Beth:

Jag sätter mig i bilen bredvid Stacey och hon ler mot mig, jag vet inte hur hon kan le i en sådan här situation. Jag listade ut att Denize försvann och att det borde ha någonting med i går natt att göra, hon har vart off hela dagen ända sen igår så det enda jag tänker göra är att titta efter henne om hon är där vi var igår.

Harry:

Jag slutar prata med Amy när hon försvinner, jag vet inte vart hon skulle men jag inser att jag inte bryr mig särskilt mycket i henne, hon är väldigt irriterande.
-”What is the time?” Jag tittar ner och ser att Denize har öppnat sina ögon och ett leende sprider sig på mina läppar. Jag gillar verkligen hennes ögon dem är verkligen speciella, jag har aldrig träffat någon med en sådan unik ögonfärg som Denize. Jag vet att hon inte är så nöjd med sin ögonfärg men jag förstår inte varför, den är perfekt. Den må vara grå aktig men det är precis vad som gör den så speciell.
-”I don´t know” Säger jag och hon skrattar lite när hon sträcker på sig. Min tröja hasar ner från hennes axlar och det är först då som hon märker att hon har den över sig.
-”You must be freezing, I´m sorry I took your shirt.” Säger hon och jag ler mot henne, hon är så ovetande.
-”No I´m fine I promise” Säger jag till henne och hon nickar men ser fortfarande lite osäker ut på om jag verkligen är helt okej med att hon har min tröja. Jag hjälper henne att dra den över huvudet och det är då jag hör att någon annan är i närheten. Det är inte Amy jag kan tydligt höra det på personens andetag. Jag kan inte urskilja om det är en eller fler personer men jag vet att vi inte är ensama längre.
Jag kan inte säga något om det till Denize för det skulle antagligen skrämma skiten ur henne att jag känner att någon är inom en kilometersradie från oss. Hon ler mot mig när hon har min tröja på sig, jag gillar hur den sitter på henne. Hon ser mycket bättre ut i den än vad jag gör.
-"It smells like you" Säger hon och blir genast röd i ansiktet när orden lämnar hennes mun. Jag kan inte låta bli att le åt hur gullig hon är, hon ser verkligen jätte söt ut när hon har den röda färgen på kinderna.

Denize:

Jag vet inte varför jag sa till Harry att hans tröja luktade som honom, självklart luktar den som han det är ju hans tröja. Ibland kan jag säga de dummaste sakerna. Jag hoppas verkligen inte att han tror att jag är helt dum i huvudet nu bara för att jag sa det som var uppenbart.
-"Hey don't get all shy with me now" Säger han och jag tittar upp på honom och ett leende sprider sig på mina läppar när jag ser att han ler mot mig, kanske han inte tycker att jag är så dum som jag trodde att han skulle tycka att jag var.
Jag tittar på klockan och inser att den är kvart i sex vilket betyder att vi har vart här ute jätte länge, Beth måste vara så orolig. Hon vet när jag lämnade och hon kommer antagligen inte sova förens jag kommer hem.
-"I really should go" Säger jag och tittar på Harry med ett ledset utryck, han härmar mitt ansikts utryck något som får oss båda att skratta.
-"Let me take you home, you are to tired to drive" Säger han och reser sig upp, han sträcker ut handen mot mig med ett leende på läpparna. Harry är så annorlunda mot alla andra personer som jag träffat. Han vet precis hur han ska behandla mig för att jag ska bli knäsvag.
Vi går ganska så tätt in till varandra bort till min bil, vi säger knapt något till varandra men det känns som om det inte riktigt behövs som om vi kan gå i tystnad utan att det ska bli pinsamt eller stelt. Jag har aldrig känt så med någon tidigare inte ens med Stacey eller Beth, ocfh dem är mina bästa vänner.
När vi kommer fram till min bil så räcker jag över mina nycklar till Harry som han med en lätt hand rörelse tar emot. Jag sjunker ner i pasagerar sättet och låter mina ögon slutas, jag må ha sovit mot Harry men jag har absolut inte fått nog mycket sömn för att ta igen den som jag missat.
-"Where do you live?" Frågar Harry mig samtidigt som han backar ut från skogen. Jag mumlar fram min adress och är osäker på om han hörde men då han inte säger något så tar jag det som om han hörde vad jag sa. Det är bra för jag är inte säker på att jag skulle orka upprepa den igen.