Jag tittar på mina systrar som står bredvid mig med stora leenden.

Dom är både ledsna och glada.

Det har gått två veckor sen jag kom hem och jag klarar det inte längre jag klarar inte av att vara i från Pixie längre.

Jag behöver se henne.

Även om det kanske är bara för någon minut behöver jag se henne.

Jag orkar inte med att se henne genom skype och veta att jag inte kan sträka ut handen för att hålla i hennes eller att se hennes läppar röra sig utan att kunna kyssa dom när hon bara pratar om ingenting.

-”Vi kommer sakna dig Louis”Säger mamma och jag skrattar lite.

Jag förstår inte varför hon ska vara så överdramatisk...

Jag ska bara vara borta över helgen jag kommer tillbaka på söndag kväll.

Klockan är lite över 8 på fredag morgonen och mamma ska snart köra tjejerna till skolan.

Då jag har studie dag bestämde jag mig för att ta en liten trip till York.

Jag vill ha gott om tid på mig så att jag kan hämta upp Pixie efter skolan då jag inte vet vart hon bor och hon inte vet att jag kommer.

Med ett leende på läpparna tar jag min väska i ena handen och kramar om tjejerna en sista gång.

Jag kliver in i bilen och slänger över väskan till pasargerar sättet och slår på GPS en så att jag faktiskt ska hitta till hennes skola.

Med ett leende börjar jag köra.

Ungefär halvvägs känner jag hur min mage börjar kurra så jag tar in på en rast plats och går in på resturangen där.

Pixie:

Med en suck tittar jag upp på min matte lärare som har vart på mig hela tiden om att jag inte är koncentrerad.

Jag vet att hon har rätt men helt ärligt så bryr jag mig inte.

Jag slår upp sista sidan i mitt matte häfte och ser allt kladd som jag skrivit där.

Den tidgare vita sidan är nu full med Louis namn och hjärtan.

Jag kan se hur Matilda titar argt på mig från ögonvrån och innan jag vet ordet av står hon framför mig med sitt lilla gäng bakom sig.

-”Oh lilla tönten tror du verkligen att Louis gillar dig? Han kommer aldrig gilla dig? Fattar du inte att du är helt värdelös och om du betyde det minsta lilla för honom så skulle han väl inte sitta hemma i Doncaster och vänta på att någon bättre ska komma? Han skulle väl stå lutad mot sin bil och vänta på dig? Men nu gör han inte det efter som han vet att du inte är värt det. ” Säger hon och jag vet att det hon säger inte är sant men jag kan inte låte bli att låta en liten tår rinna ner för min kind.

Jag reser mig snabbt upp och springer ut ur klassrummet och in på tjej toaletten.

När klockan ringer ut inser jag att jag har en lekton kvar och helt ärligt skulle jag aldrig orkat med det om jag inte hade råkat veta att den lektionen är idrott och att vi ska springa.

Springa är något jag alltid gör när jag är stressad eller behöver föra bort alla mina tankar på annat.

Det är ett bra sätt att tänka på annat.

Som tillexempel vad som skulle hända om jag spetsade Matilda med ett spjut....

Jag undrar om det finns något smärtsammare sätt att döda henne på?

Med ett litet skratt tittar jag mig själv i spegeln.

Vad patetiskt att gråta över något som inte är sant.

Matilda:

Jag sitter bredvid Connie och tittar runt på alla som springer in och ut ur skogen.

Aldrig i hela livet att jag skulle riskera att bli svettig.

Med en suck tittar jag på Pixie som ser lika underbart vacker ut som vanligt.

Som alltid på idrotten har hon linser i och det är något som får henne att se ännu mer perfekt ut än vanligt.

Jag skulle göra vad som helst för att vara henne men aldrig i hela mitt liv skulle jag erkänna det för någon.

Hon har precis allt hon har dom perfekta föräldrarna, Den perfekta framtiden och den enda saken jag trode att jag kunde få för en gångs skull fick hon också..

Louis..

Ända sen jag såg Louis för första gången har jag gillat honom.

Sättet hans leende alltid får andra folk att le.

Med en suck tittar jag på Pixie som låter sitt själv lockade hår studsa i hennes tofs.

Hur kan någon vara så perfekt att inget är fel med henne.

Visst hon har lite nedsatt syn men jag skulle lungt ge min syn för att se ut som hon gör.

Hennes perfekta blå ögon som är i den där perfekta nyansen av blå.

Hennes perfekt raka tänder som ingen ser då hon inte ler så ofta...

Och sist men inte mins hennes perfekta hud som inte en enda finne någonsin satt sin bostad på.

Den är så ljus och tillsammans med hennes hår får det henne att se ut som en porslins docka så skör och om man tar minsta lilla felsteg så kommer hon gå i tu.

Men något jag lärt mig under åren är att hon inte är en porslin docka.

Hon är hård som sten.

Något jag också beundrar hos henne hur hon kan skrappa av nästintill allt man säger.

Allt förutom saker som har med Louis att göra.

Jag vet inte hur men jag vet att jag ska få Louis Tomlinson att bli kär i mig och bara mig.

På något sätt.

Jag ska göra allt som står i min makt för att få hålla i hans hand och vara den enda personen som smeker han när han har problem...där nere...

Louis:

Jag ser Matilda komma ut ur skolan och hennes hacka ser ut att nudda marken när hon ser mig stående där lutad mot min bil.

Jag har mina solglasögon på mig för att helt ärligt det är soligt och det får mig att se så mycket coolare ut.

På mig har jag bara vanliga svarta jeans och en vit tröja men jag vet att Pixie ändå kommer gilla mig som jag är.

Hon gillar mig inte för hur jag klär mig hon gillar mig för vem jag är.

Snart ser jag fler elever strömma ut ur skol dörrarna och några tjejer stannar för att titta åt mitt håll.

Visst jag gillar uppmärksamheten men snälla sluta glo.

Det är pinsamt.

Och inte bara för mig!

Pixie:

Jag pakar ner det sista och hör hur några tjejer längre bort i omklädnings rummet får ett sms.

-”Skynda det är tydligen en super snygg kille utanför skolan kanske om vi har tur att han vill ge oss hans nummer.” Säger en av tjejerna med något som låter desperat i hennes röst.

Ett leende sprider sig på mina läppar när jag inser att dom verkligen är desperata att få uppmärksamhet.

Jag slår vad om att killen är snygg men inte lika snygg som Louis.

Jag bestämmer mig för att behålla mina linser i då det skulle ta aldeles för lång tid att ta ut dom och sen på med glasögonen.

Särskillt när jag lovade pappa att ta bussen hem..

Han har dragit in min chafför då jag inte lyde honom.

Han verkar ta det ganska hårt.

Med en suck slänger jag min väska över axeln och börjar gå mot ut gången.

Ju närmare jag kommer desto mer viskningar blir det om den så kallade super snygga killen.

Kom igen hur snygg kan han vara?!

--------------------------------------------------------------------

GRATTIS TILL UNDERBARA NIALL PÅ FÖDELSEDAGEN!!!!

jag ska snart ut och äta men jag lovar att jag lägger upp ett till kapitel senare om ni kommenterar bra :)

Glöm inte att rösta vilken fan fiction ni vill läsa efter den här! Ni har till slutet av månaden  :)

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html