Lost In The Dark! 8
Allt är riktigt konstigt i huset just nu jag vet inte riktigt vad som pågår Olive är riktigt riktigt konstig.
Hon beter sig som hon döljer något.
Det är inte meningen att en tre åring ska dölja saker för sin mamma.
Jag kan se att Niall är orolig också för han kan inte låta bli att titta till henne var tionde minut.
Jag tittar till henne också.
Hon sitter ner på golvet och målar och det läskiga med det hela är som om hon är helt out att hon inte vet vad hon håller på med.
-"Jag vet inte vad jag ska göra"Säger jag och vankar fram och tillbaka i vardagsrummet.
Jag panikar på riktigt min tre åriga dotter beter dig hur konstigt åt som helst varför skulle jag inte panika.
Niall sitter i soffan och försöker få mig att sitta still.
-"Kom hitt"Säger han och jag sätter mig ner bredvid honom.
Han lägger armen runt mig och trycker mig närmare honom och det känns så bra att vara i hans famn.
Det känns som om det är precis där jag ska vara.
Jag blundar och låter mina ögonlock slutas.
Den varma sommar brisen lyfter mitt hår från mina axlar och jag låter lukten av sommaren fylla mina lungor.
Med lugna steg går jag längs den okända vägen som leder mot sjön.
Harry berättade tidigare att sjön skulle ligga i slutet av vägen.
-"Du ser underbar ut"Säger Niall som går bredvid mig och jag ler mot honom.
-"Du med"Säger jag tillbaka till honom.
Jag tittar ner på våra sammanlänkade händer och ler mot den lilla ringen som klär mitt finger.
Vi kommer snart ner till stranden och jag drar med mig Niall ut i vattnet.
Sakta men säkert försvinner allt runt om kring mig och jag står i ett snöit London.
Jag tittar mig omkring och ser hur mörkret ligger på.
Det är riktigt obehagligt om ni frågar mig.
Jag känner dom salta tårarna rinna ner för mina kinder och det läskiga är.
Jag vet inte varför jag gråter!
Någon ropar mitt namn och jag börjar springa och helt plötsligt häder allt i slow motion jag ser ljuset komma mot mig och ljudet av tjutande deck.
Snart strålar en smärta genom mig och allt blir svart.
Framför mina ögon speglas hela mitt liv förbi....
Med ett ryck öppnar jag ögonen och märker att jag ligger med huvudet mot Nialls axel och att han har sitt huvud lutat mot mitt.
Han andetag var tunga så jag antar att han sover.
-"Niall"Viskar jag men får inget svar.
Jag puttar lite på honom och han vaknar till.
-"Jag vill sova"Mumlar han och jag ler lite ut av hans hesa röst.
Ni anar inte hur sexigt ha låter efter att han sovit och sen vaknat det är helt ofatbart.
-"Niall vi kan inte sova bort hela dagen"Säger jag små fnittrande och han suckar men reser sig upp.
Han räcker ut sin hand mot mig och jag tar i mot den.
Efter att han hjälpt mig upp går vi in till där Olive är.
Jag sätter mig ner bredvid henne och drar efter andan när jag ser hennes tekningar.
Min hand flyger upp till min mun och Niall tittar frågande och oroligt mellan mig och tekningarna.
Den första bilden är på ett par som går längs en skogs väg,nästa bild är på deras samanlänkade händer,nästa bild är på när dom är i vattnet vid en sjö, nästa bild är en ensam flicka ute i snö, nästa bild är inzoomat på flickans ögon dom har tårar i sig, nästa bild är mörker och ett ljust sken typ...
Den sista bilden är svart bara svart.
Jag känner paniken stiga när det är precis som i min dröm.
Niall drar in mig i en kram och jag inser inte att jag gråter förenst hans tumme drar bort tårar från mina kinder.
Hur viste Olive vad jag drömde?
Varför målade hon dom här?
Och sen när kunde hon måla så här bra?
-"Olive vad ärdet här?"Frågar Niall henne och hon tittar upp på honom med sina blå ögon.
-"Haileys tekningar"Säger hon och Niall tittar oförstående på henne.
Jag gör det samma.
Vem är Hailey?
-"Gumman vem är Hailey?"Frågar Niall henne och sätter sig på huk bredvid Olive och tittar frågande på henne.
-"Den lilla flickan med det svarta håret så klart"Säger hon och pekar rakt ut i luften och Niall tittar oroligt upp på mig.
Det är ingen liten flicka med svart hår där det är bara luft och en vägg längre bort.
-"Det är ingen där Olie"Säger Niall och tittar på Olive som tittar på honom med sina stora blå ögon.
Olive:
Hur kan dom inte se henne hon sitter ju där framför mig med det långa svarta håret över axlarna.
-"Det är det vist"Säger jag till Niall och tittar desperat mot Hailey som skakar på huvudet och det är då jag inser..
Dom kan inte se henne...
Varför kan jag se henne?
Varför kan dom inte se henne?
Jag känner hur jag börjar få tårar i ögonen och känner sen Nialls armar runt mig och jag börjar snyfta.
Min blick möter Haileys och hon höjer handen för att vissa att jag ska vara tyst.
Varför ska jag vara tyst?
Vad är det jag inte får säga?
Hon pekar mot min mamma och helt plötsligt flyger alla bilderna framför mina ögon.
Dom bilderna som förföljt mig i flera dagar ända sen vi kom hit.
Vad är det för konstigt med det här stället?
Tårarna börjar rinna och jag stänger igen ögonen för att kunna se klart och när jag öppnar ögonen så är Hailey borta.
Vart gick hon?
-"Det är okej alla har en låtsas kompis när dom är liten"Säger Niall i mitt öra och jag börjar skaka av gråten.
Men hon är inte låtsas jag har inte hittat på henne hon finns hon vet saker.
Jag vet saker...
2025:
-"Jag skulle ha berättat från första början"
2013:
Mamma kommer och sätter sig ner bredvid mig och Niall och kramar om mig också.
Det känns så rätt att ha dom bredvid mig som två föräldrar som faktiskt fortfarande är tillsammans...
Vad tänker jag på jag borde inte tänka på sånt här jag är tre jag ska tänka på ponnys och dockor...
Jag ska vara helt ärliga mot er jag önskar nu i efterhand att mamma aldrig gick med på att åka hitt då skulle allt fortfarande vara bra för hoppningsvis.
Om vi inte åkt hitt skulle mamma aldrig bli tillsammans med Niall igen och då kanske bara kanske skulle vi kunna leva ett normalt liv.
Louis kommer in i rummet med Harry bakom sig och hur mycket dom än försöker dölja sina hoppflättade händer så ser jag dom.
Jag ler mot Louis och han ler mot mig också.
Tårarna slutar efter ett tag rinna och mamma reser sig och kysser mig fort på huvudet innan hon går ut ur rummet för att börja på lunch.
Niall reser sig upp också och räker mig en hand så att han kan hjälpa mig upp.
Jag tar tacksamt i mot den och vi går tillsammans till Harry och Louis.
-"Så vad säger du om att du och jag går och badar?"Frågar Louis och jag nickar ivrigt.
Han lyfter upp mig i hans famn och vi går tillsammans ut till hallen där vi har våra badkläder i en stor väska.
Han tar upp min rosa baddräkt med en liten kjol.
Han tar också upp mina rosa arm kuddar så att jag inte ska sjunka med tanke på att jag inte kan simma.
Han jälper mig byta om och snart är vi båda två i vattnet.
Louis behövde bara ta av sig sin tröja för han hade reda på sig sina badbyxor.
Vi simmar runt och jag skvätter vatten på honom då och då.
Jag tror att jag aldrig skratta så mycket i mitt liv som när Louis låtsades att han dog av allt vatten det såg jätte roligt ut.
Efter ett tag hör jag ett hest skratt från stranden och jag vänder mig ditt och ser Harry stå där och titta på oss.
Jag vinkar på honom att han ska komma i och han drar av sig sin tröja och skyndar sig ut till oss och snart leker vi alla tre i vattnet.
Louis och Harry ger varandra blickar hela tiden.
Jag tror att dom tror att jag inte ser dom men det gör jag.
--------------------------------------------------------------------
Kommentera vad ni tycker!
Är det någons perspektiv som du skulle vilja läsa från?
Som jag skrev i går så såg jag Robin stjernberg och det var helt fantastisk han är hur trevlig som helst.
Han berätta att han hade sett min kommentar på instagram och då trodde jag att jag skulle dö på riktigt!!
Lost In The Dark! 7
Jag vaknar nästa morgon i soffan tillsammans med Olive.
Olives jämna andetag hörs i hela rummet.
Dom andra måste ha gått och lagt sig i går tidigare än oss.
-"Pappa vad ska vi göra i dag?"Frågar Olives röst.
Jag märkte inte ens att hon vakna.
-"Jag vet inte Olie"Svarar jag och hon suckar och resr sig upp.
Hon sträker ut sina små händer i lyften och gäspar stort innan hon går ut ur rummet.
Jag tittar efter henne och tittar på den tomma dörren som hon gick ut ur.
Snart hör jag ett skrik och jag springer upp mot Zandrahs rum och hittar Zandrah med Olive över sig .
-"Mamma mamma mamma mamma VAAAAKNAAA!!!"Skriker hon och Zandrah suckar innan hon lägger kudden över öronen.
