Zayn drar sina fingrar igenom mitt hår och jag hummar lågt när han lämnar små lätta kyssar över min hals. Jag skrattar till lite då det kittlas lite.
-"You are so Beautiful Nancy" Säger Zayn och tittar mig rakt in i ögonen, allvaret som hans ögon håller får mig att vilja sjunka in i hans armar och aldrig flytta på mig. Jag älskar att vara nära honom.
-"I think... I think I love you" Säger jag och inser inte vad jag sagt förens orden redan lämnat min mun. Jag tittar på honom och försöker urskilja alla hans ansikts utryck. Men det är väldigt svårt att urskilja något ur ett känslolöst utryck.
Jag tittar snabbt bort från honom och försöker ta mig upp.
-"Don´t go" Säger han och drar mig närmare honom och håller sina armar tajtare om min midja.
-"I love you Nancy it´s not that it´s just I'm surprised you love me to. You are the first person that I ever told I love" Säger han och tittar mig rakt in i ögonen. Jag kan se att han menar allvar med vad det är han säger. Mitt hjärta värms av hans ord och jag kan inte låta bli att le.
-"You mean that?" Frågar jag honom och mitt leende sprider sig på mina läppar och blir större när jag ser Zayn le mot mig ännu större.
-" More than anything" Säger han och jag ler för han betyder så mycket för mig. Jag bryr mig inte i något annat än just nu, det finns inget mer, bara jag och Zayn.
Han lutar sig fram mot mig och plaserar en mjuk kyss på mina läppar. Jag älskar när han gör det för att han gör det alltid med så mycket känsla. Jag känner mig alltid lika betydelsefull när han gör det. Ibland önskar jag att jag kunde vara lika perfekt som Zayn.
Jag vet att han kanske inte är helt perfekt och att han jobbar i ett gäng där som dödar människor men jag vet att han är perfekt, i mina ögon. Jag önskar att Zayn och jag hade möts tidigare för jag tror att jag skulle ha behövt någon som Zayn när jag gick igenom allt med min syster. Visst det känns dåligt nu också men jag känner att det är lättare nu är förut. Kanske det är tack vare Zayn, om det är det så är jag honom evight tacksam för det.
Jag har aldrig känt mig så levande som jag gör när jag är med Zayn, Zayn får mig att känna känslor som jag aldrig trodde jag skulle kunna känna. Jag har läst om dem här känslorna jag känner men alltid trott att det bara var något som författare hittade på för att få deras perfekta bok, men nu förstår jag vad dem menar med det. Det finns en fantastisk känsla som verkligen får hela kroppen att pirra, som får dig att må så underbart att du känner dig oslagbar. Om jag hade vetat det tidigare så kanske jag skulle insett värdet i känslan som alla karaktärer i en bok har.
Jag har aldrig kunnat tänka mig en sådan ilska som svartsjuka men när jag såg Zayn tillsammans med Annie så visste jag att det var precis vad jag kände, jag kände mig så dålig för att vara så arg men jag kunde inte kontrolera det, hur mycket jag än försökte.
-"Do you know where Harry and Louis are? I haven´t seen them around in something that seem like forever" Frågar Zayn och jag tittar upp på honom, nu när han säger det så undrar jag också.
-"They are probably fucking in Louis room" Svarar jag och mina ögon blir stora som tefat när jag säger det. Det var inte alls meningen att jag skulle säga det, och absolut inte på det sättet som jag sa det!
Zayn skrattar till lite åt mitt ansikts utryck.
-"My good girl has turned bad" Säger han och jag ler mot honom.
-"Good girls are bad girls that haven't been caught" Säger jag och citerar samma smarta personer som jag citerat tidigare.

------------------------

Japp jag var tvungen att dra in 5SOS i det här kapitlet också!