-"Are you sure this is a good idea?" Frågar jag Stacey som står med ryggen mot mig. Hon håller på att locka sitt långa blonda hår, jag har aldrig förståt varför hon lockar det då hon redan har lockigt hår.
Jag hör hur hon suckar, det är inte precis första gången som jag frågar henne om det här är en bra ide, men jag vill bara vara säker okej.
-"I know what I am doing" Svarar hon mig och tittar på mig som om jag var den mest irriterande personen någonsin. Jag vill inte säga något mer till henne om det då jag vet att hon kommer att bli arg på mig, om det är något som jag lärt mig med Stacey så är det att hon hatar när folk ifrågarsätter det hon tycker är rätt.
-"I'm sorry, will you fix my hair?" Frågar jag henne för att få bort den awkward tystnaden som kom efter att hon sagt sina ord.
-"Yeah sure" Säger hon med ett leende och fixar den sista av sina slingor. Jag sätter mig ner på stolen framför hennes rosa spegel och jag kan inte låta bli att önska att jag såg mer ut som Stacey. Stacey har det perfekta utseendet med blont långt hår och klarblå ögon. Jag har alltid velat vara som Stacey men har aldrig nått upp till dem förväntningarna.
-"I love your hair it's so beautiful" Säger Stacey när hon sätter i hårnålar i mitt bruna ganska så korta hår. Det räcker till mina axlar. Den bruna hårfärgen passar ganska så bra i hop med mina grå blå ögon som det inte är något märkvärdigt med.
Hon tar min lugg och sätter fast den bakåt så man ser mitt ansikte mer. Jag har alltid älskat när hon gör så med mitt hår för jag känner mig alltid lika vacker.
-"Tada" Säger hon med ett nöjt leende. Jag tittar upp på min bästa vän och ler mot henne. Hennes ansikte är vackert sminkat och jag vet att om hon hade försökt att göra så där på mig så skulle det inte alls blivit lika fint. Jag har aldrig passat särskillt bra i smink.
-"Let's tell Beth that we are ready and then leave" Säger Stacey och jag nickar. Beth är min plast syster och även en av mina bästa vänner. När hennes pappa gifte sig med min mamma så var det rena lyckan för oss. Jag, Beth och Stacey har alltid var bästa vänner, så länge som jag kan minnas har vi hittat på bus tillsammans.
-"Are you ready to go?" Frågar Stacey när vi kliver in i hennes rum. Hon tittar upp på oss med ett leende.
-"Yes, let's do this" Säger hon med ett leende på sina läppar. Hon har alltid precis som Stacey aldrig vart rädd för att ta risker. Det kanske är därför jag inte riktigt passar in med mina bästa vänner. Dem är verkligen annorlunda jämfört med mig. Om man skulle ställa oss tre bredvid varandra så skulle man inte tro att jag var deras vän för att vi är jätte olika. Beth har långt gyllenbrunt hår med bruna ögon, hon är också väldigt duktig på att sminka sig. Ibland önskar jag att jag kunde vara mer som dem, men ibland känns det bra att vara annorlunda.
Både Beth och Stacey har väldigt många vänner medans jag har inte så många mer än Beth och Stacey, visst det finns folk som jag jobbat med i skolan men dem är inte riktigt det jag skulle kalla vänner. Vänner är väl dem som man kan dela allt med. Dem är mer personer som jag kan vara med om jag verkligen behöver.
Jag följer Stacey ut och ser hur den svarta bilen kör upp på garageinfarten. Jag vet redan att det är Jonny Staceys pojkvän. Han är en av syskonen Marnens den andra är Joline och är tillsammans med Beth. Beth och Joline har vart tillsammans i över 3 år medans Jonny och Stacey bara har vart tillsammans i några månader.
-"Are you ready?" Frågar Jonny och Stacey kysser honom. Jag antar att det är hennes sätt att berätta att vi är redo att åka.
-"Hello beautiful" Säger Joline till sin flickvän, hon är verkligen perfekt för Beth.
Jag tränger in mig i baksättet bredvid Joline och Beth. Efter tio minuter bredvid dem så vill jag bara spy. Dem är hur gulliga som helst och ja jag förstår att dem gillar varandra men kom igen jag orkar inte med att se dem viska och le och rodna. De enda personerna som alltid funnits för mig har någon som älskar dem och jag är glada för dem, men ibland så önskar jag att jag också hade någon. Jag vill ha det som Joline och Beth har eller det som Jonny och Stacey har. Men det har jag inte så jag är tekniskt sett femtehjulet, och det är inte alltid så kul.
-"Denize? Are you okay?" Frågar Joline som märker att jag inte riktigt är där. Jag ruskar på huvudet och svarar ett kort ja för att hon inte ska oroa sig. Det är en av sakerna med Joline hon oroar sig för minsta lilla sak, men jag klandrar henne inte. Jag vet att hon barar bryr sig om oss.
-"We are here" Säger Jonny och jag tittar ut och ser... absolut ingenting. Det är hur mörkt som helst utanför. Jag har ingen aning om varför Jonny har tagit oss hit.
-"Why are we here?" Frågar jag och Jonny vänder sig till mig med ett litet leende på läpparna.
-"My friend is having a party and we are going." Säger han innan han kliver ut ur bilen med Stacey efter sig. Jag har ingen aning vem som bestämmer sig för att ha en fest mitt i natten mitt i skogen. Men tydligen så har Jonny det.
Jag följer efter dem andra in i skogen och snart kommer vi till en öppen äng där det hänger ljus överallt. Musiken är så hög att jag knappt kan höra mina egna tankar. Jag förstår varför han bestämde sig att ha festen här då det är hur mycket folk som helst.
-"Look Denize there is Martin that boy where in love with" Säger Stacey och jag tittar på killen som hon pekar på. Jo men visst är det Martin som jag var kär i när jag gick i 8an, det var ett tag sen.
-"Yeah I know but I´m not in love with him anymore" Säger jag, Stacey bara nickar innan hon försvinner in i folkmassan med de andra. Jag inser inte ens att jag blivit lämnad ensam förens det är försent. Jag står där bland en massa människor som jag inte känner. Så mycket för att följa med Stacey och Beth ut.

----------------------------------

Här är prologen ni kan väl säga vad ni tycker om den!