Jag går fram till dom och tar tag i Olive som skriker till när jag lyfter upp henne.
-"Kom Olive låt mamma sova vi kan gå och hitta lite frukost"Säger jag och hör hur ordet mamma låter så ovant på min tunga.
Visst jag har sagt det till min mamma men jag har kanppt sagt det till min egen dotter.
Olive drar med mig ner i köket och vi börjar göra i årnding frukosten.
Förfatarens perspektiv:
Zandrah reser sig sakta upp ur sängen med ett liten trött suck.
Hon har verkligen ingen lust att gå upp men efter som hon faktiskt är mamma så måste hon gå upp och se till att Olive och Niall inte eldar upp hela huset.
Zandrah vet mycket väl att Niall är en väldigt skicklig kock men att ha lätt kan bli distraherad av annat som gör att huset setts i lågor.
Zandrah går med små steg upp till fönstret och ett litet leende sprider sig på hennes läppar när hon ser solen som skiner utanför.
Niall står tillsammans med Olive och steker ägg samtidigt som Liam ligger och myser med Danielle inne i ett av rummen.
-"Jag gillar hur dina ögon speglas i solljuset"Säger Liam plötsligt till Danielle som genast får en rodnad över sina kinder.
Danielle är van vid att Liam ger henne komplimanger men hon rodnar nästan varje gång ändå efter som det är Liam som säger dom och då betyder dom så mycket mer för henne.
Louis ligger och gossar in sig i Harrys armar.
Det här är en av dom få ställerna han faktiskt kan vara med Harry på utan att folk ser dom.
Båda två plågas av att behöva hålla det hemligt.
Louis ser mycket väl hur mycket det tar på Harry att se honom tillsammans med Eleanor.
Han förstår honom förstås för han känner likadant.
Varje gång Harry blir uppsatt med en ny tjej skär det i Louis hjärta den värsta var nog Taylor Swift.
Louis kommer mycket väl i håg när dom berätta om det och hur mycket han grätt den natten.
Harry hade kommit in till honom och kramat om honom och sagt att allt skulle bli okej men Louis trodde inte riktigt på Harry.
Alla säger att om man älskar någon så ska man inte gömma det.
Deras förhållande gömms för resten av världen.
Louis börjar till och med tro att hans systrar skäms över att han inte är tillsammans med Eleanor på riktigt.
Dom vill nog att han ska vara som vilken vanlig kille i hans ålder att han ska jaga efter tjejer i stället för att smyga runt med sin bästa kompis.
Han vet i alla fall att dom respekterar hans beslut och lider med honom för han vet mycket väl att dom hatar att se honom lida.
Det finns inget dom kan göra efter som det kommer sluta med att dom blir straffade och kommer vara tvungna att gömma det ändå och ljuga ännu mer.
Louis vet mycket väl var modest är kapabla till att göra.
Dom kan se till att ha och Harry aldrig kommer att få ses och det skulle göra ondare än att gömma deras kärlek.
Louis ligger och tittar på Harrys sovande ansikte hans ansiktsdrag är alltid så lugna när han sover.
Han hör hur dörren öppnas och vänder sig ditt och möter dom stora blå ögonen som tittar med ett leende på honom.
-"Olie?"Frågar han trött och hon går fram till honom och hoppar upp bredvid dom två pojkarna som ligger tätt tillsammans.
-"Louis ledsen"Säger Olive och tittar på Louis.
Hon kan tydligt se på honom att han är ledsen.
Hon vet inte hur men hon har alltid vart bra på att se andras kroppsspråk om dom är ledsna.
-"Jag har bara mycket att tänka på"Säger Louis som tycker att det käns ganska konstigt att prata med en tre åring om hans problem...
Det är som om han skulle snacka med Lux om saker som händer kring han och Harry.
Men Olive är inte som Lux hon är annorlunda hennes sätt att bete sig vissar att hon har vart med om mycket sen hon föddes.
-"Du tycker om honom"Säger hon som ett konstaterande till Louis och nickar mot Harry och Louis blick mötter hennes.
-"Hur vet du?"Frågar han och hon ler.
-"Man ser det i sättet du tittar på honom det är samma sätt som mamma tittar på pappa när han inte ser"Säger hon och ler mot Louis.
Louis ler lätt tillbaka och Olive lutar sig ner mot honom och viskar i hans öra något han aldrig kommer att glömma.
Kärlek har inga gränser det kan driva dig till vansine...
Dom orden kommer han aldrig glömma och om han bara viste då att hon inte kunde ha mer rätt så skulle han gjort något så att saker och ting KANSKE bara kanske hade vissat sig att sluta annorlunda.
Men ingen vet hur framtiden ser ut eller hur?
Eller?
Kanske viste Olive mer än vad hon berätta för Louis.
Det är något vi kanske aldrig får veta.
2025:
-"Jag är ledsen"
2013:
Zandrah:
Jag går ner till köket och hittar bara Niall stående där och ler mot honom.
Han kan inte se det men jag bryr mig så mycket om honom och helt ärligt älskar jag honom fortfarande.
Och saker och ting hjälper inte av att han står i bara pjamas byxor.
Ärligt han är väldigt het...
Jag hör små trippande steg och snart står Olive bredvid mig med ett litet leende.
-"God morgon"Säger hon och något i hennes blick gör mig en aning orolig.
Hon ser så vuxen ut som om hon vet något hon inte kan säga till någon.
Jag kan se att Niall ser det också för hans ansikte ändrar utryck när han tittar på henne.
Vad är det igentligen som händer här?
Louis kommer ut i köket och Olive tittar på honom och ler.
Efter Louis kommer harry och kramar om Louis.
Niall berätta i går om deras förhållande för mig och ärligt talat tycker jag att dom passar jätte bra tillsammans.
Jag tittar ner på Olive som tittar på dom och jag kan se att Harry ser glimten i hennes ögon också.
Louis vissar inte riktigt om han ser den eller inte men jag kan se hur han och Olive utbyter blickar.
Han kanske vet en liten del av allt men jag tvivlar på att han vet allt.
-"Jag har gjort frukost"Säger Niall och helt plötsligt försvinner glimten ut Olives ögon och jag kan se hur alla blir stälda av det.
Vad är det som igentligen händer här?
----------------------------------------------------------
NU NU NU NU börjar det hända grejer!!!!
Jag hoppas ni är lagom förvirrade för det är liksom vitsen med det här kapitlet att ni ska bli en aning fundersamma! Kommentera gärna vad ni tycker om det och vad NI tror Olive vet som ingen annan vet. Vad tror ni kommer att hända? Berätta om vad ni har för tankar kring det hela :)
Föresten jag ska se Robin Stjernberg i dag på Ludvika festen kommer bli så kul :)
Kommentera!
Lost In The Dark! 6
Jag vaknar av att mitt alarm skriker i öronen på mig.
Det oinbjudande ljudet får mig att öppna ögonen och bara den lilla insatsen får mig att vilja stänga dom igen och bara falla in i sömnen igen.
När alarmet inte slutar skrika så tar jag mobilen och stänger av det innan jag reser mig upp.
Jag klär på mig ett par grå mjukisbyxor och en vit t-shirt.
Innan jag lämnar mitt rum så slänger jag en länktans full blick mot sängen som ser så mysigt inbjudande ut.
Varför måste den alltid se så bekväm ut när man måste gå upp?
Jag går med enormt sega steg mot köket där jag tar fram frukost.
Klockan vissar fem i sju när det ringer på dörren och jag går med trötta steg ditt.
-"God morgon"Säger en pigg Zandrah och i famnen har hon en sovande Olive.
Bara av att titta på Olive blir jag trött.
-"Morgon"Svarar jag och tittar på Olive i hennes famn.
Hon har det bra hon bara kan somna och bli lyft till dom ställena som hon ska till.
-"Kan du ta henne jag ska hämta våra väskor i bilen"Säger Zandrah och jag tar i mot Olive i mina armar.
Hon byter genast ställning och tar tag med sina små händer i min tröja.
Zandrah ler innan hon går ut och hämtar deras väskor.
Jag går sakta in i köket och sätter mig jag försöker att inte väcka Olive som sover djupt i min famn.
Hennes ansikte ser så avslapnat ut och hennes lugna andetag är det ända som jag kan höra just nu.
Jag låter min hand dra undan en liten blond hårslinga som hamnat i hennes ansikte och jag känner mig inte alls lika trött längre.
Hon är det vackraste jag någonsin sett.
Det blonda håret hennes aning bleka hud.
Allt med henne får henne helt perfekt.
Jag ser hennes blå ögon framför mig i mitt huvud dom är också dom mest vackraste jag någonsin sett.
-"Hej"Säger Zandrah tyst när hon kommer in i köket och sätter sig mitt i mot mig.
Hon låter mig ha Olive i min famn och jag tror hon kan se att jag vill ha henne där.
Jag ursäktar mig och reser mig upp med Olive i famnen och lyfter in henne i mitt rum där jag bäddar ner henne i min säng.
Jag går tillbaka till köket där Zandrah ler mot mig.
Vi äter våran frukost under tystnad .
Ingen pinsam tystnad utan bara en tystnad som behövs eller vad man ska säga.
När vi ätit klart så diskar vi och Zandrah lägger ner en drick yogurt i hennes väska tills när Olive vaknar.
