Jag ligger på min säng inne i mitt rum och försöker att inte titta på dem ur fula väggarna, det är som om dem blir fulare och fulare för varje gång jag ser dem.

Med en suck drar jag fram min telefon och letar reda på Louis nummer, jag vet egentligen inte varför men det känns som om det vore en bra sak att göra.

Till: Louis Tomlinson(Flygplanskillen)

Vad gör du om man har ur fula väggar som får en att vilja spy? – Grace.

Från Louis Tomlinson(Flygplanskillen)

Du tar ett alvarligt snack med dig själv och bestämmer dig för att ta en tripp ner till färg affären för att ändra på det. – Louis

Till Louis Tomlinson(Flygplanskillen)

Louis vill du följa med till färg affären i morgon?

Från Louis Tomlinson(Flygplanskillen)

Det beror på, vad är min fördel med det hela? ;)

Till Louis Tomlinson(Flygplanskillen)

Jag bjuder dig på kaffe J

Från Louis Tomlinson(Flygplanskillen)

Gör det till te istället och jag kommer.

Till Louis Tomlinson(Flygplanskillen)

Då antar jag att vi ses i morgon, jag skriver till dig då vart vi kan träffas. God natt Louis J

Från Louis Tomlinson(Flygplanskillen)

Godnatt Grace J hörs i morgon J

Jag lägger ner telefonen och går över till mitt badrum för att borsta tänderna. När jag gjort mig redo för

natten så sjunker jag ner under täcket för att sova, jag känner hur sömnen sakta tar överhanden över

mig. Jag har inte vart så trött på länge. Jag sluter mina ögon och hamnar i en drömlös sömn.

Jag vaknar dagen där på ut av att någon slänger sig upp, kanske inte precis så som jag hade förväntat mig men okej.

Jag öppnar mina ögon och möts av en mörkblond kalufs... Tom. Jag hade (nästan) glömt att han fans, eller det kanske bara var önsketänkande.

-”George vill att du kommer ner och äter frukost innan han går till jobbet.” Säger han och tittar på mig och det är då jag inser att han är fullt påklädd. Jag tycker självklart att han är lika ful som vanligt men det säger jag självklart inte till honom... Jag skulle om jag inte viste att då skulle jag vara dödens. Tom har gått till gymmet så länge jag kan minnas.

-”Sluta glo på mig jag vet att jag är sjukt het men du behöver inte göra det mer uppenbart än vad det redan är.” Säger han och blinkar åt mig, jag tror jag just spydde lite i min mun.

Han försvinner ut ur mitt rum och jag reser mig upp från min säng, med trötta steg går jag över till min resväska och tar ut ett par lime gröna jeans med en flanell skjorta i beigea nyanser.

Jag går över till spegeln och borstar ut mitt ljusa hår. Jag är alldeles för trött för att göra något speciellt med det så jag låter det bara falla över mina axlar. Min hårfärg är inte riktigt blond mer åt de bruna hållet. Min mamma säger alltid att jag har en unik hårfärg. Jag tycker inte att det är något märkvärdigt med den men många andra tycks göra det.

Jag går försiktigt ner för trappan och möts av doften av pannkakor halvvägs ner för trappan. Jag från skillnad från de flesta personer gillar inte pannkakor, min mamma säger att det är för att jag åt förmycket pannkakor när jag var yngre. Jag har själv ingen annan teori så jag litar på henne.

-”Miriam jag gjorde din favorit frukost pannkakor.” Säger min pappa och jag suckar av användningen av mitt mellan namn. Han har alltid velat att jag skulle heta Miriam så det är vad han kallar mig något som jag inte är särskilt förtjust i, det värsta med det hela är att Tom vet att jag inte gillar det så han kallar mig Miriam eller Ofelia hela tiden.

Jag börjar helt ärligt undra om min pappa en bryr sig om vem jag är längre eller om allt bara är om hansjälv och hans nya familj nu. Jag har vart här varje år men det känns som om jag inte är välkommen på samma sätt som jag vart tidigare, vill inte min pappa ha mig här längre?

Jag sjunker ner på en av köksstolarna och försöker att äta i alla fall en pannkaka, det tar ett bra tag innan jag fått ner den och tackar för mig. Jag mår nästan illa utan att ha ätit den men jag kände mig nästan tvungen att äta upp den, jag borde inte känna så jag vet det men jag kan inte hjälpa det.

-”Vad ska du göra i dag?” Frågar Tom och tittar med ett snett leende på mig, jag gillar inte sättet han tittar på mig, jag har aldrig gillat det. Det är som om han försöker övertala mig med sina ögon att jag gillar honom, vilket jag absolut inte gör.

-”Jag ska träffa en vän till mig.” Säger jag och detta får honom att rynka på ögonbrynen, är det verkligen så konstigt att jag har en vän? Jag har haft vänner och har vänner varför är han så förvånad?

-”Vän? Jag visste inte att du kände folk i London.” Svarar han och man kan höra att han försöker dölja sin förvåning, jag förstår mig inte på honom varför är han så konstig?

-”Men det gör jag, så om du ursäktar mig så ska jag träffa Louis om 20 minuter inne i stan så jag måste rusa.” Säger jag till honom och man kan tydligt se något i hans ögon när han inser att det är en kille som jag ska träffa. Vad är det för fel på honom egentligen?

Jag går förbi honom och tar ner min jacka från krocken innan jag tar på mig mina ljus Svarta Vans, jag vet att det är snö ute men jag har inte några varmare skor just nu så dem får duga. Min jacka drar jag på mig och försvinner snabbt ut genom dörren. Med snabba steg går jag mot tunnelbanan så jag kan ta mig in till stan där jag ska träffa Louis på Starbucks.

Jag blir kring puttad inne på tunnelbanestation något som får mig på ganska dåligt humör, jag hatar att folk tror att dem bara kan putta runt mig för att jag är lite kortare än dem, vem bryr sig att jag inte är särskilt lång?!

När jag äntligen kommer på en tunnelbanevagn så kan jag pusta ut, det är inte särskilt mycket folk inne i vagnen något som förvånar mig då det brukar vara fullt med folk inne på tunnelbanan vid den här tiden, jag vet att det snart är jul snart och då brukar det vara omöjligt att ens ta sig in i tunnelbanan.

-”Grace?” Frågar en röst mig och jag tittar upp och möter Louis blick, jag kan inte låta bli att le när jag inser att han åker samma tåg som mig.

-”Så jag antar att vi inte behöver mötas på Starbucks, om det nu inte råkar vara vad du vill, jag kan vänta 5 minuter efter att du gått och låtsas som om jag inte alls tog samma tåg som dig.” Säger Louis och jag kan inte låta bli att släppa ut ett litet skratt, Louis är väldigt rolig och det är svårt att inte skratta när han säger något roligt.

-”Kom igen Grace det var inte så roligt! Du har så dålig humor.” Säger Louis och skrattar åt mig, jag ler mot honom och kan inte låta bli att granska honom.

Han ser väldigt bra ut i sina svarta tajta jeans och sin jeans jacka som är knäppt. Jag inser att han också har svarta Vans på sig något som får mig att le, jag är alltså inte den enda.

-------------------------------------------------------------

Jag gillar pizza... tänkte bara berätta det....

Kommentera för mera :)