Jag ligger bredvid Louis och tittar på eftertexten som rullar på datorn och jag försöker att hålla mig samman. Louis snyftar bredvid mig och jag förstår att han måste försöka göra detsamma. Jag tar tre djupa andetag för att lugna ner mig något som Louis verkar tycka är roligt då han börjar skratta åt mig.

Han skratt han har ett underbart skratt. Louis lutar sig upp mot mig och kysser mina läppar och jag ler mot honom, han ler tillbaka samtidigt som han biter sig i läppen något som får mig att vilja kyssa honom igen, så det är vad jag gör.

-”Ska vi se en till film?” Frågar Louis efter att ha slängt en blick på klockan och sett att det är ett tag kvar tills vi faktiskt ska gå och lägga oss, vi måste packa i morgon för vi ska åka till Louis lägenhet i övermorgon där vi sedan sover till halv 3 på morgonen då jag måste till flygplatsen.

-”Jag vet en film min kompis tipsa mig om.” Säger jag och försöker att le mot Louis men det är lite svårt när jag tänker på henne. Jag kanske borde åka till Sverige och besöka hennes grav det var ett tag sen jag var där.

Louis låter mig ta hand om datorn och jag skriver in filmen ”Waiting For Forever” Louis ler mot mig när han ser titeln, jag undrar om han har sett den eller om han har hört talas om den.

Vi startar filmen och jag kan inte låta bli att le då Willie är väldigt gullig på ett konstigt sätt, jag har svårt att bestämma om han faktiskt är galen som hans bror säger eller om han bara är kär, kan man verkligen bli som han av kärlek?

Jag och Louis somnar ganska tidigt den kvällen och Louis har sin arm runt mig. Jag kan känna hur han andas in och ut något som får mig att bli lugn, jag gillar att bara ligga och lyssna på hans andetag samtidigt som jag känner den mot min nacke.

När jag vaknar morgonen där på är Louis redan vaken och står mitt i rummet utan tröja, jag undrar om han skulle vart utan byxor om jag vakna tidigare... Bad Grace bad. Jag skrattar nästan åt hur jag skäller ut mig själv i mitt eget huvud, det är inte precis något som alla gör. Louis måste ha märkt att jag vakna för han vänder sig om och ger mig ett leende, jag älskar Louis leende det är verkligen väldigt svårt att inte le när man ser han ler.

Jag reser mig upp från sängen och går över till badrummet för att ta en dusch och göra allt annat som jag kan behöva göra. Louis står kvar och följer mig med blicken när jag går förbi honom, jag kan se hur han har ett litet leende på sina läppar något som får en rodnad att krypa upp på mina kinder.

-”Ta en bild det varar längre.” Har vi båda från dörröppningen innan jag ens har hunnit komma fram till badrumsdörren. Louis rum ligger mitt emot toaletten.

Jag vänder mig om och ser Lottie stå i dörröppningen med ett flin på sina läppar. Det jag inte hade förväntat mig var Louis svar till det hon säger.

-”Okej, Grace stå still där jag ska hämta min telefon.” Jag skrattar men står ändå kvar då Louis faktiskt gick och hämtade sin telefon. Jag drar ner den stora tröjan som jag sov lite över mina trosor när han tar bilden. Jag tänker inte ge honom nöjet att ha en bättre utsikt. När Louis är nöjd med sin bild så går jag in i badrummet och låser efter mig, man vet ju aldrig vad Louis kan ha i tankarna och sen vet man ju inte om någon av hans systrar kommer in liksom.

Jag klär av mig och kliver in i duschen och slår på den, det är en av sakerna jag alltid gör, jag slår inte på dusch innan jag går in utan när jag kliver in och då slutar det med att jag börjar att duscha i kallt. Ibland bryr jag mig inte ens i att vrida upp värmen utan duschar kallt, jag antar att det är en vanesak.

När jag kliver ut ur duschen känner jag mig pigg och redo för att ta dagen som den kommer, det är en av sakerna som en kalldusch kan göra, man blir faktiskt piggare av det i alla fall om man frågar mig.

När jag gått på toa så borstar jag mina tänder och borstar ut håret. Då jag inte tog med några nya kläder in så tar jag och virar in mig själv i en av de blå handdukarna som hänger på krokarna, jag antar att det är Louis handduk då det stod en liten lapp med Louis ovanför. Jag undrar om dem har så för att det inte ska bli några missförstånd.

