Jag trycker in Louis nummer och låter min mobil villa i min hand innan jag bestämmer mig för att ringa honom.
Försiktigt för jag mobilen till örat för att höra det välbekanta pipandet som visar att det ringer.
Efter 3 signaler svarar en röst jag inte känner igen.
-”Lottie på Louis telefon Louis är i duschen just nu men borde komma ut när som helst vem pratar jag med”Säger rösten och när hon presenterar sig som Lottie inser Pixie att det måste vara Louis syster.
-”Hej jag heter Pixie”Säger jag och man kan höra hur hon gör ett litet pipande ljud.
-”Jag kan inte fatta att jag pratar med dig. Louis har pratat om dig hela tiden men varje gång han pratar i telefon så får vi aldrig prata med dig för han vill ha dig för sig själv. Jag har så mycket att berätta om Louis som alla pinsamma barndoms minnen som han absolut inte vill att jag ska berätta för dig”Säger hon och det får mig att le lite.
Kanske den här unga flickan kan få mina tankar på annat medans jag väntar på Louis.
Hon berättar om hur han brukar leka peter pan och när folk tilltalade honom med Louis skrek han att han vara Peter vilket får mig att skratta ganska mycket.
Snart hörs det välbekanta rösten i bakrunden som frågar om det är hans telefon och vem hon pratar med.
När hon berättar svaret så hör man snabbt hur telefonen tas från Lottie.
-”Pixie”Säger han och jag ler lite.
-”Nemen är det inte Peter Pan?”Frågar jag och jag kan höra hur han låter ett stön av irritation komma ut från hans läppar när jag säger det.
Jag visste att han inte skulle gilla det annars skulle jag ju inte kalla han det.
Jag berättar om min mamma för honom och han berättar att han vet vem det är då hon jobbar med hans mamma.
Något jag inte hade väntat mig.

Jay:

Jag kliver in på sjukhuset där jag jobbar och möter genast Trina en av mina arbets kolegor.
Hon är också som min bästa vän.
Jag har inte sett henne på ett tag då hon har vart på semester med sin man.
Tuvär har dom inga barn annars skulle säkert tjejerna vilja vara där mer kanske till och med Louis.
-”Jay hej vad trevligt att se dig”Säger hon och jag ler mot henne och hon ler mot mig.
-”Dig med Trina jag har saknat dig”Säger jag och kramar om henne.
Vi pratar ett tag sen kommer jag i håg vad Louis berätta för mig tidigare.
-”Du råkar inte veta vem Pixie Irne är Trina?”Frågar jag och hon ser genast obekväm ut.
Ett tecken på vad Louis sa var sant.
-”Nej..”Säger hon och tittar ner i bordet och jag ler lite glatt.
-”Okej men i så fall kanske du skulle kunna komma över på middag under jullovet då hon kommer och bor hos oss efter som hon är Louis flickvän... Om du inte har något att dölja förstås som till exempel att hon är din dotter”Säger jag och hon tittar genast upp på mig med skrämda ögon.
-”Hur visste du?”Frågar hon mig och jag ler lite.
-”Jag är inte den enda som vet gumman. Pixie vet också”Säger jag och hon ser skrämd ut när jag nämner Pixies namn.
Hon ruskar lite på huvudet innan hon reser sig upp från fika bordet och går sin väg.

Louis:

