Louis står alldeles tyst bakom mig efter att häxan har yttrat sina ord. Jag skulle också reagera på samma sätt om jag såg någon behandla någon som hon behandlade mig.

-”Hur kan du låta henne behandla dig sådär? Du är värd så mycket mer.” Säger han efter ett tag och jag kan inte stoppa rodnaden som sprider sig över mina kinder, varför måste han vara så charmig?

Med en suck sjunker jag ner på golvet och försöker att ignorera allt som Elayne sa. Hon kan vara en riktig jävla bitch ibland... med ibland menar jag den mesta tiden.

-”kommer du spotta på mig också om jag gör något fel?” Frågar Louis i en road retsam ton, detta får mig att bryta ut i skratt... eller i alla fall tills jag hör arga fotsteg komma mot mitt rum, oh nej Elayne sa inte till mig pappa snälla säg att hon bara lät det vara. Men tydligen så har jag inte den turen för några sekunder senare rusar min pappa in i rummet och ser helt rasande ut.

-”VEM TROR DU ATT DU ÄR EGENTLIGEN?” Skriker han ut och tittar på mig med en arg blick, jag kan förstå att han är arg jag skulle också vara det om någon spottade på min fru och hennes barn... men jag skulle också tänka på att den personen som jag är arg på är min dotter.

-”DU TROR ATT DU KAN GÖRA VAD DU VILL BARA FÖR ATT DU HITTA NÅGON LITEN KILLE ATT LEKA MED, DU ÄR PRECIS SOM DIN MAMMA OANSVARIG OCH SLÄNGER SIG ÖVER FÖRSTA BÄSTA MAN!” Skriker han åt mig och jag vet inte varför men jag börjar skratta.

-”Ja men man får väl hoppas på att jag lyckas bättre än mamma och inte får ett barn med en man som tycker att barnet bara är en odåga.” Säger jag och tittar honom rakt i ögonen, han säger inget till svar utan tittar bara argt på mig.

-”Du kan inte förvänta dig att fira jul med oss.” Säger han helt rasande och jag tittar på honom med stora ögon, det är bara några dagar till jul och jag kommer aldrig hinna få tag i en flygbiljett tillbaka hem igen.

-”Vad bra då kan du ju följa med mig och fira jul med mig i Doncaster.” Säger Louis och ser ut som om han faktiskt menar det, jag ler mot honom och försöker att inte gråta. Jag har inte lust att börja gråta och ge min pappa nöjet att se att hans ord faktiskt sårade mig. Jag vill inte ge honom någonting.

Jag följer Louis ut ur rummet och Louis tar tag i min resväska som fortfarande är ouppackad något som jag är väldigt glad över i detta ögonblick. Louis leder mig ner för trappan och ut ur huset, jag vill inte titta tillbaka och jag försöker att hålla tårarna inne, jag lyckas till vis del med det. Några tårar rullar ner för mina kinder men jag försöker att ignorera det, jag försöker att ignorera känslan av att inte ha någonting. Jag försöker att fokusera på armen som Louis har runt mig, som om den är vad mitt liv hänger på, och jag är orolig att om han inte höll mig så skulle jag fall i hop. Som om jag skulle bli en pöl på marken som snön på de ställena där solen lyst för starkt och fått den att smälta. Jag har aldrig var mer relaterad till snö än just de ögonblicket, helt ärligt viste jag inte att man kunde vara relaterad till snö på det sättet som jag känner.

Jag sitter i Louis vardagsrum inne i hans lägenhet och jag försöker fortfarande försöka få i hop hur jag tog mig hit, jag minns inget efter att jag klev ut genom dörren hemma hos pappa, jag minns att jag fokuserade på Louis arm runt mig men efter det är allt borta. Som om jag har sovit under hela tiden och inte minns vad jag sagt eller gjort.

Jag hör Louis sjunga tyst i köket och jag försöker att stoppa ett leende att sprida sig på mina läppar, jag kan känna de salta tårarna och jag tvivlar på att det är ett bra tillfälle att le på.

