Pixie kliver in i huset hon inte vart i på evigheter och allt ser ungefär lika dant ut som när hon lämnade det.

-”Mamma”Ropar Louis in i huset samtidigt som han tar Pixies väska i en av sina händer.

Jay kommer ut och stannar i sina steg när hon ser Pixie stå där.

Louis systrar kommer fram och kramar om henne samtidigt som tårarna rinner ner för alla deras kinder.

-”Jag kan inte fatta att du är här”Säger Jay och tittar på henne med tåriga ögon.

Louis har lämnat tjejerna för att ställa upp hans och Pixies väskor på hans rum.

-”Man vet aldrig vart livet tar dig”Säger Pixie och Jay skrattar lite tillsammans med tjejerna.

Louis kommer ut till dom igen och lägger armen om Pixie för att hålla henne nära.

Han vill inte att hon försvinner igen han skulle inte klara av att vara utan henne igen.

-”Jag kan inte fatta att jag hitta dig igen”Säger Louis när dom senare på kvällen ligger och pratar i hans säng.

-”Jag skrev ju att om det var meningen så skulle vi ses igen”Säger Pixie till svar något som får Louis att le.

Ja hon sa ju det.

-”Livet är en svår sak man vet aldrig vart det tar dig men du vet att det alltid finns ett bra slut. Om det inte är bra så är det inte slutet”Säger Pixie och faller in i sömnen.

Louis sitter uppe länge och tänker på hennes ord.

Han vet inte hur länge dom kommer vara men han hoppas att det inte har ett slut.

------------------------------------------------------------

The End!

Jag lägger ut detta bara för att jag fick biljetter helt ofatbart!!! Fick ni?

Kommentera vad ni tyckte om den här fanfiction i hel het.

Kanske inte världens bästa epilog men skit samma jag försökte.