Jag tittar upp från min plats vid fönstret när jag hör någon ropa mitt namn. Ett litet leende sprider sig på mina läppar när jag ser Louis komma springande mot mig. Bredvid honom har han en blond kille som är en lite bit längre än honom. Det skiljer absolut inte mycket.

-”Nancy this is Niall” Säger han och presenterar mig för killen som ler mot mig och säger att det är ett nöje att träffa mig. Jag är redan kär i hans accent. Den är irländsk och sjukt gullig. De håller mig sällskap och jag pratar med dem. De hjälper mig att ignorera Zayn när han kommer fram till klassrummet. Jag kan känna hans blick mot mig något som får mig en aning nervös, varför tittar han på mig?

-”What happen to your hand?” Frågar Louis som märker bandaget som sitter runt min hand. Han säger det en aning högt för jag kan se i ögonvrån hur Zayns blick flyttas ner till min hand som är inlindad.

-”I broke a glass.” Svarar jag och han nickar för att han förstår. Niall tittar på Zayn och sen tillbaka på mig.

-”Why is that Malik dude staring at you?” Frågar han mig och jag tittar bak mot Zayn. Han tittar mig rakt in i ögonen när jag vänder mig.

-”Zayn?” Frågar jag då jag inte är säker på om det är honom han menar. Han nickar och jag rycker på axlarna. Jag vet inte varför Zayn tittar på mig. Om han undrar så kan han ju gå och fråga… Det säger jag däremot inte högt.

Efter en stund kommer Mrs. Nordin. Hon ber oss att vi ska sätta oss ner så att hon kan börja sin lektion. Innan jag hinner ta mig in i klassrummet så fångar en hand upp min arm, och drar mig in i en städskrubb.. Är det nu som denna mystiska person kommer mörda mig?

Min fråga blir snabbt besvarad då personen släpper min arm.. Jag känner den svaga doften av cigarett och den mycket väl bekanta lukten av Zayn. Alltså är min kidnappare Zayn.

-”Zayn what do you want?” Frågar jag honom men får inget svar. Jag känner hans hand mot min skadade något som får mig att dra bort den då den lilla beröringen gör att en våg av smärta går från min hand.

-”Sorry” viskar Zayn när han inser att det gjort mig illa.

-”You shouldn´t play with glass” Säger han och jag tittar på honom med en konstig blick.. Som om jag valde att skada mig på glas!

-”I dropped it and it broke..” Säger jag och inser ganska snabbt att han kanske har en undermening med sina ord… Som om han inte säger dem direkt till mig. Nästan som om han säger dem mer till sig själv än mig. Men varför skulle han göra det?

-”We should go” Säger jag och han tittar på mig innan han ställer sig vid dörren. Först trodde jag nog att han skulle öppna den, men när det lilla klick ljudet lyder genom mina öron inser jag att det inte är vad han tänker göra. Han vänder sig till mig och tittar mig rakt in i ögonen.

Hans ögon är mörkare än tidigare… Är det försent och ta tillbaka det där om att han skulle mörda mig?

-”Don´t be scared” Ber han mig och jag försöker verkligen att inte vara rädd.. Men låt oss alla inse fakta jag är instängd i en städskrubb tillsammans med en kille som låste in mig i den, HUR KAN JAG INTE VARA RÄDD?! Jag försöker få kontroll på min andning men det är en aning svårt.

Zayn tar min hand och lägger den över sitt hjärta. Igenom det tunna tyget av hans t-shirt kan jag känna hur det slår. Jag vet att jag borde vara livrädd för den här mannen framför mig som låst in mig i en fucking städskrubb… Men där jag står med handen över hans hjärta, när jag känner hans hjärta slå… Då är jag inte rädd. Jag är inte rädd för vad han kan göra mot mig. Det enda jag kan fokusera på är hans hjärtslag. Som om de är de enda som betyder någonting just nu. Vem vet kanske de är de enda som betyder någonting. De små slagen som jag känner mot min hand.

-”Don´t be scared” Säger han igen och jag tittar upp i hans ögon.

-”I´m not” Svarar jag och hans ögon är inte alls lika mörka som de var innan. De är faktiskt tillbaka till samma färg som när han ler… Han har till och med den där gnistan i dem nu också.

Försiktigt släpper han min hand. Men jag låter den fortfarande den ligga kvar på hans hjärta. Utan att tänka på konsekvenserna eller någonting flyttar jag min hand en liten bit. Jag tar ett steg fram mot honom och lägger mitt huvud mot hans bröst… Precis vid hans hjärta. Jag hör de jämna hjärtslagen och ett litet leende sprider sig på mina läppar.

-”Don´t fall in love with me” Säger jag och tittar upp på honom. Jag vet inte varför jag säger det till honom. Varför skulle han bli kär i mig… Jag vet bara att jag måste berätta för honom att han inte kan bli kär i mig. Det kommer aldrig något bra ut av det. Jag vill inte såra honom. Jag vet att folk säger att man inte ska tänka så men jag vet, jag vet att om jag låter någon bli kär i mig så kommer den bli sårad. Alla som kommer för nära mig blir sårade.

-”Too late” Svarar han bara något som får en tår att lämna mitt öga. Jag tar ett steg ifrån honom och känner mig genast kall då jag inte har hans kroppsvärme mot mig längre. Han tittar på min tår som rinner sakta ner för min kind. Innan den har hunnit falla till marken så är han där med sin tumme och torkar bort den. Han är verkligen en gentleman. Något som får det jag måste säga bli så mycket svårare. Jag vill inte säga det.

-”I don´t wanna hurt you” Säger jag och tittar på honom genom tårfyllda ögon.

-”I say like Augustus in the fault in our stars ’It would be a privilege to have my heart broken by you’ ” Jag tittar på honom efter att han har nämnt de orden som jag har i minne. Det är en av mina favorit meningar i den boken… Helt ärligt så är The fault in our stars min favorit bok. Jag minns att jag kan ha nämnt det för Zayn någon gång jag hade däremot inte väntat mig att han skulle läsa boken där mindre minnas vad Augustus säger. Men det förstås John Green har alltid haft ett bra sätt med ord. Han vet precis hur han får läsarna att känna sig berörda. Jag har aldrig läst något så underbart som The fault in our stars med John Green. Det är svårt att få ner så mycket känslor i en och samma bok. Men han lyckas.

-”You remember” Säger jag bara. Jag ser hur han nickar men jag minns inte att han sa något. Jag är helt handlingsförlamad när hans läppar nuddar vid mina. Jag har aldrig kysst någon förut och jag har ingen erfarenhet av det.

Jag hade aldrig trott att jag skulle få min första kyss i en städskrubb i mörkret. Jag hade inte heller trott att jag skulle bli kär. Men Zayn visade mig annat. Han fick mig att falla för honom utan att försöka särskilt mycket… Det är läskigt hur du kan känna dig så beroende av en person att du inte vet vad du ska göra utan den.

---------------------------------------------

GISSA VEM SOM LÄSTE THE FAULT IN OUR STARS!!!

jag!

Om ni inte läst den gå och fucking gör det!

Jag hoppas ni gilla detta kapitel :)

Älskar er!

5+ till nästa