När Zayns läppar lämnar mina så känner jag något jag aldrig känt tidigare. Det är som om jag dras mot honom, jag behöver honom. Jag har ingen aning om vad den här känslan är men jag vet att jag gillar den. Värmen som den utstrålar

-”Hi” Viskar Zayn till mig när jag tittar in i hans bruna ögon. De har en underbart mjuk brun färg. Jag skulle kunna titta in i Zayns ögon för evigt om jag kunde… Jag vet inte riktigt hur länge jag faktiskt tittade in i hans ögon. Men det måste ha vart ett bra tag då vi båda två rycker till när klockan ringer. Okej så jag var i tid till lektionen men gick aldrig in på lektionen. Det kommer ju säkert få mig ut ur kvarsittningen… Märk sarkasmen som jag använder här.

-”We should go” Säger jag och han tar min hand och jag ler. Värmen från hans hand får mig att le och känna mig lycklig, det är som den lilla gesten får mig att känna mig välkommen. Jag kanske inte borde känna så här för Zayn med tanke på alla saker jag har hört om honom men jag kan inte låta bli att ha de här känslorna för honom. Hur kan man känna så starka känslor för en person man knappt känner? Jag har aldrig trott att jag skulle ha så starka känslor för någon över huvudtaget. Jag hade till och med planerat mitt liv som ensam kattkvinna! Hur ska jag kunna leva som en ensam kattkvinna om jag vill vara med Zayn….

VÄNTA VA?! Jag har just träffat killen typ och jag börjar tänka på det här! Något måste vara alvarligt fel med mig!

Jag klarar mig igenom resten av mina lektioner med smärre svårigheter. Zayn är i en av dem och därefter gör den lektionen VÄLDIGT svår att koncentrera mig på. Hans hand på mitt lår hjälpte inte särskilt mycket!

Never ever fall in love

Just give up

Leave your life

Stay in the shadow!

My words isn´t much

But it is what I want to say

Before I say goodbye!

Jag tittar på orden som jag strukit över. Det har absolut ingen mening till mig och det borde inte bli kallad dikt. Jag anser att en dikt är en känsla som man vill utrycka. Något denna inte gör. Jag kände redan det vid första meningen, varför skrev jag ens så långt?!

Jag tittar ner på pappret innan jag skrynklar ihop det och kastar det i min nu överfyllda papperskorg. Hur kan det vara så svårt att skriva en dikt, jag har försökt att komma på något bra som jag kan skriva men inget kommer till mig!

Jag tittar på det tomma pappret framför mig och för försiktigt pennan mot pappret.

In the daylight you shine

In the moonlight you sparkle

You are beautiful

Everything about you

They way your eyes glitter

To the way you smile

Light up my world

You

You are my world

Without you

I´m gone

Jag tittar på orden som fortmats på papperet. Det känns som om det betyder något så mycket mer än bara ord. Det har en djupare mening. Jag kan inte lista ut varför jag skrev det eller vem jag skrev det om. Men det känns så bra att få ut den känslan. Känslan som jag inte kan beskriva med ord. Orden fastnar i halsen när jag försöker att säga dem. Varför är det så? Varför kan jag inte säga orden jag vill ha sagt? Varför kommer de aldrig ut på rätt sätt?

Jag tittar på papperet och ler lite åt orden som jag lyckats forma på det.

Jag måste ha slumrat till för nästa gång jag vaknar ligger jag i min säng fint nerstoppad under täcket. Jag kan inte minnas att jag faktiskt tog mig till sängen.

-”So did you sleep well?” Frågar en röst jag mycket väl känner igen. Detta får mig att titta upp och märka Zayn sittande på min skrivbords stol…. INTE NOG MED DET!!! Han håller i MITT skrivblock det som är fullt av mina dikter.

-”This is really good you know.” Säger han plötsligt och tittar på mig. Jag tittar frågande på honom och han ler mot mig. Oh shit han har läst mina dikter.

It´s written

Like a script

All the words

Every touch

A script that can´t be change

Try and it break

If it break

What happens to us?

Jag lyssnar på hans röst när han läser upp de orden som har en stor mening för mig. Jag har alltid haft den som en personlig favorit. Jag skrev den för några dagar sen och jag kan inte få ut den ur mitt huvud. Den är speciell den betyder något speciellt. Den har en mening.

Om jag bara viste vad meningen var så skulle det säkert vara bättre. Men ibland så vet man bara inte.

--------------------------------

Jag vet att det var evigheter sen jag uppdatera och att det är kort.

Men just nu går jag igenom något som man skulle kunna kalla skiljsmässa? Men mina föräldrar säger att det inte är en skiljsmässa. Bara att mamma ska flytta till en lägenhet och se om saker och ting blir bättre.

Jag skriver detta här för att jag vill att NI ska veta varför jag inte uppdaterar! Jag vill att ni ska förstå. Ni är väldigt viktiga personer i mitt liv och jag vill dela med mig saker till er!

Jag kommer självklart försöka fortsätta skriva så mycket jag orkar och kan(Även fast dessa små personliga problem gör mig galen).

Jag hoppas ni förstår att det kanske inte blir lika ofta uppdaterat som tidigare men att jag försöker!

Jag har sportlov nu och kommer försöka skriva lite så att jag kan ladda upp här senare och allt sånt skit!

Ha det awesome!

Kommentera