Jag sitter bredvid Harry inne i hans sovrum, och tittar runt och ler lite när jag ser  massa bilder på honom och hans syster som jag fått vet heter Gemma, jag skulle gärna vilja lära känna henne men Harry sa att hon gick bort för några år sen och jag är rädd att set är ett känsligt ämne att prata om för honom. Han har inte sagt ett ord till mig ända sen jag kom hit och jag är rädd att jag har gjort något fel, jag hatar när jag gör honom besviken. Det känns som om jag har svikit honom totalt om jag inte får honom att prata med mig, jag vet inte ens varför han inte pratar med mig!

"Are you mad at me?" frågar jag honom och han tittar genast upp och ser på mig som om jag har gjort världens misstag... jag antar att han inte är arg på mig.

------------------------------------------------------

Casper:

 

Jag sitter bredvid min syster på en park bänk när två tjejer kommer upp till mig, jag känner igen den ena som Jonnys flickvän och ett leende sprider sig på mina läppar då jag vet att dem är vän med fröken hottie. Jag försöker att inte se ut som världens creep när dem kommer upp till mig och jag hoppas verkligen att jag lyckas för annars vet jag inte vad jag gör.
-"Hi girls" Säger jag till dem och ett leende sprider sig på den ena tjejens läppar när hon sätter sig bredvid mig, hon har en snygg kropp om vi säger så.
-"Hi I'm beth and this is Stacey we just saw you over here and though that you would be the perfect match to our friend" Säger hon som satt sig bredvid mig, jag försöker att hålla ögonkontakt med henne men mina ögon åker ner till lite under hennes hals då hon har en ganska så stor uringing, jag skulle inte våga gå runt med en sådan uringning om jag var tjej men vem vet hon kanske vill ha the D. jag skulle gärna ge henne det.
-"She is meeting this guy we really don´t like and we think you can be the perfect guy for her" Säger Stacey och lägger sitt huvud på sne och ler mot mig, om inte det leende skulle kunna döda mig då skulle inget kunna döda mig.
-"And what do I get?" Frågar jag och tittar på dem, jag vill ju självklart ha något av dem och inte bara dras vän.
-"Stacey here will give you a blow job and a great fuck for it" Säger Beth och jag an tydligt se att Stacey inte riktigt var med på det men vem är jag att säga nej till det.
-"Why won't you do it?"Frågar jag henne och tittar ner på hennes bröst och undrar om jag kan få röra dem bara en sekund.
-"You do realize that you are a boy... I swing the other way so Stacey have to do it" Säger hon och jag inser just att jag fråga en lesbisk tjej om hon ville ligga med mig... awkward.

 

Jonny:

 

Det har vart typ världens längsta dag och jag lovar att om jag måste servera en jävla kaffe till så kommer jag att bli galen, just nu vill jag bara laga en god middag och krypa upp i soffan tillsammans med min underbara flickvän. Jag har inte sett henne på länge oh hon vet inte att jag kommer över men jag vill överraska henne, jag har till och med köpt blommor.
Jag ler när ja kommer till Staceys hus och tar av mig skorna, jag märker genast att något är fel då det står ett par till skor i hallen som jag inte känner igen, det kan inte vara någon annan än hon som har någon på besök då hon bor ensam med sin mamma och hennes mamma är bortrest, sen när är hon med kill kompisar utan att ha någon av Beth eller Denize med sig?
Jag tar försiktigt av mig skorna och börjar gå upp för trappan och stannar mitt i ett steg när jag hör konstiga ljud, ljud som jag inte borde vara så bekant med men tyvärr är jag det. Det är Staceys små stön och ljud av njutning.

 

Denize:

 

Jag sitter där bredvid Harry och låter mitt huvud vila mot hans axel, ingen av oss behöver säga något för att det ska vara perfekt, bara av att vara nära honom får mig att le och må bra, jag behöver inte ord för att kunna prata. Jag behöver inte ögon för att kunna se. jag behöver ingenting när jag är med Harry allt jag behöver är hans berörning.
Jag känner en fjäderlätt kyss på mitt huvud och jag vänder mitt huvud upp mot Harry och möter hans underbart gröna ögon. Jag tittar på hans perfekta hudton och drar mitt finger längs hans käklinje, jag minns det svarta och vita ansiktet och jag vet att det finns under denna perfekta hudtonen, jag vet att han använder så mycket energi bara för att jag inte ska se den. Är det fel om jag sa att jag vill se den igen? är det fel om jag sa att jag tycker att han är vacker när han är sig själv?
Många andra skulle se ett monster men jag ser bara något så underbart perfekt. Alla har vi våra brister men jag vet att Harry tror han har mer än alla andra... Jag har bar svårt att se någon av hans brister när jag är med honom.

Harry:

