-”I think you should leave” Säger jag till Zayn som har suttit bredvid mig i snart tre timmar bara för att se mig läsa en bok, hur kul kan det vara?

Han tittar på mig innan han tar boken ur mina händer något som genast får min underläpp att puta då jag hatar när någon gör så, jag hatar att bli avbruten när jag läser… eller skriver.

-”Are you going to tell me what that text on your computer was?” Frågar han mig och jag tittar på honom och jag minns genast hur han såg vad jag skrivit. Jag svarar honom inte utan reser mig bara från sängen för att gå över till spegeln som Natalie satt upp på väggen. Jag kan se hur Zayn reser sig från sängen efter mig genom spegeln men jag låtsas som om jag inte bryr mig… Men helt ärligt så slår mitt hjärta väldigt snabbt. Vad han än gör får mitt hjärta att slå snabbare än det borde, det är verkligen inte bra för mig.

-”Do you have any good music?” Frågar Zayn när han ser min Iphone sitta i högtalarna. Jag använder den knappt till något annat än att lyssna på musik på.

-”Yes” Svarar jag enkelt samtidigt som jag drar en borste genom mitt hår. De trasliga tovorna blir snabbt utslätade och jag ler mot min spegelbild.

The weight
Of a simple human emotion
Weighs me down
More than the tank ever did

The pain
It's determined and demanding
To ache, but I'm okay...

Jag tar ett djupt andetag när jag hör låten som Zayn slagit på. Jag tror inte han märkt själv att den har någon större betydelse för mig, men det har den. Allt med den får hela mig att rysa. Jag älskar boken som Troye skrev låten om. Japp jag pratar om Torye Sivan! Han skrev den underbaraste låten om The fault in our stars. Det är en av mina absoluta favoritböcker.

And I don't want to let this go
I don't want to lose control
I just want to see the stars with you

And I don't want to say goodbye
Someone tell me why
I just want to see the stars with you

Jag tänker inte ens på vad jag gör utan går fram till min I phone och tar ur telefonen ur högtalarna. Låten påminner mig om min syster och jag lyssnar bara på den när jag saknar henne.

-”Why did you do that for!?” Utbrister Zayn och jag tittar på honom.

-”Leave!” Säger jag och han tittar på mig med en förvånad blick, jag är själv förvånad över den skarpheten som min röst håller. Vem som helst annars skulle trott att jag var galen som sa till Zayn på det här sättet… Men jag är inte rädd för Zayn och jag tvivlar på att han skulle skada mig, och om han gör det så är det inget jag kan undvika. Om han skadar mig så är det slutet med vad det nu är vi har, om han skadar mig så kommer jag inte klara av att var i London mer.

Det är något med London som får mig osäker. Jag har alltid drömt om att få åka till London och studera, men nu så känns det som om något saknas. Okej jag vet varför jag känner så här, jag och Ofelia pratade alltid om att studera i London… tillsammans, men nu är hon på andra sidan jorden och gud vet vad hon gör.

Jag inser inte ens att jag är själv i mitt rum förens min dator plingar till, något som visar att jag har fått ett mejl. Min tanke går genast till mamma och jag skyndar mig över till datorn. Mitt hjärta sjunker i bröstet på mig när jag ser mejlet, det är inte mamma som har skickat det till mig.

Hello Na!

I hope that I still have the right to call you Na, I know that we haven´t talk for so long but I heard what happen to your sister and I want you to know that I am here for you. I know that you are angry at me and that you don´t like me but please Nancy listen to me, I know what I did was wrong but you need to understand I was drunk and it didn´t mean anything. I don´t even talk to the guy anymore!

I know how much you hate the excuse I was drunk but it´s true I was. I am feeling so bad for what I did!

You don´t deserve everything that happen in your life, everything with your uncle and your sister. I´m sorry that I wasn´t there when you needed me, I´m sorry for everything! Please just talk to me.

Xoxo your Jessica!

Jag tittar på texten innan jag snabbt raderar meddelandet. Jag vill inte ha något med henne att göra, det är hennes fel att jag inte kan lita på folk. Hon tycker bara synd om mig med allt om min syster men jag bryr mig inte vad hon tycker, hon har ingenting med mitt liv att göra! Det är mitt!

Jag suckar och inser inte ens att jag gråter förens jag känner den salta smaken av tårar i min mun. Jag vet inte ens varför jag gråter, kanske det är för att jag är så jädra arg på Jessica som tror att allt ska ordna sig med ett litet mejl... eller så kan det vara för alla minnen som hon tar upp som jag inte vill tänka på. Allt hon skriver om är det jag försökt att tränga undan, det som jag försökt att inte tänka på, varför måste hon ta upp de sakerna som jag försöker att glömma?

Jag slänger mig ner på sängen och låter en suck lämna mina läppar, men det låter mer som en lång utandning.

Natalie kommer in i rummet tillsammans med killen från tidigare, han med det smutsblonda håret. Hans ögon är röda och man kan tydligt se att han inte är nykter, inte för att jag skulle säga att Natalie var nykter… Oh hon kommer ha det så dåligt i morgon på första lektionen, vem fan envisas med att dricka dagen innan skolan börjar?

-”Nancy, this is Jason he is my brother.” Säger hon och skrattar ett hakigt skratt. Man kan tydligt se på dem att de ljuger. Men jag antar att hon vill att jag ska lämna rummet så att hon kan ligga med honom, jag är glad så länge jag slipper vara i rummet.

Jag ler mot dem innan jag reser mig upp och går ut ur rummet. Det känns som om jag spenderat alldeles för mycket tid utanför mitt rum, jag trivs inte att inte ha en fast plats. Jag gillar att kunna ha någonstans att vara där jag kan vara utan att behöva tänka på vad folk ska tycka.

Jag sätter mig ner på en av bänkarna som är utställda lite var som i korridoren. Jag har en känsla att det kommer ta ett bra tag innan jag kommer får komma in i mitt rum igen för att sova… Vad händer om jag inte får komma in i mitt rum, vad ska jag göra då? Ska jag sova här ute då? Hell to the no! Det kommer inte att hända, inte på en miljon år!

----------------------------------------------------

Här är kapitel 7 :)

3+ till nästa!

-”Why are you here all alone pretty girl?” Frågar en röst som jag känner igen, men som jag absolut inte vill ha något med att göra… Det är samma röst som till mannen som jag såg tillsammans med Zayn nere i gränden.