Halvvägs till London så sitter jag och Louis och har ett djupt samtal om hur Isaac berättar för Augustus att han inte vill se en värld utan honom. Louis tycker att han inte skulle ha sagt det där om att han skulle ta robot ögonen sen, medans jag tycker att han gjorde precis rätt sak att göra.

-”Du förstår inte hur underbart Isaacs tal egentligen är för att du kan inte se bakom det han säger.” Säger jag till Louis som ser ut som ett frågetecken när jag säger det-

-”Han bör inte ha ett annat budskap bakom det mer än att han inte vill se en värld utan sin bästa vän. ” Säger Louis och vägrar att lyssna på vad jag har att säga. Jag försöker att få honom att förstå att Isaacs tal är mer än vad man kan tro, men han vägrar att tro på mina ord något som är väldigt irriterande, jag har aldrig haft någon som pratat emot mig något som är väldigt irriterande.

Efter ytterligare en halv timme då vi pratar om det så tröttnar jag på vad han har att säga, Louis kommer aldrig med några nya argument till varför Isaac inte borde ha sagt så. Det enda han kan säga är att det inte borde vara så, vad är det för mening att försöka prata med honom om han inte tänker försöka lyssna?

-”Är du arg på mig nu?” Frågar Louis mig och jag kan tydligt höra att han är road över att jag inte pratar med honom, varför är han road?

-”Nej.” Svarar jag även fast båda två vet att det är en lögn.

Jag försöker att ignorera Louis men det är mycket svårare än vad man faktiskt tror. Louis är ganska hög ljud något som får ett leende att hota att krypa fram på mina läppar, jag vill inte visa Louis att jag kanske inte är lika arg på honom längre för då kanske han tar det fel och försöker att prata med mig. Jag menar inget illa men jag orkar verkligen inte diskutera med Louis just nu, jag är trött och vill bara komma till London så jag kan fira jul och sen glömma att jag vart där. Det är inte det att jag inte gillar att fira jul med min pappa för det gör jag, det är bara det att jag inte gillar att fira jul med hans flickvän Elayne hon är en riktig bitch.

Hon brukar alltid vara alldeles för inne i sig själv för att ens märka någon annan runt om kring sig något som jag stör mig på väldigt mycket. Hon har också världens jobbigaste son Tom som insisterar på att jag är kär i honom, vilket jag för övrigt inte är.

-”Snälla prata med mig igen Grace jag saknar att höra din röst.” Säger Louis och jag kan höra en underton i hans röst som visar på att han är lite generad av att erkänna detta faktum. Jag vänder mig mot honom och tittar rakt in i hans ögon, dem är verkligen riktigt vackra.

-”Vad vill du att vi ska prata om då?” Frågar jag honom och det får ett leende att krypa in på Louis läppar han verkar glad över att jag faktiskt pratar med honom(Om jag var han skulle jag också ara glad över att jag pratade med honom igen.)

-”Vad gillar du för slags musik?” Frågar Louis mig och ser nyfiken ut och ett leende sprider sig över mina läppar över hans ivriga ton som finns i hans röst, han är verkligen ett barn innerst inne.

-”Jag gillar mycket musik allt som har en bra ton eller text funkar för mig.” Säger jag och han ler åt mitt svar, vad kan jag säga, jag är öppen för allt.

Han tar fram sin mp3 och ger mig ena hörluren så att jag kan lyssna tillsammans med honom, jag som trodde att han ville prata men tydligen så kan han ändra sig ganska snabbt.

-”Jag gillar den här låten” Säger jag till Louis efter första låten, jag har aldrig hört den förut men den var bra.

-”Det är Sleeping with Sirens feel.” Säger Louis och jag ler mot honom, han har inte särskilt dålig musiksmak om man frågar mig, men det förstås så har jag ju bara hört en låt av det som han gillar.

Jag vet inte hur länge som vi måste ha diskuterat ingenting för när vi bestämmer oss för att gå på toa så säger dem att det bara är en timme kvar tills vi ska landa, tänk vad tiden kan gå fort.

Vi går på toa och sjunker snabbt tillbaka i sättet igen och inväntar den sista timmen på planet medans vi prata om allt mellan himmel och jord, jag har aldrig insett hur lätt det kan vara att prata med någon förs jag träffade Louis. Jag har alltid hatat att prata med folk för en längre tid för att det blir alltid så pinsamt när man inte har något att säga, men med Louis blir det inte så något som förvånar mig en aning.

Efter en timme så landar vi fint på marken och Louis hjälper mig att lugna ner mig något som jag är honom tacksam för.