Jag går in i Louis rum och inser att Louis måste ha gått ner för han är inte kvar i rummet längre. Jag byter snabbt om och sätter upp mitt hår i en toffs. Med snabba steg så tar jag mig ner för trappan och ser Louis sitta vid bordet tillsammans med sina systrar, Jay måste gått ut eller något då hon inte sitter vid bordet som vanligt och jag inte träffade henne på vägen ner. Det är inte ett sådant stort hus så man vet om någon är borta.

-”Grace visste du att Louis en gång hoppade ut genom fönstret på sitt rum?” Frågar Lottie och Louis gömmer sitt ansikte i sina händer, jag undra om det var vad de pratade om innan jag kom in, kanske Louis inte gillar den historian.

-”Det var en gång och jag hade sett peter pan!!!” Jag kan inte låta bli att skratta åt hur han låter desperat för att få mig att första att det bara var en gång och han inte var galen.

-”PLUS JAG VAR 8!” Säger han högt och tittar på Lottie som skrattar.

-”Men vad om den där gången när du var 16 och hoppade ut var inte det också en gång?” Frågar Lottie honom något som får honom att stöna i frustation.

-”Jag hade utegångs förbud och det var Stans födelsedag och han hade en fest.” Säger han och tittar på mig. Jag förstår inte varför han inte vill att jag ska veta det här.

-”Han fastande i trädet med sina byxor så både dem och hans kalsonger åkte av så alla grannar såg honom naken.” Säger Lottie sen, och det är då jag inte varför han inte ville att hon skulle berätta det. Jag kan inte låta bli att skratta lite åt hur han kunde gjort något sådant, hur kunde han inte veta att han skulle fastna i trädet det står bokstavligen rakt utanför hans fönster, det är som gjort för att fastna i!

-------------------------------

FÖRLÅT!!! jag vet att egentligen borde jag inte be om ursäkt för att jag inte lagt ut för att jag har kommit fram till att jag ska lägga ut för att det är roligt och inte för att jag måste.

Men anledningen till att jag inte lagt ut på två veckor är helt enkelt att jag inte känt mig okej, jag har mått dåligt det är ingen hemlighet.

Jag skrev det här kapitlet på energi och lyckan jag hade från att jag fick biljetter till Sleeping With Sirens och Pierce The Veil! Jag ska se dem när dem kommer till Stockholm, någon av er som ska se dem?

Kommentera för mer :)

Grace Perspektiv:

Jag sitter bredvid Lottie på trappan och tittar på när Louis leker i snön med Phoebe och Daisy, det är en väldigt gullig syn och det är väldigt svårt att inte le när man ser det. Louis har försökt att få oss att vara med och leka men jag har inte riktigt de rätta kläderna för det så jag tänker inte ens försöka, Lottie väljer bara att inte leka i snön för att hon inte har lust att bli alldeles dyngsur och hon sitter hellre och håller mig sällskap.

Jag har vart här i nästan en vecka och jag kan inte låta bli att vilja komma tillbaka men jag har fortfarande tvivel på om jag skulle vilja komma tillbaka ingen, jag vet att Louis skulle vilja att jag kom tillbaka men jag vet inte om jag skulle klara av det. Jag vet att jag antagligen låter som en total jävla bitch men jag måste tänka vad som är bäst för mig och inte vad som skulle göra alla andra glada.

Jag tittar på när Louis tar tag i Daisy och slänger henne i snön. Hon skriker samtidigt som Louis bara skrattar åt henne tillsammans med Phoebe, jag borde kanske inte skratta men det ser en aning roligt ut. Daisy börjar skratta efter ett tag så där är vi alla mitt ute i snön och skrattar som idioter, jag undrar vad folk skulle säga om de såg oss nu.

Efter att ha lekt i snön(inte jag men Louis och hans systrar) så går vi in och dricker varm choklad som Fizzy och Jay har gjort i ordning till oss. Jag ler mot dem samtidigt som jag dricker upp chokladen, jag ska vara helt ärlig och berätta att det var den bästa chokladen någonsin.

