Med en suck tittar jag på klockan, den har typ stått still jag vill bara att tiden ska gå fort så jag kan få träffa Harry igen, jag vill träffa honom.

När min klocka slår halv ett så reser jag mig upp och försöker försiktigt ta mig ut från mitt rum utan att göra ett enda ljud. Jag vet att Beth har någon slags superhörsel för hon brukar höra när jag spelar musik i mina hörlurar i mitt rum. Det är bara creepy.

-”where are you going?” Kommer Beth ut från sitt rum och säger, som jag trott så använde hon sin super hörsel.

-”Out” Svarar jag snabbt innan jag springer ner för trappan, jag vet att Beth antagligen inte kommer att jaga mig men i fall att så skyndar jag mig till min bil och hoppar in i den. När jag kommer ut på vägen så kan jag se Beth i sitt fönster titta på mig, jag gillar inte hur hon behandlar mig som om jag vore mycket yngre än henne. Jag är 19 jag kan ta hand om mig själv jag lovar. Hon behöver inte följa varje steg som jag tar.

Jag stänger av radion när jag börjar närma mig skogen då jag inte alls har lust att lyssna på alla de uttjatade låtarna som spelas om och om igen.

Jag stannar bilen och kliver ut på samma ställe som jag gjort föregående natt.

-”Hi” Säger en röst och jag hoppar till, jag vänder mig om och ser en tjej med orange hår men det är inte det som fångar min uppmärksamhet. Nej det är hennes ansikte det är som taget ut ur en skräckfilm, Det är vitt och sen i fyllt svart på sina ställen, Om det inte vore för det vänliga leendet som hon håller på hennes läppar så skulle jag vara as rädd för henne. Jag har alltid tyckt att ett leende säger mycket om en person då man kan se om det är fejk eller inte.

-”Why are you here?” Frågar hon mig och jag ler lite åt varför jag är här.

-”I am meeting someone” Säger jag och ler mot henne, hon har inte gjort något för att skada mig så jag kommer inte döma henne för hur hon ser ut.

-”Harry?” Frågar hon mig och ett leende pryder mina läppar när hon säger hans namn, jag nickar som svar och hon tittar på mig och jag kan inte förstå varför hon tittar på mig som hon gör. Är det nu som hon visar sin sanna personlighet och dödar mig? Även fast jag inte tror det om henne. Hon är ganska kort men jag skulle absolut inte kalla henne liten då hon ser ut att vara äldre än mig.

-”I´m Amy Harry´s friend” Säger hon efter ett tag och jag ler. Hon är vän med Harry så då kan hon inte vara särskilt hemsk.

-”Nice to meet you” Säger jag och hon ser ut att vara förvånad över att jag säger det.

-”Amy what are you doing don´t scare her” Säger en röst som jag mycket väl känner igen, Harry. Hon svarar snabbt ett nej och jag tittar på Harry. Andan fastnar i halsen på mig när jag ser hur vacker han är. Han har ganska så blek hud men man kan se ett spår av att solen har tagit lite på sina ställen. Hans ögon är den mest perfekta gröna färgen som jag någonsin sett och jag kan inte låta bli att le när jag ser de bruna lockarna som faller över hans ansikte, han ser helt underbar ut.

Månljuset får honom att se ännu mer magnifik ut än vad han redan gör.

Harry

Jag tittar på henne och ler. Hon är verkligen vacker och jag kan inte hitta ett enda fel på henne, jag var faktiskt lite osäker på att hon inte skulle komma att hon hade sett mitt riktiga jag och bara hittade på att vi skulle ses igen. Jag har gått runt hela dagen och oroat mig för att hon inte ska dyka upp, men nu när hon står här framför mig så kan jag inte förstå vad jag var så orolig för.

”You know she will hurt you, don´t let her in.” Jag sänder en blick till Amy som står bara någon meter från mig, hon vet precis hur hon ska få mig att bli arg. Jag gillar inte att hon lägger sig i vad jag gör.

”You are a monster she would never want you” Jag försöker att stänga ute hennes ord, men det är väldigt svårt att stänga henne ute då jag redan använder så mycket energi till att täcka för mitt ansikte.