Be My Augustus Waters. 8
-”Vakna Grace vi måste åka.” Jag öppnar ögonen och möts av Louis blå ögon, han ser ungefär lika trött ut som jag känner mig så jag kommer inte skrika på honom för att väcka mig vid... Jag tar upp min telefon för att titta vad klockan är. Vid fem på morgonen. Jag vet inte varför vi åker så tidigt med Louis sa att det var nödvändigt. Jag tänker inte klaga Louis låter mig fira jul med honom då klagar jag verkligen inte.
Jag reser mig upp och tittar på Louis med trötta ögon, han har på sig ett par mjukisbyxor som hänger lågt på hans höfter, en grå stickad tröja och en mössa över hans hår. Han ser med andra ord väldigt bra ut.
-”Kom igen.” Säger han och sträcker ut en hand till mig som jag tar och ler tacksamt mot honom. Han sträcker sedan över ett par av mina mjukisbyxor och en tröja som jag antar är hans då jag aldrig sätt den förut, och för att den är större än mina tröjor. Jag säger inget om tröjan till Louis då den ser väldigt bekväm ut och jag skulle inte vilja byta den mot någon av mina tröjor, dem ser absolut inte lika bekväma ut som Louis.
-”Badrummet vet du vart det finns, du kan byta om där medans jag fixar frukost.” Säger Louis och jag nickar och går bort mot badrummet. Jag skulle behöva en dusch men det får vänta för jag har inte tiden till det. Jag byter om och utför mina behov innan jag går ut till köket där Louis har tagit fram bröd och en massa pålägg. Jag sätter mig ner och Louis ställer fram en tekopp framför mig och jag ler tacksamt mot honom. Han har vart så himla snäll mot mig och jag kan inte förstå varför, då han inte har känt mig så länge.
Han sätter sig framför mig och gör iordning en smörgås som han sedan börjar att tugga på. Jag följer hans exempel och gör en smörgås och trugar i mig, jag tycker inte om att äta på morgonen men jag vet att om jag inte gör det så blir jag grinig resten av dagen något som är dåligt.
Jag följer med Louis ut genom ytterdörren och drar min väska efter mig så jag får den med mig till stationen.
-”Är vi framme snart?” Frågar jag Louis fast jag själv vet att det är en bra bit kvar till stationen som kommer kunna ta oss till Doncaster. Louis svarar inte på min fråga utan suckar bara, undra om han ångrar att han tog med mig hitt.
Jag säger inget mer utan följer bara med i gungandet av tunnelbanan. Louis ser ut som om han skulle kunna somna vilken sekund som helst något jag inte hoppas att han gör för jag vet inte hur lätt eller svårt det är att väcka honom.
Jag låter mina tankar vandra fritt inne i mitt huvud och jag tänker tillbaka till kvällen innan då jag och Louis hade vår nästan första kyss, jag vet inte hur vi hamnade i den situationen att vi var nära på att kyssas. Men jag vet att om inte Louis telefon hade ringt så skulle vi antagligen ha kysst varandra... Ville Louis kyssa mig? Eller inbillar jag mig saker som får mig att vara oansvarig?
-”Vad tänker du på?” frågar Louis mig och ser nyfiken ut på vad som pågår inne i mitt huvud, jag vill inte skrämma bort honom så jag säger inget utan rycker bara på axlarna för att få honom att inse att jag inte kommer säga något alls.
Louis suckar och ger upp då jag antar att han är för trött för att försöka få mig att berätta vad som pågår inne i mitt huvud.
Efter ett antal minuter i tystnad så stannar äntligen tåget in på stationen som vi ska av på, Louis hjälper mig av med min väska sen börjar vi gå bort mot tåget som går till Doncaster.
Det går snabbt att hitta våra platser och vi sjunker snabbt ner i dem, jag har aldrig vart så trött i hela mitt liv... förutom kanske när jag var mindre och behövde gå upp mitt i natten för att flyga till pappa.
-”Sov.” Säger Louis och jag inser att det är en ganska lång resa och att det är nog smartast om jag sover mig igenom den så jag är pigg när jag träffar hans familj.... HOLLY SHIT JAG KOMMER TRÄFFA HANS FAMILJ TÄNK OM DEM INTE GILLAR MIG!!!!!! Men varför bryr jag mig det är inte precis som om vi är tillsammans, jag är bara hans vän jag har inget att oroa mig för eller hur?
Louis Perspektiv:
Jag tittar på henne och inser att hon måste ha somnat då hennes andetag är djupa och jämna. Hon ser så avslappnad ut och jag kan inte låta bli att le. Jag borde nog också sova men jag kan inte slita mina ögon från henne hon är så vacker.
Jag tar upp mina hörlurar och sätter i dem i min telefon så jag kan i alla fall försöka somna. Jag gillar att lyssna på musik samtidigt som jag åker någonstans, det är som om tiden går snabbare då.
Jag ler lite när jag hör de välbekanta tonerna från All Time Lows låt Bad Enough for you, jag gillar verkligen den låten för den är liksom lite smått rolig och har en väldigt bra melodi. Liam tycker att All Time Low är ganska dåliga men jag vet att han aldrig skulle erkänna det till mig då han vet att jag gillar dem. Men man kan tydligt se på hans ansikte att han inte gillar dem särskilt mycket. Harry däremot gillar dem ungefär lika mycket som jag, Harry har alltid haft bra musiksmak och jag bara vet att han kommer ta sig långt inom sin karriär. Han vill bli musiker och då han är så pass duktig som han är så kommer han antagligen att lyckas stort.
----------------------------
Ganska kort jag vet men jag hade verkligen inte lust att skriva men jag ville ge er ett kapitel så jag skrev. Jag har ju själv bestämt att jag inte lägger upp ett kapitel som är mindre än 1000 ord någonsin igen! så detta kapitel har exakt 1000 ord inte ett ord mer eller mindre.
Kommentera för mer!
Meeer
mer!
meeeeeer