-”Det är bara två dagar tills du åker hem Grace.” Säger Fizzy och jag ler ett sorgset leende, helt ärligt så vill jag inte åka jag vill stanna här med Louis och hans familj. Jag har aldrig känt mig så hemma som när jag var med dem och det känns så konstigt att jag inte kommer vara här om två dagar.

-”Du kommer komma och hälsa på eller hur?” Frågar Daisy och jag börjar nästan gråta just där när hon säger det, jag kan inte titta på henne när hon tittar på mig med dem där hundvalpsögonen, hon vet precis hur hon ska göra för att få mig att säga det hon vill att jag ska säga.

-”Ja självklart jag får se till att göra tid för er.” Säger jag och försöker att svälja klumpen som finns i min hals, jag gillar inte att jag inte vet om jag talar sanning eller om jag faktiskt ljuger för dem, jag vill inte ljuga för dem.

-”Louis kommer du stanna här eller åker du med Grace till London när hon ska ditt?” Frågar Jay och jag tittar på Louis som tittar på mig innan han tittar tillbaka på sin mamma.

-”Jag följer Grace till flygplatsen sen får vi se om jag kommer tillbaka hitt eller om jag väljer att stanna i London.” Säger Louis och man kan se att hans systrar hoppas på det första, jag förstår dem då Louis berätta att även fast han bor ganska nära dem så brukar det vara väldigt sällan som han hälsar på dem, jag vet inte riktigt varför men jag antar att det har något med att han jobbar väldigt mycket.

-”Kom Grace vi lämnar dem här nollorna och går och tittar på en film.” Jag tittar på Louis när han säger det och kan inte låta bli att skratta lite åt hur hans systrar genast börjar protestera åt att dem inte alls är nollor.

Louis tar min hand och leder mig upp till hans rum där han sedan stänger dörren efter sig. Han kysser mig lätt på läpparna innan han går över till sin väska och tar ut sin dator som han sedan tar med sig över till sängen.

-”Vilken film vill du se?” Frågar han och jag funderar ett tag innan jag kommer på vilken film jag vill se.

-”The Fault in Our Stars.” Säger jag och Louis tittar på mig innan han tittar tillbaka till datorn.

-”Du vill verkligen se mig gråta.” Säger han sen efter ett tag och det får mig att börja skratta en aning, jag vill inte att han ska gråta jag vill bara se en bra film!

Louis tar fram filmen på datorn samtidigt som jag byter från jeans till mjukisbyxor då jag verkligen inte tänker ha jeans på mig när jag ser en film, jag tänker inte sitta och vara obekväm jag vill ha mjukisbyxor. Jag kryper ner bredvid Louis och han startar filmen, jag är fullt fokuserad på vartenda ord som de säger och jag är som i trans när jag tittar på skärmen, som om ingenting är viktigare än filmen.

Jag ler när Hazel pratar på Augustus förbegravning eller vad man ska kalla det, då Augustus sitter och tittar på när hon och Isaac framför sina tal. Jag kan inte heller låta bli att gråta under deras tal, Isaacs tal är underbart då det verkligen är sann vänskap som han pratar om, han vill inte se en värld utan Augustus och det är så sjukt gulligt.

Jag kan se att Louis gråter också men jag fokuserar inte så mycket på det då jag är helt inne i filmen, jag älskar verkligen den här filmen så mycket.

Louis tog mig på dem på bio för några dagar sen och jag grät så himla mycket och det roliga var att när ljuset kom på så hade alla andra gråtit också, Louis var helt förstörd och kunde knappt prata. Men jag kan själv inte säga något då jag inte ar något bättre själv, varje ord jag sa avbröts av att jag börja hulka och gråta. Det var som att gå in i en jävla tegelvägg! Det gjorde så ont att se den och ändå så kan den klassas som min favoritfilm. Jag tror att jag och Louis har sett den över 10 gånger under den här tiden jag vart här och den gör fortfarande lika ont att titta på. Det är samma sak som med boken, jag läste någonstans på Tumblr att The Fault in Our Stars är boken som du kan kasta hur hårt som helst i ansiktet på någon men det gör inte alls lika ont som själva historian. Jag har aldrig känt mig så relaterad till ett inlägg som just det inlägget, det är så sant och det går inte att förklara hur mycket det känns när man läser boken, det är en sådan smärta som man upplever men ändå så läser man den igen och upplever samma smärta igen.

