24 december, det är den 24 december och Grace ler mot Louis som ser ut att vara djupt i tankar, hon har sagt grattis till honom och till och med get honom en present. Det var inget stort då hon inte hade mycket tid att hitta något men han blev glad i alla fall. Det var boken Looking for Alaska som John Green skrivit. Louis har pratat om att han skulle köpa den men han har aldrig hittat den när han tänkt köpa den.

Dem sitter just nu inne i köket och äter middag. Louis har inte sagt så mycket på hela dagen men man kan märka att det har hänt något mellan Grace och honom då han rör vid henne varje chans han får. Han gör allt för att bara få snudda vid hennes hand och Grace kan inte låta bli att göra detsamma, så dem rör vid varandra varje chans dem får.

-”Jay har någon någonsin berättat hur underbar din matlagning är?” Frågar Grace Jay som sitter mitt emot henne, hon har aldrig smakat på något så gott som kycklingen som Jay lagat. Jay berätta att hon brukar göra kyckling på Louis födelsedag eftersom han älskar hennes kyckling. Nu förstår Grace varför Louis älskar hennes kyckling då hon känner som om hon har vart till himlen och tillbaka.

När dem ätit klart så försvinner tjejerna och Jay någonstans, och Louis tar med sig Grace upp på sitt rum.

-”Hej.” Viskar han till henne när han stängt dörren bakom sig, han gillar hur hon känns i hans armar, det är som om hon hör hemma där.

-”Hej.” Viskar hon tillbaka och tittar in i hans ögon, han har verkligen de mest förtrollande ögonen som hon någonsin har sett, hon undrar om någon någonsin berättat för honom hur vackra hans ögon är.

Hon har ingen aning hur länge som dem bara står där och kollar in i varandras ögon, men hon bryr sig inte så mycket heller då hon verkligen gillar Louis ögon, dem är förtrollande och genom att titta in i dem så skulle hon kunna flyga till landet i ingenstans. Hon skulle kunna vara Wendy och han var Peter. Dem skulle kunna bo i landet i ingenstans bara dem två, ingen kapten krok.

-”Du har så vackra ögon.” Viskar hon ut och Louis ler lite innan han låter sina läppar vidröra vid hennes, hon försöker att inte kasta sig över Louis men det tar allt i henne att inte göra det. Hon gillar hur Louis håller kyssen mjuk och inte fördjupar den, den är enkel men hon känner så många känslor i den.

Kan man bli kär i någon som man just träffat?

JUL:

Grace Perspektiv:

Jag sitter bredvid Louis med ett leende på mina läppar, vi sitter och tittar på när alla öppnar paket och alla ser så himla glada ut och jag kan inte låta bli att le åt hur underbart gulliga dem är. Louis fick en ny telefon något han önskat sig och jag kan inte låta bli att le åt hur barnslig han ser ut när han visar upp den för alla.

Jag fick ett halsband av Louis, det är ett halsband som jag sett honom bära tidigare något som får mig att le. Han har berättat att det betydde mycket för honom så han ville att jag skulle ha det. Det är inget stort men det är enkelt och får mig att le. Det är ett halsband med en liten pärla på som är en vacker vit färg. Man skulle inte kunna kalla det tjejigt för det ser inte så himla tjejigt ut, och när Louis hade det på sig såg det inte tjejigt ut.

Lottie hade sett förvånad ut när han gav mig det och jag undrar om hon vet berättelsen bakom halsbandet eller om hon är förvånad att Louis gav mig något. Jag vet att Lottie inte är dum och jag vet att hon har märkt hur vi beter oss annorlunda. Men jag tror inte att hon bryr sig då hon bara ler åt oss när hon ser oss tillsammans.

Jay däremot vet jag att hon vet för hon ger Louis menande blickar hela tiden något som jag själv tycker är väldigt gulligt då dem är mor och son. Jag önskar att jag kunde ha ett sådant bra förhållande med min mamma, visst vi har ett bra förhållande men Louis kan berätta allt för sin mamma. Hon är som hans bästa vän som ger honom råd, medans min mamma är min mamma och därav kan jag inte precis berätta allt som jag känner för henne. Det skulle vara väldigt konstigt om jag berätta de sakerna som Louis kan berätta för sin mamma för min mamma.

Louis slänger en arm över mina axlar och drar mig närmare honom, han böjer sig ner och låter sina läppar röra vid mitt öra något som får mig att få gåshud.

-”Jag gillar hur du ser ut i min tröja.” Viskar han och jag försöker fokusera på vad han säger till mig och inte på sättet som hans läppar snuddar vid mitt öra, jag kan helt ärligt säga att det är en fantastisk känsla när han rör mig.

Jag tittar ner på den blå tröjan som jag har på mig, Louis sa att jag kunde låna den då jag inte riktigt hade något som jag kände att ha på mig... och för att Louis ”råkade” ställa min resväska i duschen och ”råkade” slå på duschen... Det var hans sätt att ge igen för att jag målade en mustasch på honom när han sov. Jag vet att det kanske verkar barnsligt men jag tror att vi alla vet att när man får chansen att måla mustasch på någon så tar man det. Louis däremot förstod inte det här och tog saken i sina egna händer så han kunde hämnas på mig... så nu sitter jag i ett par av Lotties jeans och Louis blå tröja som är alldeles för stor.

