Med en försiktig handrörelse så trycker jag ner handtaget till ytterdörren för att öppna dörren utan att min pappa vet att jag är hemma. När jag öppnar dörren så visar jag åt Louis att vara tyst något som han tycker är väldigt roligt.

-”Det är precis som när man var mindre och hade gjort något dumt och försöker att inte stöta i hop med sina föräldrar.” Viskar han tyst in i mitt öra något som jag tycker är väldigt komiskt för det är ungefär det vi gör nu, förutom att vi är vuxna människor.

-”Miriam Grace Ofelia Jones du går ingenstans.” Säger min pappa i en bestämd röst och jag reagerar genast.

-”Jag heter Grace Miriam Ofelia Queenlin och du ska inte kalla mig någonting annat.” Säger jag och försöker att sudda ut att han kallade mig vid hennes namn, jag har inget att göra med den bitchen jag är inte hennes dotter, och jag heter absolut inte Jones. Min pappa måste ha reagerat på den kyliga tonen som jag använde mot honom för han tar ett steg bakåt. Jag har inget med den kvinnan att göra och den mannen som står framför mig vet väl om det. Tänk vad mycket kan förändras på ett år, personen som jag trodde förstod och älskade mig gör allt fel.

-”Ska du inte presentera mig för din lilla vän?” Frågar min pappa och man kan höra hur han gör narr ut av Louis längd, jag tycker inte att det är något fel på hans längd.

-”Nej.” Svarar jag och tar Louis hand och går förbi honom, om han inte inser vad han håller på med så är det hans eget fel, för jag tänker inte sluta med vad jag gör.

-”Du kanske inte borde måla om ditt rum med tanke på att det är hans hus och du är 18.” Säger Louis men man kan tydligt se att han inte alls gillar färgen på väggen, jag ska vara ärlig att jag tror inte någon gillar den färgen särskilt mycket. Det blir liksom för mycket av den.

-”Du har nog rätt.” Svarar jag och tittar på honom.

-”Men jag gör aldrig som jag borde göra.” Fortsätter jag och det får ett leende att formas på Louis läppar, jag gillar att se han le.

Vi börjar flytta på mina möbler och lägger ut papper på golvet så att vi inte ska spilla färg på golvet. När jag tittar ner på mina kläder inser jag att jag har nog fel kläder för att måla. Med snabba och lätta steg går jag över till min väska och tar upp min pyjamas byxor och en gammal tröja som jag brukar sova i. Jag går över till badrummet och byter om och sätter upp mitt hår i en hästsvans så att jag inte ska få hår i ansiktet, jag kanske inte ser ut som en supermodell men jag vet i alla fall att jag inte kommer att förstöra några kläder som jag faktiskt gillar.

Jag och Louis tar varsin pensel och börjar måla den vita färgen på de väggarna som ska vara vita, ända anledningen till att vi använder pensel i stället för roller är för att Louis sa att det ser mer professionellt ut om vi målar med penslar. Vi skrattar samtidigt som vi målar något som får det så mycket lättare att måla.

-”Ofelia din pappa sa att du var hemma, jag fattade väl att du bara sa det där för att få mig att bli svartsjuk.” Ropar en röst från utsidan av min dörr, jag antar att Tom är hemma och vill komma in och prata med mig. Han öppnar dörren och börjar säga något men slutar när han ser Louis.

-”Tomlinson vad fan gör du här?” Frågar han med en arg röst och jag kan se Louis snurra runt snabbt för att se vem det är som talar med honom, hur känner Louis Tom?

-”Jones trevligt att se dig igen, hade hoppats på att du hade försvunnit från London men jag hade väl otur.” Säger Louis och jag kan inte låta bli åt hur han låter överdrivet trevlig. Så jag antar att dem inte är särskilt förtjusta i varandra.

-”Ut ur mitt hus Lewis!!!”Säger han arg och jag rycker till åt hur han säger Louis namn det är väldigt irriterande när man vet att han inte heter så.

-”Det är Louis.” Säger jag och båda två verkar ha glömt bort att jag var där fram till dess.

-”Du måste skoja med mig, är det här den Louis du har hängt med i dag?” Frågar han mig och jag försöker att inte spotta honom i ansiktet... Okej jag försökte och det funka inte jag råkade göra det.. det var inte meningen... jo det var det.

-”VAD FAN?” Skriker han och försvinner ut ur mitt rum samtidigt som han torkar bort spott från hans ansikte... Jag försökte i alla fall inte spotta på honom, men ibland tar min barnsliga sida över.

Jag hör skratt från sidan om mig och min blick glider genast till Louis som nästan är röd i ansiktet av hur mycket han skrattar, han är dubbel vikt och håller sig för magen.

-”Du spottade honom i ansiktet.” Skrattar han fram och jag kan inte låta bli att skratta med honom när han säger det på det sättet låter det så mycket roligare än vad jag tyckte att det var från första början.

Mitt skratt upphör så fort jag har klackar komma gåendes mot mitt rum och jag vet precis vem det är som är på väg. Min blick fastnar på handtaget när det trycks ner och jag försöker med tankekraft att få dörren att vara låst, men självklart funkar det inte. Där står djävulen själv med platina blont hår och mer smink i ansiktet än en hel sminkbutik. Hon har bara en kort klänning på sig som får hennes opererade bröst se ännu större ut än vad dem redan är. Hon ser hemsk ut.

-”Ofelia älskling..”

-”Jag heter Grace.” Avbryter jag henne och försöker att ignorera att hon kallade mig älskling, det får en rysning att gå igenom hela kroppen på mig.

-”Älskling jag vet att du är väldigt ung och allt men du måste inse då du inte ser ut som en supermodell så är smarthet din ända chans att komma någonstans i livet, och vi båda vet att det är ren barnslighet som talar när du spottar på din bror. Men mamma kommer förlåta dig bara för hon tycker synd om dig för att du inte är lika vacker som alla andra flickor.” Jag försöker att inte spy ut av hennes lilla tal.

-”Du är inte min mamma och jag bryr mig inte i om du förlåter mig eller inte, men jag kan spotta i ditt ansikte också om du vill.” Säger jag och tittar på henne med en kylig blick, jag hatar henne mer än något annat i den här världen.

Hon ser ut att kunna explodera vilken sekund som helst efter att jag pratat med henne.

-”Okej nu är det nog med att försöka vara snäll, jag vill inte höra ett ända otacksamt ord från dig din lilla bitch. Jag låter dig bo hemma hos mig varje år då jag hellre skulle slänga ut dig på gatan.” Säger hon och tittar mig rakt in i ögon... och den här gången försöker jag inte ens att inte spotta på henne... jag gör det och hon skriker till. Hon kallade mig en bitch och jag kände för att spotta på henne så låt mig gör mina egna beslut.

-------------------------------------

:)

Kommentera för mer