-”Jag antar att det här är hej då.” Säger jag till Louis då vi ska skiljas efter tullen, han tittar med ett leende på mig och jag har genast en frågande blick då jag inte har en aning om vad han tänker på.

-”Ge mig din telefon.” Säger han till mig och jag räcker frågande över min telefon, japp jag litar på Louis så mycket att jag låter honom låna min telefon en av mina viktigaste ägodelar. Han knappar in något snabbt på min telefon och räcker tillbaka den till mig.

-”Hör av dig om du vill träffas någon gång då du är i London.” Säger han med ett leende innan han kysser mig snabbt på kinden och vinkar mig hej då.

-”Åh förresten här du kana behöva lite bra musik att lyssna på.” Säger han och slänger över sin mp3 till mig och jag blir förvirrad, jag ska just fråga honom varför han gav mig den men han är försvunnen bland alla tusentals människor som springer runt som yra höns på flygplatsen.

Jag bestämmer mig för att inte ens försöka hitta honom då han gick åt andra hållet än det jag ska mot något som gör det näst intill omöjligt för mig att hitta honom då jag aldrig vart i den änden av flygplatsen.

Jag tar min ljusrosa väska och börjar gå mot utgången där jag ska försöka få tag i en taxi, jag tänkte först be pappa hämta mig men jag listade ut att han skulle be Tom och jag har inte lust att vara med Tom i en bil, det är illa nog att jag måste fira jul med honom. Jag vet att jag inte måste men det är bara något som jag alltid gjort med min pappa och jag tänker inte ändra det bara för att han skaffar sig en ny familj. Jag är en vuxen kvinna jag tänker inte bete mig som ett barn för då kommer jag bli behandlad som ett barn också.

Jag ställer mig i kön för taxin och jag känner kylan bita i mina kinder, snön ligger som ett täcke över allt och jag försöker att inte skacka där jag står i bara min stickade tröja och mina leggings.

-”Fryser inte du?” Frågar en irländsk accent mig, jag vänder mig om och ser en kille i min ålder om inte lite äldre stå där. Han har på sig en jacka, mössa, vantar och ett par mörka jeans.

-”Lite men jag klarar mig.” Säger jag med ett litet leende och han ler tillbaka, jag kan se att han har en tandställning.

-”Jag är Niall.” Säger han och sträcker fram sin vant klädde hand mot mig, jag skakar den och presenterar mig för honom, han ler lite och jag ler tillbaka.

Efter en stund så kommer jag äntligen in i taxin, jag pratade lite med Niall men det blev inte så lång varit. Jag berättar adressen för föraren och sjunker snabbt ner i sättet och försöker att slappna av.

Efter ett tag så inser jag att det inte är någon ide att försöka att slappna av då det är en ganska ryckig åktur så i stället för att slappna av så tar jag fram Louis mp3, jag förstår fortfarande inte riktigt varför han gav mig den.

Jag tar upp mina hörlurar ur min handväska och kopplar in dem i mp3 och slår på första låten. Jag ler lite när jag hör låten som jag hört så många gånger tidigare, Sad Song är en av mina favorit låtar som någonsin uppfunnits.

Jag lyssnar igenom några låtar innan taxin stannar utanför pappas hus och pappa kommer ut genom dörren med Tom bakom sig som en svans.

Pappa säger inte mycket till mig när jag kliver ut, utan betalar bara taxin och tackar för att han tog hem mig, jag har aldrig förstått mig på föräldrar som tackar någon som gjort något för någon annan. Liksom räcker det inte med att jag tackade honom för att köra hem mig? Min pappa borde inte tacka honom för något som egentligen inte berör honom ett skit.

Jag bestämmer mig för att inte lägga mer energi på att tänka på det så istället tar jag ut min väska och börjar gå upp mot huset. Jag har ett eget rum hemma hos pappa även fast jag knappt är här, han säger att jag alltid ska känna mig som hemma och inte som en gäst, jag tycker det är ganska gulligt gjort av honom. Men jag skulle nog ha uppskattat det mer om han hade låtit mig göra i ordning det själv. Jag tror inte jag har valt en enda grej som finns inne i det där rummet vilket är synd, han ber mig att inte känna mig som en gäst men det är som ett gäst rum för mig då jag inte har en enda sak som säger att det är mitt.

Jag skulle velat ha 3 vita väggar och en orange men nu är dem i en grön färg som man tröttnar på efter en halvtimme, hur kunde han välja en sådan färg? Jag trodde han kände mig nog mycket för att veta att jag inte tål en grön färg som ser ut som något som hör hemma i en skola.

--------------------------------------------------------

Som vanligt så kommentera vad du tycker för mera :)

Borde jag byta header till den här?(Jag kommer då att ändra bakgrunden till samma som headerns stjärnor)