Jag ler mot Louis och han ser glad ut.

-”När måste du åka tillbaka till LA?” Frågar Louis plötsligt och jag känner hur en sten hamnar i min mage när han ställer frågan, jag har inte ens ägnat en tanke åt att jag måste åka tillbaka hem, visst jag visste att jag skulle var tvungen att åka tillbaka någon gång. Man kan väl säga att jag har försökt att glömma att jag inte kommer vara med Louis för evigt utan att jag har ett liv som väntar på mig, att jag inte kommer kunna stanna i Louis armar för alltid.

-”Om en vecka.” Svarar jag tyst och tittar på Louis med ledsna ögon, jag vill inte åka men jag vet att om jag inte åker hem så kommer saker och ting bli komplicerade. Jag vet att det kommer att finnas en risk att det kommer förstöra vad jag och Louis har, men jag har lagt ner så mycket tid på att bygga upp mitt liv och jag kan inte bara kasta i väg det för en kille... Eller hur?

-”Oh.” Säger han och man kan se hur han försöker att komma på något att säga, undra om han inte vill att jag ska åka eller om det är att han hoppades att jag skulle åka tidigare. Jag kanske har haft fel hela tiden, han kanske inte gillar mig över huvud taget och kan inte vänta på att bli av med mig. Han kanske vill att jag ska åka tillbaka till min pappa, han kanske har tröttnat på mig. Det skulle inte förvåna mig då han är som världens jädra gud medans jag är ingen speciell. Han skulle kunna få vem som helst så varför skulle han välja mig av alla personer som finns i den här världen. Han skulle lätt kunna hitta sig någon som passar med honom lika bra som Hazel och Augustus passar tillsammans. Han skulle inte behöva mig då han skulle kunna få vem som helst. För jag tror att vi alla inser att Louis ser ut som världens sex on legs.

-”Då får vi väl se till att göra det mesta av tiden.” Mumlar Louis in i min axel där han sedan lämnar ett spår av små lätta kyssar. Han låter knappt sina läppar snudda vid mig, men det känns som om jag brinner, hans beröring får mig att tappa allt. Han skulle kunna göra vad som helst och jag skulle följa med honom och gå med på det. Han har mig under en förtrollning som jag inte vill att han bryter jag vill stanna i det här ögonblicket för evigt. Bara spara det i en burk så jag kan ta ut det när jag behöver det.

-”Du kommer komma tillbaka till England eller hur?” Jag hör hans fråga och spänner mig direkt, jag kan inte ljuga för honom men jag vill inte se hur hans ögon fylls av besvikelse. Jag vill inte såra honom och jag vet att det är vad jag kommer göra med mina ord förr eller senare... men jag kan inte förstöra hans jul. Ett ord och han kommer tro mig.

Louis Perspektiv:

Jag låter mina läppar vidröra vid hennes axel och jag kan känna hur hon lutar sin in mot mig. Jag låter mina läppar fortsätta leta sig över hennes skin. Hon är så vacker och jag kan inte låta bli att röra vid henne, även om det bara är en liten snudd med handen så räcker det för att få hela min kropp att bli varm som om någon satt mig i brand. Hon får mig att känna saker genom en enda liten hud mot hud kontakt.

-”Du kommer komma tillbaka till England eller hur?” Jag känner hur hon spänner sig när jag frågar henne det något som får mig att oroa mig, hon ser ut att tänka lite sen öppnar hon munnen och jag försöker att inte spricka av nyfikenhet av hennes ord.

-”Ja.” Ett ord, det var vad jag fick till svar och jag är så osäker på om jag ska tro henne, varför verkade hon så tveksam när hon svarade, varför svarade hon inte direkt?

-” Lovar du?” Frågar jag och när hon svarar så kan jag höra hur mitt hjärta slutar slå och går i tusenbitar.

-”Jag kan inte lova något som jag vet att jag inte kan hålla.” Jag slutar andas av hennes ord, det gör ont men jag hade väl bara hoppats på att hon skulle stanna, för min skull. Det är som alla viste att hon skulle säga det förutom jag, för min mamma måste ha hört för hon tittar på mig som om jag inte redan förstått det. Hennes blick är en blandning av medlidande och något som skulle visa att hon viste att det skulle komma, självklart skulle hon veta hon vet alltid vad som kommer att hända.

-”Kommer jag se dig igen?” Frågar jag Grace för att få mig själv att må bättre, jag vill bara att hon ska svara att hon skoja och att hon självklart kommer komma tillbaka till mig.

-”Jag hoppas det.” Svarar hon tyst och jag ler mot henne.

-”Innan du åker här ifrån så ska jag få dig att ångra dig jag ska få dig att vilja komma tillbaka.” Viskar jag in i hennes öra något som får henne att fnissa, jag kan inte låta bli att le när jag inser att jag tänker göra det. Jag tänker göra allt jag kan för att få henne att stanna med mig.

----------------------

Jag har vart i London där av anledningen till att jag inte uppdaterat! Skulle uppdatera tidigare idag men en sak kom i vägen... Det kan ha vart ett 3 timmars skype samtal med en från Holland... Men det kan också vart något annat.

Kommentera för mer :)