Harry kommer in när jag står och diskar och han tittar på oss.
-"God morgon"Säger han och kramar om mig och sen Zandrah.
-"Jag går och hämtar Olive"Säger jag och går till mitt rum där hon har virat in sig själv i täket.
Försiktigt lyfter jag upp henne och försöker att inte väcka henne.
Jag går ut i bilen och ser Harry titta på Olives sovande ansikte.
Han ler ett av sina Harry leende mot den lilla sovande flickan och jag kan inte låta bli att känna mig stolt.
Jag ska just sätta ner henne på sättet när hon slår upp sina klar blå ögon och tittar rakt in i mina ögon och jag tittar tillbaka på henne.
-"God Morgon"Säger hon sen med ett leende mot mig och jag ler mot henne.
-"Morgon"Svarar jag och kysser henne på pannan efter att jag satt ner henne och hon ler mot mig innan hon tar tag i mitt huvud och leder mitt huvud ner mot sina läppar.
Hon kysser min panna och jag skrattar ett tyst skratt och ler.
Hon är för gullig den tjejen.
-"Aww"Hör jag Harry säga från framsättet och Olive tittar upp mot honom.
-"Hej jag är Olive"Säger hon och ler mot honom.
-"Jag är Harry trevligt att träffa dig Olive"Säger han mot henne och ger henne ett leende tillbaka.
Jag går runt bilen och sätter mig fram bredvid Harry och Zandrah sätter sig back bredvid Olive.
Harry börjar köra och jag gör mig i årdning för det 3 timmar långa åkturen i bil.
Efter att vi åkt i 5 minuter så lutar jag mig fram och slår på radion och dom spelar våran aldeles egna Little Things.
Harry börjar genast att nynna med och snart hör jag hur Olive gör det samma och ett leende pryder mina läppar.
-"I won´t let those little things..."Sjunger Harry och snart sitter vi där i bilen och sjunger och jag ska nu vara helt ärlig det var grymt roligt att sitta där inne och sjunga med dom.
När vi stannar utanför stugan så är Louis bil redan här och jag märker att både Olive och Zandrah har somnat.
-"Jag kan ta Olive så kan du ta Zandrah"Säger Harry och jag nickar.
Med ett stadigt gräpp lyfter jag upp Zandrah i min famn och jag är lycklig att hon inte är så lång för då skulle det bli riktigt konplicerat att lyfta henne.
Harry kommer efter mig med Olive i famnen.
Tillsammans går vi in i stugan och in i ett av sovrummen.
Jag lägger ner Zandrah på sängen och Harry lägger ner Olive bredvid och så fort hon nuddar täket så kryper hon upp bredvid sin mamma.
Det är en av dom mest gulliga synena jag någonsin sett.
Jag drar upp min telefo och knäpper av en bild som jag sen annvänder som bakrundsbild.
-"Kom vi går och ser vad dom andra gör"Säger Harry och drar lite i min arm.
Jag nickar och tillsammans går vi ut till vardagsrummet och hittar dom sittande och titta på film.
-"Hej var är dom två tjejerna Nialler?"Frågar Zayn som sitter med armen runt Perrie.
-"Dom sover"Svarar Harry åt mig och jag ler mot honom.
Jag sätter mig bredvid Liam som sitter bredvid Danielle och har Danielles lockiga huvud på sin axel.
Harry skyndar sig fram till Louis som sitter i en av fottöljerna och han slänger sig i hans famn.
-"Jag har saknat dig så mycket"Säger Harry och kysser den äldre pojken på kinden och Louis ger honom en liten trumpen min.
När Harry får syn på den minen så kysser han honom på läpparna och det över går snart till en jävla hångel stund borta i fottöljen.
Dom slutar inte förren Liam harklar sig från sin plats bredvid mig.
-"Ni två delar INTE rum okej"Säger han i en retsam röst och alla brister ut i skratt.
Vi alla tystnar när vi hör små tysta tasande steg mot trä golvet.
-"Pappa?"Frågar Olive från dörr öppningen och hon ser nyvaken ut.
Jag reser mig upp och går fram till henne och plockar upp henne.
Hon lägger armarna runt min hals och lutar sitt huvud mot min axel.
-"Jag vill presentera dig för någon"Säger jag och går fram med henne till Danielle.
-"Olive det här är Danielle, Danielle det här är Olive"Säger jag och Olive tittar trött på Danielle som ler mot henne.
-"Jag skulle fan girla om jag inte var så trött"Svarar Olive och alla skrattar åt hennes trötta röst.
Den låter sjukt gullig.
Jag sjunker ner i soffan med Olive i knät och hon tittar på mig med trötta ögon.
-"Jag drömde en mardröm"Sägr Olive till mig och jag tittar ner på henne.
-"Jasså vill du prata om den så den kanske blir mindre läskig "Säger jag och hon tittar på mig med sina stora blå trötta ögon.
-"Jag drömde att jag aldrig träffa dig"Säger hon och en ensam tår rinner ner för hennes kind.
Jag kramar om henne och torkar bort hennes tår med min tumme.
-"Jag är här och det här är verklighet och det du drömde var bara en dröm"Säger jag till henne och jag hör hur alla aww:ar runt om kring oss och jag skrattar lite tyst.
Olive kryper i hop i min famn och gosar in sig i min tröja.
-"Ska du inte sova i sängen?"Frågar jag förvånat och hon ruskar på huvudet.
-"Nej jag trivs här"Svarar hon och tar sina små hänger och virar in i min tröja.
-------------------------------------------
Kommentera vad du tycker :)
Lost In The Dark! 5
Olive:
Jag tittar mig själv i spegeln medans mamma borstar igenom mitt hår samtidigt som hon nynnar på en melodi som jag inte riktigt känner igen.
På mig har jag ett par vanliga jeans och en grå tjocktröja som är grymt mysig det var därför jag valde den.
-"Mamma kan du fläta?"Frågar jag henne och hon nickar samtidigt som han delar upp mitt hår i 3 delar.
Hon flätar en fläta dom hon sen lägger över en av mina axlar.
-"Vad säger du om att vi ska fixa lite frukost till dig innan pappa kommer?"Frågar hon mig och jag ler av tanken på att jag ska få träffa pappa på riktigt den här gången och inte bara träffa han utan att kunna säga särskillt mycket.
Jag tänker just säga att jag gärna vill ha frukost för att jag är vrålhungrig men jag behöver inte oroa mig för att säga något för min mage ger ifrån sig ett högt kurrande och mamma lyfter upp mig och tillsammans går vi till köket.
Hon sätter ner mig på en av stolarna och jag följer henne med blicken när hon tar fram mjölk och flingor.
Mamma vet precis vad jag vill ha till frukost.
Hon ställer fram två skålar och två skedar innan hon fyller två glas med tropisk frukt juice.
Hon sätter sig mitt i mot mig och vi börjar äta under tystnad.
Jag gillar det så här vi kan bara sitta ner utan att behöva säga något.
-"Mamma när kommer pappa sen?"Frågar jag och hon tittar på klockan.
-"Om kanske en halv timme eller så"Svarar hon och jag nickar innan jag ställer undan min skål och mitt glas.
Mamma är alltid så seg på att äta så jag får alltid sitta och vänta på henne men i dag så årkar jag inte det utan går raka vägen in i vardagsrummet och slår på tven.
Det är något program med dans och jag ler.
Dans är det bästa jag vet och den bästa dansaren jag vet är Danielle Peazer.
Hon är riktigt begåvad och en dag vill jag bli lika bra som henne.
Jag må vara tre men jag vet vad idol kärlek är.
Med stor beundran tittar jag och snart vissar dom hur dom gör och jag kan ju inte bara sitta ner då fattar ju vem som helst så jag ställer mig upp från soffan och försöker göra som dom gör men inser att det inte är någon ide så länge jag har jeans på mig.
Jag springer in på mitt rum och drar av mig jeansen och drar på mig mjukis byxor.
Sen springer jag tillbaka till vardagsrummet där jag försöker fortsätta göra som dom på tv.
Det går rätt så bra om ni frågar mig.
Jag står där ett bra tag och snart hör jag hur någon klappar händerna.
Med en snurr vänder jag mig om och ser Niall...
Pappa stå i dörr öppningen med ett leende på läpparna och jag kan inte låta bli att le mot honom liksom jag har aldrig sett honom i hela mitt liv.
-"Hej"Säger han och jag springer fram till han och kramar om hoom.
Det syns att han inte alls var beräd på det men att han uppskattar det för han kramar mig tillbaka.
Jag tittar upp på honom efter att jag släppt honom.
Han hukar sig ner framför mig så att vi är i ungefär samma längd det ser ganska roligt ut om ni frågar mig.
Jag tittar rakt in i hans ögon och möts av samma färg som jag har på mina ögon och det är nästan läskigt hur lika våra ögon är.
-"Så Olive varför vissar du inte Nia ... Pappa ditt rum"Säger mamma som kommer ut från köket och ställer sig bredvid Pappa.
-"Jo kom kom kom"Säger jag och drar i hans hand.
Jag drar han till mitt rum och vissar han alla mina grejer.
-"Jag gillar den här"Säger han och håller upp ett av Jutsin Biebers album som jag fick av mamma förra året efter att jag hörde hans låtar och var helt fast.