Jag sitter på mitt rum med ryggen mot väggen, det är ganska tomt i mitt rum. Det är bara en säng och ett skriv bord. Jag äger faktiskt en säng även fast jag egentligen inte behöver sova, jag har den mest till för att jag ska kunna ha någonstans att ligga ner när jag har tråkigt. Jag kan faktiskt sova men jag behöver inte sova, jag har några männskliga egenskaper kvar men vissa av dem är borta som till exempel att jag inte behöver sova. Jag behöver egentligen inte äta heller men jag gillar känslan av att veta att jag har ätit precis som vanliga människor gör.
-"Hello" Säger en röst från dörren och jag tittar snabbt upp för att möta Denize blå grå ögon och ett leende sprider sig på mina läppar, jag älskar färgen på hennes ögon. Jag måste ha vart så djupt inne i mina tankar att jag inte hörde när hon kom något som förvånar mig då jag har längtat efter att få se henne igen i flera timmar, det var så svårt när hon försvann, jag trodde helt seriöst att jag skulle bli galen, jag viste inte vad jag skulle göra med mig själv.
Hon kommer och sätter sig bredvid mig och det är då jag kan studera henne närmare, hon har på sig ungefär samma sak som tidigare något som förvånar mig då hon hade pyjamas tidigare, det enda som hon har ändrat är tröjan det är en svart Sleeping With Sirens tröja, jag vet att hon gillar dem då hennes väggar har ett antal affisher på dem. Jag har hört några låtar med dem men jag vet inte riktigt vad jag tycker om dem, dem är inte riktigt min musik stil, men ibland kan det vara bra att lyssna på något annat också.
-"Beth hates me" Säger hon tyst och lägger sitt huvud på min axel, jag tvivlar starkt på hennes ord då Beth inte skulle kunna hata henne, jag har inte träffat henne mer än ett litet hej en gång men jag vet redan att hon ogillar mig, men jag tvivlar på att hon kan hata Denize då Denize är alldeles för perfekt för att hata, hon har allt och jag förstår mig inte på de personerna som hatar henne då hon är perfekt.
-"I don't believe that" Säger jag till henne och jag kan höra hur hon skrattar till lite, jag kan inte förstå hur hon kan tro att hon hatar henne, hur är det ens möjligt att hata någon så underbar?

 

Beth:

 

Jag sjunker ner bredvid Stacey i soffan och tittar henne rakt in i ögonen, jag vet att hon ogillar Harry lika mycket som jag ogillar honom och vi måste verkligen göra något för att få Denize att sluta träffa honom, kanske skaffa en kille åt henne som hon kan gå på en dejt med, hon har inte vart ut med någon på evigheter och det verkar ju inte funka så bra när vi låter henne välja sin egen kille.
Harry passar liksom inte in i våran lilla klick något som gör det omöjligt för henne att någonsin kunna dejta honom, hon måste ha någon som lever upp till våra förväntningar precis som oss. Hon måste bli lycklig med rätt kille... eller tjej.
Jag vill bara hennes bästa och det vill Stacey också och jag vet att vi måste göra någonting för att stoppa henne från att göra ett av de största misstagen i hennes liv, vi måste helt enkelt rädda henne från sig själv.

------------------------

med ett antal tårar så har jag klarat mig igenom ett kapitel till!

Denize:

Jag vaknar ut av att jag känner hur någon trycker sina läppar lätt mot min tining, när jag öppnar mina ögon så ser jag Beth stå där med ett leende. Hon brukar alltid väcka mig på det visset och det är inte pinsamt eller någonting.
-"Morning sunshine" Säger hon och ler mot mig, hon har ett av de finaste leendena jag vet, Harry har däremot en klar första plats på den fronten, han har ett perfekt leende.
-"having any plans for today?" Frågar hon mig och går bort till mitt fönster och skjuter bort gardinerna för att visa en regning himmel.
-"I am going to Harrys" Säger jag och ett leende sprider sig på mina läppar när jag tänker på hur hans läppar passar perfekt med mina, hur de rör sig precis i takt med dem som om det var meningen att det skulle bli.
-"About that, I don´t really like this Harry dude and I think you should start looking for a boy who is good for you" Säger hon och det ser ut som om hon är rädd för vad jag ska säga till henne, det skulle jag också vara om jag var henne och sa precis det som hon sa.
-"YOU KNOW NOTHING" Skriker jag och inser inte vilken otrolig nerv som hon träffar när hon säger något dåligt om Harry det är som om hon skulle tryckt in en knapp i min hjärna för att få mig att bli arg.
Beth tittar på mig med stora ögon och försvinner snabbt ut ur mitt rum, hon går säkert och hånglar med sin flickvän i något hör någonstans. Det är en av de sakerna jag inte förstår med Beth och Stacey dem försöker alltid få mig att få en pojkvän eller flickvän för att jag inte ska vara ensam men så fort jag hittar någon så är det fel och jag är dum i huvudet.
Med en arg suck går jag över till min stereo och kopplar in min i phone, jag låter musiken flöda ut ur högtalarna och jag kan inte låta bli att le när jag hör Sleeping With Sirens Alone, jag vet hur mycket som Beth och Stacey hatar att jag lyssnar på dem, de vill bara att jag ska gilla typ Justin Bieber vilket jag absolut inte gör för att han blir så överdriven, visst han kan sjunga och är riktigt bra på det men man behöver inte överdriva det så mycket med att göra en jävla massa saker som tandborstar och skit! kom igen liksom han är en artist ingen jävla leksak som man kan använda för att tjärna pengar. men det är tyvärr så som de flesta ser Justin Bieber, man tänger på pengar när någon säger Justin Bieber för det är precis vad han har, Justin Bieber har en jävla massa pengar.
Jag sluter mina ögon och låter musiken ta över min kropp allt jag behöver just nu är bara att lugna ner mig själv och det gör jag alltid bäst när jag lyssnar på musik, jag tror att musik är ett av de få sätten att få mig att lugna ner mig om jag är upprörd eller arg.

---------------------------------------

INGET FUNKAR FÖR MIG JUST NU SÅ JAG BLIR GALEN!

Jag lovar att jag kommer att få frispel om inget börjar fungera!

