Jag går och lägger mig strax efter tio då mitt huvud gör ont och jag är så otroligt trött. Med slutna ögon låter jag drömmarnas värld ta över.

***

Jag vaknar med ett ryck ut av att någon ramlar in genom dörren.
-"I´m so sorry I didn´t mean to wake you up love" Säger den rösten som jag saknat att höra så länge, det är inte alls samma sak att höra den över telefon som att höra den i verkligheten.
-"Zayn.."Får jag fram och jag kan inte låta bli att le när jag känner hans armar runt mig. Han var snabbare framme vid mig än vad jag hade väntat mig att han skulle vara, men jag klagar verkligen inte. Jag älskar att vara nära Zayn. Han är så underbart perfekt.
-"I missed you so much" Säger jag in i hans nacke där jag har gömt mitt ansikte för att han luktar precis som han ska, och han känns precis som hemma. Zayn är mitt hemma. Hemma är vart Zayn är.
Zay lägger sig ner bredvid mig och jag trycker mig så nära honom som jag kan komma, jag älskar värmen som han ger mig.
Med ett leende på läpparna så sluter jag mina ögon och låter lukten av Zayn fylla mina lungor, jag har aldrig trott att någon skulle kunna betyda så mycket för mig som Zayn gör. Med ett leende på mina läppar så sömnar jag i Zayns armar. Det är en underbar känsla.

***

Jag öppnar försiktigt mina ögon och det första som jag möts av är Zayns bruna ögon, han tittar rakt in i mina ögon något som får mig att le. Jag älskar Zayns leende.
-"You are so beautiful, did you know that?" Frågar Zayn mig och jag ler mot honom, han är verkligen allt som jag någonsin har kunnat önska mig.

***

Juni

Jag drar försiktigt fingret under ögat för att få bort tårarna som börjat rinna.
-"I'm so sorry" Säger Niall som står i dörr öppningen och tittar på mig. Hans svarta kostym passar honom bra och jag vet att jag skulle ha berömt honom för den om det hade vart ett annat samanhang som han skulle ha den till.
-"We have to go" Kommer Louis in i rummet och säger, jag tittar upp på honom och ser att Harry står bakom med sitt lockiga hår utsläppt. Det var ett tag sen jag såg honom i bara utsläppt hår.
Jag slätar ut min svarta kläning och tittar mig en sista gång i spegeln innan jag följer killarna ut ur rummet.
Harry öppnar dörren till mig och jag sjunker in i sätet på hans range rover. jag vill inte göra det här men jag vet att jag behöver göra det här för min egen skull, för att kunna må bättre.
-"Are you ready for this?" Frågar Niall som satt sig ner bredvid mig, han har min hand i ett stadigt grepp då den redan börjat skacka jag gillar inte det här och vill bara åka hem till Amerika och gömma mig under täcket. Men jag vet att jag kan inte göra det. Min familj vill inte ha något med mig att göra efter att Ofelia tog livet av sig... Japp Ofelia tog livet av sig för någon månad sen. Mina föräldrar försöker att inte prata med mig för att dem tror att jag ska göra det också.
Harry parkerar och vi alla hoppar ut ur hans bil. It´s now or never.

***

Jag tar ett djupt andetag innan jag kliver upp bredvid den vita kistan som står längst fram i kyrkan, jag ser alla de bekanta ansiktena som jag lärt känna de senaste månaderna. Jag ser hur tårarna rinner ner för deras kinder och hur deras ögon är röda. Jag ser nog inte särskillt mycket bättre ut själv.
-"What can I say? I always knew what he did, I accepted him for being who he was. I knew that this could happen but I didn't want to believe it. I saw those sides no one else seen of him and I am so happy he showed them for me. I loved Zayn and I still love him. I have never been so in love with a person as I am with Zayn."Börjar jag men måste avbruta lite för att få tillbaka styrkan i min röst och få tårarna som bara strömmar ner för mina kinder att sluta strömma lika mycket.
-"He use to tell me I was the most beautiful person he ever seen, I felt perfect when I was with Zayn. Maybe it wasn't meant to be, but I don't care I loved to be with him and I would do anything to see him smile and tell me I am beautiful again. I have never felt so empty as I do right now, and I don´t know how I will go on without him... I love him so much." Jag skyndar mig ut från kyrkan och låter tårarna rinna ner för mina kinder. Det gör så ont allt gör så ont. Att inte ha honom där med mig.

-------------------------------

Jag vet inte varför men jag tänker lägga upp alla kapitel som är kvar på denna i kväll och sen prologen på den nya!

Jag hade kanske inte planerat att det sista kapitlet skulle sluta så här... men inget slutar typ som jag tänkt mig. 

Här är headern men det är det enda ni får veta just nu.

Kommentera