-"Gillar du Bieber?"Frågarjag och han skrattar lite innan han nickar mot mig och mina ögon måste sett ut som två stora te fatt för han skrattar lite åt mig innan han lyfter upp mig i hans famn.
Det känns bra att sitta i hans famn det känns inte alls konstigt det känns som om det är här jag hör hemma.
-"Så vad gillar du att göra?"Frågar han mig och jag tittar på honom.
-"Dansa"Svarar jag och han tittar med ett höjt ögonbryn på mig.
-"Verkligen kan du inte vissa mig lite?"Frågar han och jag nickar.
Jag tar fram en annan av Justin Biebers album believe för att vara exakt.
Medans jag sätter den i cd spelaren så sätter sig pappa till rätta på sängen.
Jag letar reda på All Around The World och börjar dansa som jag lärt mig i min dans klass.
Man kan nästan se förvåningen i pappas ansikte när jag börjar dansa.
Niall:
Jag tittar på henne med en förvånad blick jag trodde att hon typ skulle dansa som vilken annan tre årig flicka bara dansa hur som helst.
Men hon dansar verkligen som ett proffs..
Okej kanske inte men hon dansar i alla fall i takt med musiken och det är ett stort framsteg för någon som är tre.
Och så är det ju ett exta plus att hon dansar till Justin Bieber.
Efter ett tag så kommer Zandrah in i rummet med ett leende på läpparna och hon skrattar när hon ser att Olive dansar.
-"Jasså du han inte längre innan du fick se det där"Säger hon och tittar på mig med ett leende som vissar att hon är riktigt stolt över Olive.
Jag är också stolt över henne.
Hon kommer och sätter sig bredvid mig när hon dansat klart och jag inser att det kanske är bäst om jag frågar Zandrah nu.
-"Zandrah killarna och jag ska åka till Harrys stuga ni kan väl följa med så jag får lära känna Olive lite mer och du kan lära käna killarna"Säger jag och Olive tittar hoppfullt på sin mamma som genast får svårt att säga nej med tanke på att hon inte kan göra våran dotter besviken.
Gud vad mysko det känns att säga våran dotter.
-"Varför inte vi har inget annat för oss"Svarar Zandrah och får ett stort leende från sin dotter som ser underbart glad ut över att få hänga med oss.
-"När åker vi?"Frågar hon glatt och jag hör hur Zandrah skrattar bredvid mig.
Gud vad jag saknat det där underbara skrattet som hon har.
Det var flera år sen jag hörde det.
-"Vi åker i morgon bitti"Svarar jag och dom båda två nickar.
-"Men Niall du kan väl hjälpa Olie att paka så går jag och pakar mina grejer"Säger Zandrah och jag nickar självklart kan jag hjälpa henne.
Olive drar fram en stor resväska ur sin garderob och jag är förvånad att den fick plats där inne.
-"Så vad ska jag ha med mig?"Frågar hon mest för sig själv och innan jag vet ordet av har hon slängt en massa kläder mot mig.
-"Jag vill att du lägger ner allt som jag ger dig okej"Säger hon och jag nickar som om jag har förståt mitt uppdrag.
Hon ger mig massa kläder som jag pakar ner och hon ler nöjt mot mig när hon är färdig.
-"Så har du någon idol mer än Justin Bieber?"Frågar jag helt plötsligt och hon nickar med ett stort leende på läpparna.
-"Danielle Peazer"Svarar hon och jag ler stort mot henne.
-"Du vet väl att hon är tillsammans med Liam en av mina bandmedlämmar"Säger jag och hennes ögon blir typ trippelt så stora som innan.
Jag antar att hon inte visste det.
Efter att fått berätta om hur Liam och Danielle träffades så är Olive äntligen nöjd med sin pakning.
Låt oss säga så här jag berättade aldrig för henne om att Danielle ska med till Harrys stuga det kan hon få lista ut själv när hon kommer ditt.
Vi alla tre sitter i vardagsrummet och jag beundrar hela rummet det är så annorllunda mot hema hos oss.
I mitt vardagsrum är ljust med mörkt bakom tven medans Zandrah har det mesta i färgerna rött,Vitt och svart.
Det ser riktigt snyggt ut.
Jag har aldrig vetat att Zandrah var inne i inredning.
-"Så Niall berätta vad är det roligaste med att vara i One Direction?"Frågar Olive mig med sin intevjuröst och jag skrattar.
Jag ser hur Zandrah riktar kameran mot mig och jag ler mot henne .
Hon ler ett gulligt leende tillbaka och om jag inte visste bättre så skulle jag tro att hon känner dom gamla känslorna komma upp igen.
Nu är jag helt ärlig mot er.
Jag känner gamla känslor komma upp till yttan när jag ser på Zandrah hennes blonda hår ligger perfekt över hennes axlar.
-"Jag tror det är att få göra det jag älskar med mina 4 bästa vänner"Säger jag som svar till Olives fråga och hon ler glatt.
Hon sa att hon ville göra en intevju med mig som på tv och att Zandrah skulle filma.
Jag har också fått reda på att Zandrah filmar väldigt mycket vad hon och Olive gör tillsammans.
Hon säger att det är till när Olive blir större så att hon kan titta vad mycket dumt hon gjorde när hon var liten.
Hon har en stor låda full med dvd skivor som hon sen ska ge till Olive när hon blir stor nog.
-"Vem är du närmast i One Direction?"Frågar Olive mig med ett leende och jag funderar ett tag.
Det kan nog vara Liam men jag är ungefär lika nära alla av killarna.
-"Jag vet inte jag är nog nära alla"Säger jag och Olive nickar mot mig med en seriös min på ansiktet som får henne att se ungefär 1000 gånger sötare ut än vad hon redan är.
Zandrah zoomar in på hennes ansikte och snart byter hon ut sitt seriösa ansikte mot ett jätte stort leende.
-"Det var jätte trevligt att ha dig här"Säger Olive med en rolig röst innan hon vänder sig mot kameran och tittar rakt in i den precis som dom gör på tv.
-"Glöm inte att kolla nästa vecka då jag kommer intevjua Zandrah O´conor"Säger hon in i kameran och Zandrah slåt i hop den och jag börjar skratta lite åt hur seriös Olive är.
Jag vet inte hur länge jag stannade hos Zandrah och Olive men nu ligger jag här i min säng och tittar upp i taket.
I morgon kommer dom två hitt vid 7 tiden så vi kan äta frukost tillsammans sen vid 8 tiden kommer dom andra och plockar upp oss som Louis utryckte sig så fint när vi pratade på vägen hem från Olive och Zandrah.
Den ända anledningen att Zandrah och Olive inte får åka i Louis bil är för att Louis kommer fråga dom massa saker och jag vet att Zandrah kanske inte är redo för just dom frågorna.
Så jag,Zandrah och Olive ska åka i Harrys bil.
---------------------------------------------------
Kommentera gärna :)
Lost In The Dark! 4
Killarna gick efter kanske 2 timmar efter att dom frågat lite mer frågor.
Jag sitter ensam i mitt vardagsrum med alla minnen snurrande i mitt huvud.
Helt plötsligt blir jag att må illa.
Hur kan jag bara lämna henne helt ensam utan att hjälpa henne hur jag jag bara sticka när saker och ting blir svåra.
Det var vad hon sa till mig hon berättade att jag lämnade när saker blev svåra och hon hade rätt jag är bara en stor jävla fegis hur fan kan jag vara så jävla stor förebild för så många tjejer när jag inte ens kan ta hand om mitt eget liv ordäntligt.
Jag lämnar en massa förödelse vart jag än går.
Av in pulls drar jag upp min mobil och slår in det mycket välkända numret.
Jag har tryckt in det så många gånger dom senaste åren att jag är riktigt förvånad när jag får slå in det flera gånger till innan jag får det helt rätt.
Jag trycker på grön lur och hoppas på att hon ska svara och inte någon konstig person som säger att det är deras telefon.
-"Olie"Svarar en liten tjej röst som får mitt hjärta att slå hundra slag extra.
Det är hon...
-"Hej jag undrar om Zandrah är där"Säger jag och hör hur min röst skakar på vissa ställen.
-"Vänta lite bara okej"Säger hon och jag säger okej och hör hur hon skriker MAMMA på andra sidan telefonen.
Hon kan prata riktigt bra för att vara så ung.
-"Zandrah"Svarar hon och jag känner hur hela jag fryser till is.
Varför ringde jag henne nu igen?
Jo juste jag skulle få be henne att få träffa Olive efter som hon är min dotter.
-"Hej det är Niall"Säger jag osäkert efter som jag inte vet om hon kommer att lägga på i örat på mig men när jag inte hör dom pipande signalerna som vissar att hon lagt på drar jag ett djupt andetag.
-"Jo jag tänkte bara efter som jag tydligen har en dotter kanske det skulle vara bra om jag träffa henne."Säger jag och slår mig själv mentalt efter som det lätt så patetiskt att säga det så där.
Vad fan tydligen har en dotter...
Vad är mitt problem igentligen?
-"Visst"Säger hon och jag förvånas av att hon säger visst.
Jag trodde typ att hon skulle säga att on vägrar låta mig möta hennes...
Vår dotter.