--------------------------------

Here you go people!!!

Jag skulle lägga ut det här i går men jag hade inte tiden att skriva klart det.

Nu har jag en fråga till er som jag vill att ni svarar på vill ni ha dirty i den här fanfiction? svara ärligt.

Kommentera för mer

Tredjepersons perspektiv:

Grace sätter sig ner bredvid Louis i soffan och tittar på när Daisy and Phoebe visar upp alla sina skolgrejer som Louis har missat. Louis sitter och lyssnar noga på vad hans systrar har att berätta samtidigt som dem håller upp olika teckningar och texter. Han fick också se ett och annat matte prov som de har gått bra på, men alla dem som det gått dåligt på får han inte se.

Daisy är mitt uppe i en historia om hur hennes lärare blandade i hop henne och Phoebe när Jay kliver in genom dörren. Hon märker genast att sin son är hemma då hans skor är slafsigt slängda på golvet precis som när han fortfarande bodde hemma, hon lägger också märke till dem vita skorna som står bredvid Louis, dem är fint uppställda i jämförelse med Louis skor.

-”Louis!” Ropar hon in i huset samtidigt som hon tar av sig sin jacka och hänger den på den enda lediga krocken.

-”Mamma!” Hör hon Louis röst från vardagsrummet och hon är så glad att höra honom i verkligheten för hon börjar tröttna på att bara höra honom över telefonen. Dem försöker prata ofta på telefon men Louis är ofta väldigt upptagen när hon har tid att prata, det är bara att inse att både Louis och hon är ganska upptagna personer

Jay går in i vardagsrummet och ser en tjej med mörkblont hår sitta bredvid Louis på soffan. Louis tittar upp på sin mamma och ler mot henne, hon ler tillbaka mot sin son som sitter på soffan.

-”Mamma, det här är Grace en vän till mig, Grace det här är min mamma Jay.” Säger han och ler mot både Grace och sin mamma.

-”Trevligt att träffa dig, det var längesen Louis tog med någon hit.” Säger Jay och skakar hand med Grace.

-”Detsamma, jag har hört så mycket gott om dig.” Säger Grace till Jay som genast får ett leende på läpparna. Hon sätter sig ner bredvid sin son och lyssnar med dem på tvillingarnas historier. Vist hon har ett antal barn men hon ser alltid till att hon har tid för alla och ger dem alltid lika mycket kärlek som dem förtjänar.

-”Så vad tycker ni om att vi beställer pizza i dag?” Frågar Jay sina barn och Grace något som får alla hennes barn att le stort. Louis är den enda som faktiskt ser en aning besviken ut.

-”Men mamma jag har ju saknat din matlagning.” Säger Louis och putar med underläppen för att få som han vill. Men Jay vet att Louis mest gör det för att irritera sina systrar, hon vet att han vet att hon kommer att laga mycket mat inför jul och han kommer att vilja ha pizza då.

-”Louis förstört inte det här för oss.” Säger Lottie som står i dörröppningen bredvid Fizzy och tittar på Louis med en arg blick. Han försöker att se oskyldig ur men han vet att det inte kommer att hjälpa då han redan sagt sina ord.

-”Vad tycker du Grace?” Frågar Jay henne och ler ett vänligt leende mot Grace. Grace tittar runt i rummet och ser fem stycken personer ge henne hundvalpsögon.

-”Jag antar att jag skulle kunna äta pizza så länge jag får testa din mat någon annan gång.” Säger hon och Louis slänger sig bakåt i soffan och skriker för att ha förlorat, samtidigt som tjejerna börjar dansa runt för att få Louis ännu mer arg. För kom igen dem är hans syskon det är meningen att dem ska irritera honom det är liksom deras jobb.

-”Hur kunde du svika mig så Grace!” Säger Louis i en fejkad smärta, han lägger till och med handen över hjärtat för att visa henne hur sårad han är över hennes svar. Grace bara skrattar åt honom tillsammans med Jay och hon kan inte låta bli att le för hon trivs med Louis familj dem är så trevliga, alla som hon träffat från hans familj har vart så snälla mot henne och hon skulle kunna vänja sig vid det här. Dem har inte ett jätte stort hus även fast dem är så många men det är fyllt av hemkänsla. Grace skulle absolut kunna spendera varje år här. Men hon vet att det antagligen inte kommer att hända då hon antagligen inte kommer att återvända till London eller England över huvud taget. Hon vet att det är en aning barnsligt att bete sig som hon gör med sin pappa, men hon vet också att hon är vuxen och inte behöver göra som hon alltid gjort längre.

