Helgen går snabbt och snart säger jag hej då till Pixie, Mary och hennes pappa som jag fått reda på heter Thomas.

Vilket får mig att komma i håg den gången som Eleanor berättade om honom när vi mötes vid Oxford.

Jag kysser Pixie en sista gång och hon lovar att komma upp över Jul något som jag verkligen ser fram i mot.

Hennes pappa skulle ändå åka bort över jul och hennes mamma har inte pratat med henne sen hon träffa mig.

Jag tror inte dom har det bästa förhållandet till varandra.

Jag känner mig ganska dålig för att vara anledningen till att dom bråkar mer.

Pixie sa till mig att jag inte skulle bry mig om det men jag kan ju inte ignorera det liksom hur mycket jag än vill.

Pixie:

Två veckor har gått sen Louis åkte härifrån och mamma har bara blivit värre.

Varje gång jag pratar i telefon tittar hon på mig som om jag vore dum i huvudet.

Jag suckar och sätter mig ner på soffan.

Pappa kommer och sätter sig bredvid mig.

-”Jag måste berätta något för dig”Säger han och ger mig ett papper.

Jag tittar frågande på honom och tar tag i pappret.

Det är i hopp vikt så jag ser inte vad det står men när jag öppnar det ser jag att det är mitt födelse bevis.

Jag tittar frågande på honom och han nickar att jag ska läsa det.

Namn: Trina Pixie Irne

Far: Thomas Luke Irne

Mor:Trina Odney

Jag tittar upp på min pappa och han ser på mig med ledsna ögon.

Menar han att den personen jag trott vart min mamma inte är min mamma.

Hur är det ens möjligt hur kan jag vara så lik någon som inte är min egen mamma.

Fast det förstås jag har alltid undrat varför hon är så lång och jag så kort.

Pappa är också ganska lång så det har alltid vart konstigt.

Men det värsta är jag har inte ens vetat mitt hela namn under hela mitt liv.

Jag har alltid trott att jag heter Pixie Lajla Irne.

Det är vad dom sagt till mig.

Det betyder att dom ljugit.

Min blick möter pappas och han ruskar på huvudet för att vissa hur ledsen han är för att inte berättat något.

-”Hon ville inte att du skulle veta då hon inte var i ett läge att ha barn.Jag lovade henne att se till att du inte märkte något för guds skull varför tror du att jag och Lajla inte kan bo i hop. Jag har bara vart med henne för att inte avslöja din mamma”Säger han och man kan tydligt se ångern i hans ögon.

-”Du är inte halvt svensk du är halvt Australens.”Säger han och jag tittar på honom med stora ögon.

Skojar han med mig.

-”Hon bor därimot inte i Australien utan hon bor i Doncaster nu”Säger pappa och jag tittar på honom med stora ögon.

-”Jag vill träffa henne jag kan gå och se henne när jag är hos Louis han bor i Doncaster!”Säger jag och han ser lite tillbaka dragen ut.

Kanske han inte tycker det är en sån bra ide men det är inte hans om inte vetat att ens mamma inte är ens mamma.

Jag reser mig snabbt upp och tar med långa kliv vägen mot dörren ut.

Jag klarar inte av att vara kvar här jag kan inte sitta och titta på allt som vart min barndom som jag trott var riktigt.

Alltid har jag trott att min familj var den perfekta familjen men igentligen är den bara byggd på lögner.

Jag drar jackan tätare om mig då det är riktigt kallt nu när det är ganska sent på året.

Det står inte på sig innan snön börjar falla.

Det finns bara en person som jag kan prata med om det här.

Det finns bara en person som jag kan söka trygghet hos.

Jag sätter mig på en bänk och drar upp min mobil och ser bilden på en leendes Louis komma upp på skärmen när jag trycker på lås knappen.

Jag tog den innan han åkte då han berättat för mig hur mycket jag betyde för honom.

Jag tittar på Louis som pakar det sista av sina grejer i hans väska.

Han tittar på mig med ett höjt ögonbryn på tröjan jag har på mig.

Det är en av hans tröjer jag har haft den på mig hela dagen då jag inte hittade någon av mina tröjer när jag kom ut ur duschen.

-”Du kommer inte få tillbaka den om du tror det”Säger jag och han skrattar lite innan han tar upp ett av mina hundra gossedjur som är i min säng och tittar på den.

-”Då jag inte kan ha dina tröjor så tar jag den här”Säger han och jag skrattar åt honom och han ler mot mig.

Jag har inget imot att han tar den då det är Louis vi snackar om.

-”Kom hit”Mumlar han och öppnar sin famn och jag går ditt snabbt och kramar om honom hårt.

Jag försöker hålla tårarna inne när jag känner hans varma armar runt omkring mig.

Det känns alltid så trygt att vara i hans famn.

Det känns som hemma.

-”Du annar inte hur mycket jag kommer sakna dig. Du betyder så mycket för mig det var ett rent helvete att vara utan dig. Jag kommer längta så mycket efter dig så bli inte förvånad om det dycker upp presenter utanför din dörr någon gång i bland. Jag kommer sakna att vakna med dig i mina armar. Och att känna den söta lukten av ditt hår som du alltid har vare sig om du är ny duschad eller om det gått någon dag sen du duschar.” Mumlar han in i mitt hår och jag kan inte låta bli att släppa ut en snyftning.

Tårarna rinner nu ner för mina kinder och han skjuter lite i från så han kan troka bort dom.

-”Jag älskar dig”Mumlar jag och han ler lite.

Det är första gången jag säger det till någon som inte är i min familj eller mina kompisar från Sverige.

-”Jag älskar dig mer än vad ord kan beskriva... Till och med Jag älskar dig är för litet för att beskriva hur mycket jag älskar dig”Säger han och tittar mig rakt in i ögonen.

Jag ler lite åt minnet av alla ord han sa till mig och hur han tog upp sin mobil för att ta en bild på mig.

Då var jag ju tvungen att göra det också.

Han ljög inte om det där med presenter i alla fall ända sen han lämna har jag vaknat upp till att ha fått en röd ros.

I bland finns det choklad också men det är inte så ofta.

Men ett leende bildas alltid på mina läppar när jag ser den där lilla rosen ligga bredvid min säng för att Mary tagit in den när den kommit.

Det får mig att le genom hela dagen något som aldrig hände tidigare.

--------------------------------------------------------------

JAG SLÅR VAD OM ATT NI INTE SÅG DEN KOMMA!!!!!!

Okej kommentera nu :)

Glöm inte att rösta på vilken du vill läsa efter den här :

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html