-"Olive vill prata med dig"Säger hon plötsligt och jag förvånas av det lilla skrattet som hon åstakommer när telefonen tas från hennes hand.
-"Heeeeeej!!!"Säger den gulliga rösten i telefonen och ett leende sprider sig på mina läppar.
Hon har en aning irländsk accent men med tanke på att både jag och Zandrah är irländska så är inte det så kontsigt.
-"Hej"Säger jag och hör hur hon fnittrar till på andra sidan luren.
-"Vad heter du?"Frågar hon och jag ler åt hennes lilla röst.
-"Niall"Svarar jag och hör hur hon drar efter andan.
-"MAMMA MAMMA DET ÄR PAPPA!!"Utbrister hon sen och jag kan känna hur mitt leende blir större.
Zandrah har i alla fall berättat om mig för Olive och det gör mig riktigt glad att höra att Zandrah att berättat om mig och inte hålt mig hemligt från Olive.
Jag pratar ett tag med Olive och hon frågar mig så många frågor som vad min favorit färg är och allt.
När hon sen måste lägga på för att hon ska gå och lägga sig så har jag och Zandrah bestämmt att vi ska ses hemma hos dom i morgon och jag är helt lugn med det.
Jag slår på tven och ser att dom snackar om mig och killarna
En tanke om att jag inte borde se på det kommer upp i mitt huvud men jag skjuter bort den och tittar ändå.
Vilket jag ångrar nu när jag hör vad dom pratar om.
Dom börjar berätta om att Eleanor och Louis bara har ett fake förhållande och Louis igentligen är tillsammans med Harry.
Jag tittar på bilderna som kommer upp på Eleanor som ska vissas som bevis att hon bara är anställd och ett leende sprider sig över mina läppar när jag ser hur smarta våra fans är.
Självklart så är Louis och Harry tillsammans och Eleanor är bara anstäld.
Hur gärna än Louis och Harry vill komma ut till världen så kan dom inte tack vare Modest
Louis systrar vet om det men i bland spelar dom så bra att man börjar fundera på om dom verkligen vet.
Jag slår av tv och suckar.
Allt det här med Larry är så himla stort överallt.
Jag ska vara ärlig det gör så ont i mig att se två av mina bästa vänner lida av att inte få röra varandra mer än om dom bara var vänner.
Det gör ont att se dom låtsas som om att dom är helt okej med det men om natten i turne bussen höra Louis krypar över till Harry och gråta ut.
Jag vet att det tar hårt på dom båda men Harry försöker att alltid vara den som verkar stark men i bland bryter han också i hop.
Jag vet att dom andra killarna också vet om det och att det gör lika ont i dom som det gör i mig men vi kan inte göra något det står i vårat kontrakt vi kan inte säga något som får allt att bli bra.
Det ända vi kan göra är att vänta.
Om vi säger något så hamnar vi i riktigt stort trubbel och det vill ingen av oss göra hur ont det än gör så kan vi inte riskera våran dröm för något som kanske inte ens kommer att funka.
Jag drar av mig tröjan jag har på mig och byxorna följer med den ner på golvet.
Med en enkel hand rörelse så tar jag av mig mina strumpor.
Jag tar upp täket på ena sidan av min dubbel säng och sjunker ner innan jag släker sänglampan som jag har bredvid sängen.
Ni anar inte hur deprimerande det är att ha en dubbel säng utan att ha någon att dela den med.
Jag vaknar upp i sängen och tittar bredvid mig och ser det rufsiga blonda håret ligga utspret på en av dom vita kuddarna.
Klockan kan inte vara mer än halv 1 på natten.
Jag hör små steg och snart står den lilla flickan framför mig med en nalle i handen och ser på mig med sina stora blå ögon.
-"Pappa..."Säger hon tyst och jag tittar på henne med frågande ögon.
-"Vad gumman?"Frågar jag och hon drar upp nallen mot sitt bröst.
-"Jag kan inte somna om"Säger hon.
Jag lyfter på täket som ett tecken på att hon kan komma och lägga sig här.
Ett leende sprider sig på hennes läppar hon och hon skyndar sig fram till mig och kryper ner bredvid mig.
Snart så hör jag hennes små andetag i rummet och jag känner hur jag också driftar av mot sömnen.
Jag vaknar av att någon står och hoppar på mig och ser Louis stå där och titta på mig med pigga ögon.
-"GOOD MORGON GOOD MORGON!!"Sjunger han och jag skrattar åt honom.
-"Morgon"Svarar jag med en hes morgon röst.
Jag tänker tillbaka på drömmen.
Undra om det är så det skulle se ut på natten om jag inte hade åkt i väg till x faktor.
Eller om jag faktiskt åkt i väg till x faktor men samtisigt haft min familj tillsammans med Zandrah.
Jag reser mig från sängen och följer med Louis ut i köket och ser Harry sitta där tillsammanns med Liam.
Dom verkar vara inne i en djup diskution om någonting som jag inte alls har en aning om vad det är.
-"Niall vi tänkte dra till Harrys stuga som förr i tiden nu när vi är lediga ska du med?"Frågar Louis och ler mot mig.
Jag funderar ett tag.
Kanske bara kanske Zandrah och Olive skulle vilja följa med ditt så att jag kan umgås med Olive mer och lära känna henne.
-"Perrie och Zayn kommer också"Lägger Harry till.
-"Och Danielle"Säger Liam snabbt och ler mot mig.
-"Kan jag fråga om Zandrah och Olive vill följa med?"Frågar jag och hör själv hur osäker jag låter på min röst.
Varför är jag så osäker för?
-"Har du snackat med henne?"Frågar Liam förvånat och jag kommer i håg att dom inte vet något om mitt och Zandrahs samtal i går.
-"Vi snacka i telefon i går jag ska träffa dom i dag kanske jag kan fråga om dom vill följa med så att jag får lära känna Olive och ni kan lära känna dom båda två"Ger jag som förslag och dom alla tre nickar åt min ide.
Jag ler mot dom samtidigt som jag plockar fram frukost som jag snabbt trycker i mig och jag känner hur killarna tittar på mig.
-"Jag drar nu"Säger jag och Louis höjer ena ögonbrynet.
-"Verkligen?"Frågar han och jag tittar frågande på honom.
-"Ja hur så?"Frågar jag och han försöker hålla sig för skratt.
-"Niall du står i bara kallingar"Säger Harry och jag tittar ner på mig själv och känner hur mina kinder blir röda.
-"Oh.."Jag springer och klär på mig och säger sen hej då till killarna som försöker att inte skratta när dom tittar på mig och mina röda kinder.
Mina kinder är fortfarande röda sen dom påpeka att jag inte hade några kläder på mig.
Jag ska vara ärlig det var en aning pinsamt...
Vad snackar jag om en aning? det var hur jävla pinsamt som helst.
Jag sätter mig i min bil och vrider om nyckeln.
Motorns ljud dånar snart i mina öron och ett leende sprider sig på mina läppar när jag skriver in adressen som Zandrah sa till mig i GPS:en.
Den vissar att det bara bör ta 10 minuter från mitt hus.
Jag backar ut från uppfarten och ser Louis stå i fönstret och vinka av mig med en vit nästduck.
Jag försöker att inte skratta men lyckas inte så bra.
Den pojken vet alltid hur man får mig att skratta vare sig han säger eller gör något så skrattar jag i vilket fall som.
-------------
Vad tror ni igentligen kommer att hända?
Lost In The Dark! 3
Niall:
Jag tittar efter henne med munnen öppen.
Sa just den där flickan mamma till Zandrah min Zandrah?
-"Niall jag tror att du har en hel del att förklara för oss"Säger Liam i en riktigt vuxen röst.
Min blick glider över till tjejen som står framför oss med ett förvånat ansiktsutryck.
-"Jag viste inte att hon skulle reagera så där"Säger hon sen innan hon ursäktar sig för att ringa Zandrah.
Betyder det här att den där lilla flickan Olive är min...
Min...
Dotter?
Jag tänker efter och kommer i håg varför vi gjorde slut.
-"Jag måste prata med henne"Säger jag och Liam sätter en hhand på min axel.
Jag vet att det är Liam för ingen av dom andra killarna skulle någonsin stoppa mig.
-"Du kan inte prata med henne nu hon är upprörd!"Säger Liam och dom andra killarna nickar instämmande.
Jag har alltid älskat att vara med dom här killarna dom är som min familj men bara tanken på att ha en familj en riktigt familj där jag är pappan i skrämmer skiten ur mig.
Liam är som pappan i vårat band och hemma är jag bebisen efter som jag är minst.
Jag kan inte vara pappa till en liten flicka.
Hela jag grips av panik och Louis omfamnar mig.
Han må se ut som den som är mest oseriös av oss men han vet verkligen när han behövs.
Vi hör hur folk börjar tisla och tasla med mobiler så vi bestämmer att det är bäst att dra sig hem till mig så jag kan berätta för dom.
Vi klarade oss ut från köpcentret med hjälp av några säkerhets vakter som villigt hjälpte oss ut.
Vi sitter i Harrys bil och jag försöker komma på andra tankar än att jag är en urusel far.
Men det går inte med tanke på att jag inte vart där för min dotter på 3 hela år i 3 hela år har hon bara haft sin mamma.
Det värsta är nog att jag bara lämnade över allt på Zandrahs axlar och tog inte något ansvar själv utan jag lastade över det på hennes axlar utan att ens veta om att jag gjorde det.
