Jag följer efter Perrie som letar efter sin pojkvän Zayn.

Hon berättar att Zayn är en av Louis vänner från Bradford dom träffades när Louis klass var och hälsa på dom i deras skola för en vecka.

-”Zayn”Ropar Perrie och en kille med stylat hår tittar upp mot oss.

Han ler när han ser Perrie och jag inser att det måste vara hennes pojkvän.

-”Hej”Mumlar han till henne innan han lägger sin arm runt hennes midja och drar henne närmare honom.

Han kysser henne lätt på läpparna och man märker verkligen att dom är riktigt gulliga tillsammans.

Perrie berättar för Zayn vem jag är och Zayn är en riktigt cool kille.

Dom ska åka hem senare i kväll till Bradford och det är riktigt häftigt att han har åkt hela vägen bara för Louis skull.

Jag önskar att jag hade en sån bra vän.

-”Där är du ju”Hör jag en röst bakom mig som jag mycket väl känner igen.

Hans varma arm läggs runt min midja och drar mig mot hans överkropp.

Värmen går igenom min tröja och jag ser hur Perrie har ett leende på läpparna.

-”Zayn dig var det länge sen jag såg”Säger Louis och gör något handslag med Zayn utan att släppa taget om mig och det är riktigt gulligt.

-”Louis det här är Perrie min flickvän”Säger Zayn och kramar om Perrie från sidan och jag kan tydligt Se hur glad Perrie är över att ha Zayn som pojkvän.

Efter att kvällen går på så försvinner Louis bort tillsammans med några killar.

Jag stannar med Zayn och Perrie då dom berättar väldigt gulliga berättelser om vad dom har gjort.

Sen så vill dom gärna veta vad jag och Louis gjort och hur vi träffades.

När klockan börjar dra sig mot halv två bestämmer jag mig för att leta reda på Louis för att säga god jul då det ju jul när klockan är över 12 så.

-”Har du sett Louis?”Frågar jag Liam en annan av Louis kompisar som kommit över hitt.

Han är typ den enda nyktra personen här då han berättat tidigare att han inte dricker för att hans njure har vart konstig plus så ska han köra hem i morgon bitti till sin familj så han ville inte gärna vara bakfull.

-”Han försvann upp tillsammans med någon brunett”Säger han och jag nickar innan jag sätter fart upp för trapporna.

Mina steg stannar när jag ser dom två personerna framför mig.

Louis står med Eleanor mot sig och kysser varandra som om det inte finns något i morgon

Han händer är överallt på hennes kropp och man kan tydligt se att hennes ena hand är under hans byxor.

Jag drar efter andan något som får båda två att dra deras uppmärksamhet till mig.

Eleanor bryr sig inte ens att ta ur sin hand ut Louis byxor.

Louis reagerar direkt när han ser mig.

Med tårar i ögonen ruskar jag på huvudet och springer ner för trappan.

Louis:

Jag tittar efter henne och jag inser inte ens att Eleanor fortfarande har sin hand i mina byxor förrens jag känner den röra sig.

Jag putar genast bort henne och knäpper igen byxorna på vägen ner för trappan efter Pixie.

Att se hennes tårfylda ögon fick något i mig att knäppa till på riktigt.

Jag har aldrig sett någon så sårad och sviken förut.

Det gör ont i mig att veta att det är mitt fel att hon känner sig sårad och sviken.

Ärligt skulle jag också gjort det.

Med snabba steg springer jag efter henne men när jag kommer ut är hon redan borta.

Jag springer hem så gått jag kan då jag fortfarande är lite borta från allt jag druckit.

Jag var helt jälva pakad innan Pixie kom in och såg mig med Eleanor.

Allt kom tillbaka till mig just i det ögonblicket.

När jag kommer in hemma ser jag mamma stå och ruska på huvudet med en ledsen och besviken min på huvudet.

-”Hur kan du göra så mot en flicka Louis. Jag trodde jag hade uppfostrat dig bättre”Säger hon och att höra det från henne gör ont.

Jag hatar att göra min mamma besviken.

Det är det sista jag vill göra.

Och såklart såra dom jag älskar.

Nu har jag gjort båda två sakerna på loppet av en timme.

Jag är så misslyckad.

Med släpiga steg tar jag mig upp till mitt rum men när jag försöker att öpna dörren så är den låst.

Pixie måste låst in sig där.

-”Pixie... Snälla”Säger jag och känner tårarna rinna ner för mina kinder.

Jag vill inte såra henne jag älskar henn.

Jag älskar henne så mycket.

Eleanor betyder inget för mig.

Pixie:

När jag vaknar nästa morgon så tittar jag på alla mina grejer som är i hop pakade i väskan.

Jag ska flyga över till Florida och bo med Mary tills skolan börjar.

Mary är i Florida under jul där hon har ett hus.

Jag ringde henne i går och hon sa att jag kunde komma ditt och bo med henne då jag var som ett barn för henne.

Hela min jul är förstörd.

Det är jul och jag grätt mig själv till sömns.

Nu ska jag sätta mig på ett plan och åka till en av dom få personerna jag vet bryr sig om mig.

Med en suck torkar jag bort en av tårarna som fortfarande rinner ner för mina kinder.

Jag bytter snabbt om till mjukis byxor och munktröja.

Mitt hår sätter jag i en flätta då jag verkligen inte årkar göra något.

Sist men inte minst sätter jag på mig mina glasögon.

Taxin jag bestälde kommer vara här vilken minut som helst.

Jag kliver ut ur rummet och hittar Louis sovande med huvudet mot dörrkarmen.

Jag ruskar på huvudet och tar upp min väska och drar den efter mig.

-”Ska du åka?”Frågar Fizzy mig med ledsna ögon och jag tittar på henne.

Jag vill inte lämna henne och tjejerna men jag kan bara inte vara kavr här.

-”Ja... Men tro inte att det är erat fel ni har vart hur underbara som helst och tack för allt”Säger jag och tittar på Jay som ser ledsamt men förståligt på mig.

Med en kram till var och en av dom så lämnar jag huset.

Jag vet mycket väl att jag inte sa hej då till Louis men jag klarar inte av att prata med honom just nu.

Och helt ärligt vet jag inte om jag någonsin kommer bli redo att prata med honom igen.

Mina tankar går till det lilla brevet som jag skrev till honom.

Det ligger på hans skrivbord och jag vet att han kommer se det.

Jag kliver in i taxin som börjar åka.

Det väntar en lång resa för mig.

---------------------------------------------------------

DRAMAAAAAAAAA!!!!!!!!

Kommentera :)

Glöm inte att rösta på vilken fanfiction du vill läsa sen

http://momentsff.blogg.se/2013/september/gissa-vad-2.html