Jag drar på mig min svarta och röda Pierce The Veil tjocktröja då det är alldeles för kallt för att bara gå i T-Shirt. Min mamma sitter nere i bilen och väntar på att jag ska bli klar, jag vet att jag sa att det bara skulle ta någon minut men helt ärligt jag vill inte se helt död ut och jag vill inte ha förmycket smink, det tar tid att vara redo att kunna gråta igen. Jag tror det var en av de sakerna som jag inte tänkte på när jag bestämde att jag skulle se dem båda gångerna som dem var i London.

Jag drar på mig mina slitna ljusgröna converse och skyndar ut till bilen, mamma ler när hon ser att jag är redo. Mitt hår sitter i en slarvig tofs då jag märkte i går att när jag har utsläppt så hamnar det i ansiktet på mig något som inte är bra alls.

Min mamma kör mot arenan som jag besökte samma tid igår, samma känsla som i går börjar sprida sig i min mage och jag kan inte låta bli att le ju närmare arenan vi kommer något som får min mamma att skratta.

-”Var inte lika sen som igår för Galax blev så orolig när du var borta så länge” Säger mamma något som får mig att skratta en aning, oh min lilla Galax.

Jag stänger igen bildörren och börja gå mot arenan där det redan står en massa människor. Jag känner mig en aning ensam nu när varken Cher eller Demi är här, jag vet att det var planerat att jag skulle gå ensam men nu när jag vet hur det känns att ha någon att dela glädjen med så känns det annorlunda.

Jag känner en arm hamna i min sida något som får mig att av reflex sätta handen där och vända mig om.

-”Förlåt jag är så ledsen det var inte meningen” Säger killen som står där och fortsätter att bli en aning knuffad på av andra killar. Hans blå hår och tatueringar får honom att se ut som många andra här, men det är något med det lilla leende på hans läppar som får honom att sticka ut.

-”Det är okej.” Säger jag och ger honom ett litet leende, just då så puttar en äldre man till mig så jag snubblar framåt.

-”HEJ DU SE DIG FÖR!” Skriker killen framför mig till honom något som får mig att le en aning, killen som nyss själv blivit inknuffad i mig skriker på en man för att han putta till mig. Mannen lägger inte märke till honom något som får honom att ge ifrån sig en irriterad suck, jag kan inte låta bli att le åt honom.

-”Tack.” Säger jag och han ler mot mig, jag vet inte hur länge vi bara stod och log mot varandra men jag vet att det inte alls kändes som om det var någon lång tid alls.

-”Niall jag har letat överallt efter dig! Du bara försvann!” Säger en kille med lila hår och en läppring som är en turkosblå metallicfärg, väldigt annorlunda men på ett bra sätt om man frågar mig.

-”Förlåt Louis jag blev lite distraherad” Säger killen som jag antar måste vara Niall. Niall har ett leende på sina läppar samtidigt som han pratar med den här Louis killen men han släpper mig inte med blicken, han biter lite i sin svarta läppring något som jag inte kan låta bli att titta på då min blick genast hamnar där.

-”Oj förlåt, hej jag är Louis” Säger killen och sträcker ut sin hand mot mig för att skaka den, jag gillar hur han är väldigt trevlig, han påminner mig en aning om Harry men ändå inte.

-”Hej jag är Dailynn trevligt att träffa dig.” Säger jag till honom men jag kan inte riktigt fokusera på honom när Nialls blåa ögon följer mig, jag kan bara fokusera på hur han följer mitt varje steg som jag tar, jag gilla hur han tittar på mig. Det är som om han inte bryr sig i vem som märker att han tittar på mig något som får mig att le en aning.

Jag pratar ett tag med Louis men Niall säger inte särskilt mycket, men det känns inte som om han riktigt behöver säga något då när våra blickar möts så känns det som om vi har ett hemligt samtal som bara vi förstår, det är svårt att förklara men det är annorlunda på ett bra sätt, jag är inte van vid det men det känns som om inget kan få mig att vilja titta bort.

När dem äntligen öppnar dörrarna in till arenan så känner jag Louis arm slängas runt min axel och han eskorterar mig in i arenan, där en massa personer redan puttas för att få en bra plats. Jag hade inte tänkt att puttas så mycket idag, då jag fick en väldig massa blåmärken igår och att få fler är något som jag gärna vill undvika. Niall ser lite obekväm ut med alla människor och Louis ser en aning orolig ut, han ger den blå håriga killen en orolig blick nu och då.