Louis gick ut i köket för att göra i ordning te till oss, jag är glad att han frågade om jag ville ha te och inte kaffe för jag är verkligen inte en kaffe människa, men jag skulle antagligen ha så svårt att säga nej så jag skulle truga i mig en kopp kaffe och det skulle se hemskt ut. Jag skulle antagligen spy efteråt och Louis skulle vara tvungen att städa den fina mattan som han har under glasbordet, jag är helt kär i mönstret, det är som en massa streck som möts överallt. Jag vet inte varför men jag gillar att bara följa strecken med ögonen för att se om dem tar sig fram ditt dem ska.

Louis kommer tillbaka in i rummet med två koppar i sina händer, jag ler mot honom och gör plats för honom bredvid mig i soffan, han ger mig ett leende innan han slår sig ner bredvid mig.

Louis och jag bara sitter där och dricker vårt te, och jag kan ha tittar över på honom när han inte ser. Jag hur han kan vara så avslappnad.

-”Jag borde packa vi måste hinna med tåget till Doncaster som går ganska tidigt i morgon.” Säger Louis och ler mot mig innan han reser sig upp och ställer ner sin kopp på bordet. Jag följer honom md blicken när han lämnar rummet för att gå till vad jag antar är hans rum. Jag kan fortfarande inte förstå hur snäll han är som låter mig stanna med honom över jul, och att han tar med mig hem till sin familj. Jag har aldrig känt någon så godhjärtad som Louis tidigare.

-”Vilken av dem här borde jag ha med mig?” Jag tittar upp och ser Louis stå i dörröppningen in till vardagsrummet med två stycken tröjor, den ena är röd och den andra är grå. Jag pekar på den gråa för att den ser mycket mer bekväm ut än den röda, han ler som svar innan han lämnar rummet för att fortsätta med sitt packande.

Jag reser mig upp från soffan och tittar runt i rummet, min blick hamnar på bilderna som hänger på ena väggen och jag går över dit för att titta på dem. Ett leende sprider sig på mina läppar när jag ser Louis med 4 andra killar sittande på en strand med stora leenden, dem måste vara Louis vänner. Det finns en massa bilder på dem 5 tillsammans och jag ler åt nästan varenda en av dem. Det finns också massa bilder på Louis med vilka jag antar är hans familj, dem är verkligen lika och jag kan inte stoppa ett leende när jag ser en bild på när två stycken tvilling tjejer pussar Louis på varsin kind. Jag tycker det är en väldigt gullig bild.

-”Det där är Harry och jag förra året när vi var hemma hos honom och såg på film.” Jag tittar upp och ser Louis bakom mig, jag märkte inte ens att han kom in i rummet. Jag följer hans hand och ser vilken bild han pekar på, det är han och en kille med lockar som ser ut att ha det väldigt mysigt tillsammans på en alldeles för liten soffa. Jag ler lite åt hur Louis håller fast honom så att han inte ska ramla ner något som är väldigt gulligt.

-”Liam kallar den här väggen för en vägg av minnen.” Säger han samtidigt som han pekar på en bild på en kille med ett stort leende, han sitter utanför något jag antar är en glasskiosk då han har en glass i handen. Jag inser att killen i bilden måste vara Liam och jag ler mot Louis för att jag tycker det är gulligt att han har en massa bilder på sina vänner och familj i sitt vardagsrum.

-”Någon gång när jag får tid ska jag sätta upp en massa bilder på min sovrums vägg och se till att det är en vägg av bara fotografier.” Säger han och tittar på mig och jag låter min blick glida ner mot hans läppar, jag vet inte varför men jag vill verkligen kyssa honom. Jag vet att det vore fel då jag inte känt honom länge alls och min mamma skulle bli så besviken på mig om jag kysste någon jag nyss träffat. Men just i det här ögonblicket så skulle jag inte kunna bry mig minde om vad min mamma skulle tycka om det.

--------------------------------------------

Jag har en aning problem med internet men jag tror jag hittat ett sätt nu :) så kommentera för mer :)