Jag sätter mig i min bil som jag parkerat utanför Eds hus.
Klockan är snart halv 11 och jag ska åka hem mitt i natten.
Det kommer bli en lång bil tur men om jag blir för trött så får jag väl bara ta in på ett hotel eller något.
Så farligt kan det väl inte vara.
Om jag bara vetat då att dom timmarna jag spendera i bilen skulle vara dom mest plågsamma timmarna någonsin.
När jag kliver ut ur bilen utanför hemma är klockan strax efter 5 på morgonen och jag låter en ensam tår rinna ner för min kind.
Under alla dom timmarna jag vart i bilen har jag bara haft en sak på hjärnan.
Pixie.
Jag stannade efter halva vägen och gick in på en väg krog där jag åt lite mat och sen var jag tvungen att gå in på toaleten för att tårarna hade letat sig ner för mina kinder medans jag åt.
Allt jag gör påminner mig om hur underbar min sommar vart och att den är slut nu.
Det är bara några dagar kvar tills jag måste börja plugga för att bli drama lärare.
Med en lätt suck öppnar jag baksättet där jag lagt in min väska.
Jag drar ut den och börjar sakta göra min väg upp till huset.
När jag öppnar dörren möts jag av min mammas förvånade blick.
Hon ser helt förstörd ut och man kan tydligt se spår på lila ringar under hennes ögon som hon försökt att dölja.
-"LOUIS WILLIAM TOMLINSON VAR I HELA FRIDENS NAMN HAR DU VART?!"Utbrister hon och ser ut som om hon ska börja gråta.
Okej så jag kanske skulle ha vart hemma för några veckor sen kanske två eller nått.
Och jag kanske glömde berätta för henne att jag inte kommer hem då.
Hon måste ha vart ganska orolig.
-"I Sverige"Mumlar jag fram trött och låter flera tårar leta sig ner för mina kinder.
Min mammas ansikte går från arg till oroligt på bara några sekunder.
Snart är hon framme vid mig och håller mig inne i en varm kram.
Hon viskar tröstande ord i mitt öra precis som hon bruka göra när jag var liten och hade skrappat upp mitt knä.
Jag var redan då över dramatisk.
Jag överdrev allt så mycket att min mamma i bland skratta åt det.
Mamma hjälper mig över till soffan i vardagsrummet där hon sätter sig ner med mig snörvlande mot hennes axel.
Så berätta nu vad som hände i Sverige"Säger mamma och jag ler lite åt alla minnen.
-"Jag träffade den här helt otroligt vackra perfekta tjejen på festivalen. Hennes så kallade kompisar hadde dissat henne men igentligen ville dom bara ha hennes pengar. Hon är halv Svensk och vi bestämde att göra något galet efter några dagar vi hängt tillsammans. Vi tog ett plan till Sverige och hon tog mig till ställen jag inte visste funnits innan. Hon fick mig att le och hon tog alltid mina tröjor och hade på sig då hon själv påstog att dom var bekvämare.... Hon tog också mitt hjärta..."Jag mumlar det sista riktigt tyst och jag är inte säker på att mamma hörde det då mina tårar rinner ner och min röst är riktigt ostabil.
Jag hör små steg i trappan och snart är mina fyra systrar runt om kring mig och kramar om mig hårt när dom ser mig gråtandes.
-"Mamma varför gråter Louis?"Frågar Daisy mamma och jag kan se hur mamma tittar med ledsna ögon på henne.
-"Louis är kär i en flicka.... Men jag tror hon bor ganska långt bort"Säger mamma och tittar på mig som om jag ska berätta vart hon bor.
-"York"Säger jag och Lottie tittar upp på mig från kramen.
Jag älskar verkligen mina systrar.
Jag ska just tacka dom när min telefon lysser upp och på skärmen står det Pixie<3 sen är det en bild på oss två när jag kysser hennes kind och hon har ett gulligt leende på läpparna.
Jag bryter mig loss från mina systrars kram tittar ursäktande på dom innan jag tar upp telefonen och trycker på svara.
-"Hej"Säger jag näst in till i en viskning rädd att det kanske inte är hon som svarar på andra sidan ändå.
-"Hej" Viskar hon tillbaka och jag känner genast hur mitt leende blir gigantiskt när jag hör hennes röst.
De är fyld av sömn och jag kan inte låta bli att le.
-"Så är du hemma nu?"Frågar hon mig och jag mumlar ett ja tillbaka och kan höra henne skratta på andra sidan.
Jag tittar runt i rummet medans hon berättar om hur hennes pappa ringde henne och skälde ut henne.
Tjejerna sitter i soffan och följer varje steg jag tar med blicken.
-"Jag sitter fortfarande i bil på väg hem"Berättar hon och jag ska just säga till henne att hon inte ska köra och prata i telefon samtidigt när jag kommer i håg mannen som väntat på henne vid flygplatsen utanför en svart bil.
På något viss måste hennes pappa fått reda på att hon var på väg hem och att hon inte var kvar i England.

Pixie:

Jag sitter i bilen och bara rabblar på i min telefon då jag vet att om Louis saknar mig lika mycket som jag saknar honom kommer han verkligen uppskatta att bara höra min röst.
-"Louis" Jag gäspar och han ger mig ett litet mm som svar för att vissa att han faktiskt lyssnar på vad det är jag säger.
-"Kan du snälla sjunga för mig" Ber jag honom och kan nästan se leendet på hans läppar när jag säger det.
Det är samma leende som han gav mig under alla dom här veckorna..
I alla fall hoppas jag det.
-"Bara om vi kan ha på face time"Säger han och jag klickar snabbt på face time.
Snart plopar hans ansikte upp på skärmen och jag kan se små antydingar på gråt men jag säger inget då jag vet att jag har säkert lika dana.

I love this place But it's haunted without you My tired heart Is beating so slow

Han röst ekar genom min telefon och jag tittar på honom med förundran i blicken.

Han är så perfekt.

Our hearts sing less than We wanted, we wanted Our hearts sing 'cause We do not know, we do not know

Jag hör tjej fniss i bakrunden och snart kommer 4 tjejer in i bilden och jag antar att dom är Louis små syskon som han berättat så mycket om.
Man kan tydligt se likheterna mellan dom.

To light the night, to help us grow To help us grow It is not said, I always know

Dom tittar förundrat på deras bror då han fortsätter att sjunga och jag kan känna mina ögonlock bli tyngre och tyngre.
Det sista jag hör är Louis röst sjunga.

I am here to stay
Stay

 -------------------------------------------------------

SÅ HÄR ÄR KAPITEL 13 :)

Kommer inte upp ett kapitel i morgon tror jag då jag ska vara med min bestie :)

Föresten nu ska jag dela min glädje med er! På svenskan ska vi skriva en bok och det kommer bli amazing! Och dom flesta i min klass bara varför måste vi göra det alla vet ju redan att Erikas kommer bli bäst och jag typ flippade ur av glädje när dom sa det!

OKEJ I ALLA FALL KOMMENTERA!

glöm inte att rösta på vilken fanfiction du vill läsa efter åt :

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html