Louis vet också att Grace antagligen inte kommer att komma tillbaka till England men han hoppas att han kan få henne att ändra sig, att efter att hon har spenderat tid med honom och hans familj att hon skulle vilja komma tillbaka, för hans skull. Han hoppas att han ska vara nog anledning för att hon skulle vilja komma tillbaka igen, han är bara osäker på om han kommer kunna vara det.

Louis ligger bredvid Grace i hans säng och tittar på henne där hon sover med slutna ögon. Dem bestämde att hon skulle sova i samma säng som honom då det faktiskt är en dubbelsäng och det skulle vara onödigt att tvinga henne sova på soffan.

Hon ser så fridfull ut med sina slutna ögon och djupa andetag, hon är vacker, så vacker. Han kan inte låta bli att sträcka ut sin hans och röra vid hennes kind, han kan se ett leende sprida sig på hennes läppar och han inser att hon inte alls sover.

-”Du är vaken.” Säger han och hon öppnar ögonen och tittar rakt in i hans ögon, hon hade inte alls vart beredd på att Louis skulle vara så nära henne, men hon klagar inte, inte alls hon gillar det faktiskt.

-”Nej jag sover.” Säger hon och Louis skrattar lite tyst, han försöker att inte vara för högljudd då han vet att hans syskon sover då klockan är halv 3 på morgonen.

-”Varför sover du inte?” Frågar hon sedan Louis och han får en sådan lust att kyssa henne... så han gör det. Han lutar sig fram och låter sina läppar nudda vid hennes, det är knappt en kyss men han känner så många känslor som han aldrig känt tidigare när hans läppar rör vid hennes. Det är helt fantastiskt.

När han lutar sig bakåt ser han hur ett leende sprider sig över Grace läppar och han kan inte låta bli att le, hon är så vacker och han kan inte förstå hur någon som hon skulle vilja ha något att göra med någon som honom. Han är en 6a och hon är en 10a liksom, det är så stor skillnad.

---------------------------------------

see what i did there ;) Om inte lyssna på 5 Seconds of Summers End up here  så fattar du sista delen.

Kommentera för mer

Jag och Grace kliver ut på station i Doncaster och jag känner hur kylan biter i mina kinder, jag ångrar verkligen att jag sa till min mamma att hon inte behövde hämta oss utan att vi skulle ta bussen. Jag hade gärna satt mig i en varm bil i stället för att sätta mig och vänta på en buss som inte kommer dyka upp på minst tio minuter.

-”Okej så nu behöver vi bara vänta på bussen.” Säger jag till Grace som nickar samtidigt som hon håller sin jacka närmare sig. Jag kan förstå att hon fryser då det inte är så här kallt i LA.

Jag vill hålla om henne men jag är rädd att jag ska skrämma iväg henne genom att göra det, för tänk om hon bara vill vara min vän men jag vill vara mer än vänner med henne. Jag vill inte att hon ska springa skrikande här ifrån som om hennes liv beror på det. Jag vill att hon ska stanna för jag gillar när hon är med mig.

Vi står bredvid varandra ända tills bussen stannar och jag känner genast igen han som sitter bakom ratten... Isaac, han gick i min klass förut och var även en av mina mobbare, inte många vet om att jag var mobbad men det hände i alla fall.

-”Nämen är det inte Lewis?” Frågar han i en retsam röst och tittar på mig som om han är mycket bättre än mig, jag skulle inte säga att han har kommit så långt i livet då han fortfarande bor kvar i Doncaster... Han pratade alltid om hur han skulle bo i Spanien och spela fotboll för ett av dem stora lagen. Men det verkar ju inte funka så bra.

-”Det uttalas Louis och om du ursäktar oss så har vi någonstans att vara.” Jag är förvånad över hur Grace tittar på honom som om han är dum i huvudet. Med ett leende tackar jag henne för hennes ord och betalar Isaac för vår resa hem till mig.