Jag försöker att fokusera på Denizes ord men jag kan inte hitta styrkan i mig för att kunna utgöra vad det är som hon faktiskt säger, jag hör bara hennes röst hennes mjuka röst. Det är som om att hon skulle mumla och jag bara skulle höra ljudet av hennes röst men inte kunna utgöra ord. Men det läskiga med det är att jag vet att hon är bredvid mig, jag vet att hon säger saker tydligt så att jag ska höra henne men ändå så hör jag inte ett enda ord av vad hon försöker att säga till mig. Som om det är ett glas emellan oss något som jag verkligen inte gillar.

-”Listen to my voice Harry” Jag hör dem orden klarare än något som jag någonsin hört jag lyssnar på hennes röst, sättet hon är lugn även fast man kan höra den dolda paniken i hennes röst så är den fortfarande lugn på ett konstigt sätt. Jag har aldrig vart med om att någons röst har haft en sådan stor påvekran på mig förut.

-”Sing for me” Ber jag henne och tittar på henne med bedjande ögon, jag tittar henne rakt in i hennes grå blå ögon och ett litet leende sprider sig på hennes läppar.

-”I can´t sing, i really suck at it” Säger hon och jag ler mot henne, jag tvivlar lite på att någon som hon inte kan sjunga.

-”please for me” Säger jag och hon tar ett ögonblick för att titta bakåt och det är inte förens då jag inser att både Louis och Liam har lämnat rummet. När hon ser att det inte är någon annan än oss i rummet så ler hon mot mig och tar ett djupt andetag.

Jag känner genast igen de första raderna på låten som hon sjunger. Jag kan medge att hon kanske inte är världens bästa på att sjunga men det är något med hennes röst som får mig att gilla den ändå.

 

I can't sleep tonight, wide awake and so confused
Everything's in line, but I'm bruised
I need a voice to echo, I need a light to take me home
I kinda need a hero, is it you?

 

Hennes röst är absolut ingenting som du skulle kunna jämföra med Demi Lovato själv men hon får mig ändå att le. Jag gillar att hon faktiskt sjunger även fast jag kan se på henne att hon inte alls gillar att sjunga inför folk. Hon vill egentligen inte sjunga men hon gör det för att jag bad henne.

Hon sjunger den sista tonen och jag tittar ner på hennes läppar, jag har aldrig känt ett sådant behov av att behöva kyssa någon som just i detta ögonblick, jag vill bara luta mig in mot hennes läppar och kyssa henne. Men jag är rädd att jag kommer skrämma iväg henne för alltid om jag gör det.

-”What are you thinking so hard about?” Frågar hon mig och jag kan känna hennes kropp tryckt mot min. Jag älskar känslan av hennes mindre kropp mot min.

-”What would you do if I kissed you?” Frågar jag henne utan att tveka jag behöver svar på min fråga jag måste veta om hon känner samma energi som jag känner, om hon känner samma känslor som mig.

----------------------------

Det här skulle ha kommit upp i går men jag hade inget internet så jag lägger upp det idag plus det kapitelt som ska upp idag! Jag kommer inte hoppa över några kapitel längre så missar jag så kommer dem komma upp!

Harry:

 

-"YOU DID WHAT?!?!?!"Min röst är hög och man kan tydligt höra ilskan som ligger i den, hur kunde min egen bästa vän göra något sånt mot mig, hur kunde han föråda mig så mycket.

-"You know that you had to do it" Säger han och jag kan höra den lilla desperata hinten som han har i sin röst, jag vill inte ge in för honom. Jag vet att med hans ögon så kommer jag inte kunna fortsätta vara arg på honom. Men jag har aldrig känt mig så sviken förut!
-"IT'S MY LIFE YOU CAN'T DO THAT TO ME!!" Skriker jag mot honom med en sån ilska att jag förvånnar mig själv. Jag vet inte vad som kommer över mig men helt plötsligt trycker jag upp min bästa vän mot väggen och tittar honom rakt in i ögonen.

 

Liam:

 

Jag skyndar mig genom skogen med bilden av Harry som trycker upp Louis mot väggen fast på mina ögonlock. Jag måste göra det här för att inte Harry ska döda Louis. Jag vet att när Harry blir som han blir så är han inte sig själv, jag har ingen aning om min ide kommer funka men det är värt ett försök.
Jag är helt plötsligt inne i Denize rum och ser hennes sovande figur på sängen, jag hatar att väcka henne men jag vet att jag inte har något annat val!
Jag ruskar om henne och hennes ögon spärras upp när hon ser mig.
-"Who are you?" Frågar hon och jag kan höra räddslan i hennes röst och jag hatar att hon är rädd för mig, men jag skulle också vara rädd om en random person väcker mig mitt i natten.
-"I'm Liam I'm one of Harry's friends but we don't have much time" Säger jag och så fort hon hör Harrys namn så är hon uppe och står på sina fötter. Jag tittar på henne när hon drar på sig ett par skor som står bredvid hennes skrivbord.
-"Don't just stand there do something" Säger hon och tittar på mig och jag inser att hon kommer att följa med mig, med ett leende på mina läppar väljer jag att ta den snabbaste vägen tillbaka till huset... genom magi.
När vi landar i samma rum som Harry och Louis så tittar Denize på mig och sen på Harry och Louis. Jag trodde först att hon skulle skrika och springa här ifrån men det förvånar mig när hon snabbt är bredvid de två pojkarna.
Jag kan se hur hon viskar något i Harrys öra som får honom att sakta lossa sitt hårda grepp om Louis, jag kan också se hur ilskan rinner av honom för varje ord som hon säger till honom.

 

Harry:

 

Bara ljudet av hennes hjärta får mig att lugna ner, jag lyssnar på hennes röst men kan inte riktigt urskilja vad hon säger. Jag vet att monstret inom mig tog över och att om ingen hade gjort något så skulle jag ha dödat Louis. Jag skulle ha brutalt mördat min bästa vän om Liam inte hämta henne. Hur viste han att jag skulle lugna ner mig? Viste han ens det?

