Vi alla sitter i bilen på väg till sjukhuset som vi ska vara på i dag....Trevligt jag som inget annat vill än att sova på en lördag men jag gör det för killarnas skull.
Det öser ner ute och jag är glad att det inte är jag som kör jag tycker det är lite otäkt att åka med just nu och undra hur Paul som kör känner sig.
-"Vi är framme grabbar"Säger Paul och hjälper oss in på sjukhuset efter som det står fullt av fas utanför....ÄVEN FAST DET ÖSER NER DET ÄR OTROLIGT!!!!!!
-"Louis?"Hör jag en tjej röst säga frågane och jag vänder mig om och ser Roseline från Doncaster? WTF?????
-"Roseline?"Säger jag frågane och ler lite henne var det längesen man såg och fortfarae lika vacker är hon....Med det medel långa blonda lockiga håret och dom skinande blå ögonen.
-"Vad gör du här?"Frågar jag sen och hon ler mot mig.
-"Jag är här för att besöka min bästis"Säger Hon och ler lite innan hon går bort till en av koridorerna och försvinner bakom ett hörn.
-"Hon var het vem var det?"Säger Harry och jag skrattar lite.
-"Roseline ett av mina ex från Doncaster"Svarar jag och Harry busvislar vilket får alla som är i väntrummet att säga åt oss att vara tysta.
-"Jag ska bara gå på toa men ni kommer väl vänta här?"Frågar jag och dom nickar och jag går bort mot toalleterna.
När jag kommer ut slår jag upp dörren rakt på ågot eller kansek värre...Någon.
-"Oj hur gick det"Frågar jag ch tittar ner på den lilla tunna flickan som sitter på rumpan på golvet.
Man ser inte så mycket av henne mer än det att hon har ungefär samma färg på håret som Ed Sheeran.
Hon vänder huvudet upp mot mig och jag ser in i ett par livlösa gröna ögon hon ser ut som om hon har tappat hoppet totalt men ändå är hon så vacker att jag inte kan ta ögonen från henne....Hon är nästan lik blek men om hon inte rört på sig skulle jag trott hon var död.
-"Det gör inget"Säger hon tyst och hennes röst låter så underbart vacker.
-"LOUIS!!!"Ropar Harry som står längre ner i koridoren och tittar upp mot mig...Fan jag måste gå.
-"Här låt mig hjälpa dig upp"Säger jag och sträcker fram min hand men hon tittar bara på en innan hon tar sig upp själv och en syster kommer springande genom koridoren.
-"Edwards vad har vi sagt om att lämna ditt rum utan att säga till om det"Säger hon till flickan.
-"Vad då jag har fått göra det förut"Säger flickan argt.
-"Inte direkt efter en operation gumman du vaknade ju för 1 timme sen du måste villa"Säger hon och tar flickans hand och flickan suckar djupt.
-LOOOOOOOUIIIIIIIIIIIS"Hör jag Harry skrika igen och alla hyschar honom vilket ser roligt ut och jag skrattar och ler lite av tanken på tjejen.Jag springer ner till Harry och ler mot honom och han ser fundersamt på mig efter som han inte sett mig le på riktigt på flera dagar.
-"Vad hände igentligen inne på toan?"Frågade Harry leendes och jag rycker på axlarna....När vi kommer till killarna så börjar dom jubla efter som jag har ett helt tvätt äkta leende på läpparna.
-"Vem är tjejen?"Frågar Zayn och jag tittar ner i backen han är den första som fattat att det är en tjej.
-"FINNS DET EN TJEJ"Säger Harry...En aning högt.
-"Tyst"Fräser jag till han och ha viskar okej och alla skrattar till och med jag.
-"Jag vet inte någonting om det här tjejen jag slog upp dörren på henne och hon är det vackraste jag någonsin sett.....Jag vet bara att hon heter Edwards i efternamn"Säger jag och Zayn hajar till efter som Perrie heter Edwars kan dom vara släkt?
-"Louis!"Hör jag en röst ropa på mig och jag vänder mig om och ser Roseline stå där och vikar åt mig att komma....Jag vet att vi borde igentligen gå till samlings rummet.
-"Du måste höra det här"Säger hon och börjar gå mot ett rum och jag följer efter.
-"Lyssna"Säger hon och jag tänker just öppna dörren när hon stoppar mig.
.-"Nej hon kommer sluta då lyssna bara"Säger hon och jag sätter örat mot dörren och hör ett piano innan jag kan urskilja en röst som sjunger.
I can take the rain on the roof of this empty house
That don't bother me
I can take a few tears now and then and just let them out
I'm not afraid to cry every once in a while even though
Goin' on with you gone still upsets me
There are days every now and again I pretend I'm okay
But that's not what gets me....