Hon sa att hon skulle göra abort men varför gjorde hon inte det då?
Jag säger inte att hon gjorde fel för det tycker jag verkligen inte.
Olive var den mest underbara flicka jag lagt mina ögon på.
Hon är naturlig skön het och hon går runt med mitt kött och blod hon är mitt barn av blod.
Jag vet att om det inte hade vart för dom blå ögonen och samma ansiktsform som jag så skulle jag tro att det vara någon annan som var pappa.
Men det går inte att ta fel på henne hon är så lik mig att jag är säker på att det inte är en slump.
Vi kliver in i min lägenhet och killarna tar med mig genast till soffan.
-"Jag tror det är dags att du berättar för oss"Säger Zayn och tittar på mig med en seriös blick och jag vet också att det är dags att jag berättar för dom om min och Zandrahs romans innan jag åkte på x faktor.
Kan man kalla något som hålt på sen man var 10 en romans?
Det måste ha något starkare ord än så?
Eller?
-"Försök inte att säga att det inte är ditt barn era ögon är exakt lika dana"Säger Louis innan jag hinner säga något.
-"Jag tänker inte säga att det inte är mitt barn jag såg mycket väl likheterna mellan oss."Säger jag innan jag tar ett djupt andetag .
Jag går leendes över till Zandrahs hus.
Hennes föräldrar ska vara borta i 2 veckor och jag lovade Zandrah att jag skulle hålla henne sälskap med tanke på att hon hatar att vara ensam.
-"Hallå?!"Ropar jag in i huset.
Jag bryr mig inte ens om att knacka det har jag aldrig gjort så varför skulle jag göra det nu?
-"Jag är i köket "Ropar hon till mig.
Jag drar av mig skorna och går ut i köket och hittar henne sittande på diskbänken med en skål flingor i handen och en av alla hennes skvaller tidningar.
Jag går fram till henne och särar på hennes ben och ställer mig i mellan dom och hon tittar ner på mig.
-"Hej"Säger hon och jag ler mot henne.
Hennes gröna ögon lyser av lycka precis som varje gång jag ser henne.
Hon har sitt blonda hår uppsat i en toffs och jag kramar om henne hårt.
-"Jag har saknat dig"Säger jag och hon ler lite mot mig.
Jag har vart på the x faktor och det gick riktigt bra jag ska tillbaka igen om en vecka.
-"Jag kommer sakna dig sen när du blir jätte känd"Säger hon och kysser min näsa.
Jag kysser hennes läppar och hon traslar in sina händer i mitt hår.
Hon släpper ut ett litet stön mot mina läppar och jag ler mot hennes läppar.
Hon drar av mig tröjan och jag krånglar med hennes tröja.
-"Jag tror ni antar vad som hände sen"Säger jag till killarna och jag känner hur hela mitt ansikte är rött.
Louis ser väldigt road ut.
-"Nej jag vet inte Niall kan du inte berätta?"Frågar Louis med en retsamton i rösten och jag rodnar ännu mer.
-"Vi gjorde ... Det"Säger jag och Louis nickar.
Harry bara sitter och rodnar åt min historia.
Några dagar senare satt jag bredvid Zandrah i hängmattan utanför hennes hus och helt plötsligt tappar hon all färg i ansiktet.
Hon springer in i huset och jag är inte sen där efter.
Jag känner oron stiga i mig när jag hör kräk ljud från toalteten.
Hon sitter lutad över toaleten när jag kommer in.
Som att vissa mitt stöd tar jag bort hennes långa blonda hår från hennes ansikte och håller upp det.
Senare den dagen tvingade Zandrah mig att springa ner till affären för att köpa ett graviditets test.
Mina kinder var helt röda när jag kom fram till kassan men personen där i bara titta på mig som om jag köpte det mest normala i hela världen.
När jag betalat springer jag hela vägen hem till Zandrah och ger henne testet.
Hon vägrar göra det i kväll så vi skulle göra det i morgon efter middag.
Nästa dag så gör hon testet och det visar posetivt.
-"Jag vet inte vad jag ska ta mig till."Säger hon och jag tittar på henne hon ser så förstörd ut.
-"Jag kommer inte kunna ta hand om ett barn"Säger jag och hon tittar på mig.
-"Du får väl göra abort"Säger jag och hon nickar.
Vi börjar prata med varandra i vanlig samtals ton tills jag säger det jag inte borde säga.
-"Det kanske är bäst att vi gör slut"Säger jag som ett täcken på svaghet.
-"DU KAN INTE BARA LÄMNA NÄR DET BLIR SVÅRT!"Skriker hon och jag känner tårarna bildas i ögonen hon har alltid vart där för mig men jag kan inte vara med henne just nu hon kommer bara anklaga mig för att ha gjort fel och vem vet kanske jag har gjort fel.
-"Men lyssna på mig nu jag behöver det här jag klarar inte av mer drama just nu"Säger jag och hon ruskar på huvudet i besvikelse.
-"Jag lovar dig en sak om du tänker gå ut genom den där dörren och lämna mig här ensam så behöver du inte komma tillbaka"Säger hon med gråten i halsen och jag tittar desperat på henne.
Vad ska jag göra jag är bara 17 år jag kan inte ta hand om mitt eget liv hur hade hon tänkt att jag skulle kunna ta hand om en nyfödd bebis?
Jag tittar på henne en sista gång innan jag kliver ut genom dörren.
Kanske gör jag ett misstag eller kanske gör jag henne en tjänst.
Hon kanske inte är redo och hon sa ju att hon skulle göra abort.
Hennes låga snyftningar hörs när hon stänger dörren efter mig och jag stoppar mina händer djupt ner i fickorna.
Jag försöker hindra tårarna att rinna.
Det här är inte rätt tid att gråta och fatta beslut jag åker till x faktor i morgon och då kan jag inte ha en bebis.
Jag tittar på killarna och Liam ser besviken ut men jag kan också se att han är förvirrad.
-"Så du menar att du lämnade henne?"Frågar Louis och jag tittar ner i golvet.
Nu när han säger det så där låter det ju riktigt hemskt.
Men ja jag tror att man kan säga att jag lämnade henne.
-"Jag tror att du kan säga så..."Säger jag tyst fram och Liam slår handen för huvudet.
Alla ser riktigt besvikna ut och jag försöker låta bli att gråta för det är precis det jag vill göra just nu.
Jag åter upplevde just det som jag försökte förtränga så många gånger försökt att inte tänka på.
------------------------
Kommentera <3
Lost In The Dark! 2
Jag sitter vid köksbordet med Olive och äter frukost.
Klockan kan inte vara mer än 8 på morgonen men med tanke på att Olive är en riktigt morgon pigg person så får man faktiskt stå ut med det.
-"Vi ska träffa Malin klockan 10 i dag"Säger jag och hon nickar.
Olive må vara 3 men hon är riktigt smart hon har redan lärt sig klockan och prata ordentligt.
Vi äter under tystnad och jag ser hur Olive verkligen försöker att sitta still men jag vet hur svårt det är för henne.
Hon älskar verkligen att röra på sig.
När vi ätit klart är klockan halv 9 och Olive sätter sig framför tven medans jag börjar diska.
-"Mamma pappa är på tv!"Ropar Olive och jag går in i vardagsrummet och ser att hon tittar på någon intevju och visst har hon rätt där sitter han stiligare än vanligt.
Jag sätter mig ner bredvid henne och hon lyssnar noga på vad dom säger.
Hennes mun är på vid gavel när han pratar och jag får verkligen kämpa med att hålla tårarna inne efter som jag inte hört hans röst på 3 år.
-"Så vilka är singlar?"Frågar hon som intevjuar dom och två av dom räcker upp handen för att vissa att dom är singlar.
Ett leende letar sig upp på mina läppar vare sig jag vill det eller inte när jag ser hans hand i luften.
Tiden bara flyger förbi och snart måste vi skynda oss och klä på oss.
Olive springer klumpigt in i hennes rum och jag går in till mig.
Jag drar på mig ett par vita jeans ,ett rosa linne och en svart kavaj över det.
-"Titta mamma jag är klar"Säger Olive och jag ler mot henne.
Hon har på sig ett par jeans och en grön tröja.
Jag flätar snabbt mitt hår och flätar sen Olives blonda hår.
-"Låt oss åka nu"Säger jag och vi skyndar oss tillsammans ut i bilen.
Det tar ungefär en kvart att åka till köpcentret som vi ska träffa Malin på och vi har 10 minuter på oss innan vi ska träffa henne.
Vi lyssnar på radio och Olive sjunger med i varje låt vare sig hon kan dom eller inte och det är riktigt gulligt om ni frågar mig.
-"Är vi framme snart?"Frågar hon med sin lilla röst och jag svarar ett snabbt snart och svänger in på parkeringen.
-"Framme!"Säger jag och hjälper henne ut ur bilen.
Jag tar hennes hand och vi går tillsammans in och möter Malin som bara ler åt oss.
-"Hej där lill tjejen"Säger hon och kramar om Olive som genast kramar om henne tillbaka.
-"Ska vi hitta en snygg kläning åt dig i dag?"Frågar hon Olive och Olive nickar glatt.
