Jag tittar på hennes avslappnade ansikte och ett litet leende sprider sig på mina läppar, det är något med henne som är speciellt. Jag undrar om hon skulle vara rädd för mig om jag visade vad jag egentligen är, ett monster.

Vi har vart här ute i några timmar och Denize somnade för ett tag sen med sitt huvud mot min axel. Jag har aldrig känt den här känslan förut, helt ärligt så har jag inte känt någonting på flera år. Jag vet att jag har känslor men det känns ibland som om dem inte är där, som dem har bestämt sig för att ta en semester.

-”You probably are creeping her out” Säger jag och tittar upp på Amy som står på andra sidan sjön, jag kan känna när någon kommer nära och då Amy är precis som jag ett monster så kan jag höra hennes tankar på kilometers avstånd. Jag har inte träffat någon annan än Amy som är som oss. Jag vet att det finns fler då jag inte blev förvandlad till det här monstret av Amy. Hon försökte få i mig att jag alltid vart så här, men jag minns att jag har vart normal.

-”I do not”Säger hon helt klart förolämpad. Jag bara suckar. Hon vet lika bra som jag att vårt utseende kan vara ganska läskigt.

-”You know that you don´t need to hide for her” Säger hon och tittar ner på den sovande flickan i mina armar. Jag drar henne närmare mig då jag inte gillar sättet som Amy tittar på henne. jag vet att Amy gillar att vara som hon är, Men det betyder absolut inte att jag gillar det.

Jag känner hur Denize rör sig i mina armar och jag tittar snabbt ner på henne. Hon vaknar inte men hon flyttar sig lite så att hon är ännu närmare mig än vad hon var tidigare. Det är inte förens hon gör detta som jag inser att hon måste frysa. Jag kan inte känna kyla längre så jag tänker aldrig om det är varmt eller kalt ute. Jag drar av mig min tjocktröja och lägger den över henne och hon ser genast ut att inte frysa längre.

-”You know I don´t think she is like the others” Säger Amy och jag tittar på henne med en arg blick, hon vet att jag hatar det när hon drar upp dem. Jag erkänner att Denize inte är den första personen som jag har träffat men jag kan erkänna att hon är annorlunda det märkte jag redan från första gången jag la mina ögon på henne.

Stacey:

Jag sjunker ner bredvid Beth i skogen och tittar på killen som har vår bästa vän i famnen. Jag kan se hur han pratar med flickan som står bara några meter ifrån oss. Vi kan inte se hennes ansikte då hon har ryggen vänd mot oss, jag kan inte heller urskilja alla ord som dem säger.

Jag vet inte hur Denize känner dem här personerna eller varför hon skulle åka mitt i natten för att träffa dem. Jag har känt Denize i hela mitt liv och hon har aldrig tidigare sagt något om dem här personerna. Helt ärligt så pratar hon inte så mycket om personer som vi inte känner, hon känner inte så många andra personer än oss. Jag vet att det låter dåligt men Denize är kanske inte den mest populära tjejen och många skulle nog undvika henne om de såg henne.

Jag säger inte att det är något fel på henne men hon är annorlunda och det gillar inte de flesta personerna. Enda anledningen som jag faktiskt började vara med henne var för att hon var vän med Beth och alla vill vara vän med Beth.

Beth är en av dem här personerna som alla gillar och alla vill vara vänner med, jag insåg inte först vad Beth såg i Denize då hon verkligen var väldigt konstig när hon var mindre. Men nu förstår jag varför, jag älskar Denize det gör jag hon är en av mina närmaste vänner, hon är jätte rolig och hon lyssnar när man behöver ha någon att prata med. Men om jag kunde gå tillbaka till den där dagen då jag valde att vara vän med Beth och Denize så vet jag inte om jag hade gjort det. Jag vet att jag antagligen skulle vara mycket mer populär om jag inte var med Denize så mycket. Hon kan vara ganska så irriterande ibland och jag kan lätt tröttna på henne.

Med en fundersam blick tittar jag över mot Beth som sitter och följer vart enda steg som händer framför henne. Jag kan se hur hon tar vad vi gör på fullaste allvar. Det skulle jag också om jag hade vart vän med Denize lika länge som henne. Hon och Denize har alltid haft något speciellt och nu är dem ju också tekniskt sett systrar så jag kan förstå varför Beth är så orolig. Men jag kan också tycka att hon är lite överbeskyddande precis som Joline. Denize är faktiskt 19 år och kan ta hand om sig själv.

-”Who are those people?” Frågar Beth mig tyst och jag tittar på henne med en irriterad blick, ibland kan Beth vara lika irriterande som Denize, hur skulle jag kunna veta vilka dem här är!

---------------------------------

Kommentera :)