Rösten är underbar jag har ALDRIG hört något liknande.
-"Det är bra"Säger jag pafft och Roseline nickar åt mig och just då öppnas dörren och vi båda faller in på golvet.
Jag tittar upp och ser Tjejen från nyss stå ver oss....Jag hade inte ens märkt att hon slutat spela.
-"Hej...."Säger Roseline till tjejen som glor på mig sen på Roseline.
-"Rosie jag trodde du slutade med killar om du vill något så finns jag på mitt rum."Säger hon argt och går förbi Roseline eller Rosie som tjejen kallade henne.
-"Vad var det där om då?"Frågar jag och hon tittar på mig.
-"Jag är ledsen för henne men hon är alltid så när man tjuvlyssnar hon tycker inte att hon är bra så hon vill inte att någon ska höra...men hon älskar att sjunga så hon gör det där inne det enda stälet där dom har en flygel på det här stället."Suckar hon fram och jag nickar ...Ska jag våga fråga vad hon heter...Nej det skulle vara patetiskt.
-"Jag måste dra jag och grabbarna ska träffa sjuklingar"säger jag och hon tittar argt på mig.
-"SLUTA sjuklingar vad fan är det för förolämpling Louis va dom bestämmer ju inte själva bara för att Eleanor dumpat dig för guds skull var normal och visa i alla fall lite medlidande du fattar inte hur det är att bo på ett sånt här ställe eller att ha någon som bor på ett sånt här ställe"Säger hon argt innan hon går i från mig.
-"Louis vi har letat överalt efter sig"Säger Paul när jag kommer tillbaka och jag rycker bara på axlarna och följer efter killarna till en kvinna som står lite längre fram.
-"Jo jag hade täkt att två av er kan gå och hälsa på Edwards....."Jag lyssnar inte mer på vad hon säger efter att hon sagt efternamnet Edwards.
-"Jag kan"Säger Niall och Liam nickar instämmande och dom skyndar sig iväg...Fan men det kanske inte är samma Edwards det kanske finns fler....Vem försöker jag lura jag sumpa just min chans att se HENNE!!!
Ur Natachas perspektiv:
Två killar kommer in i rummet en med blont stylat hår och en med snaggat och jag tittar upp på dom och ler mot båda två men jag vill igentligen inte ha dom här.
-"Hej jag heter Liam och det här är Niall"Säger han med snaggat hår och jag nickar åt dom...Snobbigt pojkband...Samma pojkband som killen som slog upp dörren i huvudet på mig och tjuvlyssna på mig.
-"Så hur är läget!?"Frågar han Niall med en irländsk accent.
-"Niall du kan ju inte fråga det vad ska du säga om hon säger dåligt?"Frågar Liam honom och jag suckar så att dom blir tysta.
-"Jo det är så bra det kan bli när man bor på ett sånt här ställe"Säger jag och Niall ler överlägset mot han Liam.
-"Meeeeeeeen det skulle vara bättre om ni flytta era rika och perfekta liv ut ur rummet och lämna mig ifred"Säger jag och dom tittar chockat på mig och Niall är nära tårar....Vilken mes.
Ur Nialls Perspektiv
Jag blir chockad av att hon öppnar munnen hon tjejen med den ljusa stämman blir helt plötsligt bitchig mot oss.Jag känner tårar i ögonen av hennes ord fan jag vill inte gråta men liksom att hon tänker att våra liv är perfekta.
-"Vårat liv är inte perfekt"Säger Liam och hon tittar på honom med en blick.
-"Inte så vad är det som inte är perfekt ni är kända har alla pengar ni vill"Säger hon och jag känner en tår rinna ner för min kind.
-"Vi träffar inte våra familjer särskillt ofta och jag träffar nog min minst efter som jag bor på irland"Säger jag och hon tittar på mig.
-"Jag träffade min familj 42 gånger förra året"Säger jag och hon tittar på mig.
-"Min mamma och pappa vill inte komma hitt till sjukhuset för att dom tycker det är obehagligt med att se mig här så jag träffar dom 1 vecka i månaden och i bland inte det"Säger hon surt men jag ser sorg i hennes ögon och hon vänder sig från oss.
Jag vet inte varför men jag sätter mig bredvid henne och kramar om henne.
-"Vi kanske inte är så olika"Säger jag och Liam vissar ett tecken på att hon går ut och jag nickar mot honom.
-"Nej men du slipper i alla fall vara här"Säger hon och en tår rinner ner för hennes kind....Allt är bara en mask hon är igentlige sårbar det ser man tydligt när man tittar bakom den där hårda atityden.
-"Så vad heter du?"Frågar jag när jag kommer på att jag inte vet vad hon heter.
