Pixie:

Med en suck slänger jag mig själv ner på sängen och tittar på Louis som beundrar min vägg.

Det är något med honom som får mig att känna mig säker.

-”Den är vacker”Säger han och jag ler mot honom ett svagt leende.

-”Ska vi se på film?”Frågar han när han ser min stora filmsamling.

Om han bara visste alla filmer jag har där i som jag sett hundratals gånger och fortfarande gråter till.

Min favorit film är Now Is Good den är så underbart sorglig.

-”Vilken film?”Frågar jag och han går fram och tittar på alla fodrall som står i bokhyllan.

Dom är sorterade i bokstavs årdning då min stärdeska älskar att ha allt i ordning.

-”Vilken är din favorit film?”Frågar Louis och jag tar upp fodrallet som ligger bredvid min säng.

Han tar det från min hand och läser på baksidan.

-”Är den inte sorglig?”Frågar han och jag tittar på honom.

-”Antagligen den sorgligaste filmen jag någonsin sett men den betyder så mycket”Säger jag och han nickar för att vissa att han förstår mig.

Han sätter i gång filmen sen lägger han sig ner bredvid mig i sängen och jag ler mot honom.

Under hela filmen ligger vi tätt in till och i slutet så går det inte att hålla tårarna inne.

Dom rinner ner för mina kinder och han torkar bort dom.

När filmen är slut tittar jag upp på honom och han ler lite mot mig.

Vi sätter oss med ryggen mot väggen och han leker lite med mina fingrar och jag kan inte låta bli att le åt våra sammanflätade fingrar.

Han är så perfekt.

Jag funderar just på och fråga honom vad vi ska göra när dörren rycks upp och min pappas ansikte dycker upp.

Han ser helt rasande ut.

-”DU!!!”Utbrister han och pekar på Louis och Louis tittar upp på honom och något i hans blick ändras då han möter Louis blå gröna ögon.

-”Ja något du ville säga mig sir?”Frågar Louis och pappas blick glider ner till våra sammanflätade händer.

-”... Jag... M..ary... Mary undrar vad du tycker om för mat”Säger han och verkar verkligen ha sett något i Louis som fick honom att ändra sig från att slänga ut honom för ärligt den blicken han gav Louis kunde inte betyt något annat.

-”Jag tycker om det mesta så hon behöver inte oroa sig”Säger Louis och ler mot pappa och han nickar innan han försvinner ut ur rummet.

Min blick går upp till Louis som har ett av hans underbara leenden på läpparna.

-”Du är fantastisk”Säger jag och han ler mot mig innan han lutar sig fram och kysser mig.

Jag slänger armarna runt hans hals och drar honom närmare mot mig.

Jag vet inte hur men vi slutar med att Louis ligger halvt uppe på mig med ett av sina ben mellan mina.

Man kan tydligt käna den växande bullan mellan hans ben och jag kan inte låta bli att känna mig stolt då jag vet att jag är orsaken till den.

Det jag gillar mycket med Louis är att jag vet att han inte kommer pressa mig in i något.

Om jag inte vill så respekterar han det.

Min hand letar sig in under hans tröja men han stoppar mig.

-”Du borde verkligen inte göra så där om du inte tänker gå hela vägen”Mumlar han mot mina läppar och jag skrattar lite åt honom.

-”Vem sa att jag inte tänkte gå hela vägen?”Frågar jag mot hans läppar och jag kan se att han ler.

-”Jag tänker inte låta din första gång vara när dina föräldrar är hemma dom kan ju gå rakt in på oss”Säger han och kysser mina läppar.

Han tittar mig rakt in i ögonen och jag böjer upp huvudet och nuddar hans läppar med mina.

Oh han är verkligen helt underbar.

Louis:

Jag kysser henne en gång till och kan känna hur hon försöker slå runt oss så att hon får vara överst.

Då hon har ganska stor säng så är det inte några större problem att vända på oss.

Hennes tröja är halvt uppdragen och jag låter mina händer stryka över hennes mage och jag kan höra henne fnissa mot mina läppar.

När jag sen leder en av mina händer högre upp så låter hon ett litet stön komma från hennes läppar.

Efter att ha smekt hennes bröst ett tag tar hon tag i min hand och avbryter kyssen.

-”Var det inte du som sa att jag verkligen inte skulle göra så om jag inte tänkte gå längre. Du inser väl att det gäller dig också?”Frågar hon retsamt och jag låter ett stön av missnöje komma från mina läppar hon och skrattar åt min barnslighet.

Jag ska just svara men blir avrbyten av att det knackar på dörren.

Vi hinner inte flytta oss från våran position innan Mary kommer in och hon ler bara lite mot oss när hon ser hur våran position är.

-”Jag tänkte bara berätta att det finns mat redo nere men ni kan ju komma när ni är klara”Säger hon och blinkar med ena ögat.

Hon kan inte vara äldre än min mamma något som gör det pinsamt då det känns som om min mamma skulle gå in på oss.

Eller att hennes mamma gick in på oss.

Hon berättade ju att hon såg Mary som en mamma så det måste kännas så för henne.

Hon reser sig upp från mig men inte utan att nogrant se till att ”råka” nudda min nu väldigt hårda under del.

Jag låter ett stön komma ut och hon ler lite mot mig innan hon sträker ut sin hand så jag kan ta den.

Vi går tillsammans ner för trappan efter att Pixie borstat ut sitt hår efter alla dom gångerna mina händer traslat in sig i det.

När vi kommer ner sitter Mart, Pixies pappa, Pixies mamma och två personer jag inte alls har någon aning om vilka det är vid bordet.

-”Det här är min dotter Pixie och hennes pojkvän... Vad hete du nu igen?”Frågar Pixies mamma och man kan tydligt se hur Pixies axlar sjunker åt vad hennes mamma säger.

Jag ska just svara när Pixies pappa tittar på mig och ruskar på huvudet.

-”Det är Pixies pojkvän Louis som är en väldigt viktig person i Pixies liv vilket gör att han är välkommen här när som helst”Säger han och Pixie tittar upp på sin pappa.

Hon ler mot honom han han gör något med handen och jag hinner se Pixie göra samma sak.

Det måste vara någon far och dotter sak.

-”Det här är Ofelia och hennes son Jason. Vi hade tänkt sätta upp er två på en dejt om inte... Han hade kommit in i bilden”Säger hennes mamma och tittar på mig med avsmak.

-”Lajla nu får det vara nog med dina dumheter kan du inte se hur lycklig han gör Pixie!”Utbrister Pixies pappa som jag fortfarande inte vet namnet på... Awkward.

-”Här ni kan sätta er i vardagsrummet eller uppe på ditt rum om ni vill”Säger Mary till Pixie och ger oss varsin talrik med mat och Pixie tar min hand.

Vi går tillsammans upp till hennes rum igen och hon ber om ursäkt för sin mammas betende och tittar ner på golvet.

----------------------------------------------------------------------

Kommentera!

Vad tycker ni om Lajla Pixies mamma?

Glöm inte att rösta vilken fan fiction du vill läsa efter den här!!

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html