Jag måste ha somnat till i Zayns rum, för när jag öppnar ögonen igen så ligger jag i Zayn säng, med Zayns sovande ansikte bara några centimeter från mitt. I vanliga fall så skulle jag aldrig låta någon vara så nära mig, men jag gillar sättet som jag kan känna Zayns andedräkt mot min hud.

Han ser så fridfull ut med sina långa ögonfransar vilandes på hans kinder.

Jag tittar på honom ett tag tills jag bestämt mig att det räcker med att var creepy. Istället för att faktiskt resa mig upp från hans armar och gå tillbaka till mitt eget rum så gosar jag mig in mig mer mot honom. Försiktigt sluter jag mina ögon och låter sömnen ta över. Det är första gången i hela mitt liv som jag har somnat i någons armar, min systers räknas inte!

Jag tittar upp på den enormt stora byggnaden och låter mina tankar vandra iväg. Vad händer om de blandar ihop mig med Ofelia… Kommer jag vara tvungen att stanna här då? Vad kommer de göra mot Ofelia som gör att hon inte vill vara här så mycket? Hur vet Ofelia vad det här handlar om? Jag har så många frågor men ingen finns där för att svara på dem. Det är bara massa människor som går runt och pratar med varandra om viktiga saker. Jag får inte veta vad de pratar om för att de använder massa konstiga ord som ingen förstår.

-”It´s going to be okay you know, I´m going to be out before you can say that you miss me. When I get out we are going to go to London, okay?” Frågar Ofelia mig med ett leende på läpparna. Det är läskigt hur Ofelia kan vara så säker på saker. Hon värkar så mycket äldre än vad hon egentligen är. Man skulle lätt kunna tro att hon är den äldsta av oss… Men det står tydligt på papprena att jag är fem minuter tidigare än henne. Något som gör mig till den äldre systern.

Det skrämmer mig för jag har ingen aning om vad jag ska göra i en situation som denna. Jag vet inte ens vad som händer, medans Ofelia värkar veta precis vad alla vuxna pratar om.

Hur kan man vara så smart som Ofelia vid bara 16 års ålder? Jag är lika gammal som henne och kan inte ens hälften av allt det som hon kan.

-”I promise you that we will be fine. I see you soon!” Säger hon och ler mot mig innan hon plockar upp sin resväska.  Hon börjar gå bakom en flicka i vita kläder in mot den stora byggnaden. Både mamma och pappa gråter och jag vet inte ens varför, det känns som alla vet vad som händer… alla förutom jag.

När Ofelia kommer upp till dörren så vänder hon sig om och ler mot mig en sista gång innan hon går in genom dörren.

Jag vaknar med ett ryck och tittar runt om kring mig. Jag känner att jag vill bryta ut i tårar när jag inser att jag är i London och inte i New York där jag borde vara. Jag borde inte vara här utan Ofelia. Det var 3 år sen hon gick in genom byggnaden som jag inte hade en aning om vad det var… Det vet jag nu… Det var för tre år sen som hon sa att vi skulle ses snart. Men det mesta jag sett henne är varannan månad, det var den enda tiden som hon tog besökare. Hon får inte ha mer besökare än det.

Jag tror att min mamma skäms över Ofelia och alla saker som är runt om kring henne… Ofelia är sjuk… Och inte något som kan botas hon är psykisk sjuk, hon hör röster i hennes huvud som berättar vad hon borde göra… De förstör henne inifrån. Hon vill inte vara som hon är hon vill inte höra vad de vill att hon ska göra. Hon kan inte kontrollera dem och det gör de hundra gånger värre! Hon vill inte höra vad det säger. Hon vill inte göra som de säger… Men hon har inget att säga till om när hennes röster börjar prata.

Jag vet vad de kan göra mot henne, jag vet att jag inte borde tycka synd om henne för hon är där hon behöver vara. Hon kan inte skada sig själv eller någon annan när hon är där. Men jag vill bara att hon ska vara normal. Min mamma sa att hon var normal och att alla hörde röster någon gång bara att Ofelia var mer påverkad medtanke på att hon var sjuk från början. Mamma vill inte berätta för mig att anledningen till att hon tvingar mig till sjukhuset varje månad är för att se till att jag inte är galen. Hon kommer inte klara av att jag också är galen… Galen är precis det ordet som alla beskriver min syster med. Jag vill inte vara galen för jag är inte galen.

-”Nancy sleep” Säger Zayn bredvid mig och jag tittar ner på honom och inser att hans ögon fortfarande är slutna. Hur visste han att jag var vaken? Jag bryr mig inte ens i att fråga honom hur han visste då jag vet att han aldrig kommer kunna ge mig ett rakt svar. Zayn är en av de här personerna som gillar att leka runt med svaret så att han svarar men inte riktigt så att man förstår. Min syster var likadan och lekte alltid runt med svar. Om någon frågade henne något så vred hon om frågan så att man inte skulle fatta vad det var hon egentligen svarade på. Det kan vara en bra sak ibland… Men också vara en nackdel.

-”I can´t” Svarar jag bara, och det får Zayn  att röra på sig lite. Han är riktigt gullig då han ger ifrån sig ett litet ljud av trött het. Inte visste jag att någon så stor och tuff kunde låta så gullig… Men jag hade aldrig heller trott att han skulle rädda mig från creeps. Så kanske man lär sig något nytt varje dag.

-”Why?” Frågar han med en sömnig och raspig röst, som låter otroligt sexig om jag får tillägga. Jag tittar på honom och ser att han ligger så att han håller upp sin överkropp med sina armbågar. Hans ögon är fortfarande trötta men han kämpar med att hålla de öppna.

-”I had a bad dream… Or maybe a memory… I-I-“ Börjar jag men avbryter mig själv när jag inser att jag inte vet vad jag ska säga. Hur ska jag kunna förklara något för honom som jag knappt förstår själv? Det går liksom inte.

-”It´s okay, come here” Säger han och visar med en av sina armar att jag ska komma närmare honom. Jag säger inget utan lutar bara mitt huvud mot hans nakna överkropp. Jag lägger min hand över hans hjärta och känner hans jämna hjärtslag mot min hand. Det gör mig lugn på något konstigt och vrickat sätt. Just nu bryr jag mig inte då jag bara kan fokusera på Zayns låga hjärtslag och hans tunga andetag, något som visar att han somnat om.

Försiktigt sluter jag ögonen och låter mörkret komma över min kropp. Det var första gången som jag somnade av Zayn Maliks hjärtslag, om jag bara hade vetat då att det skulle bli min livlina… Jag kanske skulle gjort något annorlunda… Men jag är inte säker på att jag vill att något ska vara annorlunda.

-----------------------------------------------------

Förlåt att jag inte la upp detta i går! Men jag ligger efter i matte och var tvungen att jobba i kapp! 

5+ till nästa!

ÄLSKAR ER!