Jag vaknar av att någon öppnar dörren och bokstavligen ramlar in i rummet. Mina ögon försöker fortfarande vänja sig vid ljuset som kommer in från korridoren. När mina ögon äntligen återhämtat sig så inser jag att det är Natalie som ligger på golvet.  Hennes kläder är skrynkliga och hennes smink helt ut smetat.

Försiktigt reser jag mig upp från sängen och försöker med mina fortfarande trötta ben ta mig över till henne. Hela hon luktar av alkohol något som genast för mig tillbaka till gränden tidigare under natten. Fast det förstås jag skulle nog säga att det är morgon då klockan säker är runt halv sex just nu. Jag fattar inte hur Natalie kan komma hem nu. Vi har skola i morgon och att komma hem klockan halv sex dagen innan skolan börjar kanske inte är det bästa som man kan göra. Hon kommer ju sova hur länge som helst och sen kommer hon inte kunna somna. Men det är inte mitt fel att hon vill supa av sig sin hjärna. Jag vill gärna använda min till att lära mig saker.

-”Nanny, please…. Please don´t tell mum and dad” Säger hon och jag suckar.

-”My name is Nancy not Nanny” Säger jag utan att kommentera hennes kommentar om att jag inte skulle berätta för hennes föräldrar. Jag skulle aldrig, jag har inte ens en aning om vem hon är så varför skulle jag? Det är inte förens jag hjälper henne upp som jag känner den söta doften komma från henne. En lukt som jag är alldeles för bekant med. Hon är hög och jag tänker inte vara i samma rum som henne när hon är hög. Jag har vart med om för mycket av det för att jag skulle vilja vara med om något mer.

Jag hjälper henne till hennes säng innan jag tar på mig ett par mjukisbyxor och en munktröja. Som jag misstänkt är klockan inte mer än en liten bit över halv sex på morgonen. Solen är på väg upp så jag kan lika gärna ta en liten morgon runda. Hemma i New York brukade jag alltid jogga på morgonen. Jag är en av de här personerna som inte har något emot att faktiskt gå upp tidigt, Kanske är därför jag aldrig haft problem med skolan? Eller så är det väl bara för att jag har lätt att lära mig saker. Ända sen jag var liten har jag velat skriva en bok, men jag vet inte om jag har vart med om nog med saker för att kunna skriva en bra bok. Min morbror sa alltid att man måste uppleva saker för att kunna skriva ner dem i en bok. Själv har jag aldrig förstått vad han menade med det. Inte förens förra året då han släppte sin sista bok. Han gick bort några månader senare. Han hade fel på sitt hjärta och kämpade i flera år. Varje gång jag kom och hälsade på honom sa han att han inte kunde dö riktigt än. Jag fattade aldrig det häller förens jag läste hans sista bok. Sista meningen i boken lyder ” När ett hjärta slutar slå så finns det inte mer kapitel, inga på började, bara avslutade.” min mamma säger att jag inte borde läsa min morbrors värk. Men hon förstår inte den tajtheten jag och min morbror hade genom böcker. Allt jag någonsin läst har han alltid tipsat mig om. I hans testamente så står det att hans böcker ska bli mina när jag fyller 20. Det kommer att vara som att äga ett bibliotek. Han hade alla möjliga böcker. Jag minns när jag var liten och jag brukade gå runt i hans läsrum och bara beundra alla böcker han hade i hyllorna, det var som om de aldrig skulle ta slut.

-”What does this sign stands for?” Frågar jag och min morbror tittar upp på boken som jag pekar mot. Han ler lite innan han börjar berätta att det är en stämpel som han inte hittat någon förklaring på än. Han berättar också hur han har letat efter vad meningen är med den.

-”It´s beautiful.” Säger jag och beundrar stämpeln som är utan på en bok. Det är en cirkel med en blomma i. Det ser ut som en ros men man kan också tydligt se att det inte är en ros. Min mamma säger att inga av de stämplarna min morbror visar henne är vackra, men jag tvivlar på att hon sett denna.

Min mamma gillar inte att vara inne i min morbrors läsrum, hon har aldrig vart en person för att läsa. Det är mer tv för henne, något som jag absolut inte kan förstå mig på. Varför titta på tv när man kan dyka in i den fantastiska världen av böcker. Där alla figurer kommer till liv!

