Med ett djupt andetag släpper jag taget om relingen och faller rakt ner i vattnet med ett gällt skrik. Vattnet omsluter mig försiktigt och jag känner hur luften börjar ta slut. Känslan att inte kunna andas kryper in på mig. Med några starka simtag så är jag ovanför vatten ytan och tar ett djupt andetag för att då in all den luften som jag inte kunnat få tidigare.

-”Jump!”Skriker jag till Annie som fortfarande står kvar uppe på land. Hon tittar skrämt på mig och jag bara ler mot henne för att visa att det är okej att hoppa. Hon sluter sina ögon och faller ner i vattnet. Hon slår igenom det stilla vattnet och kommer strax upp med ett leende på läpparna.

-”That was so much fun” Säger hon och ler mot mig med ögon som lyser i månskenet. Solen har gått ner för ett tag sen och det är bara några timmar kvar tills den kommer upp igen.

-”Nancy? Did you know that you are my best friend?” Frågar Annie mig med ett litet skratt. Hon gör likadant varje kväll. Hon frågar alltid om jag vet att hon är min bästa vän.

-”Yeah, I know you tell me that all the time” Säger jag och hon ler mot mig. Jag vet inte hur länge som vi simmar runt men det måste ha vart ett tag, då vi båda ser ut som russin när vi kommer upp ur vattnet. Varje sommar brukar jag och Annie spendera ute vid hennes sommarstuga allt är så mycket lättare där. Inga problem liksom.

-” I can´t believe that you are going to London” Säger Annie när vi ligger bredvid varandra i gräset. Med ledsna ögon tittar på mig och det känns som om hon kan se rakt igenom mig.

-”I know… I´m going to miss you… But I am going to visit.” Hon ler åt mina ord och jag är glad att jag fick henne att le. Annies leende är en av de vackraste sakerna i världen. Jag tror att hon kan få vem som helst att le bara hon ler.

-”Promise me that you will live a little.” Säger hon I en seriös röst. Jag tittar på henne och nickar. Jag tror både hon och jag vet att det inte kommer att hända. Men jag vill i alla fall testa… Jag har aldrig gjort något som min mamma och pappa inte gått med på… Förutom att då välja en skola i London i stället för i New York i närheten av vart vi bor. Mamma är orolig att hon inte kommer kunna vara där om något händer. Men jag tror att det är vad jag behöver. Tid ifrån alla personer som känner mig och vet om alla mina misstag… Tid ifrån alla hemska minnen som jagar mig vart jag än går.

-----------------------------------------------

Här är prologen hoppas ni gillar den :)

2+ till nästa!