Jag kliver ut på skolgården och det första min blick möter är en massa fnissande tjejer runt en bil som jag inte känner igen sen tidigare.

Det är en svart range rover riktigt cool om du frågar mig.

-”PIXIE!!!”Hör jag den rösten som jag saknat så mycket ropa och först så tror jag att jag bara inbillar mig tills jag ser den brun håriga personen bryta sig ut ur alla personer runt om kring honom.

Ett leende sprider sig på mina läppar när jag ser honom och utan att bry mig springer jag fram till honom och när jag kommer fram till honom släpper jag ner min väska och slänger mina armar runt honom.

Han luktar lika mysigt som jag minns honom.

Ett leende sprider sig på mina läppar när jag borrar in mitt ansikte i kroken av hans nacke.

Han kysser mig på huvudet och jag skrattar lite åt hur underbar han är.

Han mumlar massa ord som bara får mig att le.

Inget av det han säger har igentligen något samanhang men det känns så bra att höra honom mumla det.

Hans röst får mig att lugna ner mig och när han håller om mig känner jag mig som hemma.

Någon person i mängden:

Jag tittar på Pixie och han den super snygga killen.

Hur fan kan någon så töntig som Pixie skaffat sig någon som honom.

Han måste ju seriöst vara där för pengarna.

Men det som skrämmer mig är hur tighta dom är utan att han ser äcklad ut han ser mer ut att trivas att ha henne i hans armar.

Men varför skulle någon gilla Pixie hon är en stor jävla tönt och värdelös.

Hon tror att hon är bättre än alla andra men igentligen är hon bara en stor jävla bitch!

Louis:

Jag känner alla blickar på oss men det bryr jag mig inte i allt jag bryr mig i är flickan i mina armar.

-”Vad gör du här?”Frågar hon och ser rent ut sagt nyfiken ut och jag kan se hur en liten tår rinner ner för hennes kind.

Jag tar min tumme och strycker bort den från hennes kind.

-”Jag klarar inte av att vara utan dig så länge”Säger jag tyst och kysser henne på kinden där fler tårar letat sig ner.

-”Kom så tar vi dig hem”Säger jag då hon tidigare i veckan berättat om att hennes pappa dragit in hennes chafför.

Hon tar min hand men jag tar inte hennes hand.

Hon tittar frågande på mig men i stället för att säga något tar jag ut handen ur hennes och jag hör massa personer dra efter andan.

Men i stället för att lämna henne som det ser ut som hon tror att jag ska göra lägger jag armen om hennes midja och drar henne närmare mig.

-”Jag har inte sett dig på 2 veckor låt mig vara så nära dig det går”Mumlar jag i hennes öra och jag kan se en svag antydan på rodnad på hennes kinder.

Hon är väl för söt!

Jag leder henne till bilen och alla flyttar sig från den med besvikna blickar när dom ser mig med Pixie.

Med ett stort leende öppnar jag hennes dörr åt henne och hon fnissar lite åt min handling men kommenterar inget.

Jag tar en kort kyss på hennes läppar innan jag stänger dörren och springer runt.

Jag har hennes väska i min högra hand och lägger in den i baksättet bredvid min väska som jag flyttat bak efter att ätit då jag visste att jag skulle hämta Pixie och jag skulle helst vilja slippa göra det när jag hämtat henne.

-”Har jag någonsin sagt att du är underbar?” Frågar Pixie mig och jag tittar in i hennes blå ögon som för en gångs skull inte är bakom glas.

Dom är lika vackra som jag minns dom.

-”Många gånger men det gör inget om du säger det igen då jag älskar att höra det komma från dig”Viskar jag fram och hon skrattar och ler lite.

Jag kör ut från skolans område och tar tag i Pixies hand för jag står inte ut med tanken på att ha henne så nära utan att röra vid henne.

Hon ger mig vägbeskrivning hem till henne och vi stannar snabbt utanför ett vit stort hus.

