Jag vaknar av att min pappas arga röst tränger in i mitt öra.
Mina ögonlock fladrar upp och jag möter min pappas arga ansikte han skriker på mig för att ha lämnat landet utan att säga något.
Han skriker på mig för att vara med den dör pojken som han kalla Louis.
Han skriker på mig för att vara korkad.
Men mest av allt skriker han på mig för att inte vara den perfekta dotterna han önskar sig.
Hans ögon lyser av ilska och det är inte förens jag ser den korta blonda personen som står i dörren som jag inser hur mycket som han har oroat sig för mig.
Mamma står i dörren med armarna över bröstet och ruskar på huvudet.
Den enda skilnaden från pappa är att hon inte är arg eller besviken utan hon har ett litet leende på läpparna.
Jag vet att hon är stolt att jag gjorde något jag själv ville för en gångs skull.
Hon har alltid sagt åt mig att ta saker i egna händer göra det jag känner för.
Jag har bara vart för blind innan jag träffa Louis för att inse vad hennes ord igentligen betyde.
-"VARFÖR KAN DU ALDRIG LYSSNA PÅ VAD JAG SÄGER!"Skriker min pappa och det är då min blick går över till honom och jag kan se på både han och mamma att dom vet att han tog det för långt.
Pappa vet mycket väl att jag alltid gjort som han säger.
Det var första gången jag inte lyssna och gjorde något.
Men igentligen gjorde jag inget fel jag är 19 jag kan göra vad jag vill.
Jag är myndig jag skulle kunna flyttat ut härifrån för länge sen och pappa vet om det.
-"Jag... Me.. men... ade in..get ... illa... fö..r..l..åt"Får pappa fram när han ser ilskan i min blick.
Hur vågar han stå här framför mig och berätta vad jag kan och inte kan göra.
Och att jag inte lyssnar på honom när det är det enda jag gjort i hela mitt liv.
Med en suck går jag förbi honom och när han försöker prata med mig tar jag bara upp mina hörlurar och sätter i dom i mina öron.
Ett leende kommer upp på mina läppar när jag hör Louis röst komma genom lurarna.
Han vissade mig några videor som han gjorde förut när han sjöng innan vi åkte tillbaka hitt.
Då skulle jag kuna somna med hans röst i öronen precis som dom senaste veckorna.
Det är bara att han låter så mycket underbarare Live.
I bland när han är trött kan han nynna när han glömmer bort orden.
I bland kan han komma på nya ord i stället för dom tidigare bara för att få mig att le.
Ett leende kommer upp på mina läppar när jag tänker tillbaka på alla saker jag upplevet under den här sommaren.
Det har vart den bästa sommaren i mitt liv.
Allt som någonsin känt som om det bekymrat mig bara försvan varje gång jag såg Louis le.
Varje gång som jag lät hans underbart mjuka läppar glida över min bara hud...
Med en suck av lycka sjunker jag ner längs dörren till mitt rum som jaga stängt efter mig.
Jag tittar runt i det rummet som jag alltid kännt mig så hemma i tidigare.
Nu känns det inte lika mycket jag längre.
Alla saker här inne känns som om dom tillhör någon annan.
Som om jag är på besök hos någon.
Jag tar upp min kamera ut väskan och går fram till min vita dator och koplar in den.
Jag tittar igenom alla dom bilderna jag tagit tillsammans med Louis och under hela sommaren.
Min blick glider omedvetet över till den vita väggen som min säng står mot.
Ett leende sprider sig på mina läppar när jag vänder mig tillbaka till datorn.
Jag printar ut varenda bild av dom som jag och Louis tog under sommarens gång sen går jag och sätter upp dom på väggen lite överallt.
När jag är klar är en del av väggen fylld med bilder på mig och Louis.
Det formar ett hjärta och i mitten av hjärtat har jag tagit en svart pensel och skrivit "Happiness is when I'm with you".
Ett leende sprider sig på mina läppar när jag sätter mig ner på den svarta skrivbord stolen och beundrar mitt värk.
Min skrivstil kanske inte är den bästa men jag vet att den passar in där precis där den är.
Jag hör hur dörren öppnas och snart hör jag två personer dra efter andan.
-"VAD HAR DU GJORT?!"Utbrister min pappa och jag hör hur mamma lägger handen över munnen på honom.
-"Det är underbart vackert gumman"Säger hon och jag tittar upp på dom.
Mamma tittar på väggen med något som liknar förundran medans pappa bara ser arg ut.
-"Jag gillar inte den där killen han har fått dig att förändrats"Säger pappa och jag tittar på honom genom mina glasögon.
-"Förändring är inte alltid dåligt vet du" Säger jag och han fnyser bara åt mina ord.
Pappa har alltid vart de som förstår sig på mig så den lilla saken tar mig ganska hårt.
Jag kan se att min mamma märker det men att hon undviker att säga något om det.

Louis:

Jag tittar genom min facebook och ser att alla mina vänner har skrivit på min sida om hur jag lämnade dom.
I stället för att säga något om det letar jag reda på Pixie som jag la till som vän under resan med henne och jag ändrar min status till i ett förhållande.
Ett stort leende sprider sig på mina läppar när jag ser det.
Det är tidigt på morgonen och jag tänker inte gå och lägga mig nu då jag vet att jag kommer ha svårt att sova sen i så fall.
Lottie kommer in med ett stort leende på läpparna och frågar om jag vill följa med och äta glass med henne.
Jag nickar och hon tar tag i min hand.
Dom andra tjejerna är med mamma och handlar men Lottie hade ingen lust att följa med då hon gärna skulle vilja veta om Pixie.
Vi spänderar hela förmiddagen på ett glass cafe ätandes glass och prata om Pixie.
Varje gång jag berättar något nytt om henne så ler Lottie mot mig med ett leende som jag inte riktigt ka plasera men jag vet att det betyder något bra.
-"Man kan se att du gillar henne då du ler som en idiot bara av att höra hennes namn"Säger Lottie och jag ler och ska just svara henne när min telefon ringer.
Jag drar upp den ut fickan men ignorerar det när jag ser Eleanors namn komma upp på skärmen.
Inte riktigt läge att snacka med henne nu liksom.
Jag ska just lägga ner telefonen när den ringer igen.
Jag tittar irriterat på den men mitt irriterande ansiktsutryck varar inte länge då jag ser att det är Pixie.
Jag trycker på svara och för telefonen mot örat.
-"Hej"Säger jag med glädje i rösten och jag hör hur Lottie fnissar lite åt mig när jag säger det.
-"Hej"Säger hon och jag kan höra hur hon ler.
Hennes röst är fyld av lycka.
-"Hur är det?"Frågar jag och hon berättar om vad som hände när hon kom hem och vad hon gjort mot sin vägg och jag berättar att jag inte kan vänta med att få se den och hon skrattar.
Gud jag låter som en tjej som berättar för sina tjej kompisar om hur en kille titta på henne...
Det är konstigt!

 ------------------------------------------------------

NU KÄNNER JAG MIG STOLT!!!

Jag skrev det här även fast jag igentligen inte har tid jag har matte läxa som ska vara klar snart och jag har typ 12 sidor kvar!!!

Men efter som jag läste alla 19 sidorna i SO och svara på alla frågor så tänkte jag att jag kunde skriva!

Så nu får ni kommentera om ni vill ha mer än ett kapitel i morgon på Nialls Födelsedag :) <3

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html

GLÖM INTE ATT RÖSTA!