-"Natacha"Svarar hon kort och jag ler lite vad gulligt namn och vad lik accent hon har med Louis.
-"Vart kommer du från?"Frågar jag och hon tittar upp.
-"Doncaster"Svarar hon och jag ler jag hade rätt.
-"Jag kommer från Mullingar Irland"Säger jag stolt och vissar upp ett tand leende vilket får henne att le och skratta ett ljust klingande skratt som passar perfekt...Det enda som oroar mig lite är att hon är så blek.
Ur Louis perspekiv:
När vi kommer hem till våran lägenhet sitter Niall och smsar med någon och vägrar säga vem det är och det gör mig så arg seriöst jag vill veta men något jag mer vill veta är vem den där tjejen är och vad det är med henne och varför jag inte kan sluta tänka på HENNE!!!!!
-"Louis tagga ner lite"Säger Harry och jag tar några djupa andetag.
-----------------------------------------------------
O h det blev långt!!
Ur Natachas perspektiv:
När jag vaknar morgonen efter operationen ser jag ett kuvert som ligger på skriv bordet det är litet och rosa alltså är det från Roseline eller som jag kallar henne Rosie. Hon är min bästa vän hemma i Doncaster vi skriver brev till varandra för hon har blivit fråntagen dator och mobil så brev eller ett kort samtal blir det.
Jag reser mig upp och går fram till det och tar upp det och luktar på det och drar in den underbara lukten av Rosies parfym som hon alltid sprejar på kuveret innan hon skickar det.
Hej Natacha!!
Jag saknar dig här borta i Doncaster så jävla piss att jag var tvungen att vara hos mina kusiner i Sverige när du äntligen är här det är PISS!!
Jag ligger föresten fortfarande efter i skolan men jag börjar komma i kapp(Tack vare föra gången vi sågs och du hjälpte mig).
Jag träffade Jonis i går du vet killen jag vart kär i i typ EVIGHETER.....Han har skaffat en ny flickvä som heter Tara.....Precis som Louis gjorde innan han var med i x faktor och blev känd han dumpade mig för hon Hannah....Men det är bra nu efter som Hannah och jag har blivit jätte bra vänner jag förstår inte att jag kunde ha något i mot henne hon är jätte snäll.
Jag saknar dig till 100 och vet du va jag kommer till London i helgen då kan jag ju komma till dig eller hur?Jaja jag saknar dig och måste plugga nu men jag ringer dig senare i veckan
Xx Rosie
Jag ler är jag läser det och suckar vad amazing om hon kommer jag har inte sett henne på evigheter.
Ur Louis perspektiv:
När intevjun är slut så kan man väl säga att jag är först att vara redo att åka hem YES.
-"LOUIS SLUTA"SKriker Harry och jag rycker till och tittar på honom.
-"Vad?....."Frågar jag tyst och han suckar.
-"Vara så jävla deppig du är så sjukt jobbig Eleanor dumpa dig du måste komma över det någon gång det har gått 4 veckor Louis"Säger han arg och jag har aldrig sett han så arg i hela mitt liv han måste inte gilla att jag är som jag är just nu stackars Harry som måste bo med en sån deppig mäniska som jag.
---------------------------------------------
Kapitel 5 och ni anar inte hur många gånger jag skrivit om det här för att min dator dampat
Jag kliver ut ur mitt rum för att gå till matsalen efter som jag inte ska opereras förens i kväll.
-"Natacha kan du komma hitt?"Frågar Lisa i reseptionen när jag kommer ditt och jag ler och nickar självklart kan jag det.
-"Har du hört att det här berömda pojkbandet One Direction kommer till oss i helgen?"Frågar hon och jag skakar på huvudet men bryr mig inte särskillt mycket dom är ju bra och så men jag är inte ett fan av dom.
-"Vill du träffa dom så kan du alltid gå till samlingsrummet"Säger hon och jag nickar och ler ett litet leende innan jag fortsätter till matsalen.
-"Natacha"Ropar Jack.....Jag kanske glömde berätta det finns en kille som är 15 som heter Jack som är tok kär i mig....FAN!
Ur Louis perspektiv:
-"Louis ska det bli kul att åka till sjukhuset i helgen?"Frågar Liam som kom upp med iden och självklart gillade alla vi den iden och så dom som bestämmer sån tyckete det var en bra ide efter som det får oss att framstå bra i media.
-"Ja det ska det väl jag gör ju fans glada"Säger jag som svar och han ler mot mig...Dom andra killarna är och handlar godis och väljer film så det är bara jag och Liam hemma hos Niall.
-"Jag vet att det är svårt nu när ni gjort slut det var likadant mellan mig och Danielle"Säger han och kramar om mig från sidan.
Jag måste ha somnat nån gång under filmen för Harry puttar till mig när han ska gå hem och ber mig följa med så slipper jag gå hem senare.