Jag sätter mig ner bredvid Louis i soffan och kan inte låta bli att le. Dem har vart här hela kvällen och jag har saknat dem väldigt mycket och jag kan fortfarande inte fatta att dem är här med mig just nu.
-"I know a way to make you normal.. or almost normal" Säger Liam och tittar på mig med en seriös blick. Han brukar inte ta upp saker för att få mig normal, jag viste inte ens att han hade letat efter ett sätt att få mig normal. Jag är ett monster och det är något som jag alltid kommer vara.
Jag lyssnar noga på vad han har och säga och när han berättat klart ger han mig en papperslapp som inne håller allt som jag behöver veta.

 

Dear Harry Styles!

 

Harry Edward Styles.

 

You are half human and half monster, I know you don´t like it and we in the magic room knows how to make you human for a month. You can of course go back to be half human and half monster when ever you want. But we will give you a chance.
You didn't like the idea of turning in to a monster.
If you can find true love in less then a month then we will let you go, we will let you be human and grow old with your love... But if you fail then will you lose your human side, you will turn in to a monster and never return to your human life. We give everyone this chance but it is often a year we give them, but you, you have a power that we will need. If you turn in to a monster then you will be one of the biggest and powerfull mosters in our world. You maybe don't see the good things in this but we do and we know how much this would mean to you.
We will give you time to think but we want an answer. You can tell Liam your answer and he will let us know if you are ready to take a step and risk everything.
You can become what you always wanted... or you could become your worst fear.

 

-Carlo, Magic Room

 

Jag tittar över brevet och lägger ner det på soff bordet. Jag vet redan om att de andra killarna har läst det då de kollar spänt på mig. Helt ärligt har jag ingen aning om vad jag ska göra, jag kan antingen vinna eller förlora på det här. Jag vet att jag har känslor för Denize men är det kärlek? sen måste väll hon också älska mig tillbaka. Det är en sån stor risk och jag vet inte om jag är redo att riskera hela mitt liv.

 

2007/back in time:

 

Jag tittar mig runt om kring och ser allt med tydliga ögon, jag har ingen aning om vad jag gör här eller varför jag ens är här. Jag känner igen det så väll jag känner igen varenda gata.
Mina ögon fastnar på pojken som går längs den mörka gatan, jag behöver inte ens kolla närmare för att veta att det är jag. Jag har vart med om denna upplevelse så många gånger att jag inte ens är förvånad över att jag är tillbaka. Magic room tar alltid tillbaka mig i tiden tills då jag blev ett monster. Det är vad jag är ett monster. Ingen vill ha med mig att göra... Ingen förutom min egen bror... Och han är bara ute efter att mörda mig brutalt så fort han kommit på det perfekta sättet. Jag vet att han dyker upp ibland och det är bara för att se till att jag inte blivit starkare han vill veta att han har en chans att mörda mig.

Men jag vill att ni ska veta att jag bryr mig om er och jag försöker verkligen ge er allt jag kan men det går inte alltid. Så just nu så tänker jag skriva dom gångerna jag känner för det då jag inte kommer klara av det annars. Jag vill inte sluta skriva eller ta en paus för jag älskar att skriva jag måste bara komma igång lite det är allt!

Ses snart och för hoppnings vis så blir uppdateringen bättre( och längre) 

författarens perspektiv:

 

Harry sitter uppe i ett träd och tittar på när Denize ligger nere på stranden, creepy much? Han kan inte dra bort sin blick från henne, han har aldrig sett någon så vacker som Denize. Dem skulle vara det perfekta paret bara om Harry kunde grow a pair och fråga henne om de skulle kunna gå ut.
Han försöker att hålla sig i trädet så att han inte ramlar men självklart så kommer han att ramla bara att han inte vet om det än.
Han försöker luta sig framåt för att få en närmare titt på Denize, inte hans smartaste ide kanske då han faller ner och hamnar på marken med en duns. Han tittar snabbt bort mot Denize och dem för att se om de märkt honom, men till hans lycka verkar ingen på stranden märkt honom.

 

Harry:

 

Jag tar bort smutsen av sanden som jag fått på mig ut av att jag faktiskt ramlade ner för ett träd. tittar runt på stranden och ser att det börjar rulla in mörka moln över himlen och jag som hatar åska, jag är inte rädd för åskan eller något nej den gör det bara mycket svårare för mig. När det åskar kan jag inte dölja vem jag egentligen är. Jag kommer få mitt fula ansikte tillbaka och jag kommer bara se i svart vitt. Jag behöver inte se i svart vit jag tycker bara allt blir mycket coolare i svartvit.
-"Stop following her" Säger en röst bakom mig och jag ser Niall stå där, men han är inte ensam bakom honom står mina andra vänner. Ni annar inte hur mycket jag saknat dem!

 

--------------------------

KOM INGET I GÅR PÅGRUND UT AV ÅSKA!

 

kort men skit samma jag orkar inte med mer!