Isaacs Perspektiv:

Hur i hela helvetet har han lyckats skaffa sig en tjej som henne, visst hon kanske inte ser ut som en modell men hon ser absolut bra ut, jag som alltid trott att Louis var Gay.

Grace Perspektiv:

Jag kliver av bussen bakom Louis och följer han upp till ett litet gulligt hus, jag kan höra hur någon spelar musik inifrån huset och jag känner hur det är hemtrevligt. Louis tar min hand och öppnar dörren, jag vet inte om han vet att han tog min hand men jag gillar hur hans hand känns i min.

-”Mamma, tjejer jag är hemma!” Ropar han och jag hör hur någon kommer springandes mot honom. In i hallen kommer två stycken flickor som jag antar är tvillingar då dem ser näst intill exakt likadana ut.

-”LOOOOOOOOOOUIIIIIS!!!” Jag ler åt hur Louis kramar dem och skrattar samtidigt som han berättar hur mycket han saknat dem, det är en väldigt gullig syn att se hur mycket han bryr sig om sina syskon.

-”Tjejer det här är Grace, Grace det här är Daisy and Phoebe.” Tjejerna ler mot mig och jag räcker fram min hand och dem skakar den vänligt samtidigt som dem börjar berätta om hur Louis inte brukar ta med någon hem. Jag ler mot Louis och han ler mot mig som om han inte har något att oroa sig för över huvud taget, och vem vet han kanske inte har något att oroa sig för över huvud taget. Jag skulle inte vilja att han hade något att oroa sig för då jag tycker det vore synd om någon som Louis oroade sig så mycket.

Jag följer med Louis in i köket där två äldre tjejer sitter med varsin bebis i händerna, jag ler åt synen och Louis harklar sig för att visa dem sin närvaro. De tittar upp och ler mot honom och en av flickorna sätter sitt finger för sin mun för att vissa att han ska vara tyst, sen pekar hon på ett av barnen som ligger och sover i hennes famn.

-”Hej Lottie och Fizzy, ville bara presentera Grace för er. Jag antar att Ernst och Doris får träffa henne sen, var är mamma?” Frågar han i en viskning, jag vinkar lite åt tjejerna när han presenterar mig för dem.

-”Hon jobbar och kommer inte hem förens om någon timme, hon var tvungen att ta ett extra skift.” Säger en av dem och jag vet fortfarande inte vem som är Lottie och vem som är Fizzy då han aldrig pekade på vem som var vem... Vilket skulle ha vart bra om han gjorde, men man kan inte få allt.

Han tar min hand och vi går upp för trappan där han sedan leder mig till ett rum och jag kan se hur han tvekar om han ska öppna dörren eller inte.

-”Det här är mitt sovrum... och det består mest av en säng.” Jag tittar runt i rummet och inser att han har rätt, det är väldigt litet och det är en dubbelsäng i rummet. Det är bokstavligen ett sovrum och han har typ bara en säng där inne för det får inte plats så mycket mer.

Jag sätter mig ner på sängen och tittar runt på alla affischer som sitter uppe på väggarna. Det är olika band och artister, jag tittar på alla och försöker att koppla dem med någon sång. Det är väldigt få som jag kopplar då jag inte har hört talats om hälften av banden som finns på alla bilder.

-”Jag har alltid varit intresserad i musik.” Säger Louis plötsligt och jag tittar på honom med ett leende, det är som om denna punk kille visar mig en helt annan sida av honom. Jag ler mot honom och han tar ut sin läppring och lägger den i en liten ask.

-”Jag brukar inte ha mina piercings i när jag är hemma för jag vet att mamma inte gillar dem.” Säger han och jag nickar och tittar på när han plockar ut allt från de svarta örhängena till ögonbrynspiercingen. Jag gillar hur han ser ut utan piercingarna. Han ser inte alls lika bad ass ut som han gjorde tidigare. Jag skulle inte säga att jag ogillar hur han ser ut med dem i, men jag säger bara att jag gillar hur han ser ut utan dem. Han ser ut som sin personlighet, om man kan säga så.

-----------------------------------

Jag har gjort om designen, och blev riktigt nöjd med den faktiskt :)

Kommentera för mer :)