Jag sjunker ner bredvid ett stort träd, om jag viste vad trädet hette så skulle jag säkert ha skrivit det. Men det enda jag minns av trädet var att det var stort, jag gillar hur stammen på trädet fungerar som ett perfekt ryggstöd då jag inte är helt säker på att jag skulle kunna hålla mig uppe på egen hand. Det är en hemsk känsla som jag har inom mig, att ha sett Annie tillsammans med Zayn är något som fick mitt hjärta att vilja spricka och försvinna förevigt. Kanske är det för att Annie vet allt. hon vet allt som har hänt mellan mig och Zayn och ändå så flörtar hon med honom.
-"Are you okay?" Hör jag en ljus tjej röst fråga mig, jag tittar upp och möts av en tjej med lockigt hår. Hon har en vacker sminkning som ser ut att ha tagit henne timmar men endå väldigt enkel. Den är riktigt snygg.
-"I´m not sure" Svarar jag ärligt och tittar henne i ögonen, det är inte förens jag har svårt att urskilja hennes bruna ögon som jag inser att jag gråter, jag vet inte när jag började gråta men jag måste ha gjort det någon gång då tårarna rinner som floder.
-"I´m Danielle, I´m new here" Säger hon och sätter sig ner bredvid mig. Jag lutar mitt huvud mot hennes axel då hon lägger en varm skyddande arm runt mig. Det är som om hon vet vad hon ska göra utan att jag behöver säga något. Hon bara vet hur hon ska få mig att lugna ner mig.
-"Is it a boy?" Frågar hon mig och jag nickar lite för ja det är Zayn.
-"Sometimes you will feel like the boy means the world to you, but then you realize that you can live without them. You are a woman you don´t need a man to tell you what you can and can´t do. You only need yourself, and when you have learn to be yourself and only need yourself then a boy won't ever hurt you again" Säger hon och jag tittar upp på henne. Hon har ett sorgset leende på läpparna och det är inte förens då jag känner igen henne. Hon är Danielle Peazer före detta flickvän till tonårs idolen Liam Payne. Det fanns artiklar överallt om att dem hade gjort slut.
Jag har aldrig vart ett stort fan av Liam men man kan ju inte undvika att se vilka han har i hop det med när det är överallt på internet. Han har också ganska bra musik men jag tycker inte man borde gå in mer i någons liv än vad man behöver. Visst han har bra musik men det är allt jag tänker inte följa varenda fotsteg han tar för han förtjärnar privatliv. Något som de flesta kändisar tvingas att ge upp när det kliver in i kändisvärlden. Det tycker jag är fel då det borde finnas en gräns för allt. Bara för att man har ett annorlunda jobb så ska inte det påverka vad andra tycker om en. Men tydligen så kan ingen i den här världen förstå det!
Jag sitter bredvid Danielle ett tag innan jag bestämmer att det är bäst att jag går tillbaka till min klass. Jag har redan missat mycket och jag vet att min lärare är galen på mig nu då jag bara gick ifrån men jag bryr mig inte.
Jag säger ett hej då till Danielle och berättar att jag hoppas att jag får se henne omkring mer senare. Hon svarar med ett leende och säger att vi säkert kommer ses igen då hon börjat här.
Jag går försiktigt genom de tomma korridorerna, det känns alldeles för välbekant att gå igenom tomma korridorer för att det ska vara bra för mig!
Med en suck tittar jag upp på dörren som jag måstge gå in i och möta alla blickar, jag vet att alla blickar kommer att vara på mig då alla såg mig storma ut utan någon förklaring. de ända som vet är de som är med i det hela och jag vet att de kommer tycka att jag är konstig.
Jag vill bara gå in dit och få det överstökat, men hur mycket jag än vill det så vet jag inte om jag kommer att klara av att se Zayn tillsammans med Annie.
Med en sista djupandning så trycker jag ner handtaget till dörren och öppnar dörren. Som väntat så vänder sig alla till mig. Det enda som är annorlunda från förra gången jag var i klassrummet är att Zayn inte ens ger Annie en blick. Hon är där och kladdar på honom men han puttar hela tiden undan hennes hand. Något som han inte gjorde förra gången.
När hans blick möter min så känns det som om allt omkring mig stannar, det är som om det bara är vi där, bara han och jag. Hans blick är en blandning mellan sorg och skuld. Han har något i blicken som säger att han inte vill att jag ska lämna honom. Jag kanske inte känner honom och jag vet att han kan skadda mig med en enda axelryckning.Men endå i stället för att sätta mig bredvid Harry som tidigare så är det något som drar mig till honom. Som om vi vore två magneter. Jag sjunker ner på stolen bredvid honom och jag kan höra hur alla i rummet drar efter andan, till och med Mr. Serian min lärare.
Zayns blick fylls med hopp och jag bara ler ett litet leende, Jag har inte förlåtit honom men jag vet att jag inte kan vara utan honom och behöver honom. Kanske han kommer att lämna mig, men då får jag väl ta det då. Nu så lever jag i nuet för en gångs skull!
Zayn följer mig som en hundvalp resten av dagen som om jag är hans enda livlina. Annie har försökt att prata med mig men jag kan inte ta mig tiden till att förlåt henne då det hon gjorde är något som jag absolut inte skulle gjort mot henne, jag hade aldrig förväntat mig att hon skulle göra något sådant mot mig!
Jag försöker att inte lägga allt för mycket skuld på Zayn för jag vet att om jag gör det så kommer jag lämna honom, hur mycket jag än vill att det ska vara över vad det än var vi hade så kan jag inte lämna honom. Jag vet att jag behöver honom!
-"Will you ever forgive me?" Frågar Zayn och jag tittar på honom där han sitter mitt i mot mig i matsalen.
-"Haven´t I already?" Frågar jag honom som svar, jag kan se hur hans mungipa reser sig lite något som är ett gått tecken.
-"I mean, do you think we could go back to the way it use to be?" Frågar han mig. Jag inser vad han menar, han menar alla de gånger som jag sovit bredvid honom, alla de gångerna som jag kysst honom. Jag är inte säker om vi någonsin kommer gå tillbaka till det, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hoppades.
-"I don´t know if it ever will be as before, we fought and you run off to my best friend... But I know that I would be lying if I told you that I don´t want to go back to w'how it use to." Säger jag till svar och tittar honom rakt in i ögonen för att han ska förstå att jag verkligen menar det jag säger, jag säger inte bara tomma ord utan det jag säger är full sanning.

------------------------------------------------------

Jag vet inte om det är några stav fel eller något men skit samma!

Jag fyller år i dag så jag har tidsinlägg lite här och var!

Detta är det första tidsinlägget!

Kommer antagligen att komma in på the Dirty i Dirty Secret snart(Ungefär nästa kapitel)