-”Jag hoppas det är okej om vi inte trängs så mycket, Niall är en aning klaustrofobisk” Säger Louis och tittar på mig som om han hoppas på att ja ska säga att det är okej.

-”Det är helt okej, jag är en aning öm sen jag var här i går och skulle gärna undvika en massa vassa armbågar” Säger jag och skrattar ett litet skratt något som får Niall att titta på mig med ett leende. Hans leende får hans tatuerade figur att se så barnslig ut, han ser liksom ut som ett litet barn som fått precis vad dem önskat sig, jag gillar hans leende. Det är vackert, riktigt vacker.

Jag håller Nialls blå blick med min och kan inte låta bli att låta en rodnad spridas över mina kinder, han är något annorlunda mot alla andra personer som jag träffat, det är som om vi inte behöver prata för att konversera med varandra, det är något jag inte känt med någon annan tidigare.

----------------

Jag säger bara en sak! jag är så glad att jag börja uppdatera igen ordentligt!!!

Kommentera

Jag följer med Demi och Cher in till ett rum där några andra fans också står, det är personer från åldrarna 13-40 hur coolt som helst att så många olika åldrar kan gilla samma musik, det händer inte ofta.

Mitt hjärta tar ett extra skutt när jag ser Kellin freaking Quinn kliva in genom dörren tillsammans med resten av hans band, och efter honom kommer hela Pierce The Veil. Jag glömmer bort hur man andas och tar tag i Chers arm för att inte ramla ihop på golvet, jag har verkligen inte svimma framför mina största idoler.

Jag tittar på Demi och ser hur hennes tårar rinner som två folder ner för hennes kinder, jag kan inte låta bli att skratta lite åt henne, något som får henne att sända mig en blick som säger att hon kommer döda mig.

Jag tror att bästa sättet att börja en vänskap är på en konsert med era favoritband, för då kommer man alltid kunna ha det tillsammans och förstå varandra.

-”Hej!” Säger Vic och tittar på oss.

Jag vet inte hur jag klarade mig igenom hela saken utan att svimma, men jag lyckades och nu står jag hör utanför arenan med en autograf och bild med varje person där inne. Demi och Cher står bredvid mig och har stora ögon, jag kan tänka mig att jag ser ungefär likadan ut då jag känner mig ungefär likadan.

-”Jag skakar titta jag skakar” Säger Cher och visar oss sin hand något som får oss alla att bryta ut i skratt, Cher gråter och skrattar samtidigt något som gör att hon skakar ännu mer.

Efter ett tag så upptäcker jag att jag fått ett sms från min mamma som säger att hon är här nu, jag byter snabbt nummer med Demi innan jag skyndar iväg till var min mammas bil står parkerad. Det tar ett tag att gå igenom alla människor som är kvar som hoppas på att få en liten glimt av deras favoritband, jag kommer tillslut igenom och ser min mammas röda Range Rover stå på parkeringen väntandes.

Jag skyndar mig ditt och hoppar in i bilen och kan känna hur mina kinder är en aning stela, men det är ju naturligt när man har gråtit och tårarna har torkat. Jag tror att alla som står utanför och väntar har ungefär likadana kinder då jag såg en massa personer gråta.

-”Hur vart det?” Frågar min mamma mig och jag tittar på henne, och hon ser ut som om hon ska ge upp på att jag ska säga något när jag börjar berätta allt i varenda liten detalj, jag berättar om hur Vics röst bröts under hold on till may något som fick alla i publiken att gråta, det är en av mina favoritlåtar och live med hans röst är den helt fantastisk.

Min mamma kör hemåt samtidigt so hon lyssnar intensivt på vad jag har att berätta för henne, jag tror det är en sådan förvåning för henne hur mycket jag faktiskt pratar. Det är en förvåning för mig också men av en helt annan anledning, min mamma är förvånad för att jag inte brukar prata jätte mycket, medans jag är förvånad att jag fortfarande kan prata med tanke på hur mycket jag skrek. Jag känner mig så levande som om jag skulle kunna göra allt i hela världen och ingen skulle kunna säga att jag inte skulle kunna göra det!

