-”Why don´t you find out?” Frågar hon mig och jag hinner inte tänka över hennes ord särskilt länge innan jag trycker mina läppar mot hennes. Hon kysser mig tillbaka och jag kan helt ärligt säga att jag aldrig känt mig mer levande än just i det ögonblicket som hennes läppar mötte mina, det var som om monstret inom mig försvinner som om det kryper ihop i ett hörn och gömmer sig. Det är inte förens hon slutar kyssa mig som jag inser att jag måste se förfärlig ut, jag har låtit mitt monster kommit fram och jag vet att mitt ansikte ser ut som om jag har någon konstig ansiktsmålning på.

-”You are beautiful” Säger hon och drar sin hand över varje liten detalj av mitt ansikte. Jag känner hur jag brinner, hela min insida brinner och jag vill inte att den ska sluta. Jag känner hur hennes fingrar sätter eld på mig, hur hon får mig att bli svag under varenda liten bit av hud som hennes fingertoppar nuddar, jag vill aldrig att hon ska sluta röra vid mig, det är som om hon tar bort alla mina bekymmer.

-”I´m sorry to tell you this but I have to take Denize back before someone realize she has been gone” kommer Liam in i rummet och säger, jag skulle vilja frysa tiden och stanna med Denize för evigt men jag vet att jag inte kan.

-”No” Mumlar jag fram och ett litet skratt lämnar Denize underbara läppar när hon hör mina ord. Jag lägger mina armar runt hennes midja och drar henne närmare mig, jag vill inte att hon går riktigt än, jag är inte redo att se henne gå än. Jag behöver ha henne här bredvid mig bara en liten stund till. Jag vet att jag borde låta henne gå med Liam men det är som om något säger åt mig att inte låta henne lämna mina armar, som om hon ska bli skadad om jag låter henne lämna dem. Som om hon skulle gå sönder om jag släppte henne med blicken.

-”Don´t leave me” Säger jag och det får Liam att stanna i sina steg som om han inte alls är bered på den desperata tonen som tydligt hörs i min röst, helt ärligt så är inte jag heller så himla bered på den tonen. Jag har inte alls någon aning om hur desperat jag egentligen är över att ha henne med mig.

-”Please don´t leave me” Säger jag och försöker att inte låta de tårarna som tränger i mina ögon att rinna över, jag gråter inte, jag har inga känslor, jag är ett moster.

-” It won´t be forever I promise, I will be back later today” Säger Denize och kysser min vänstra mungipa och jag kan inte låta bli att le åt hur hennes läppars berörning får mig att må så mycket bättre.

-------------------------------------------------

kommentera!