Jag sjunker ner i sanden och tittar ut över havet, det är verkligen vackert jag har alltid gillat lukten av hav. Det luktar sommar och just den lukten passar perfekt med den här bilden som jag har framför mig just nu. Jag älskar var enda millimeter som jag ser framför mig.
-"wanna get in?" Frågar Beth och pekar mot vattnet, hon håller Joline i handen och ett leende sprider sig på mina läppar, jag ruskar på huvudet och hon nickar innan hon försvinner in i vattnet tillsammans med sin flickvän.
Jag vet inte hur mycket tid som vi spenderar där på stranden men jag vet att jag inte bryr mig särskillt mycket för jag känner mig fri och lycklig, lycklig och fri. Jag ler när jag ser Stacey och Jonny komma gående från Jonnys bil, jag vill inte ens veta vad de två gjorde innan de kom hit.
Jag ler mot dem samtidigt som jag sätter i mina hörlurar och låter McFly's röster fylla mina öron, jag älskar Love is on the radio en av mina favoritlåtar, den är så himla glad och trevlig, kan man säga att en låt är trevlig?

 

Casper:

 

Jag tittar över mot de två tjejerna i vattnet som springer runt och skrattar med varandra, de är snygga men jag skulle väldigt gärna vilja ha deras vän som sitter uppe på stranden. Hon är vacker och jag vet att hon är perfekt för mig.
Mina kompisar tror jag är typ psykiskt sjuk för att jag vill ha varenda tjej jag ser men det är inte sant, jag vill bara ha henne bara henne!

 

Jonny:

 

Jag ser Casper lite längre bort, han går i min skola och jag har hört att han är konstig. och jag vet att han är konstig också då han inte pratar med någon mer än sin kompis Linus. Linus är jätte konstig med grönt hår och weird kontaktlinser i. Jag kommer aldrig heller förstå hans galenskap för sagan om ringen och star wars. Han går runt i en dräkt från filmerna varje dag det är weird.

-----------------------------

kort jag vet men nu är det så att jag är författare och jag väljer hur mycket jag orkar att skriva and thats it!

 

Kapitel 11

 

Jag läste massa sidor och kan inte låta bli att låta några tårar falla från mina kinder, jag kan inte fatta att jag gjort alla de sakerna under 2009! Hur kunde jag göra allt det där jag var ju så ung.
-"What did I do all those things?" Frågar jag och tittar på sidorna som jag skrivit med en fin handstil, jag kan se hur några ord är lite skakiga och jag minns hur jag brukade sitta och gråta samtidigt som jag skrev. Jag ångrade näst intill allt jag gjort direkt efter att jag skrivit ner dem. Hur kunde jag vara så oansvarig.
Jag tittar på boken och kan absolut inte se det fantastiska med den som jag gjorde innan, jag kan inte se hur jag skulle kunna tycka att den är något att ha kvar. Jag påminns bara om det värsta tiden i mitt liv. Den påminner mig om alla de gångerna jag legat med någon och ångrat det, alla de gångerna jag dragit en kniv eller rakblad över min arm. Jag minns alla saker jag gjort som jag ångrar. Jag kan inte ens komma i håg varför jag skrev ner alla de grejerna.
Jag slänger boken tvärs över rummet och låter tårarna rinna ner för mina kinder. Aldrig hade jag trott att det skulle påverka mig som det gjorde. Jag torkar desperat bort tårarna och försöker få dem att sluta rinna.
Jag kryper över till boken och tar upp den i mina händer, med en varsam rörelse så trycker jag den mot mig, jag ångrar så mycket. Tårarna forsar ner för mina kinder och jag försöker stoppa hulkningarna som vägrar sluta, jag vill inte gråta jag ska inte gråta.
Hur mycket jag än intalar mig själv det så rinner fortfarande tårarna ner för mina kinder.

 

Harry:

 

Jag försöker inte ens leta reda på Parker efter att han försvunnit, jag är bara glad att han är borta.
Med en enkel handrörelse så tar jag tag i en gren på trädet närmast Denize rum, jag drar upp mig själv och klättrar tills jag kan se in i hennes rum. Det som förvånnar mig är att hennes skrivbords lampa är tänd, jag tittar runt i rummer och min blick hamnar snabbt på flickan som sitter på golvet med tårar rinnande ner från hennes kinder. Jag känner en stor smärta sprida sig i mitt bröst, varför blir jag så här påverkad ut av att hon gråter? jag har inte känt någonting på flera år, varför känner jag så här just nu?
-"You wouldn't want her to know that you are looking at her" Säger en röst bakom mig, jag vänder mig om då jag känner igen rösten. Min blick dras till den blonda irländska pojken framför mig, Niall. Jag vet inte riktigt vad Niall är jag vet bara att han inte är mänsklig. Han gillar inte att prata om sitt förflutna.
Jag har bara vänner som är likadana som mig, med likadana så menar jag ej mänskliga.
Liam är det närmaste mänsklig som du kan komma, han kan utöva magi, han är en magiker.
Zayn är död, han dog för flera år sedan, han gillar inte att bli kallad spöke... men let´s face it han är ett spöke.
Sen sist men inte minst har vi Louis, han är en skepnads skiftare och kan byta skepnad när han vill, så man vet aldrig vart man har honom. Jag kan ha vart nära på att döda honom när han var en spindel, jag hatar spindlar.
-"She doesn't know" Svarar jag Niall, till svar får jag bara en suck av den blonda irländaren. Jag tror inte han är särskilt förtjust i att jag tittar in genom folks fönster.
-"Aren't you happy to see me?" Frågar han mig och jag ler, det är en sådan typisk Niall fråga, han vill alltid att folk ska vara glada över att se honom, men jag kan inte ljuga jag är glad att se honom igen.
-"I´m always happy to see you" Svarar jag och försöker krama om honom, men det är lite svårt när du är i ett träd.