-”Du skulle ha vart där mamma, det var en sådan energi och alla såg så lyckliga ut!!!” Säger jag och försöker att inte prata för snabbt då jag vet att det kommer jag göra om jag bara får prata på, mamma skulle inte förstå ett enda ord av vad jag skulle säga.

Jag berättar om hur Cher hade kysst en kille mitt under King for a day något som tog både mig och Demi med förvåning, hon är en aning blyg annars så det var något annat att se henne stå och kyssa någon kille hon aldrig träffat förut. Dem bytte också nummer något jag tycker hon förtjänar då hon verkligen förtjänar en underbar kille. Jag kanske inte känner kille än men hon såg så himla lycklig ut efter att dem hade kyssts och allt jag vill är att hon ska vara lycklig, är inte det alla kompisar vill?

Han stannade hos oss resten av konserten och jag skulle nog ha fokuserat mer på hur hans arm var runt Cher men jag gjorde inte det för mina största idoler stod framför mig och sjöng från deras hjärtan.

Mamma stannar på uppfarten och kliver ur bilen samtidigt som jag fortsätter att prata om hur fantastiskt det var. Mamma skrattar när vi kliver in genom dörren och jag fortfarande bara pladdrar på om allt som hänt under kvällen, det är som om det inte finns någon stopp knapp som om allt bara väller ut ur mig, jag känner mig så lycklig.

Oliver kommer ner för trappan och ler mot oss och jag fortsätter att berätta. Jag vet inte hur många gånger jag berättade samma sak om och om igen för mamma och Oliver, men dem verkar inte bry sig om att jag nämnt något tre eller fyra gånger. Dem ser så lyckliga ut där dem sitter i soffan och lyssnar på mig pladdra på om min kväll om och om igen, som om dem alltid har velat ha det så här. Jag vet inte varför men jag känner mig så glad att dem faktiskt tar sig tiden till att lyssna på vad jag har och säga till dem.

Efter att jag berättat om samma sak sju eller åtta gånger så bestämmer sig mamma att det har vart nog och att det är nog bäst att jag går och lägger mig då det är en konsert till i morgon. Jag kysser henne på pannan och går upp för trappan.

När jag kommer in i mitt rum så byter jag snabbt om till pyjamas och gör mig iordning för att sova. När mitt huvud nuddar kudden så kan jag inte låta bli att le, med ett leende på läpparna så sluter jag mina ögon för att låta sömnen ta över.

------------------------

Jag skulle ha lagt ut det här i går men jag kom inte ut på internet så ni får det en dag försent men ni får det i alla fall

Jag känner hur mina knän skakar, jag drar jackan närmare mig och försöker att inte huttra. Bredvid mig står Cher och ser ut ungefär likadan, hennes förut bruna och blå hår är nu helt blått, hon ser verkligen bra ut i det också.

-”Jag kan inte fatta att du fick tag i en VIP biljett” Säger jag till henne och tittar runt på alla personer som står och pratar, jag kan inte låta bli att le då jag verkligen kan känna en slags dragning till dem här personerna då dem känner likadant som mig. Jag vet precis hur vissa av dem känner.

-”LLOYD!!!!” Hör jag en tjej röst skrika något som får Cher att reagera, hon tittar dit samtidigt som jag och bara några meter från oss står en tjej med brunt hår och rosa/lila toppar.

-”Omg du måste träffa Demi Dailynn” Säger hon och drar mig bort till tjejen som inte alls ser ut att frysa, jag undrar hur tjock hennes tröja egentligen är! Den är säker tjockare än min.

-”Det här är Demi Lovato en av mina bästa vänner” Säger hon till mig när jag kommer fram till tjejen, hon ler vänligt mot mig och jag försöker att inte känna mig kort bredvid henne, men det är en aning svårt när hon är ganska lång.

-”Hej jag heter Dailynn” Säger jag och hon ler mot mig.

Vi pratar tills dem äntligen öppnar dörrarna så man får gå in, nästan alla puttar och trängs något som får mig att le en aning, jag vet att jag kanske inte borde känna så här åt en sådan sak, men jag kan inte låta bli. Det känns så bra att vara här.

