Jag släpper ut en suck och tittar runt omkring mig. Det är inte särskilt varmt för att vara i slutet av augusti. Hur kan vädret ändrats så drastiskt på bara några timmar?

Zayn sitter bredvid mig mot skolans yttre vägg med en cigarett i handen. I vanliga fall skulle jag gjort en spydig kommentar om det, men med Zayn är det annorlunda. Man kan inte bara säga till Zayn vad han får och inte får göra. Visst Zayn är gammal nog att röka men det betyder inte att jag gillar att han röker. Bara för att jag sitter med killen betyder inte att jag känner honom, vilket gör att jag absolut inte har någon rätt att säga vad han får och inte får göra.

-”You should really stay away from me.” Säger han och tittar mig rakt in I ögonen. Cigaretten är mellan två av hans fingrar och han gör inte en enda rörelse som visar på att han tänker ta upp den mot sina läppar innan jag svarat.

-”Why?” Frågar jag bara då jag verkligen vill ha ett svar. Han kan inte förvänta sig att jag inte ska fråga honom något efter att han ber mig att hålla mig borta från honom.

-” People like you shouldn´t be with people like me.” Säger han bara och det får mig att resa mig upp. Hur vågar han säga så till mig, jag bryr mig inte vad han menar med det men vad fan har han för rätt att tro att han känner mig.

-”WHO DO YOU THINK YOU ARE?!” Skriker jag på honom argt. Han suckar och reser sig upp så att han står mot mig. Okej så kanske han ville att vi skulle vara i ungefär ögon höjd men hur kul är det för mig när han är så mycket längre än mig. Okej han kanske inte är jätte mycket längre men lång nog för att jag ska störa mig på det.

-”Just…” Börjar han men jag avbryter honom.

-”Just what?!” Utbrister jag och tittar på honom med arga ögon.

-”Stay away from me” Säger han och tar min handled i sin hand innan han trycker upp mig mot väggen. Mitt hjärta slår snabbt och jag vet inte om det är av rädsla eller om det är för hur nära han är mig. Egentligen bryr jag mig inte, värmen från hans kropp är allt jag behöver för att känna mig trygg. Jag bryr mig inte ens i det hårda greppet som han har runt min handled.

-”Why?” Viskar jag ut, och är osäker på om han hörde då det knappt var en viskning.

-”I´m not good” Säger han innan han släpper min handled. Den kalla känslan sprider sig där hans hand tidigare hållit ett hårt grepp. Vad menar han?

-”What do you mean?” Frågar jag honom men istället för att få ett svar så vänder han sig om och går. Vad är det med honom? I ena sekunden är han helt super snäll och kallar mig för Love och i andra sekunden så ber han mig att hålla mig borta från honom. Det här gör mig så förvirrad!

Jag sluter mina ögon och lutar mitt huvud mot den kalla väggen, varför är allt så komplicerat?  Varför kan inte mitt liv vara lika enkelt som alla andras? Jag vet att vissa har det värre än mig men jag vet att det är så många som har det bättre. Varför kan jag inte vara en av dem? Varför måste jag vara så misslyckad?

Försiktigt bestämmer jag mig för att gå tillbaka till mitt rum. Kanske Natalie kan hjälpa mig med mina problem… Vem försöker jag lura? Hon kan inte ens lösa sina egna problem så hur fan skulle hon kunna hjälpa mig.

När jag kliver in i rummet så ekar det tomt, precis som när jag kom hem från festen. Det är läskigt hur tomt rummet låter när man är ensam i det. Det är aldrig lika tomt när Natalie är här. Kanske det bara är jag som känner den ensamma tystnaden, kanske ingen annan tänker på det på samma sätt som jag tänker på det?

Med en suck sjunker jag ner vid min dator för att slå upp ett nytt word dokument. Jag behöver verkligen rensa mina tankar och det bästa sättet för mig är att skriva. Drömma mig bort till en värld där allt är så mycket enklare.

Breathing is easy around everyone else

But with you it so much harder

Why?

Why can you do this to me?

How can you do this to me?

Jag tittar på orden som visas på min skärm. Jag vet inte varför jag skrev dem men jag vet att det var precis vad jag behövde se. Orden som visas är precis det jag känner. Jag har aldrig vart någon som skriver dikter för jag har aldrig vart särskilt duktig på det, men den här är jag ganska nöjd med. Den betyder faktiskt någonting för mig. De andra jag skrivit har vart till ett skolprojekt eller något. Jag har aldrig tagit dikter och diktande på allvar, man kanske ska börja göra det?

Min blick glider till det blinkande skrivstrecket… heter det så? Vem bryr sig egentligen? inte jag.

Jag klickar ner dokumentet efter att jag sparat det. Sen loggar jag in på min e-mejl, kan lika gärna skriva ett mejl till mamma som jag lovade att jag skulle göra.

Hello mum!

You don´t need to worry about me, I really like it here in London. Everyone is nice and I can´t wait until school starts. I hope that you are okay.

How are Ofelia? I hope she are good, it doesn´t go a day without me thinking of her. Tell her that I love her and that I can´t wait until I see her again, can you do that? Oh and please tell her that I don´t care about what she did, that she is still my sister?

I know she don´t want to hear it but please tell her that. I need her to know it.

Love Nancy

Mitt hjärta slår hårt med tanken på min syster. Ofelia har aldrig haft det lätt i livet. Hon är min tvilling syster hon har spenderat en väldigt lång tid på sjukhus sen hon åkte in när hon var 15… Nu är hon okej… Hoppas jag.

Min mamma berättar inte så mycket om Ofelia för mig då hon inte vill att jag ska oroa mig för henne. Men hur kan hon förvänta sig att jag inte ska oroa mig för henne, hon är min syster och jag har inte sett henne på flera år. Visst jag har pratat med henne på telefon men mamma låter mig inte träffa henne.

Hon säger att hon mår bra men ibland tvivlar jag på det också. Jag vill bara inte att något ska hända med henne, hon är ju min andra hälft. Hon vet precis hur jag känner och hon liknar mig otroligt mycket… Om man bortser från hennes eldröda hår. Alla har alltid undrat hur hon har fått det men egentligen så bryr sig ingen, vem bryr sig i om hon har eldrött hår det passar henne.

Men det är en klar kontrast till mitt ljusbruna hår. Man kan inte kalla mitt hår riktigt blont och inte riktigt ”brunt” så ljusbrunt är en bra färg att kalla det.

Jag rycks ut ur mina tankar av att det knackar på dörren. Jag tittar över mot klockan och ser att den är lite mer än halv fyra, vem kan det vara? Kanske någon av Natalies vänner.

----------------------------------------------------

 Jag lägger ut det här nu för att ni är bäst och för att jag just såg 5sos twitcam! Sjukt kul!

3+ TILL NÄSTA!(I better write)