Vi går tillsammans i i en affär och Olive försöker leta reda på den perfekta kläningen som Malin utryckte sig när dom gick runt där och prata.
Jag är verkligen glad att jag slipper gå runt här ensam med Olive för jag är riktigt dålig på kläder seriöst jag vet inte alls vad som är inne och vad som är ute.
Det är sånna saker som Malin håller sten koll på och tycker att jag är jätte konstig som inte håller koll på det.
Men jag kan inte hålla koll på mode och Olive.
Olive är så mycket mer jobb än vad Malin tror.
Malin tror bara att Olive sköter sig själv bara för att hon fick göra det när hon var liten men jag tänker inte låta Olive sköta sig själv hon måste ha en mamma som är en förebild för henne som stöttar henne om hon behöver prata.
Jag vill vara hennes axel att gråta mot när hon får sitt hjärta krossat för första gången.
För hur gärna jag än vill att det inte ska hända kommer det att hända på något sätt.
Titta bara på mig jag trodde jag skulle vara med han för evigt men nu står jag hör ensam medans han lever livet som en popstjärna.
-"Mamma!"Säger Olive och drar fram en kläning och jag ler mot henne.
-"Ska du inte gå och testa den då?"Frågar jag och hon nickar och drar med mig in i omklädnings rummet.
Jag hjälper henne på med kläningen och hon ser jätte nöjd ut.
-"Du ser jätte fin ut gumman"Säger jag och hon nickar.
Kläningen är en enkel ljus grön klänning.
Vi betalar för kläningen och bestämmer oss för att gå och sätta oss och fika ett tag.
-"Mamma är inte det där en av pappas kompisar"Frågar Olive mig tyst och pekar mot en kille och visst är det en av hans kompisar eller band medlämmar.
-"oH SHIT där är Louis Tomlinson snälla kan vi gå fram han är ingenstans så man kan se han snälla"Säger Malin och jag hinner inte ens säga i från innan både hon och Olive är på väg fram mot honom.
Jag skyndar mig efter dom och lyfter upp Olive efter som det ser ut som hon ska ramla när som helst när Malin går snabbt fram.
-"Oh shit du är Louis Tomlinson"Säger Malin och han ler mot henne.
-"I egen hög person"Säger han och jag hör hur Olive skrattar till i min famn.
Han Louis killen vänder huvudet mot oss och ler när han ser Olive.
-"Vem har vi här då?"Frågar han och Olive tittar mot honom och man kan tydligt se att han mycket väl känner igen hennes ögon.
-"Olive"Säger hon och jag ler mot henne.
-"Skulle jag kunna få en bild med dig snälla?"Frågar Malin och Louis nickar innan han ställer sig bredvid Malin och jag tar bilden.
Jag ger Malin sin mobil tillbaka och sätter mig på huk framför Olive.
Hon tittar på mig med sina stora ögon och jag tittar på henne.
-"Något du vill säga Olive?"Frågar jag henne.
Man kan tydligt se att hon vill säga något till Louis men vågar inte.
Hon nickar och tittar upp på Louis som redan tittar på henne.
-"Ditt hår ser roligt ut"Säger hon helt seriöst och Louis måste verkligen hålla sig för skratt när hon säger det.
-"Oh gör det vad är så roligt med det?"Frågar han och sätter sig bredvid mig på huk och tittar på henne.
-"Det står typ åt alla håll"Svarar hon och han ler mot henne.
Jag hör flera röster komma närmare och hela jag fryser till när jag hör hans underbara röst.
Man kan tydligt se att Olive också hört det för hon vänder sig om och hennes ögon blir typ dubbelt så stora som innan när hon ser dom 4 killarna stå där.
-"Oh Shit"Mumlar hon och jag tittar upp mot Malin.
-"Du och jag kommer så ha ett snack om vad du kan säga när Olie är med!"Säger jag till henne och Louis som rest sig skrattar lite.
-"Tommo!"Säger en av killarna och han ler mot dom.
-"Killar det här är Malin, Olive och.. Vad heter du?"Frågar han mig och jag ler mot honom.
-"Zandrah"Svarar jag och han nickar.
-"Och Zandrah"Säger han.
Jag tittar åt deras håll och ser hur han frusit till is och tittar på oss.
-"Mamma jag vill åka hem"Säger Olive och jag ser hur hans ögon blir stora som tefatt.
-"Trevligt att se er killar och Niall kul att se att du gjorde rätt i att gå ut genom dörren"Säger jag innan jag plockar upp Olive och börjar gå mot ut gången.
Olive börjar nynna på en sång i mitt öra och jag kan inte låta bli att le ut av hennes underbara röst.
Hon är som min aldeles egna skyddsängel.
Självklart viste hon att jag inte skulle kunna vara kvar mycket längre i samma rum som Niall.
Nu har hon i alla fall träffat sin pappa.
Jag vet inte ens varför jag sa det där sista det liksom bara kom ut all ilska som jag hållt inom mig dom senaste 3 åren.
Han lämnade mig bara.
-"Mamma ledsen"Säger Olive och tittar på mig och jag ler mot henne självklar så märker hon när jag är ledsen det är samma sak som jag märker när hon är ledsen eller har gjort något fel.
Jag vet exakt vad hon gör när hon ska försöka dölja något och när hon ljuger.
Efter att ha knäppt fast henne i hennes bil stol så går jag runt bilen och sätter mig vid förar platsen.
Jag kör hemåt och det ända som hörs i bilen är Olives tysta andetag efter att hon somnade.
Jag låter mina tankar virvla runt i mitt huvud och dom slår knutt på varandra.
Varför var han tvungen att dycka upp?
Varför var han tvungen att väcka fjärillarna i min mage igen?
Jag har försöket att gå vidare från han och när jag nästa lyckas så ska han dycka upp är det inte underbart...
Jag årkar inte mer drama.
Han sa att han inte årkade med mer drama när han lämnade mig men just nu årkar inte JAG med mer drama.
-----------------------------------------------------
Kommentera gärna vad du tycker hittils
Lost In The Dark! 1
2013:
Zandrah:
Jag tittar på Olive som springer runt i trädgårnden.
Hennes blonda hår är lika dant som mitt.
-"Mamma mamma!"Ropar hon och jag går fram till henne.
-"Vad är det gumman?"Frågar jag henne och sätter mig på huk bredvid henne.
-"Titta"Säger hon och pekar på en fjärill som flyger runt.
Den ser så fri ut.
Jag följer den med blicken och tittar sen ner på Olive som fortfarande följer den med blicken.
Hon är väldigt lik sin pappa vilket varje gång får mig att dra efter andan.
Jag flyttade till London efter att jag fått Olive för att kunna gå i en skola där jag kan studera hemma och bara behöva göra proven i skolan.
-"Mamma varför har alla andra barn pappa?"Frågar Olive men och jag tittar ner på henne.
Olive må vara 3 men hon är inte dum.
-"Du har också en pappa bara att han inte är här just nu"Säger jag och tittar på henne och fösöker själva den obekväma klumpen som jag har i halsen.
Jag gillar inte att prata om Olives pappa inte med tanke på att han är världs berömd och om det kom ut att han har en dotter skulle Olive och jag aldrig bli lämnade i fred.
-"Olie vill ha pappa"Säger Olive och jag ler.
-"Olie kommer träffa pappa någongång"Säger jag.
Själv vet jag inte om det är sant men jag hoppas på det kanske inte nu men hon kommer behöva sin pappa.
Ju äldre hon blir destå svårare blir det att dölja vem som är hennes dotter.
Det är bara en tids fråga innan någon börjar misstänka något.
Dom har samma ögon och dom är alldeles för lika för att det bara ska vara en smärre likhet.
Ju äldre hon blir destå tydligare blir det att se alla likheter mellan dom.
Olive sitter i mitt knä när mamma kommer in i rummet.
Hon har lovat att passa Olive i dag då jag ska ut med Malin för att handla.
Jag brukar ha med Olive men man hinner knappt med någonting då med tanke på att hon hela tiden vill gå till leksaks affären och när man är klar med det då ska man gå hem och äta.
Efter att ha tackat mamma ungefär tusen gånger går jag ut och sätter mig i bilen.
Under tystnad kör jag till köpcentret och det känns ärligt konstigt med tanke på att jag brukar ha Olive bredvid mig som aldrig kan vara tyst.
Hon äntingen pratar eller sjunger.
Det är en av alla miljoner saker jag älskar med henne.
Med henne blir det aldrig tråkigt.
Med långa lätta steg kliver jag in i ett litet mysigt cafe som jag och Malin alltid träffas på.
-"Där är du ju jag blev nästan orolig att Olie kidnappade dig"Säger Malin och jag skrattar.
Olive kallas ofta Olie.
Det är bara för att Olive förut inte kunde utala sitt namn då sa hon Olie så därför kallas hon båda.
-"Nejdå hon har mamma att leka med nu"Säger jag och ler mot Malin.
Vi sätter oss ner med varsin chai latte och jag berättar om mitt och Olives samtal tidigare.
-"Du vet att du måste berätta för honom någon gång"Säger Malin.
Malin vet vem killen är och mamma också...
Malin flippade när jag berätta och mamma blev besviken på honom.
Hon har säkert snackat med hans mamma och jag är säker på att hon vet för hon skickar alltid pengar till mig på jul,Min föddelsedag och den 3 Juli vilket är Olives föddelsedag.