 

Kapitel 12

 

Niall:

 

Jag sitter inne i Harry och Amys övergivna hus. Det är inte övergivet längre nu när dem bor i det men det var övergivet innan dem kom hit. Jag vet inte varför de valde just London att bosätta sig utanför, det är en ganska så stor risk att någon kommer på dem nu när de är här. Harry säger att det är för att det blir lättare att träffa folk som är likadana som oss, men jag tror honom inte. Jag tror att han gillar London av någon personlig anledning som han inte berättar för mig eller killarna. Jag kan inte se någon anledning att inte berätta något för oss men vem vet Harry har alltid vart lite mer hemlig än alla andra.
-"So Niall how was the trip?" Frågar Amy som står borta vid spisen och kockar vatten, hon håller på att fixa te till oss. Ni anar inte hur långt tid det tog för mig att få Harry att komma tillbaka hit med mig, det är som om han inte kan vara ifrån den där tjejen länge nog för att träffa sin bästa vän(Mig). Jag älskar Harry han är som en bror för mig och jag förstår att tjejen betyder mycket för mig men kom igen isn´t it bro's before Hoe's?
Jag suckar och tittar på Harry som sitter vid fönstret och tittar ut och upp mot månen, han har suttit där ända sen vi kom hem han har inte sagt ett enda ord något som stör mig otroligt mycket. Om han faktiskt pratar med mig kanske jag skulle kunna berätta att de andra killarna kommer hit och att Zayn har hittat en flickvän som också kommer, hon heter Perrie och är en ängel. Jag har aldrig förstått hur de träffades men Zayn är lycklig och det är allt som är viktigt. Jag kommer nog aldrig förstå hur Zayn och Perries förhållande fungerar då han är död och hon är en person som är nerskickad till jorden för att hjälpa de LEVANDE personerna. Men jag tänker inte lägga mig i för då kommer jag antagligen bara förstöra allting för dem och det har jag inte lust med, inte i dag.
-"Long" Svarar jag på Amys fråga och hon ler mot mig, jag vet att hon gillar att jag tar tiden på mig att komma hit ända från Irland. Jag har inte berättat att de andra kommer för henne då jag vet att hon tycker att det blir nog många personer här i huset med bara mig och Harry. Jag är så glad att hon inte kan läsa mina tankar, om jag var som henne och Harry så skulle hon vetat detta bara genom att va i samma rum som mig, de skulle också veta vad jag egentligen är, vilket stort monster jag är.

 

Denize:

 

Jag vaknar med en otrolig smärta i nacken och jag inser att jag måste somnat på golvet, de dåliga med det är att jag har ont, det bra är att jag faktiskt lyckades somna.
-"Good morning, we are going to the beach today wanna come?" Frågar Beth som kommer in i mitt rum, jag tittar på henne och ser hur hennes ljusrosa bikini sitter perfekt på hennes solbrunna kropp. Hon har de perfekta kurvorna för den bikinin.
-"Sure" Säger jag och reser mig upp, jag kan verkligen behöva en dag med mina vänner, inte behöva bry mig om något annat än solen och mig själv.

Parker:

 

-”To just look at something I need to get what I want” Säger jag till svar till Harry, jag vet att det irriterar honom att jag vet vem Denize är. Jag tror inte han har insett hur mycket Denize faktiskt betyder för honom. Men när han gör det så kommer jag stå redo att fullfölja min plan. Han kommer inte kunna stoppa mig nu, han kommer vara alldeles för svag för att kunna stoppa mig. Min plan är idiot säker.
Harry tittar på mig och jag kan se hur hans ögon är näst intill svarta då han absolut inte gillar hur jag pratar om Denize, jag kan känna det på honom.
-”Stop it” Säger han och jag kan höra på hans röst att han kan tappa kontrollen när som helst, jag är inte rädd för Harry. Harry vet att han inte kan skada mig, jag kan försvinna innan han hinner lägga ett finger på mig.

 

Harry:

 

Jag känner ilskan stiga inom mig och jag skulle ha slagit till honom just där mitt på gatan om jag inte visste bättre, jag vet vad Parker gör han vill ha en reaktion, han vill se hur jag reagerar på allt som han säger. Jag vet inte ens vaför jag reagerar som jag reagerar. Jag borde inte reagera på det här sättet men endå så gör jag det. Är det något fel på mig? kanske jag håller på att bli sjuk!
Jag måste verkligen sluta prata med mig själv.

 

Denize:

 

Jag kan höra röster utanför mitt fönster och jag vet att det kan vara massa fulla personer som går från klubben, det brukar det vara. Jag vet inte varför det stör mig så mycket att de pratar, kanske är det för att dem bråkar men jag har aldrig riktigt brytt mig så mycket tidigare.
Med en suck inser jag att jag inte kommer kunna somna tack vare de personerna utanför. Jag går över till mitt skrivbord och min blick landar på den lilla rosa boken som jag minns, jag beskyddade den med mitt liv.
Mina fingrar dras över boken när jag luft upp den, det är som du kan känna alla de mörka hemligheterna som jag döljt inom de rosa pärmarna.
Med en försiktig hand öppnar jag boken.

 

21/3-09

 

Dear Diary!

 

I saw him, I really did. I didn't talk to him but I saw him. I know that he don't like me because I am a weirdo and no one more than Beth and Stacey likes me. But honestly I don´t think I care because I saw him.
He sat in front of me in my in english and I could see how his hair fell perfect, his hair is so beautiufl, it isn't that long, you can see that his dark hair colour is in the bottom of his hair but the light brown colour is really beautiful.

 

When I come home today I did it again, I know I promised Beth I wouldn´t but I couldn't stop myself, I saw the knife and it just called for me I needed it.
I don't cut I just trynew things, I´m not a cutter I promise I just want to try how it feels.

