Denize:

Jag vaknar av att en kallbris kommer mot min kind, jag ryser och öppnar mina ögon. Jag inser att jag är ensam inne i mitt rum och att klockan är över elva på förmiddagen. Min blick glider till fönstret som är öppet, jag har inget minne av att någon öppnade det.

Jag reser mig upp och jag går över till fönstret, solen skiner inte som den gjorde i går, istället för den underbara blå himlen så är det fullt med massa mörka moln. Jag stänger fönstret och det är då jag ser den lilla vita pappersbiten som sitter fast på fönstret, hur kunde jag inte märka det tidigare?

You really don´t know what you are doing!

-P.S

Jag tittar på signaturen och försöker lista ut om jag känner någon med ett namn på P och ett efternamn på S. När jag inte lyckas så lägger jag ner lappen på mitt skrivbord och märker en till lapp, vem är det som skriver alla de här lapparna? Är det samma person som öppnat fönstret. Det är som om personen vet precis vad jag kommer göra och vart jag kommer gå. Någon som måste följt vart enda steg som jag tagit under de senaste dagarna, eller kanske till och med veckorna. En obehaglig känsla går igenom min kropp när jag öppnar nästa lapp.

Don´t ignore my notes, you will need my help sooner or later.

-P.S

Jag tittar runt I rummet som om någon ska komma fram från något hörn från mitt rum, helt ärligt så skulle det vara mindre läskigt än det här. Jag är inte är säker på att jag vet vad allt det här handlar om, men jag är inte heller säker på om jag faktiskt vill veta vad det handlar om. Personen som skriver dem här lapparna verkar tydligt veta något som jag inte vet.

Jag lägger snabbt lapparna i min översta låda på skrivbordet och jag är nästan förbered på att hitta en till lapp där i, men till min lycka så är det ingen lapp där utan bara mina gamla skolböcker som jag gömt för att jag aldrig mer vill se dem.

När jag lagt ner dem i min låda så vänder jag mig om och kväver ett skrik när jag ser en kille med svart hår och nästan lysande orangea ögon. Han står så nära mig att jag kan känna hur han andas.

Det är helt tyst i mitt rum och jag är nästan helt säker på att man kan höra mina hjärtslag slå hur hårt som helst.

Just när han öppnar munnen så öppnas dörren och in kommer samma tjej som jag träffade i skogen i går. Ända skillnaden nu är att hon inte har det där konstiga sminket. Hennes orangea hår ligger perfekt över hennes axlar.

-”You should really leave” Säger hon och tittar på killen framför mig med en kallblick, jag vet inte vem denna kille är men han verkar verkligen inte vara omtyckt.

-”Nice to meet you again Amy” Säger killen framför mig utan att släppa mig med blicken, jag känner mig genast obekväm under hans blick, den håller något som jag inte klarar av. Jag kan inte peka ut precis vad man jag gillar inte sättet som han tittar på mig.

-”Leave now” Säger Amy bestämt och han släpper äntligen mig med blicken, vem är han och en ännu bättre fråga vad gör han in mitt sovrum?!

-”Don´t tell me I didn´t warn you” Säger han till mig innan han försvinner. Jag vet inte vart han tog vägen det var som om han bara gick upp i rök. Jag vänder mig om för att tacka Amy men hon står inte där. Det är som att ingenting av det jag just sett inte hänt på riktigt, håller jag på att bli galen?

Harry:

”He´s back and he is stronger than before Harry.”

Amys ord spelas på repeat I mitt huvud, hon måste skoja med mig. Inte nu inte här.

-------------------------------------

Vad tror ni att kommer hända, vem är det som skickar lapparna? vem var han egentligen killen i hennes rum? Varför är Harry orolig?