Jag tittar på tågen som rullar in på stationen och drar min jacka närmare mig.
Det har gått flera veckor sen jag såg Pixie senast och nu är det äntligen här.....Jullov.
Om bara några minuter kommer Pixies tåg rulla in på stationen och då kan jag äntligen hålla henne i mina armar och känna hennes hjärta slå i samma takt som mitt.
I kväll ska Trina komma över för att träffa Pixie för första gången.
Vi tycket det var bäst att ta både träffa familjen och träffa sin mamma på samma dag då on kan sluta oroa sig över det resten av jullovet.
Just när snön börjar yra värre än innan kommer ett tåg in på perongen och jag vet mycket väl vart det kommer i från...
York.
Snart stannar det och folk börjar komma ut från dom olika vagnarna.
Efter en massa folk som är helt oviktiga för mig kommer Pixie i en färgglad vinter jacka och en blå mössa.
Med ett leende drar hon sin lilla rull väska efter sig och jag ler glatt mot henne.
Jag vinkar och hon ler mot mig.
Jag har en beige jacka och en grå aktig mössa.
Mina vantar lämnade jag i bilen något jag ångrade efter att ha ståt ute i kylan i 5 minuter.
Hon kommer fram till mig och jag tittar ner på hennes skor.
Det ser ut som converse men man kan tydligt se att dom är mycket mer fodrade och hon har sockor i dom.
Det ser riktigt mysigt ut.
Jag har ett par av mina vinter skor och när hon står rakt framför mig tittar jag på henne.
Hennes kinder har blivit rosiga av den lilla biten att behöva gå från tåget till mig.
Jag vill inte veta hur rosiga mina kinder är då.
-"Hej"Viskar jag fram med ett stort leende och hon ler stort mot mig.
-"Hej"Viskar hon tillbaka och sen slänger jag armarna runt henne och drar henne nära mig.
Något jag har velat göra så länge.
Hon klänger fast i mig och jag låter mitt ansikte gömma sig i kroken av hennes nacke.
Jag drar in den välkända doften av hennes parfym som är blandad med hennes naturliga lukt.
Jag låter efter ett tag mina händer falla mot min sida och tar tag i hennes hand för att ta henne till min Range Rover.
Snön låter under våra fötter och jag minns alla dom gångerna som jag gått runt och älskat det ljudet.
Pixie låter min hand gå när vi kommer fram till bilen.
I vanliga fall skulle jag ha öppnat hennes dörr men nu i stället för att göra det så tar jag hennes väska och lägger in den bak.
Hon har redan hoppat in i bilen när jag sätter mig på förar sättet.
Vi åker hemåt och jag kan helt ärligt säga att jag inte ser ett enda tecken på nervositet.
Men med tanke på att Pixie har pratat med min mamma och mina systrar över skype så kanske det inte är så mycket att vara nervös över.
Dom känner ju igentligen redan varandra.
Jag tror det enda som hon är lite nervös över är att träffa SIN mamma.

Pixie:

Jag ler mot Louis när vi kliver ut ur bilen.
Han försöker ta min väska ur bilen utan att låta den hamna i den jätte djupa snön.
Med ett skratt ser jag honom ramla ner i en hög med snö när han äntligen lyckas få ut den.
-"LOUIS!"Utbrister en tjej röst.
Jag vänder mig om och ser Daisy bredvid Lottie.
Jag kan faktiskt se skilnad på Daisy och Phoebe.
Det är sånna saker jag sett över skype.
-"Vad fan gör du i en snö hög Louis?"Utbrister Lottie frågande med skratt i halsen.
Jag skrattar lite och det får dom att vända sina blickar mot mig och ler stort.
-"PIXIE!"Skriker Daisy och springer över till mig utan jacka.
Jag kramar om henne innan jag tar av mig min jacka och lägger den över hennes axlar då hon bara har en t-shirt.
Själv har jag på mig en munkjacka som jag älskar och den är riktigt varm.
-"Kom igen Louis vi har inte hela dagen på oss"Säger jag och Louis får hjälp av Lottie upp från snöhögen efter att hon tagit på sig jacka och kommit ut.
-"Tack Pixie för hjälpen"Säger han och jag ler lite mot honom.
-"Det var så lite."Svarar jag och han skrattar samtidigt som han lägger armen om mig.
Jag ruskar genast av mig den så hans jacka är full av snö.

 -----------------------------------------------------------------------

KOMMENTERA VAD NI TYCKER!

Glöm inte att rösta på vilken fanfiction du vill läsa sen :)

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html