 

-D

--------------------------

Jag vet att det är kort men jag känner inte alls för att skriva i dag, jag skulle inte alls updatera i dag om det inte vore för min count down!

 

Harry:

 

Jag springer genom mörkret, ett mörker som jag inte känner igen. Jag brukar kunna se i mörkret men jag kan inte se någonting, det är som om någon har lagt för ett svart skynke för mina ögon, jag kan se i mörker men jag kan inte se genom saker, jag har inga superkrafter.

-”You can´t run forever” Jag fortsätter att springa även fast jag inte ser något, jag hör samma röst upprepa orden om och om igen. Jag gillar inte känslan att vara här. Jag vill kunna se i mörkret som alla andra gånger jag vart i mörker. Jag vill kunna känna till min omgivning.

Min blick flyger upp till personen som hamnar framför mig, jag kan inte se något mer än honom.

-”Hello there dare brother” Säger han i en lömsk röst och jag tittar på honom med stora ögon, jag vill inte se honom jag tror inte att han är här. Jag kan inte låta honom komma nära mig det här är bara i mitt huvud, det är inte på riktigt.

-”I have something that I know you need” Säger han och ett leende som får en rysning att gå genom kroppen på mig, vad är det han har som jag behöver. Jag kan inte komma på något som han möjligen kan ha som jag behöver. Han vet inget om vad jag behöver!

Det är inte förens jag flyttar min blick som jag ser flickan som han håller i en lilla glaskulan som han har i sin hand. Flickan som jag vet betyder så mycket för mig, Denize. Jag inser aldrig hur mycket folk faktiskt betyder för mig förens de blir fråntagna från mig.

-”You want her don´t you, too bad that you can´t” Säger han och försvinner. Hur kan jag vara släkt med någon så hemsk. Jag vet att han inte gillar mig men han måste inte förstöra allt för mig.

-”Give her back” Säger jag ut i mörkret, jag vet att han är där jag kan känna kylan som utstrålas från hans kropp.

-”I´m sorry I can´t do that”

 

Denize:

 

I am watching everything you are doing

-P.S

 

Jag tittar på den lilla lappen som ligger I min hand, jag gillar inte att han tittar på mig. Jag har listat ut att mannen som var i mitt rum tidigare är samma person som lämnar lapparna till mig, jag vet inte ens om han är riktig eller om jag bara inbillar mig alltsammans. Kanske han aldrig var inne i mitt rum, kanske det bara är mina tankar som spelar ett spratt med mig. Jag hoppas verkligen det för jag gillar inte känslan att vara bevakad.

Jag lägger den lilla lappen bland de andra så att jag inte ska se den, jag har hittat så många lappar och jag kan inte låta bli att må illa av att se dem överallt.

 

Harry:

 

Alla lampor är släckta och jag vet att alla inne i huset antagligen sover, men jag kan inte låta bli att bli orolig, tänk om han har henne. Vad skulle jag göra med mig själv? Jag har aldrig brytt mig om någon jag knappt vet något om så mycket som jag gör med Denize.

-”Don´t worry brother I haven´t taken her yet” Säger en röst bakom mig, med lätta fötter snurrar jag runt. Jag står öga mot öga med min tvillingbror som inte alls är lik mig, svart hår och orangea ögon. Jag kommer aldrig vänja mig vid hans utseende, det är något med hans ögon.

-”Why are you here?” Frågar jag honom och han ler mot mig, hans ansikte förvandlas snabbt tillbaka till det svarta och vita ansiktet som jag känner igen så väl. Med en suck ger jag in och låter mig eget ansikte också ändras tillbaka. Jag vill inte att Denize ser mig så här. Visst hon har sett Amy så här men jag kunde känna hennes rädsla jag vill inte att Denize ska vara rädd för mig.

-”So Harry missed me?” Frågar han utan att svara på min fråga.

-”Why are you here Parker?” frågar jag igen med en lite skarpare ton än vad jag hade tidigare, frågan är bara vill jag verkligen veta svaret?

--------------------------------

Ska i väg och träffa författaren till Sandor/slash/Ida nu!!!!

 

Amy:

 

Jag vet att jag inte borde oroa Harry med att berätta för honom, men har rätt att veta.

-”He´s back and he is stronger than before Harry” Säger jag och jag vet redan att han vet vem det är som jag snackar om. Han vet att han inte kan gömma sig för alltid, men jag tror han förväntade sig att ha lite mer tid innan han skulle bli hittad. Det är saken med Harry, han vill inte bli hittad han vill förbli gömd. De flesta som är som oss vill bli hittade av någon som kan påminna om vårt liv innan det som hände, men Harry vill förbli ovetande. Som om han är rädd för vad som ska hända om han faktiskt vågar släppa in någon.

Jag vet att han letar efter Harry och att han har hittat en svaghet hos Harry. Han är fel person från Harrys förflutna för att hitta Harry. Harry vill inte bli hittad och verkligen inte av honom, han är alldeles för stark för att Harry ska kunna komma undan från honom igen.

 

Denize:

 

Jag sätter i mina hörlurar i öronen och ett leende sprider sig på mina läppar när jag hör den underbara rösten av Ed Sheeran, jag älskar Ed Sheeran han sjunger helt underbart. Jag sluter mina ögon och drömmer mig bort.

Gräset under mig kittlar mot mina nakna armar men jag försöker att inte bry mig om det då jag ligger där ute i solen på min bakgård. Jag brukar inte bara vara ute och ta det lugnt, men det ljusnade efter att ha vart dåligt väder och nu är det världens solsken och jag orkar inte göra något annat än att bara ligga där.

