet.
Jag kysser henne mjukt och hon låter sina händer leta sig upp till min nacke där dom sen börjar leka med mitt hår.
Jag låter ett lätt stön lämna mina läppar när hon rör sina fingrar i mitt hår.
Mina armar lägger jag runt hennes midja och drar henne närmare mot mig.
I vilken annan situation skulle det här vara riktigt pinsamt men det känns som om det inte finns något fel i det vi gör.
Hon är halvt uppe på mig när jag bestämmer mig för att lägga mig ner på marken så att det inte ska vara så obekvämt för någon av oss.
Hon följer med mig i varje liten rörelse jag gör och inte en ända gång lämnar hennes läppar mina.
Hon ligger halvt uppe på mig med ett av sina ben mellan mina.
Mitt hjärta slår snabbt....
På ett bra sätt!!

Felicia:

Jag reser mig upp från soffan i stugan och drar med mig Lovisa ut.
Hon har suttit på golvet hela tiden sen vi kom hitt och nu är jag verkligen ut tråkad.
Med en suck börjar jag gå mot campingen och Lovisa följer lydigt efter.
Pixie brukar alltid veta vad man ska göra när man har tråkigt.
Jag går fram till hennes husbil och gör precis som när jag var liten alltså bara öppna utan att knacka...
Jag har nu en mental anteckning att inte göra det igen då jag hittar Pixie halvt uppe på Louis med sin tröja lite upp skjuten så man ser en strimma blek hud mellan hennes byxor och tröj kanten.
-"FÖRLÅT!"Utbrister jag men inser snabbt att det var det dummaste jag kunde gjort då dom inte märkt mig förens jag utbrast det.
Jag kunde ju ha gått därifrån utan några ubekväma blickar på mig.
Men självklart ska jag sabba det hela.
Lovisa som nu står bredvid mig skrattar hysteriskt åt paret som ligger på golvet.
Dom reser sig med röda kinder från golvet och det är då jag inte heller kan hålla mig för skratt.
Aldrig har jag sett Pixie skämmas så mycket som just i det här ögonblicket.
Åh önskar jag hade en kamera...
Vänta det har jag ju!!
Jag drar upp min mobil och tar en bild innan Pixie hinner reagera och nu skrattar Lovisa ännu mer och jag känner mig ganska stolt över min handling.
-"Du måste skicka den till mig"Säger hon när jag vissar henne bilden och det är då Pixie och Louis inte kan hålla sig för skratt längre.
Dom ler mot oss samtidigt som dom skrattar men jag kan se att dom tycker att det fortfarande är en aning pinsamt att vi kom på dom.
Men ärligt jag är lite orolig...
Hur långt skulle dom igentligen ha gått om inte jag hade kommit in?
Skulle Pixie låta Louis gå hela vägen?
Mina tankar börjar genast gå i väg på om Pixie skulle ha blivit avmed sin oskuld till en kille på golvet i en husbil..
Nämnde jag att det var en kille som hon knappt känner?!
Mitt skratt avtar snabbt och Lovisa märker att något händer med mig men jag försöker täcka det med att skratta ett fake skratt.
Som tur är verkar inte Pixie inte märka det men jag kan tydligt se att Lovisa vet att det skrattet är fake.
Det gör lite ont att Pixie inte märker men med tanke på att det var flera år sen hon var här senast så var det flera år sen hon hörde mig skratta.
Vi skypade i börjar men det blev bara mindre och mindre då skolan börja sen glömde vi bara liksom av.

Louis:

Min blick glider från dom två tjejerna vid dörren om man kan kalla det dörr?
Till tjejen bredvid mig med det underbara leendet på hennes läppar.
Hennes glasögon sitter perfekt på hennes näsa och jag kan inte slita min blick från hennes perfektion.
Hennes hår faller perfekt över hennes axlar och sättet hennes leende får hela världen att försvinna.
Det lysser klarare än tusen solar!!!
Det där lätt riktigt töntigt men vad ska jag säga jag tror vet att jag är kär i Pixie.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vad tycker ni?

Glöm inte att rösta på nästa Fan fiction som ska komma upp efter den här!

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html#comment