Harry:

Jag sitter på mitt rum med ryggen mot väggen, det är ganska tomt i mitt rum. Det är bara en säng och ett skriv bord. Jag äger faktiskt en säng även fast jag egentligen inte behöver sova, jag har den mest till för att jag ska kunna ha någonstans att ligga ner när jag har tråkigt. Jag kan faktiskt sova men jag behöver inte sova, jag har några männskliga egenskaper kvar men vissa av dem är borta som till exempel att jag inte behöver sova. Jag behöver egentligen inte äta heller men jag gillar känslan av att veta att jag har ätit precis som vanliga människor gör.
-"Hello" Säger en röst från dörren och jag tittar snabbt upp för att möta Denize blå grå ögon och ett leende sprider sig på mina läppar, jag älskar färgen på hennes ögon. Jag måste ha vart så djupt inne i mina tankar att jag inte hörde när hon kom något som förvånar mig då jag har längtat efter att få se henne igen i flera timmar, det var så svårt när hon försvann, jag trodde helt seriöst att jag skulle bli galen, jag viste inte vad jag skulle göra med mig själv.
Hon kommer och sätter sig bredvid mig och det är då jag kan studera henne närmare, hon har på sig ungefär samma sak som tidigare något som förvånar mig då hon hade pyjamas tidigare, det enda som hon har ändrat är tröjan det är en svart Sleeping With Sirens tröja, jag vet att hon gillar dem då hennes väggar har ett antal affisher på dem. Jag har hört några låtar med dem men jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem, dem är inte riktigt min musik stil, men ibland kan det vara bra att lyssna på något annat också.
-"Beth hates me" Säger hon tyst och lägger sitt huvud på min axel, jag tvivlar starkt på hennes ord då Beth inte skulle kunna hata henne, jag har inte träffat henne mer än ett litet hej en gång men jag vet redan att hon ogillar mig, men jag tvivlar på att hon kan hata Denize då Denize är alldeles för perfekt för att hata, hon har allt och jag förstår mig inte på de personerna som hatar henne då hon är perfekt.
-"I don't believe that" Säger jag till henne och jag kan höra hur hon skrattar till lite, jag kan inte förstå hur hon kan tro att hon hatar henne, hur är det ens möjligt att hata någon så underbar?

Beth:

Jag sjunker ner bredvid Stacey i soffan och tittar henne rakt in i ögonen, jag vet att hon ogillar Harry lika mycket som jag ogillar honom och vi måste verkligen göra något för att få Denize att sluta träffa honom, kanske skaffa en kille åt henne som hon kan gå på en dejt med, hon har inte vart ut med någon på evigheter och det verkar ju inte funka så bra när vi låter henne välja sin egen kille.
Harry passar liksom inte in i våran lilla klick något som gör det omöjligt för henne att någonsin kunna dejta honom, hon måste ha någon som lever upp till våra förväntningar precis som oss. Hon måste bli lycklig med rätt kille... eller tjej.
Jag vill bara hennes bästa och det vill Stacey också och jag vet att vi måste göra någonting för att stoppa henne från att göra ett av de största misstagen i hennes liv, vi måste helt enkelt rädda henne från sig själv.

------------------------

med ett antal tårar så har jag klarat mig igenom ett kapitel till!