Hon ler mot mig och tar tag i min hand och jag skrattar åt henne.

Vi skyndar oss in i hennes hus där jag får träffa Mary deras hushållerska som jag faktiskt fick höra ganska mycket om när vi var i Sverige.

Jag hör hur en dörr öppnas och snart hör man klackskor gå på övervåningen.

-”Pix är det du?”Hör jag en ljus kvinnoröst ropa ner och Pixie ler lite.

Jag antar att det är hennes mamma som fortfarande inte åkt tillbaka till Sverige än.

-”Ja det är jag”Ropar Pixie tillbaka.

Strax där efter hör man steg i trappan och snart står en äldre version av Pixie framför mig.

Samma blonda hår och samma hudfärg det ända som skiljer riktigt ordentligt är ögonen.

Hennes mamma har klara gröna ögon och jag ser hur hon tittar frågande på mig när hon ser mig bakom Pixie.

-”Mamma det här är Louis... Louis det här är min mamma Lajla..”Säger hon och det syns att hon har berättat för sin mamma om mig för hon skinner upp.

-”Louis trevligt att träffa dig jag undrade just när vi skulle få se dig”Säger hon och jag räker fram handen men hon tittar bara på den.

Först trodde jag att hon skulle krama mig men hon bara rynkar näsan lite innan hon vänder sig om och går upp för trappan igen som om jag var något katten släppat in..

Jag tror inte jag tror på det där trevligt att träffa dig något mer.

-”Välkomen till min värld”Mumlar Pixie bredvid mig och jag kan se hur hon himlar med ögonen.

-”Hon har inte brytt sig särskillt mycket i min uppväxt allt hon bryr sig i är pengar och mode... Sen försöker hon va en bra förälder så jag inte ska prata illa om henne”Säger Pixie och tar av sig skorna.

Jag ställer mina skor bredvid hennes och hon tar tag i min hand.

-”Okej kom så ska jag vissa dig mitt rum”Säger hon och halvvägs uppför trappan stannar jag henne och hon tittar bak på mig.

Utan ett ord trycker jag hennes läppar mot mina och hon skrattar men ler in i kyssen.

Vi fortsätter upp och hon vissar mig vart toaletten ligger.

Sen vart hennes pappas arbetsrum är så jag vet vart jag inte ska gå om jag inte vill bli grillad.

Mary:

Jag tittar på Lajla hur hon tittar på Louis.

Hur kan hon göra så mot Louis och om inte mot Louis hur kan hon göra så mot sin dotter.

Man kunde tydligt se smärtan i Pixies ögon när hon såg sin mamma titta på sin pojkvän på det sättet.

Jag ser hur dom går upp för trappan men det som fångar min uppmärksamhet är hur Louis verkar bara ha ögon för Pixie.

Han ser ingenting annat han tittar inte på ngåonting runt om kring honom utan det är bara Pixie som är viktigt för honom.

Halvvägs upp för trappan tar han stop på Pixie och kysser henne och genom den lilla kyssen kan man se kärleken.

Det är läskigt jag kan nästan sträka ut handen och ta på deras kärlek så stark är den.

Ett litet leende sprider sig på mina läppar.

Jag älskar Pixie som en egen dotter då jag var den som fostrade henne när hon var liten.

Hennes föräldrar hade typ aldrig tid med henne.

Jag undrar varför man skaffar sig barn om man inte har tid med dom.

Jag vet att Pixie kommer bli en bra mamma den dagen hon blir mamma efter som hon själv inte vill bli som sin mamma.

Hon skulle göra va som än står i hennes makt för att bli anorlunda mot hennes mamma.

-----------------------------------------------------------------------------

NI ÄR HELT UNDERBARA :)

Nu när det är helg ska jag försöka fixa lite tidsinlägg till veckan så jag slipper missa dagar :)

KOMMENTERA :) <3

glöm inte att rösta 

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html