Jag vaknar ut av att någon skopar upp mig i deras armar, jag öppnar ögonen och ser genast Harry och jag inser att han måste vara personen som lyfter mig.

-"Thanks dude" Hör jag en röst säga och jag känner genast igen den som Jonnys, han måste vara här för att Stacey är här. Det är inget ovanligt att Stacey och Jonny är hemma hos oss, det är som deras hem också.

-"Her room is the first on the left" Säger Jonny till Harry och jag kan känna hur Harry nickar, ända sen jag vakna har jag inte hört Harry säga ett ord vilket är lite konstigt då jag vant mig vid hans röst, jag gillar hans röst den är liksom mörk och lite långsam men inte så där jätte mörk och jätte långsam, utan helt lagom.

Jag känner hur Harry går trappan och letar redan på mitt rum, jag kan inte förstå hur han kan se någonting då det verkligen är jätte mörkt i vårt hus. Jag tänker inte säga något för jag vet att han kommer då att veta att jag är vaken och jag är inte redo att bli nedsatt riktigt än.

Harry:

Jag ler mot henne när jag släpper ner henne på hennes säng. Jag vet att hon är vaken då hennes andning inte alls är lika lugn som den var innan. Jag kunde också känna hur hon rörde sig och stelnade till när jag hade henne i mina armar.

-”Please don´t go” Säger hon när jag är på väg ut från rummet. Med ett leende går jag över till henne och hon öppnar sina armar som en inbjudan att komma och lägga mig bredvid henne. Jag kryper ner bredvid henne med mina svarta tajta jeans och min vita t-shirt på. Jag känner att det vore fel att gå och ta av mig mina byxor framför henne då jag knappt känner henne.

-”You smell good” Säger hon och jag inser att hon redan är halv vägs in i drömmarnas land, men jag tänker ändå ta det som en komplimang även fast hon inte är fullt vid medvetande.

-”Thanks, you smell good to” Säger jag och lutar min näsa mot hennes hår. Det doftar smått av mango och päron. Jag gillar hur det fortfarande luktar mer naturligt än fruktigt, kan man säga så?

Jag sluter mina ögon men vet redan att jag inte kommer att somna, jag har inte sovit på flera år och kommer antagligen aldrig sova igen. Amy sover någon gång ibland men jag har inte insett hur hon gör det. Vi blir inte trötta och inget händer med oss. Jag undrar om hon använder sömn piller. Jag tänker inte använda det då jag vet att det inte funkar bra med mitt system, att ta medicin är ungefär likadant som att ta droger för mig som.

Jag hör hur Denizes andetag blir djupare något som visar på att hon har somnat. Jag gillar hur hennes andetag är lugna och inte alls oroliga. Jag har så många dåliga minnen från min barndom som jag försöker att förtränga. Men dem verkar alltid hitta tillbaka till mig, men när jag är med Denize så kan jag äntligen tänka på något annat än min barndom, än vad som händer.

-”Who are you?” Frågar en röst från dörren. Jag tittar upp med en stor förvåning. Ingen har någonsin lyckats smyga sig på mig utan att jag har tagit reda på att de kommer. Kanske det var för att jag var alldeles för fokuserad på Denize djupa andetag för att märka något.

I dörren står en tjej med gyllenbrunt hår och bruna ögon. Jag känner igen henne från Denize beskrivning av hennes låtsas syster Beth, även Denize bästa vän. Hon passar ganska bra in på Denize beskrivning av henne. Det enda som jag inte kan förstå mig på är den där lilla detaljen att Denize får henne att framstå så mycket mer än vad hon är. Hon får Beth att framstå som en av de vackraste personerna som någonsin vandrat på denna jord, helt ärligt så kan jag inte alls förstå varför Denize som är så otroligt vacker vill se ut som denna kvinna som står framför mig. Hon ser precis ut som alla andra.

-”I´m Harry” Säger jag och hon tittar på mig med ett konstigt utryck, som om hon försöker få mig att passa in i hennes perfekta liv. Jag vet att Beth har ett nästintill perfekt liv av vad som Denize har berättat. Kanske jag inte passar som den pojkvännen till hennes syster. Mina tatueringar kanske inte passar alls.

Jag blir helt plötsligt orolig och jag vet inte ens varför.