Jag joggar runt skolan och kommer ganska snabbt till en fotbollsplan med en löpbana runt om. Precis vad jag behöver. Jag behöver något som kan ta bort alla mina tankar från den mystiska pojken… mannen… med de vackra ögonen.

Efter kanske sju varv ringer min telefon och jag sätter mig ner på läktaren. Det är inte förens jag sätter mig ner som jag inser hur trött jag egentligen är.

-”Nancy” Svarar jag och hör ett skratt i andra ändan och vet genast vem det är… Annie.

-”Hello there Nancy! How is London? Are people nice to you? Or should I kick some ass? You know I would do that for you” Säger hon och jag skrattar åt hennes over ivriga röst. Hon är alltid så här.

-”London is… Nice. I have only been here one day and I don´t really know what I should think about it. Yes people are nice… Or I think they are. I know you would but you don´t need to. I can take care of myself, no worries” Säger jag och hon skrattar. Jag kommer på mig själv att försöka kämpa emot tårarna. Jag vet att jag inte har vart ifrån henne länge men jag missar henne verkligen. Hon har alltid vart där nära och nu är hon på andra sidan jorden… Okej så kanske inte riktigt, men det är ett jävla hav emellan oss… Förut var det bara en 5 minuters gång… Nu är det flera timmar.

-” I miss you” Säger jag in i telefonen och låter den första tåren falla ner för min kind. Den får genast sällskap av massa andra.

-”Please don´t cry! Then I am going to start crying to, and I can´t take it being so far away from you when you cry” Säger Annie något som får mig att snörvla. Den tjejen vet alltid vad hon behöver säga. Men ibland är inte hennes ord nog. Jag vill ha henne här jag vill kunna krama om henne, jag vill kunna berätta för henne om den mystiska killen som inte värkar vilja släppa mina tankar. Vad jag än tänker på så går han sin väg in där. Han är överallt och jag vet inte ens vad han heter! Det är löjligt!

-”I need to go… I´m sorry Nancy… I love you and miss you” Säger Annie och jag tittar ut över fotbollsplanen som börjar fyllas med fotbolls spelare. De värkar vara ett lag med tanke på deras lag tröjor.

-”I love you and I miss you” Säger jag som svar till henne. Hon är den enda personen jag någonsin sagt de tre orden till. I love you. De har en sådan stor mening och jag hatar när folk säger dem och inte menar dem. Det är läskigt hur lätt man kan bli krossad av de tre orden. Men också hur man kan bli den lyckligaste personen i hela världen.

Med en suck lägger jag ner min telefon i min ficka.

-”Well hello there beautiful” Säger en röst, jag tittar upp och ser en kille med lockigt blont hår och bruna ögon.

-”Hello…” Säger jag tillbaka fortfarande väldigt obekväm med att ha den här främmande personen runt om kring mig. Han ger mig fel vibbar och jag gillar verkligen inte sättet han kallade mig Beautiful. Det lät trugat och som om han ville bara prata med mig för att få mig i säng.

-”So what do you say if you and I are going on a date some day?” Frågar han och jag tittar på honom. Nej, nej, nej, Kommer inte att hända. Aldrig.

-”Sorry mate, if you touch her then I will hurt you” Säger en röst bakom mig och jag behöver inte vända mig om för att veta vem som står där.

-”Sorry, I didn´t know she was with you Malik” Säger han innan han försvinner bort snabbt. Konstigt. Visst han kanske inte vill hamna i trubbel men han kunde ju sagt ett hej då.

Försiktigt vänder jag mig om och möter de bruna ögonen så mycket närmare mig än vad jag fört trott. För att vara ärlig så är hans ansikte bara någon centimeter från mitt ansikte. Min mun öppnas men stängs då jag inte vet vad jag ska säga. Andan har fastnat i halsen på mig. Det är som hans ögon håller på så många känslor att det inte går att skilja dem åt. Det kanske är därför folk kallar han mystisk och farlig. Men jag tror inte han kan skada mig. Och om han gör, vad kan jag göra åt det?

--------------------------------------------------

3 FREAKING KAPITEL PÅ EN DAG!!!! Jag gör det här alldeles för lätt för er eller hur? Kanske ska ta upp kommentarerna lite då det absolut inte kan bli en vanna att ha 3 kapitel varje dag! Jag kommer ju få skriva varje dag och inte göra något annat!

ÄLSKAR ER SÅ MYCKET!

3+ till nästa (See what I did there?!)