-”Who is Harry?” Jag tar ut en av mina hörlurar när jag hör den irriterande rösten av Beth, jag älskar henne men just nu tål jag henne inte för hon avbröt mig i mitt Ed Sheeran moment, om det är något man borde vet så är det att man inte avbryter mig när jag har ett Ed Sheeran moment. DET FUNKAR INTE SÅ!!!!!

-”What?” Frågar jag henne och hon sätter sig ner bredvid mig, jag skulle kunna strypa henne då jag inser att hon inte kommer flytta sig på ett tag.

-”Who is Harry? The boy who was with you” Säger hon och jag tittar på henne, varför är hon så intresserad av vem Harry är, Harry är Harry and that´s it!

-”A boy” Säger jag och sätter in min hörlur igen, jag har inte lust att diskutera Harry med Beth. Hon förstår aldrig något som har med killar att göra, hon tror inte på att killar kan vara värdiga någonting. Hon är lesbisk och kan inte ens se sig in i någons liv som inte är lesbisk.

Jag vet inte hur länge som jag ligger där på gräset innan jag ger upp och inte orkar med henne mer, hon kan bli en riktigt pain in the ass om hon vill, ibland undrar jag varför jag blev vän med henne från första början. Men alla de tankarna brukar försvinna när hon gör något snällt för mig. Hon brukar alltid finnas där och jag vet att jag kan lita på henne till hundra procent. Hon vet allt om mig och jag litar på henne. Hon skulle kunna få hålla mitt liv i sina händer om hon så ville för jag litar på att hon inte skulle göra något oansvarigt.

 ------------------------------

det är kort jag vet men jag orkar inte skriva mycket längre då jag har jobbat över 30 tal i matte för att jag ligger efter. Sorry hoppas ni förstår :) Lush you ;) (Ni vill fatta om ni kollar på GayGod eller Lush)

Denize:

 

Jag vaknar av att en kallbris kommer mot min kind, jag ryser och öppnar mina ögon. Jag inser att jag är ensam inne i mitt rum och att klockan är över elva på förmiddagen. Min blick glider till fönstret som är öppet, jag har inget minne av att någon öppnade det.

Jag reser mig upp och jag går över till fönstret, solen skiner inte som den gjorde i går, istället för den underbara blå himlen så är det fullt med massa mörka moln. Jag stänger fönstret och det är då jag ser den lilla vita pappersbiten som sitter fast på fönstret, hur kunde jag inte märka det tidigare?

 

You really don´t know what you are doing!

-P.S

 

Jag tittar på signaturen och försöker lista ut om jag känner någon med ett namn på P och ett efternamn på S. När jag inte lyckas så lägger jag ner lappen på mitt skrivbord och märker en till lapp, vem är det som skriver alla de här lapparna? Är det samma person som öppnat fönstret. Det är som om personen vet precis vad jag kommer göra och vart jag kommer gå. Någon som måste följt vart enda steg som jag tagit under de senaste dagarna, eller kanske till och med veckorna. En obehaglig känsla går igenom min kropp när jag öppnar nästa lapp.

 

Don´t ignore my notes, you will need my help sooner or later.

-P.S

 

Jag tittar runt I rummet som om någon ska komma fram från något hörn från mitt rum, helt ärligt så skulle det vara mindre läskigt än det här. Jag är inte är säker på att jag vet vad allt det här handlar om, men jag är inte heller säker på om jag faktiskt vill veta vad det handlar om. Personen som skriver dem här lapparna verkar tydligt veta något som jag inte vet.

Jag lägger snabbt lapparna i min översta låda på skrivbordet och jag är nästan förbered på att hitta en till lapp där i, men till min lycka så är det ingen lapp där utan bara mina gamla skolböcker som jag gömt för att jag aldrig mer vill se dem.

När jag lagt ner dem i min låda så vänder jag mig om och kväver ett skrik när jag ser en kille med svart hår och nästan lysande orangea ögon. Han står så nära mig att jag kan känna hur han andas.

Det är helt tyst i mitt rum och jag är nästan helt säker på att man kan höra mina hjärtslag slå hur hårt som helst.

Just när han öppnar munnen så öppnas dörren och in kommer samma tjej som jag träffade i skogen i går. Ända skillnaden nu är att hon inte har det där konstiga sminket. Hennes orangea hår ligger perfekt över hennes axlar.

-”You should really leave” Säger hon och tittar på killen framför mig med en kallblick, jag vet inte vem denna kille är men han verkar verkligen inte vara omtyckt.

-”Nice to meet you again Amy” Säger killen framför mig utan att släppa mig med blicken, jag känner mig genast obekväm under hans blick, den håller något som jag inte klarar av. Jag kan inte peka ut precis vad man jag gillar inte sättet som han tittar på mig.

-”Leave now” Säger Amy bestämt och han släpper äntligen mig med blicken, vem är han och en ännu bättre fråga vad gör han in mitt sovrum?!

-”Don´t tell me I didn´t warn you” Säger han till mig innan han försvinner. Jag vet inte vart han tog vägen det var som om han bara gick upp i rök. Jag vänder mig om för att tacka Amy men hon står inte där. Det är som att ingenting av det jag just sett inte hänt på riktigt, håller jag på att bli galen?

 

Harry:

 

”He´s back and he is stronger than before Harry.”

Amys ord spelas på repeat I mitt huvud, hon måste skoja med mig. Inte nu inte här.

-------------------------------------

Vad tror ni att kommer hända, vem är det som skickar lapparna? vem var han egentligen killen i hennes rum? Varför är Harry orolig?