Jag följer lydigt med han och han hjälper mig hem efter som jag känner mig som en zombi efter som jag är så sjukt trött.
-"Louis kom igen var lite samarbets villig"Säger Harry och suckar djupt när jag för kanske tredje gången somnar till mot hans axel.
-"Jag är trött Harry"Mumlar jag tillbaka och han svarar något ohör bart.
-"Två trappsteg till Louis"Säger Harry och drar med mig upp för dom sen känner jag hur jag landar i min mjuka mysiga säng.
-"God Natt Louis"Fräser Harry åt mig och jag käner sömnen ta över(om den nu inte redan gjort det)
Ur Harrys perspektiv:
Jag är orolig för Louis han är inte sig själv han beter sig så annorllunda sen Eleanor och han gjorde slut han är så ledsen jag klarar inte av att se grabben så här.
Vi måste hitta han en ny tjej som kan få honom att må bra i stället för att ha ska ligga och deppa över Eleanor eller så får vi helt enkelt se till att han och Eleanor blir tillsammans igen.
Jag vaknar nästa morgo ut av Paul kommer in i rummet och rycker upp mig ur sängen med ett leende.
-"Ni ska på en intevju om en timme om erat sjukhus besök i helgen"Säger han och jag suckar men nickar och reser mig upp medans Paul går ut ur rummet för att ta sig till att väcka dom andra.
-----------------------------------------------------------
Där har ni Kapitel 3
Tjejerna kommer in i rummet med STORA och då menar jag STORA leenden men jag klandrar dom inte jag skulle nog reagerat lika dant om det var någon av mina idoler...Det enda jag fortfarande inte fattat att dom gör det över att se oss vi är liksom bara 5 normala killar...eller nästan men det känns så konstigt att se dom så.
-"OMG OMG OMG OMG"Utbrister den ena och jag skrattar lite det var ju gulligt.
När fansen gått är jag helt slut i min hand seriöst jag skrev många atografer och då kan ni bara tänka er hur slut man är efter att haft signering då är man värkligen och då menar jag värkligen trött.
-"Ska vi ha filmkväll i kväll?"Frågar Niall och alla nickar förutom jag så dom vänder sina sanikten mot mig...Seriöst jag vill ju bara lägga mig undder täcket och försvinna.
-"Visst"Svarar jag för att dom inte ska bli oroliga det räcker med att dom redan är oroliga för mig.
om hurrar och jag ler lite svagt...Jag älskar värkligen dom här killarna dom stöttar mig till 100% hela tiden och det känns så bra att veta.
Ur Natachas perspektiv:
Jag sitter i mitt lilla rum hemma som jag snart måste lämna...Igen.
Jag heter Natacha Edwards...Nej Perrie Edwards är inte min syster. Jag bor hemma en vecka varje månad och i bland inte ens det...Jag har fel på mitt hjärta och bor den mesta tiden på sjukhus för jag opereras ganska mycket.
Jag har bott så ända sen jag var 5 år så jag kan väl säga att sjukhuset är mitt hem....Men jag gillar fortfarande inte att allt ska vara så kliniskt rent men bor man på ett sjukhus måste det väl vara så.
-"Jag kommer sakna dig så"Säger mamma som kommer in i rummet med tårar i ögonen och jag gör ett tappert försök att le men et går inte så himla bra det brister för mig och tårarna rinner ner för mina kinder.
-"Jag kommer sakna dig med men vi ses om en månad"Säger jag med gråten i rösten och går fram för att krama henne.
-"Har du pakat allt vi måste åka"Kommer pappa in i rummet och säger och jag nickar så gott det går mot han det är lite svårt när man gråter och inte vill vara klar.
-"Hej då mamma"Säger jag och tar upp min väska för att följa pappa ut till bilen och åka till sjukhuset.
Jag måste somnat på vägen för pappa väcker mig för att vi är frame.
-"Ha så kul nu gumman"Säger han som varje gång han vet inte hur det är att vara den enda tonårigen som bor där....Okej Michel brukar komma en gång i månaden och bo där i 3 dagar men det är bara 3 dagar jag är där i 3 veckor varje månad och i bland mer.
-"Hej Natacha"Hälsar Lisa som sitter bakom disken i dag på mig när jag kommer in.
-"Hej"Svarar jag och går bort mot rum 379 mitt rum sen länge jag har till och med fått måla om där inneefter som jag ville det så nu har jag röda vägar i stället för äckliga vita sjukhusvägar.
Min väska slänger jag ner på sängen efter som det ändå bara är kläder i den finns det ingen anledning att vara rädd om den.
----------------------------------------------------------------------------------
Kapitel 2 där fick ni lite ut Natachas perspektiv.