-”Det är så coolt” Säger Demi samtidigt som hon drar i Chers tröja, jag kan höra Chers bubblande skratt och jag kan själv inte låta bli att skratta med. Det känns bra att jag träffade Cher den där dagen på bussen. Vi höll kontakten och hon är nu en av mina närmaste vänner, hon är precis som Harry en person som jag kan prata med, något som är helt fantastiskt för ibland så behöver jag en kvinnas råd och då räcker det inte med en Gay kille som inte vill vara ärlig om kläder. Harry är den typen av kille som inte tänker säga att han inte tycker något är snyggt, något som var sjukt jobbigt när jag letade efter något att ha på mig till en välgörenhetsfest som min mamma blivit bjuden till.

Harry sa hela tiden att allt var snyggt något som gjorde det svårt för mig att välja. Cher är inte sådan utan hon är rättare sagt tvärtom, för om hon inte gillar något då kommer hela världen veta det för hon håller det inte precis hemligt, det är en av sakerna som gör Cher så speciell.

Jag står bredvid Cher och försöker att inte skrika rätt ut, det har inte ens börjat än och jag känner att jag inte vill att det ska ta slut, hur kommer jag egentligen må när det är över? Kommer jag vara helt förstörd för om jag kommer vara det så tror jag vi har ett problem.

-”Hej tjejen, snygg rumpa” Säger en kille från sidan om Demi, vi alla tittar dit och ser en kille med rött hår, han tittar på Demis rumpa något som får oss alla att fnissa lite. Demi ser en aning obekväm ut något som får Cher att ingripa direkt.

-”Flörtar du med min flickvän?” Frågar hon och jag kan knappt hålla skrattet inne när killen börjar snubbla över sina ord, Cher kanske inte är så lång men när hon är arg så kan hon vara ganska skräckinjagande… om man är rädd för en bebis pingvin. Killen försvinner snabbt in i mängden och vi bryter ut i skratt.

-”Du är världens bästa skådespelare” Säger Demi och Cher gör en överdriven gest där hon slänger håret över ena axeln, det får oss att skratta ännu mer. Jag kan inte ens minnas när jag senast kände mig så hemma på ett ställe, jag skulle inte vilja lämna det här för allt i världen.

Jag, Cher och Demi lyckas trycka oss ganska nära scen något som verkligen löna sig när konserten faktiskt börja, jag kan känna hur hela min kropp vibrerar av musiken, det är helt fantastiskt. Jag kan inte låta bli att följa Kellin som rör sig VÄLDIGT mycket över scen. Jag kan också se att Demi låter tårarna rinna, något som gör att hennes smink rinner, det är en aning synd för hon hade verkligen en bra sminkning och jag kan inte förställa mig hur många timmar det har tagit för henne att göra iordning den. Cher ser ut att börja gråta vilken sekund som helst men försöker hålla det inne.

Men när Vic kommer fram till kanten av scenen och Cher lyckas röra vid honom då släpper hon alla tårar, dem bara rinner ner för hennes kinder och jag försöker själv att inte låta mitt ansikte spricka ut av hur lycklig jag egentligen är. Jag känner mig så fri som om jag är en fjäder som följer med vinden.

Människor puttas inne i den mörka lokalen för att komma fram till bandet som dem älskar, men just i detta ögonblick spelar inget av det någon roll, det enda jag bryr mig om är personerna som fått mig att glömma verkligheten så många gånger, jag kan bara fokusera på musiken och människorna som betyder allt för mig.

Jag känner hur armbågar hamnar på min lilla kropp men det är inget som kan få mig att lämna min plats längst fram, inget kan få mig att släppa blicken från dem.

Demi och Chers högljudda gråtande försvinner tillsammans med skriken, det enda som betyder något är musiken som får mig att känna mig oslagbar, som om jag kan göra precis vad jag vill genom att bara knäppa med mina fingrar, det är en underbarkänsla som jag vill känna hela tiden, för alltid.

När ljuset senare tänds så kan jag inte låta bli att känna paniken stiga, det kan inte vara över, det får inte vara över! Jag väcks ur min lilla trans ut av Cher som drar mig mot dörren med vakter som man kommer in igenom när man har VIP. Den här kvällen är inte över riktigt än.

----------------------------

Saker och ting fungerar inte precis som jag vill men det är okej för jag kan skriva så det är okej.