-"Jag är inte ens säker på att han kommer i håg med Malin han lever världens jävla liv just nu hur mycket han än sårade mig så kan jag inte förstöra det"Säger jag och Malin nickar.
Hon vet allt om mig till och med min svaghet för killen som lämna mig.
Hon vet allt hur jag grätt mig till sömms i flera veckor efteer att ha gått ut genom dörren,Hur jag vaknade av mardrömmar av att han lämna mig eller tog Olive i från mig och hon vet om hur jävla mycket jag älskar honom.
Hur lite jag än vill erkänna det älskar jag honom fortfarande av hela mitt hjärta han betyder så mycket för mig.
Utan honom skulle jag aldrig ha det mest värdefulla i världen... Olive...
Malin och jag sitter ett tag på cafet innan vi reser oss upp för att börja handla.
Jag måste verkligen ha en ny sommar klänning till Olive hennes gamla håller hon på att växa ur.
Jag kan inte förstå hur snabbt hon växer.
Det känns som igår som hon låg och skrek i min famn nyfödd.
-"Vad tycker du om den här?"Frågar Malin mig och jag tittar på den lilla rosa kläningen och ruska på huvudet.
Den var gullig men jag vet att hur mycket jag än kommer försöka få på Olive den så kommer hon vägra.
Hon hänger tillbaka den och fortsätter titta lite.
-"Vi kanske kan komma hitt i morgon tillsammans med Olive så kan hon välja en själv"Säger Malin och jag nickar det vore nog det smartaste att göra just nu.
-"Ja det är nog bäst"Säger jag och hon drar mig bort till en annan affär där hon genast börjar titta på fest kläningar.
Malin är en riktigt party person hon älskar att gå på party och kan inte vara utan dom en ända helg.
Hon måste också ha nya kläningar varje gång så det blir mycket shopping.
-"Vad tycker du om den här"Säger Malin och håller upp en svart kort kläning.
Ärligt vet jag inte men visst.
-"Jätte fin"Säger jag och hon ler innan hon drar med mig bort mot omklädnings rummet.
Hon skyndar sig in i ett och låter mig vänta utanför på att hon ska bli klar så är det alltid och igentligen är det inget fel på det om det inte var så att hon inte kan byta om snabbt jag fattar inte hur det kan ta 10 minuter att ta av sig ett linne och dra på sig en kläning över jeansen i stället.
När jag senare kommer hem så sitter mamma och Olive och tittar på film och jag ler när jag ser att dom ser på toy story 3.
Det är Olives favorit film.
Hon skiter fullständigt i dom andra filmerna i toy story det ska bara vara 3 an.
-"Jag är hemma"Säger jag och Olive är uppe ur soffan på någon sekund och slänger sig runt halsen på mig.
-"Jag sakna dig mamma"Säger hon med sin underbara röst.
Jag kommer aldrig att tröttna på att höra henne röst.
Vi sätter oss alla tre i köket och äter av pasta och tomat sås som mamma har gjort och jag känner att jag är glad att hon lagade mat i dag för jag är så trött att jag inte årkar laga mat och om jag skulle vart tvungen att laga mat skulle det nog bli att beställa pizza.
Olive sitter och äter samtidigt som hon berättar om sin dag.
Jag fattar inte hur hon hinner äta mellan orden efter som hon pratar hela tiden.
Men ändå så äter hon upp allt och tackar för maten.
-"Mamma mamma "Säger hon och jag tittar på henne innan jag säger ett ja.
-"När ska jag få träffa pappa?"Frågar hon och jag kan se hur min mamma stelnar till i stolen där hon sitter.
-"Jag ska nog dra mig hemåt"Säger mamma och kramar oss hej då innan hon skyndar sig ut ur huset.
Jag har en känsla av att hon inte vill vara kvar när jag berättar för Olive.
-"När ska jag träffa pappa?"Frågar hon igen och jag tittar på henne och möter hennes stora ögon.
-"Jag vet inte gumman"Säger jag till henne och man kan se besvikelsen svepa över henne som ett stort täcke.
-"Låt oss få dig till sängen"Säger jag och lyfter upp henne så att hon sitter på min höft.
Jag går in till mitt sovrum där jag har en dubbel säng.
Visst Olive har en egen säng och ett eget rum men det slutar ändå alltid med att hon kommer in hitt gråtandes för att hon drömt mardröm eller inte gillar att vara ensam och i natt årkar jag inte med den där gråtande delen så jag bara hoppar över den lite snabbt ingen blir skaddad av den och Olive har inget i mot det.
-"God natt älskling"Säger jag och kysser hennes panna.
-"God natt mamma"Säger hon tyst och jag vet att inom loppet av några minuter kommer hon vara sovande.
Jag ligger vaken och tittar på hennes sovande ansikte.
Hon ser så lugn och fridfull ut inte alls som den lilla energi fylda flickan hon är när hon är vaken.
Jag tar sakta av hennes små armar från mig innan jag tyst reser mig upp och tar fram den lilla lådan.
Jag går ut i vardagsrummet och öppnar lådan och en liten tår rinner ner för min kind.
Hela lådan är fylld av bilder på mig och han.
-"Mamma..."Hör jag Olives röst säga och jag tittar mot där jag hör den.
Hon står i dörröppingen och tittar oroligt på mig och jag ler mot henne.
-"Kom hit"Säger jag och hon skyndar sig fram till mig.
Hon tar upp den översta bilden.
-"Vem är det?"Frågar hon och pekar på den mycket bekanta pojken.
Pojken som besöker mina drömmar varje natt.
-"Det är pappa"Säger jag och hon tittar storögt på mig innan hon fortsätter att titta på bilden.
Jag tar upp en mycket tydligare bild på honom och ger henne.
Hennes ögon tåras.
-"Han har lika ögon"Säger hon och jag ler mot henne.
Olive och jag sitter ett bra tag och tittar igenom mina bilder.
Jag hör hur Olive försöker dölja en gäsp men hon är inte särskillt bra på det.
-"Kom vi går och lägger oss vi kan fortsätta titta på dom här i morgon efter att vi vart ut med Malin och hittat en kläning till dig"Säger jag och hon nickar men stannar när hon ser en av bilderna.
Det är på dom 5 pojkarna som just nu är världs kända.
Jag kommer i håg hur han skickade den till mig efter att dom blev i hoppsatta till ett band.
-"Kom så går vi och lägger oss"Säger jag och hon nickar men släpper inte bilden med blicken.
-"Vilka är dom?"Frågar hon och tar upp bilden.
-"Det är pappa"Säger jag och pekar på han och sen berättar jag om att dom andra är hans kompisar.
Vi går tillsammans in i mitt rum igen.
------------------------
FÖRSTA KAPITLET!!
Vad tycker ni?
Kommentera!
Lost In The Dark! inledning
2010:
-"DU KAN INTE BARA LÄMNA NÄR DET BLIR SVÅRT!"Skriker hon och jag känner tårarna bildas i ögonen hon har alltid vart där för mig men jag kan inte vara med henne just nu hon kommer bara anklaga mig för att ha gjort fel och vem vet kanske jag har gjort fel.
-"Men lyssna på mig nu jag behöver det här jag klarar inte av mer drama just nu"Säger jag och hon ruskar på huvudet i besvikelse.
-"Jag lovar dig en sak om du tänker gå ut genom den där dörren och lämna mig här ensam så behöver du inte komma tillbaka"Säger hon med gråten i halsen och jag tittar desperat på henne.
Vad ska jag göra jag är bara 17 år jag kan inte ta hand om mitt eget liv hur hade hon tänkt att jag skulle kunna ta hand om en nyfödd bebis?
Jag tittar på henne en sista gång innan jag kliver ut genom dörren.
Kanske gör jag ett misstag eller kanske gör jag henne en tjänst.
Hon kanske inte är redo och hon sa ju att hon skulle göra abort.
Hennes låga snyftningar hörs när hon stänger dörren efter mig och jag stoppar mina händer djupt ner i fickorna.
Jag försöker hindra tårarna att rinna.
Det här är inte rätt tid att gråta och fatta beslut jag åker till x faktor i morgon och då kan jag inte ha en bebis.
-"Gubben är det du?"Frågar min mamma och jag ropar ett ja tillbaka.
-"Gå och lägg dig vi ska upp tidigt i morgon"Säger hon och tittar strängt på mig.
Hon skulle verkligen hata mig om hon visste vad jag just gjort.
Jag ler ett leende mot henne och skyndar mig upp till mitt rum där jag stänger dörren om mig och lyssnar så att ingen följde efter mig upp.
Med pannan lutad mot dörren släpper jag på tårarna jag låter dom rinna som två vattenfall ner för mina kinder och lämna våta linjer efter sig.
Jag försöker desperat torka bort tårarna med mina händer men dom fortsätter rinna.
Det är sant som man säger att man inte inser vad man har innan man förlorat det.
Kanske jag just förlorade den ända personen som trodde på mig från början.
Min tröja får massa tårar på sig och jag drar av mig den.
Jag lägger mig ner i sängen och gör mig till en liten boll och försöker att få smärtan att försvinna.
Kommer smärtan någonsin att försvinna?
--------------------------------
Det här är den kortaste delen av den nya novellen dom andra kommer vara längre lovar :)