Harry:

-"YOU DID WHAT?!?!?!"Min röst är hög och man kan tydligt höra ilskan som ligger i den, hur kunde min egen bästa vän göra något sånt mot mig, hur kunde han föråda mig så mycket.

-"You know that you had to do it" Säger han och jag kan höra den lilla desperata hinten som han har i sin röst, jag vill inte ge in för honom. Jag vet att med hans ögon så kommer jag inte kunna fortsätta vara arg på honom. Men jag har aldrig känt mig så sviken förut!
-"IT'S MY LIFE YOU CAN'T DO THAT TO ME!!" Skriker jag mot honom med en sån ilska att jag förvånnar mig själv. Jag vet inte vad som kommer över mig men helt plötsligt trycker jag upp min bästa vän mot väggen och tittar honom rakt in i ögonen.

Liam:

Jag skyndar mig genom skogen med bilden av Harry som trycker upp Louis mot väggen fast på mina ögonlock. Jag måste göra det här för att inte Harry ska döda Louis. Jag vet att när Harry blir som han blir så är han inte sig själv, jag har ingen aning om min ide kommer funka men det är värt ett försök.
Jag är helt plötsligt inne i Denize rum och ser hennes sovande figur på sängen, jag hatar att väcka henne men jag vet att jag inte har något annat val!
Jag ruskar om henne och hennes ögon spärras upp när hon ser mig.
-"Who are you?" Frågar hon och jag kan höra räddslan i hennes röst och jag hatar att hon är rädd för mig, men jag skulle också vara rädd om en random person väcker mig mitt i natten.
-"I'm Liam I'm one of Harry's friends but we don't have much time" Säger jag och så fort hon hör Harrys namn så är hon uppe och står på sina fötter. Jag tittar på henne när hon drar på sig ett par skor som står bredvid hennes skrivbord.
-"Don't just stand there do something" Säger hon och tittar på mig och jag inser att hon kommer att följa med mig, med ett leende på mina läppar väljer jag att ta den snabbaste vägen tillbaka till huset... genom magi.
När vi landar i samma rum som Harry och Louis så tittar Denize på mig och sen på Harry och Louis. Jag trodde först att hon skulle skrika och springa här ifrån men det förvånar mig när hon snabbt är bredvid de två pojkarna.
Jag kan se hur hon viskar något i Harrys öra som får honom att sakta lossa sitt hårda grepp om Louis, jag kan också se hur ilskan rinner av honom för varje ord som hon säger till honom.

Harry:

Bara ljudet av hennes hjärta får mig att lugna ner, jag lyssnar på hennes röst men kan inte riktigt urskilja vad hon säger. Jag vet att monstret inom mig tog över och att om ingen hade gjort något så skulle jag ha dödat Louis. Jag skulle ha brutalt mördat min bästa vän om Liam inte hämta henne. Hur viste han att jag skulle lugna ner mig? Viste han ens det?