Jag och Grace kliver ut på station i Doncaster och jag känner hur kylan biter i mina kinder, jag ångrar verkligen att jag sa till min mamma att hon inte behövde hämta oss utan att vi skulle ta bussen. Jag hade gärna satt mig i en varm bil i stället för att sätta mig och vänta på en buss som inte kommer dyka upp på minst tio minuter.

-”Okej så nu behöver vi bara vänta på bussen.” Säger jag till Grace som nickar samtidigt som hon håller sin jacka närmare sig. Jag kan förstå att hon fryser då det inte är så här kallt i LA.

Jag vill hålla om henne men jag är rädd att jag ska skrämma iväg henne genom att göra det, för tänk om hon bara vill vara min vän men jag vill vara mer än vänner med henne. Jag vill inte att hon ska springa skrikande här ifrån som om hennes liv beror på det. Jag vill att hon ska stanna för jag gillar när hon är med mig.

Vi står bredvid varandra ända tills bussen stannar och jag känner genast igen han som sitter bakom ratten... Isaac, han gick i min klass förut och var även en av mina mobbare, inte många vet om att jag var mobbad men det hände i alla fall.

-”Nämen är det inte Lewis?” Frågar han i en retsam röst och tittar på mig som om han är mycket bättre än mig, jag skulle inte säga att han har kommit så långt i livet då han fortfarande bor kvar i Doncaster... Han pratade alltid om hur han skulle bo i Spanien och spela fotboll för ett av dem stora lagen. Men det verkar ju inte funka så bra.

-”Det uttalas Louis och om du ursäktar oss så har vi någonstans att vara.” Jag är förvånad över hur Grace tittar på honom som om han är dum i huvudet. Med ett leende tackar jag henne för hennes ord och betalar Isaac för vår resa hem till mig.

Isaacs Perspektiv:

Hur i hela helvetet har han lyckats skaffa sig en tjej som henne, visst hon kanske inte ser ut som en modell men hon ser absolut bra ut, jag som alltid trott att Louis var Gay.

Grace Perspektiv:

Jag kliver av bussen bakom Louis och följer han upp till ett litet gulligt hus, jag kan höra hur någon spelar musik inifrån huset och jag känner hur det är hemtrevligt. Louis tar min hand och öppnar dörren, jag vet inte om han vet att han tog min hand men jag gillar hur hans hand känns i min.

-”Mamma, tjejer jag är hemma!” Ropar han och jag hör hur någon kommer springandes mot honom. In i hallen kommer två stycken flickor som jag antar är tvillingar då dem ser näst intill exakt likadana ut.

-”LOOOOOOOOOOUIIIIIS!!!” Jag ler åt hur Louis kramar dem och skrattar samtidigt som han berättar hur mycket han saknat dem, det är en väldigt gullig syn att se hur mycket han bryr sig om sina syskon.

-”Tjejer det här är Grace, Grace det här är Daisy and Phoebe.” Tjejerna ler mot mig och jag räcker fram min hand och dem skakar den vänligt samtidigt som dem börjar berätta om hur Louis inte brukar ta med någon hem. Jag ler mot Louis och han ler mot mig som om han inte har något att oroa sig för över huvud taget, och vem vet han kanske inte har något att oroa sig för över huvud taget. Jag skulle inte vilja att han hade något att oroa sig för då jag tycker det vore synd om någon som Louis oroade sig så mycket.

Jag följer med Louis in i köket där två äldre tjejer sitter med varsin bebis i händerna, jag ler åt synen och Louis harklar sig för att visa dem sin närvaro. De tittar upp och ler mot honom och en av flickorna sätter sitt finger för sin mun för att vissa att han ska vara tyst, sen pekar hon på ett av barnen som ligger och sover i hennes famn.

-”Hej Lottie och Fizzy, ville bara presentera Grace för er. Jag antar att Ernst och Doris får träffa henne sen, var är mamma?” Frågar han i en viskning, jag vinkar lite åt tjejerna när han presenterar mig för dem.

-”Hon jobbar och kommer inte hem förens om någon timme, hon var tvungen att ta ett extra skift.” Säger en av dem och jag vet fortfarande inte vem som är Lottie och vem som är Fizzy då han aldrig pekade på vem som var vem... Vilket skulle ha vart bra om han gjorde, men man kan inte få allt.

Han tar min hand och vi går upp för trappan där han sedan leder mig till ett rum och jag kan se hur han tvekar om han ska öppna dörren eller inte.

-”Det här är mitt sovrum... och det består mest av en säng.” Jag tittar runt i rummet och inser att han har rätt, det är väldigt litet och det är en dubbelsäng i rummet. Det är bokstavligen ett sovrum och han har typ bara en säng där inne för det får inte plats så mycket mer.

Jag sätter mig ner på sängen och tittar runt på alla affischer som sitter uppe på väggarna. Det är olika band och artister, jag tittar på alla och försöker att koppla dem med någon sång. Det är väldigt få som jag kopplar då jag inte har hört talats om hälften av banden som finns på alla bilder.

-”Jag har alltid varit intresserad i musik.” Säger Louis plötsligt och jag tittar på honom med ett leende, det är som om denna punk kille visar mig en helt annan sida av honom. Jag ler mot honom och han tar ut sin läppring och lägger den i en liten ask.

-”Jag brukar inte ha mina piercings i när jag är hemma för jag vet att mamma inte gillar dem.” Säger han och jag nickar och tittar på när han plockar ut allt från de svarta örhängena till ögonbrynspiercingen. Jag gillar hur han ser ut utan piercingarna. Han ser inte alls lika bad ass ut som han gjorde tidigare. Jag skulle inte säga att jag ogillar hur han ser ut med dem i, men jag säger bara att jag gillar hur han ser ut utan dem. Han ser ut som sin personlighet, om man kan säga så.

-----------------------------------

Jag har gjort om designen, och blev riktigt nöjd med den faktiskt :)

Kommentera för mer :)